Det handlar om kvalité – Minimalism vs. Husdrömmar

12
109

Lite som jag kände och var inne på i första videoinlägget kring SVTs Husdrömmar så lyckades mitt inlägg provocera där jag ifrågasatte omdömet hos de som byggde stora hus samtidigt som jag ansåg att det bara var gigantiska åtaganden de skapade sig. Alla ska ha rätt till fria val; 500 kvm är inte så ovanligt; det är väl bra att människor realiserar sin dröm och en rad andra synpunkter följde med. Inte minst på Twitter.

Visst är det så, men synpunkterna är lite märkliga kan jag tycka. För jag pratar ju inte om att leva enklare för att jag vill förbjuda människor att göra fria val. Jag gör det för att jag vill diskutera vad som är kloka val i livet. Jag vill lyfta fram vilka andra alternativa livsmönster man kan ha till ganska uppskruvad konsumtion och samtidigt få ett friare liv. Vi kan alla sträva efter stort drömhus med två Teslor på uppfarten och två högpresterande fantastiska barn boendes i egna vackra rum. Men det är en väldigt materiellt orienterad lycka. En externt skapad lycka och som för de flesta kommer med en hög prislapp.

Nästan alla som följer mig och tar del av det jag gör gör det för att de vid något tillfälle i livet anser att priset de betalar för sitt liv är för högt. Det kan vara så att de vill bli friare människor – fria att disponera sin tid – eller öka sitt allmänna oberoende till samhälle och arbetsgivare. Att para den önskan med ett behov av att bibehålla sina gamla sanningar och värderingar kring behov och konsumtion är grilla sig själv i en ny plågsam process.

12 KOMMENTARER

  1. Ja någon granne ser vi inte, men en och annan granne kanske hör när tuppen sätter fart. Men de flesta gillar att se våra hästar, gillar känslan det ger dem i deras boende. Så det bjuder vi på!

  2. Problemet för många blir ju också att livet ”ska” innehålla mer än tiden och energin räcker till. Att ha ett hus på 500 kvadrat kräver ju t.ex. en hel del tidsmässigt, ekonomiskt och energimässigt. Vad annat får stå tillbaka för att vissa saker prioriteras/väljs? Är det värt det priset? Tänker man på vad det ”kostar” även på andra sätt en ekonomiskt? Tycker i efterhand att jag själv betalat ett alltför högt pris för en del saker.

    • Precis så Camilla! Man låser ned stor del av sin tid, ekonomi och energi på en plats för lång tid framöver. Det är ofta inte ändamålsenligt.

  3. Over the topic: Jag tycker du, din fru och era barn ska ha en stor eloge (ganska stor faktiskt) för att leva fullt ut och våga drömma och göra.

    Ni trivdes inte med livet som var och istället för att gnälla och sura började ni fundera på möjligheter. Det är klokt och bra men inte speciellt modigt.

    Era tankar formades och ni började starkt ifrågasätta det liv som omedvetet formats kring er med konsumtionens alla krav. Ni började tänka i annorlunda banor. Det är ni inte ensamma. Det finns så mycket information i detta ämne på nätet och många kommer till samma slutsatser och övervägande – vissa gör något, en del göra mer och majoriteten kör ner huvudet i sanden. Men få är villiga att betala priset – som faktiskt är ganska högt (tänker inte på något ekonomiskt pris då detta egentligen är lågt)

    Nu kommer vi till ert mod som skiljer agnar från vetet:

    Ni har efter många avväganden format det liv ni lever och lever numera drömmen ni drömt. Jag ser det nu, jag såg det inte först. Ni ville till Portugal men det blev “bara” en gård i skogen i Sverige. Det var inte Portugal som var svaret utan drömmen om frigörelse och Portugal var med konsumismens perspektiv svaret på denna frigörelse då den stämde överens med andras tankar om frigörelse – som ni själva också adopterad omedvetet – stämmer inte det?

    Jag kan nu tydligare se hur det gick till. Ni har numera helt frigjort er från andra människors tankar om hur ett bra liv ska vara och hur ert liv ska vara. Ni har även frigjort er själva från era gamla tankar som ni själva inte ens valt utan kommit till er från andra människor som inte heller tänkt.

    Att forma tankarna, gå emot strömmen och göra är en sak. Det ni gjort är egentligen ingen match för gemene man. Men ni är inte gemene man. Ni har fyra barn – som dessutom inte är några småbarn längre. Det är otroligt modigt.

    Att som ett par på 30 utan barn göra motsvarande resa ni gjort är ingen kamp. Det handlar bara om att prioritera och tänka i andra banor. Att göra liknande resa ni gjort med utflugna barn är heller inte märkvärdigt. Det är ganska konstigt att inte göra det då. Men att göra det i mogen ålder med fyra barn och goda inkomster är magiskt. Bra jobbat!

    Det jag undrar över är hur involverade era barn är idag och hur mycket dom förstår av era tankar och handlingar? Era barn kollar på TV, ser andra vänner på Facebook, kollar in tjejer och killar på Musically och lyssnar på vännerna i klassen som köpt ny bil, köpt nya byxor, som ska åka på semester… Jag kan bara se att man lyckas om man förankrat barnen i samma tankemönster men det måste ändå vara väldigt abstrakt för dom. Abstrakt i den mening att dom inte har erfarenheterna som någonstans krävs för att förstå hur man frivilligt kan välja hönor i ett fallfärdigt skjul istället för att på helgen besöka Skansen för 2 000 kr som en miniweekend.

    Jag och min fru har denna månad testat att gå ner till 45% sparkvot. Något otänkbart för bara några veckor sedan. Vi har inte nämnt något för våra barn och dom anpassar sig. Men det är ju inte så konstigt då dom redan har så mycket omkring sig. Vi bor kvar på samma plats och inga övriga förändringar har skett. Men visst har dom funderat när jag sagt nej till en affisch, nej till att ladda ner något skräp från iPaden och nej till att betala 600 kr för ett par skridskor för att en gång med skolan åka skridskor. Vi har heller inte åkt till något lekland för 300 kr och vi har inte ätit ute heller vilket vi normalt gör några gånger i månaden.

    Vi har kommit till slutsatsen att detta inte går att ta vidare om barnen inte involveras på något sätt. Dom måste ju förstå varför vi blivit så “snåla” och “tråkiga”. Vad jag vet har du inte skrivit något om denna oerhört spännande process men har du det får du gärna tipsa om inlägg. Annars ser jag fram emot ett inlägg i ämnet då utmaningarna finns här och inte om det går att finna mening med livet utan att besöka Rusta och ÖB eller annat bisarr köplada var och varannan dag tills man dör.

    • Tack Niclas för trevliga hejarop och mycket bra sammanfattning. Här är mina kommentarer:

      “Det var inte Portugal som var svaret utan drömmen om frigörelse och Portugal var med konsumismens perspektiv svaret på denna frigörelse då den stämde överens med andras tankar om frigörelse – som ni själva också adopterad omedvetet – stämmer inte det?” Exakt så!

      “Era barn kollar på TV, ser andra vänner på Facebook, kollar in tjejer och killar på Musically och lyssnar på vännerna i klassen som köpt ny bil, köpt nya byxor, som ska åka på semester… ” Ja, men jag brukar säga att man ofta är väldigt ovanlig när man är vanlig och att motsatsen gäller. Bland våra barn finns de de med skilda föräldrar, invandrade föräldrar, studerande föräldrar, religiösa föräldrar osv. Det normala är mycket vitt begrepp, ungefär som normalt klädd på jobbet är det. Så jag tror först nu att vi är lite udda, men inte ens under så speciella förhållanden som vi lever nu är vi helt off. Så det handlar verkligen om att verkligen inse att vi har möjligheten och rätten att styra våra liv och att de finns de i vår omgivning som gör det.

      Jo, jag har skrivit och pratat lite om barn. Främst tror jag att jag haft det uppe i podden, men då måste jag leta lite. Jag återkommer …

      • Men jag har en knivig fråga till dig nu Tom.

        Hade det liv ni väljer att leva nu varit möjligt utan att ha en blogg där du kommunicerar ut er nya livsstil? Jag tänker mig att du idag alltid kan peka mot din blogg i alla lägen där du behöver motivera dina val, för det händer?

        Att svara på frågan “Varför åker ni inte på semester till Thailand” eller “Jo men ditt barn fyller ju bara 5 år en gång och hen hade blivit väldigt glad av att få denna radiostryda bil för 7 k” går enkelt att svara på ifall du pekar mot bloggen.

        Men har du inte bloggen att peka mot som logiskt och genomtänkt motiverar era livsval misstänker jag att trycket helt enkelt blir för stort. För visst samspelar bloggen med det liv du valt att leva? Men nu frågar jag om inte bloggen är en förutsättning någonstans?

        • Ja, nej och kanske. Titta gärna på de första avsnittena i adventskalendern så ser du att vi hade ett gansksa stort förändringstryck med oss oavsett blogg eller inte. https://www.youtube.com/playlist?list=PLMD5wrRYOUTiIxgZwZ0o291q61x_jOXPz

          Men visst har bloggen hjälpt oss, eller kanske mitt skrivande här. Det har gett oss lite extra kraft och fart i vår förändring och helt klart bidragit till vår framgång. Men kanske inte främst så att den har “tvingat” oss att övervinna svårigheter eller perioder av tvivel, även om sådan finns, utan mer som ett verktyg i att förstå oss själva och i det kunnat hitta mer rätt i mycket.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna