Sjätte december – Det får inte ta för lång tid

8
12

8 KOMMENTARER

  1. Prylen kylskåp är ju ok om man har bosatt sig lång från affärn, allt enligt Jacob Lund Fisker.

    Gillade verkligen ERE boken, han tar verkligen ett helhetsgrepp om hur allting fungerar. Och inte alls så extremt som jag hade förväntat mig, men det beror ju på vad man själv befinner sig mentalt.

  2. Kul att se!
    Saknar dina insiktsfulla och filosofiska poddsändningar, så jag sökte mig äntligen hit.

    En fråga: Är ni på exakt samma våglängd när det gäller minimalismen, du och frun? I så fall, hur såg den resan ut? Ni har det ju ganska enkelt nu, kan man säga. I detta avseende ser jag en stor utmaning i att få med min fru, om vi ska göra samma resa.

    • Tack Jobb och firma!

      Ja, rätt så i alla fall. Den verklighet jag beskriver levde vi båda i. Vi har också haft det väldigt bra ställt, som ni, under många år utan att vi riktigt tycker att det kanske gett det vi önskat. Inte så att vi kanske är direkt missnöjda, men ”wow:et” har saknats. Medan jag är rätt positiv till att jobba, men rätt negativ till min arbetssituation, så har väl min sambo haft samma känsla fast omvänt. Hon har alltid trivts att vara föräldraledig, jobba reducerad tid osv., men hon har haft bättre arbetssituation, som jag upplever.

      Så svaret är att ”ja, vi kan mötas i något som fungerar”. Sedan handlar kravet om bekvämligheter mycket om referenser och mognad tror jag. Vi har de i vår närhet som inte vill besöka oss för vi inte har rinnande vatten och vattentoa. Att övernatta här är för dem omöjligt. Själva ser vi möjligheten till rinnande vatten som en härlig lyx numera. För oss handlar det om att välja. Jag kan välja att tillbringa dagarna i ett rum utan fönster; sitta i skittråkiga möten; äta matlåda bland okända i ett rum utan fönster med de som tittar i mobilen under hela lunchen och knappt hinna umgås med mina barn. Eller så kan jag leva här. Tycker man inte att man har den konflikt vi hade så ska man inte sätta sig i Smålands ödemark ”bara för att”.

      • Jag hör din röst när jag läser ditt svar, så inne i mitt huvud är du efter att jag har lyssnat igenom många av dina poddavsnitt två gånger 🙂

        Min fru kommer från ett internationellt arbetsliv där överflöd och konsumtion är det normala, plus att hon är uppvuxen i en storstad i ett land där värderingarna är mycket mer konsumistiska än här. Själv är jag från bondlandet, så vi har kanske haft lite svårare att mötas, vilket oftast betyder att hon vinner, eftersom hon tjänar mycket mer och vi tillsammans ändå kan spara mer än jag kunde på egen hand.

        Nedväxlingen blir dock tuff. Vi måste upp i stora summor arbetande kapital för att kunna befria oss ifrån normalt arbete.

        Jag köper att det har med mognad att göra, att klara av lite mindre bekvämligheter. Men jag vill också slänga in ett ”men”. Det måste väl finnas någon (individuell) gräns för vad som är lyx och vad som är att bara inte späka sig. I sommarhuset, som vi just sålt, uppskattade jag inte att åka och hämta dricksvatten och när jag var barn var jag inte så förtjust i kalla golv och att hämta ved ideligen.

        Jag ska fundera en del på när bekvämligheter gör mig lat och när de gör mig effektiv eller glad.

        Tack igen för att du delar med dig av din resa!

        • Tack Jobb och Firma,

          Det där med röster i huvudet verkar allvarligt. 🙂

          Vi har alla olika bakgrund, referenser och önskemål i livet. Att gå från högstatusyrke i storstad till ett liv på landet där man bär in vatten en utveckling som många ser som mindre önskvärd så det måste ju finnas något som lockar där om man ska göra den resan frivilligt.

          Men varför måste ni ändra något? Och varför kan ni inte göra det inom befintlig struktur i så fall. Du kan väl vara hemmaman bara?

          Bekvämligheter och flärd är ok om det är byggstenar i livet som ger dig något. Om föreställningar kring bekvämlighet är ett fängelse för dig och dina tankar så ska de utmanas, om du frågar mig.

          • Jo, jag har ju inte beskrivit bakgrunden, eller ”problembilden”, vilken är att hon vill iväg från stress, press och långa dagar. Samtidigt är hon så fast vid att resa mycket och leva bekvämt, för att hon inte vet ett annat sätt. Då blir ribban ganska hög för att leva på investeringar, så istället pratar hon om att vi ska ta ledigt ett par år och hänga med barnen när de är små. Själv väntar jag hellre några år till och är ledig resten av livet.

            Men det var inte meningen att du skulle behöva vara min terapeut 🙂
            Fortsätt med dina insiktsfulla inlägg så ska det nog gå upp för mig vad vi behöver göra.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna