Julkalendern – Mina tankar kring vloggandet samt tips om andra kanaler

16
5

Min inställning till att producera inlägg i text-, ljud- eller videoform har ändrats lite under året. Innan midsommar, då vi slutade jobba, så var bloggen och podden mitt projekt. Det var det som gav någon sorts mening i tillvaron samtidigt som behovet av att prata om mitt liv, för andra men också för min egen skull, var stort. Bloggandet gav mig också en plats där jag kunde jobba med mitt egna. Där jag kunde sätta mål och pröva olika teorier, där jag kunde jobba hårt och se en konsekvens av det.

 

 

I det nya livet ter sig tingen lite annorlunda. Jag sitter inte längre på ett jobb, understimulerad och periodvis utan sysselsättning, utan är i min egen tillvaro där jag har fullt upp. Här saknas inte områden som gynnas av hårt arbete. Inte heller utsätts jag för utmanande situationer – om inte vattenpumpen drar luft i stället för vatten – som väcker tankar och känslor som jag känner att jag vill skriva om. Livet är enklare här i en mening. Inte heller har jag någon mobil eller är ständigt uppkopplad som jag var förr, det gör att jag tappar den enkla kontakten med andra via exempelvis Twitter och möjligheten till enkla inlägg i sociala medier är i princip borta. Det gör att mycket av det hantverk som är nödvändigt för att höras som bloggare, och som förut låg väldigt nära tillhands i mitt tidigare uppkopplade liv,  inte längre är så naturligt.

Så förutsättningarna för att finnas här, eller i sociala medier har ändrats. Samtidigt så tror jag att mitt liv nu, åtminstone under vissa perioder, är roligare och mer intressant att följa. Därför gjorde jag slag i saken och bestämde mig för att videoblogga (vlogga) i form av en julkalender i december. Lite flörtade jag med mina gamla följare genom att prata lite teoretiskt om hur vi blev fria, eller om hur tacksamhet borde vara en del i vår vardag, men mest beskrev jag vardagen här ute på gården. Jag pratade också lite om flytten och planerna för kommande år.

Det är betydligt mer utmanande, utifrån ett mänskligt perspektiv, att göra poddar och vloggar än att skriva. Visst skriver jag mer eller mindre bra blogginlägg, och visst kan jag mäta mig mot andra och se hur många följare och gillande andra bloggar har, trots det blir popularitet ändå aldrig riktigt personligt. Men när jag poddar och vloggar exponerar jag min person och det är personliga tillkortakommanden som gör att materialet inte blir bättre än det blir. Jag är helt enkelt inte roligare eller mer intressant och begåvad, än vad videoinslagen visar eller poddarna ger. Det är surt och det tar lite på egot.

Jag är utmanad då jag skriver blogginlägg. Jag har nästan alltid ont om tid. Jag vill ofta producera något som har ett större värde än att det beskriver tillvaron här och nu. Det jag gör gör jag vid köksbordet eller i sängen och jag är nästan alltid störd. När jag poddar och vloggar tas det här till nya nivåer. Jag använder väldigt enkel utrustning och jag har ingen plats jag kan vara på som är dämpad för poddinspelningar, eller upplyst för vloggar. Min kamera ger mig inga möjligheter att se vad jag spelar in när jag filmar mig själv, inte heller har jag någon ljudmikrofon som klarar det minsta av blåst, vilket gör att den bästa platsen att spela in videos på – som är utomhus – erbjuder en rad utmaningar.

Ja, jag har faktiskt knappt bandbredd så att jag kan ladda upp de videon jag gör, vilket gör att jag får komprimera materialet jag gör rätt hårt.

På de ganska taskiga ingångsparametrarna exponerar jag mig då själv, en tråkig medelålders tjockis på ett torp i Småland, till en följarskara som måste vara bland det mest svårflörtade som finns. Det verkar vara betydligt enklare att vlogga, och få spridning på det man gör, om man seglar i Karibien med bikinitjejer och vänder sig till en publik mellan 15-30 års ålder. Kan jag tycka i alla fall. Men jag är inte säker! För Mandelmanns, Ernst och även Bonderöven gillar många att följa, och det finns många exempel på amerikanska vloggare som lyckas bra med att bygga en aktiv följarskara, utifrån liknande förutsättningar som jag har.

 

 

Varför alls bry sig?

Jag gillar att jobba hårt. Jag älskar att jobba med mitt eget. Jag uppskattar att skapa. Jag uppskattar er som läser här. Ni som kommenterar. Och jag älskar att ha små projekt. Men jag brottas med mig själv här. Om jag bloggar har jag kanske ett anslag, en röst, men om jag går över i andra format, och beskriver min vardag så är jag tämligen värdelös. Jag har ingen stor förmåga att skapa vare sig innehåll eller följarskara, ja, jag får inte ens min morsa att göra tummen upp för det jag gör på Facebook!

Det jag skriver är sant, men det beskriver bara mina hinder och mina tvivel. Det beaktar inte alls det jag faktiskt gör. Det är nämligen sant att jag gör något från nästan ingenting. Och det blir något bestående av det, samtidigt som jag utvecklar mig själv.

Se här exempelvis: siffrorna från Youtube de senaste 28 dagarna:

 

Statistik över de senaste 28 dagarna på Youtube.

5 830 visningar är inte fantastiskt, men det är faktiskt inte så lite och det fångar inte alls visningarna på Facebook. Jag har också jobbat med att släppa den skriptade uppstyrda genomtänkta dialogen och lita mer på det jag får ur mig där och då. Jag har lärt mig lita på att bilden slätar över lite av de tillkortakommanden jag har som talare. Tillkortakommanden som blir hårt exponerade i podden, men som är lättare att köpa när bilden stöttar.

Jag har också fått bättre förståelse för och bättre stabilitet i det program som jag använder för att klippa video, och även om det fortfarande tar rätt mycket tid att klippa så går det numera ganska smärtfritt.

Det är helt enkelt roligt och utvecklande att ha små projekt. Det är bra att utmana sitt ego och sina begränsningar. Sedan är det inte roligt att vara en medelmåtta, men det finns ingen som inte börjar där oavsett vad vi ska göra.

För mig har det ett värde att leva med mina begränsningar, men göra trots det.

Jag tar gärna er feedback kring kalendern i kommentarsfälten nedan!

 

Lite praktiskt kring Julkalendern

Jag postade samtliga videon – utom en om man ska vara noga – på såväl Youtube, bloggen och på Facebook. Jag använde också Twitter för att göra reklam för Youtubeinläggen. Det har sina utmaningar att göra så här. Kommentarerna och frågorna blir utspridda över halva Internet. Samtidig gäller exempelvis rättigheterna för mycket musik oftast endast för Youtube. Dessutom medför den här typen av upplägg att följarbasen sprids ut på olika medier. Det är helt enkelt bättre i vissa avseende att ha 800 unika följare på Youtube än 500 på Facebook och 500 på Youtube med okänt överlapp. Att dessutom posta inläggen på bloggen som jag gjorde innebär att många ser videon utan att interagera med Youtube alls. Det ger mer tittare, men gör att vissa tjänster hos Youtube fungerar mindre bra. Främst handlar det om att Youtube inte kan marknadsföra mina inlägg till andra potentiellt intresserade då de som tittar inte gör tummen upp, eller kanske inte ens är inloggade, vilket gör det svårt att se vad de som ser min kanal ser på mer.

Glöm inte att följa kanalen på Youtube!

Jag har samlat samtliga inlägg i en spellista som följer nedan för den som inte följt årets kalender.

Titta mer

Föreslå gärna svenska vloggare som ni anser sevärda i kommentarsfältet. Jag har dålig koll utanför de kända ”storvloggarna” men de känns inte som de har samma målgrupp som jag. Själv kan jag rekommendera följande Youtubekanaler för den som gillar att följa vardagen på hemmanet:

Justin Rhodes.

Art och Bri.

Swedish Homestead.

16 KOMMENTARER

  1. Tummen upp! Vi som väljer att vara inkognito har ju svårt att göra tummen upp på tuben. Men till och med jag som ogillar snicksnack i videoform (men däremot inte i text) har uppskattat julkalendern när jag hittade dit för någon vecka sedan.

    Jag tycker du ska fortsätta med det du själv trivs bäst med. Det ger förmodligen bäst resultat i längden, på alla plan.

  2. Hej, en fundering som kommer till mig efter jag läst inlägget. Vad är det du vill uppnå? Är det större genomslag (fler läsare/tittare) eller bättre möjlighet till dialog, eller något annat. Jag ser en frustration eller irritation och jag vill förstå vad det är du vill uppnå.

    Jag har uppskattat de korta videor du gjort nu i december. Kommenterar flera här via bloggen. Kul att se gården och hur ni lever. Om det är videos eller podd eller text är inte så viktigt ur min synvinkel. Jag uppskattar att höra dina tankar kring olika frågor och hur du väljer att utveckla dig själv, familjen och gården. Kan något av medierna hålla hög frekvens på uppdateringar tycker jag det är bra.

    Tack för en mer vuxen kalender.

    • Hej David,

      Det är tråkigt om det går att läsa in någon irritation i inlägget, för det är inget jag känner eller vill förmedla. Frustration kan du kanske se, jag beskriver ju hur det är att skapa något och hänga ut det för allmän beskådan. Det frestar på lite, som jag beskriver.

      Att skriva och berätta som jag gjort de senaste åren har varit viktigt för mig. Dels för att orden i sig varit viktiga, dels för att själva bloggen som projekt varit viktig. Jag tänker högt kring båda delarna här, utan att ha något svar eller utan att annonsera någon inriktning. Är det något jag vill förmedla är det att jag faktiskt gör utifrån väldigt enkla förutsättningar. Något jag gärna uppmanar andra att göra.

      Varje videoinlägg har nog tagit ungefär två timmar att göra totalt sett. Så jag summerar tankarna efter ett projekt som tagit ungefär en arbetsvecka i december att genomföra.

  3. Har kollat på vloggarna via bloggen. Har gått in på youtube bara för att gilla på några.
    Det har varit intressant att se hur ni har det nu och hur dina tankar går. Tack för att tog dig tid med julkalendern.

  4. Gillar dina video som du haft under jul. e är så mycket närmre sanningen om hur livet och vardagen är/blir om man vill göra den typ av förändring som ni gjort/gör. Mandelmann och liknande är ”företag” som arbetat upp sig under flera år och som speglar i TV en ”drömvärld” precis som tidningar som Lantliv gör. Det finns ett stort värde att visa upp hur stor förändringen är och samtidigt visa hur väl man kan leva på den nivå som ni är idag. Allt behöver inte vara nytvättat, nystruket, egendesignat, gulligt, proffsigt. Verkligheten är ju att vi kan inte allt från att slakta till att installera pumpar och vara veterinärer. Ta vara på denna sannare bild som du visar. Det är intressant att följa din vardag och jag skulle gärna se mer av vad ni(du och din fru)gör i vardagen. Hur ser er matbudget, klädbudget och liknande ut nu? Hur fungerar ert sociala liv numera med släkt o vänner? Hur är er känsla för egentid (som var så eftersökt tidigare)i dag? Hur är livet för era största barn? Vad gör de på eftermiddagarna nu? Är övertygad om att det är nu som er förändring och som den sanna verkligheten påbörjas. Är också övertygad om typ två tre år och ni tittar tillbaka ni kommer att se att en fått tagit ut den kompassrikting som passar. Det behövs stor tålmodighet att genomföra det som en gång startade som en dröm

    • Hej Anna och tack!

      Många bra frågor som är värda sina egna inlägg. Jag ber att få återkomma!

      Jag håller med dig om att styrkan i den här typen av videobloggande ligger i att det är autentiskt på ett annat vis än tvns och tidningarnas världsbild. Frågan är, för mig, om den vardagen är tillräckligt intressant för många och om jag har förmågan att göra sevärt av inläggen. Egentligen tänker jag bara högt kring det försök jag gjort, utan att ha något svar.

  5. Hej,

    Kul att följa er resa jag håller mig uppdaterad via din blogg. Ska bli kul o följa till våren då ni har kommit in ännu mer i det ”nya” livet.

    En personlig fråga, min uppfattning är att ni har landat många pusselbitar nu. Men en sak som jag gissar kan vara lite svårt med tanke på flytten och befolkningsunderlaget där ni bor är vänner. Och då tänker jag inte på bekanta eller gemensamma vänner till dig och din fru utan en/flera vänner till dig som du umgås med. Det är ju något som man tyvärr kan tappa lite när man har familj och flyttar.

    Gissar att det är mycket annat som varit viktigare att få igång i samband med flytten och att familjens uppstart har prioriterats men hur ser det ut på den fronten för dig själv?

    Tack för många bra inlägg under året!

    /Dacke

    • Hej Dacke,

      Jag har inte haft några vänner de senaste åren. Förut var cykel och träning där jag träffade ”vänner”. Men jag har inte engagerat mig där på många år. Så frågan är relevant, men drabbar egentligen inte mig och min sambo annorlunda här mot det gjorde tidigare. Men jag vill komma ut lite i föreningslivet, främst kring cykel. Det finns många väldigt aktiva cyklister i området, några på elitnivå, och de brukar alltid uppskatta lite sällskap, samtidigt som det finns en mycket aktiv förening i Eksjö. Det är väl där ingången är tror jag.

      Tack.

  6. Det är väldigt intressant att följa ditt liv genom videobloggen, ser väldigt gärna att du fortsätter att producera videor. Dock kanske inte varje dag då det nog kommer bli för högt tempo i längden.
    Keep up the good work!
    /Klemens Oskarsson

    • Tack Klemens,

      Jag funderar lite på hur jag ska fånga våren på bästa sätt. Tyvärr är hela blogg och vloggbranschen lite av ett ekorrhjul. Minskar jag min aktivitet så sjunker tittarna/läsarna, och kanske värre, interaktionen och dialogen snabbt.

  7. Hej,

    hittade din blogg och har kikat på YouTube-kanalen i några dagar. Fortsätt med det du gör! Ska fortsätta följa framöver. Även om jag faller i målgruppen 15-30 år, uppskattar även jag din ”inriktning”. Inspirerande. Ser gärna ett fokus på vloggen, men blogginlägg fungerar ju bra när man vill förklara något djupare.

    Gällande antal följare/visningar tror jag på konceptet ”1000 true fans” (http://kk.org/thetechnium/1000-true-fans/). Det är bättre med en liten men trogen följarskara, än ett stort ytligt följe online.

    • Hej Johan,

      Tack!

      Jag är ganska inspirerad av konceptet 1000 true fans och har det som ledstjärna för det jag gör på nätet. Jag känner alltid stor glädje över att få möjligheten att få jobba med mitt skapande och samtidigt möta människor som gillar det jag gör. Jag möter det sammanhanget mycket hellre 10 personer som gillar det jag gör än skriver för hundra som bara tittar förbi.

      Men det finns utmaningar och det är väl några sådana jag berör i inlägget. En av dem är att 1000 true fans trots allt innebär att man behöver ha en lös följarskara av hangarounds på cirka 30 000 personer. Lite svepande, men 2-3% av de som följer är ”true fans”. Dit kommer jag aldrig att nå på det sätt som jag opererar idag. Det gör ju att jag ifrågasätter inriktningen i det jag gör och sättet jag gör det på. För glädjen i att skapa, skriva, podda och blogga spelar inte antalet människor som följer och läser någon roll. Jag är tacksam för varje individ som är här och läser. Jag är tacksam för det jag får ut av det jag gör och det jag lär mig.

      Men om vi ser till projektet Onkel Toms stuga så kan jag känna frustration ibland. Jag delar med mig av den, inte för att göra något till ert problem, utan för att jag tycker projektet som bloggen representerar är en del av mitt nya liv. Det handlar om att jag förändrar mig från avlönad tjänsteman i en stor verksamhet till en liten skapande entreprenör som i huvudsak gör det jag gillar, en dröm som många önskar sig. Här mäts min framgång i gillade inlägg, antal kommentarer och besöksstatistik. På Patreon kan du se att 20 personer stöder mig just idag. En bra bit till 1 000, men det finns personer som faktiskt betalar för att ta del av det jag gör.

      Som entreprenören så funderar jag naturligtvis på vad som kan göras annorlunda och jag reflekterar över vad jag lärt mig så här långt. Här är några saker jag tror mig veta som jag berör i inlägget:

      1) Vi som vill leva enklare förutsätter att den önskan är ganska spridd. Det tror jag inte på faktiskt. Det finns inga forum eller sammanhang på nätet, som är svenska, som får något direkt genomslag. Jag har över 600 följare på Facebook och då är jag snart ifatt forum som ”Frivillig enkelhet”. Jag har vid något tillfälle tittat på Mr. Money Mustaschs besöksstatistik och han hade inte skyhöga besökssiffror faktiskt, men han hjälps av det faktum att han är Engelskspråkig. Det ger större volym samt lite andra möjligheter att tjäna pengar på bloggen, pengar som kan användas för skapa nya läsvärda inlägg.
      2) Det finns ingen tydligt och bra referens för ett enklare liv. Sett till Facebook så är hälften av de som agerar där väldigt ideologiska, medan jag är mer pragmatisk. Det gör att många inte alls relaterar till det jag gör.
      3) I diskussioner tidigare, kring bland annat podden, men också kring ”tummen upp” här i kalendern, så är det svårt att få de som gillar det jag gör att faktiskt kliva fram som ”fans”. Det är märkligt, för jag har vinnlagt mig om att ha en ganska trogen följarskara, vilket jag också tror jag har. Det finns en del skäl till att det är så som är kopplat till mitt sätt att göra saker och ting på här, men jag tror också det är ”typiskt” för min målgrupp. Många här är svårflörtade helt enkelt.

      Så vad gör man? Tja, baserat på diskussionen ovan så är målgruppen jag kan nå med nuvarande plattform och budskap för liten. Möjligheterna med den skara följare jag faktiskt har verkar vara begränsad. Min förmåga att utvecklas, såväl tekniskt (bygga exempelvis en lien poddstudio) som förmågemässigt (skapa bättre material, vara roligare att se, mer inspirerande osv) är begränsad. Det här påverkar mig naturligtvis i synen på hur mycket tid verksamheten får ta och vi har en negativ spiral. Det här är den ensamme entreprenörens dilemma.

      Men det är bara den negativa sidan. Det finns små förändringar jag kan göra som jag tror har stor påverkan. Kalendern var ett försök att ge ett annat sammanhang till och andra insikter i vår berättelse och förändring. Det är också ett sätt att flytta tyngdpunkten från innehållet i inlägget – jag behöver inte skriva skript för att hämta ägg – till att skapa mer gemensamma referenser i form av igenkänning och delaktighet. Jag skulle kunna byta till engelska i det jag gör, för mig vore det en ganska liten förändring, eller fokusera mera, nu är jag på rätt många plattformar för att nå många. Jag har också jobbat på under hösten med material som jag inte fått riktigt klart, men som helt klart har lite ”högre värde” än vanliga blogginlägg, så någon liten ebok är nog inte så långt borta. Utmaningen är att hitta rätt, så att inte det jag faktiskt har att bidra med försvinner, samtidigt som det jag gör både blir bättre, når fler och ger ”större avtryck”. I det här så tar jag gärna er feedback. Inte bara kring det jag gör, utan även om det finns platser och sammanhang där jag borde vara med, eller om det finns personer jag borde samverka med.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna