Investeringar och logik – Lika svår kombination som moral och mediabranschen

29
15

Det här inlägget har sin grund i att jag försökte besvara tre till synes ganska enkla frågor jag ställt mig själv:

  • Varför har vi pengar på börsen?

Just den frågan var ganska enkel att besvara faktiskt.

Vi investerar på börsen i avsikt att tjäna pengar!

Ok, styrkt av denna enkla övning gick jag vidare och frågade mig:

  • Hur har jag tänkt att vi ska tjäna pengar på börsen?
  • Hur mycket pengar ska vi försöka tjäna och i så fall till vilken risk?

Svaret på de senare två frågorna får ni vänta på, det är ett separat inlägg, det jag tänkte göra här är att lyfta fram de mallar för hur vi ska investera som jag stött på, och ibland påverkas av.  Ta en liten kopp kaffe och följ med i min allmänna reflektion kring allas vår syn på investeringar!

Den ideologiske ickeinvesteraren

Det här är inte en investerare, utan en ickeinvesterare. Det här är personen som av ideologiska skäl anser att aktieägande är fel, då det suger ut den stackars arbetaren. Här finns två komponenter värda att notera: 1) personen har insett att aktieinvesteringar i grunden bärs av andras arbete, inte spekulation, och väljer helt logiskt – relativt sin ideologi – att avstå från ägandet. 2) Av någon helt obegriplig anledning så är ofta dessa människor positiva till ett skattetryck på 55%, offentligt ägande till förmån för privat och även så bidrag. Vi har har att göra med en logik som pekar på att bankens ränta på 2% för bolånet passerar all gräns för sans och moral, medan skattesatsen 55% är i minsta laget!

Allt är spekulation – ytterligare en ickeinvesterare

Många är dom som vet hur farligt aktieinvestering är. Hur mycket börsen kan rasa – ofta har den ju återhämtat sig ganska snabbt efter sina krascher men det glöms bort – hur bolag kommer och går samt hur allt egentligen är riggat av robotar.

Att börsen inte är riskablare än bostadsmarknaden – där många dessutom jobbar med belåning – är ingen som säger. De flesta åker dessutom bil där riskerna för att faktiskt förlora livet finns. Få stupade hittas vid Avanzas inloggningssidor.

Den här ickeinvesteraren ger oss möjlighet att lyfta fram två komponenter som jag anser vara centrala i all aktieinvestering. 1) Totalt sett utgör aktiemarknaden en möjlighet att tjäna pengar på samhällets hela vilja att växa och tjäna pengar. 2) Tron om att det är vinnaren i en höstack vi letar efter är utbredd och lurar oss.

Optimisten

Det här är ”allt är spekulation personligheten” som gått vidare från ickeinvesterare till investerare.  Personen har gjort en liten investering i Tesla samtidigt som hen överväger att köpa Fingerprint och Bitcoin.

Det här är en vanlig investerare och bor nog till viss del i alla oss. Över 7 000 personer äger exempelvis Teslaaktien hos Avanza. För det får dom ett icke lönsamt bolag i en mogen – och delvis prispressad – bransch, som om man lyckas nå sina mycket högt ställda mål ändå kommer vara mycket högt värderad.

Men det är tydligen ett mjukvarubolag enligt vissa!

Låt oss titta historiskt på Tesla som investering genom att klippa lite siffror från Avanza, och jämföra med en enkel fond.

Teslas utveckling. En riktig rövare som över tre år gett mycket måttlig avkastning.

Om vi i stället tänker att vi investerar brett, i 30 bolag, varav en hel del världsledande industribolag, så kan vi titta på den såväl supertråkiga som superbilliga Avanza Zero som en referens.

Gratis och tråkig, men mycket sund: Avanza Zero.

Över tre år har historiskt Avanza Zero varit en rejält mycket bättre investering än Tesla både i absoluta tal och i form av riskspridning.

Synden här är ...
Det finns en story i Tesla som gör bolaget intressant. Men som investerare så är vi ute efter vinst. Det vi då bör fråga oss är om ett bolag, med mycket hög risk som trots det inte slagit en Svensk indexfond, är värda våra pengar, eller om vi har andra enklare alternativ vi kan investera i som kanske till och med har lägre risk och högre förväntad avkastning.

Själv tillhör jag inte direkt optimistinvesteraren, jag syndar oftare i nästa kategori.

Den påläste idioten

Det är inte så ovanligt att jag får mail i stil med ”Hej. Jag är 27 år. Vad tycker du om min aktieportfölj? Jag har Astra Z, Mekonomen, HM, Swedbank och Ratos”. Eller så ståtar man med liknande innehav på Twitter.  Naturligtvis vet dessa människor allt om AZs pipeline och testresultat för nya mediciner. De vet att det vänder för Mekonomen: om två år (det är alltid svaret) och att HM snart är ikapp (vem det är är obegripligt?) vad gäller e-handel. Och så vet vi ju att Swedbanks direktavkastning är fantastisk och Ratos ett investmentbolag där man kan köpa bajs med substansrabatt.

Men vad ger all denna visdom?

Jag tänkte jämföra Mekonomens historik med en enkel fonds:

Mekonomen, analyserad av många och ägde av ännu fler. Ingen tillväxt på kapitalet, ingen utdelningstillväxt. Knappt inget alls!

Det är 3 869 ägare hos Avanza av den mycket populära Mekonomen vilket ska jämföras med 3 983 ägare i den dyra aktivt förvaltade fonden Delphi Nordic med följande historik:

Svindyr förvaltningsavgift, allt investerat i aktier – cirka 50 – från nordiska marknaden.

Det är alltså nästa prick lika många som finner Mekonomen intressant som investering som det är som väljer fonden Delphi Nordic.

Framtid och historia är naturligtvis inte samma sak, men att Mekonomen kraftigt skulle överprestera mot fondens portfölj under kommande tre år håller jag för helt otroligt, bolagsrisken i Delphi Nordic är dessutom låg. Så jag dristar mig till att säga att det var lätt att hitta en bättre investering med lägre risk utan att nöta ut sin webbläsare och grotta ner sig i allt.

Synden här är ...
Lika lite som att aktieinvesteringar handlar om att hitta rätt bland förhoppningsbolag handlar det om att hitta rätt bland turn around case. Det här är därför i princip samma synd som vi hade tidigare. Det finns en alternativkostnad till vår investering och vi bör fråga oss om vi har andra enklare alternativ med lägre risk och högre förväntad avkastning.

Att navigera rätt här handlar inte om att hitta rätt bolag, det handlar om investeringsteori skulle jag säga. 

Jag syndar kraftigt här och tillbringar allt för mycket tid och energi på någon obegriplig aktie någonstans som givet att vinden vänder och kyrktuppen skriker för full hals kommer prestera osannolikt bra. Samtidigt underskattar jag kraften i välfungerande lönsamma bolag med en fungerande intjäningsförmåga. Sammantaget gör det att min aktierabatt innehåller för få blomstrande rosor till förmån för utspridd ogräsodling.

Det är det tyngsta skälet till att jag idag föredrar fonder som investering före enskilda aktier.

 

Metodikmuppen

”Jag investerar i utdelningsaktier”! Om jag klämt en kvinnlig arbetskamrat i rumpan varje gång jag läst eller hört det, så hade jag jobbat inom teater- eller mediabranschen nu! Fan vet om jag inte varit på Dramaten!

Något mindre ofta ser man värdeinvestering nämnas, kanske är det lika vanligt som indexinvestering, jag har dock inte gjort någon statistisk analys.

Sedan finns den mer ovanliga Net-nets metoden vilket några svenska bloggare gillar.

Märkligt nog är det väldig få som verkar tillhöra Dividend Growth Investing – ungefär utdelningstillväxtinvestering – som är väldigt poppis i USA och som kanske är den metod som ger flest rosor i rabatten.

Vanligt eller ovanligt; alla är exempel på metoder som används för investering. Frågan är bara hur?

Låt oss titta på den, för många utdelningsinvesterare (och utdelningstillväxtinvesterare) så populära Coca-Cola aktien – 2 089 ägare på Avanza – med följande historik de senaste åren:

Skitfräsiga läskeblasktillverkaren Coca-Cola imponerar knappast.

Ett alternativ hade varit att följa de som gillar ”Divident Growth Investing” och deras intresse för amerikanska bankaktier. Det kunde vi gjort genom att vi investerat i VHF, en bred billig (0,08% i förvaltningsavgift) indexfond – en ETF – som hanterar amerikanska finansaktier:

Enkel, bred och billig!

Utdelningen sker kvartalsvis och direktavkastningen är på knappa 2% vilket inte ingår i siffrorna ovan.

Hur ser det investeringscase ut – och hur troligt är det – där Coca-Cola kommer ut som vinnare, de kommande två åren, över en bred ETF med amerikanska finansaktier? Coca-Cola har visat på avtagande utdelningstillväxt medan finans har ökat utdelningarna.

Synden här är ...
Coca-Cola är inte direkt oaptitlig som aktie men den fallande utdelningstillväxten har satt sina spår i aktiekursen. Om man använder ”The Cowder Rule” för att vikta samman utdelningstillväxt och utdelning så är det inte mycket som gör Coca-Cola intressant enligt mig.

Coca-Cola har historiskt varit en bra aktie att investera i för den som följer utdelningshöjningsmetodiken eller går på hög direktavkastning. Min tro är dock att metodiken måste sättas i sitt sammanhang och prövas på en rad bra investeringar för att man ska få ett resultat som beaktar alternativkostnaden.  Om en passiv fond är en förväntat bättre investering med lägre risk finns det ju inget som helst skäl till att äga en enskild aktie, bara för att man kan titulera sig utdelningsinvesterare, eller?

 

Slutsats

Min svaghet som investerare är att jag har ersatt mina finansiella mål med andra mål. Exempel på sådan mål är att jag använt en viss metodik, utan att värdera om jag gör det bra på ett relevant sätt, eller att jag har förälskat mig i storyn som ligger bakom turn-around case.

Jag har blivit allt mer övertygad om att min uppgift inte är att läsa på om enskilda aktier utan att förstå vilken potential marknaden har och sätta relevanta mål för min kapitalförvaltning utifrån det. Målet måste sedan vara att få den önskade avkastningen till lägsta möjliga kostnad och risk.

Jag har avslutat med att klippa in en lista på Didner och Gerges Globalfonds utveckling de senaste åren. Det fungerar lite som en referens för mig i mitt tänkande. Kan jag inte få bättre avkastning än jag tror den här fonden kan få så finns det ingen idé att göra något själv. Om jag tror att jag kan generera högre avkastning bör jag nog ha ett mål för vad det är och välj investeringarna därefter.

Avkastningen på Didner och Gerges Globalfond

29 KOMMENTARER

  1. Gillar inte att uttrycka mig politiskt men för att se det mer filosofiskt så brukar jag retoriskt fråga ideologiska icke-investerare följande: ”och varifrån tror du att din pension kommer?”

    Om utdelningsinvesterande vill jag bara skriva som jag alltid gör att du förutsätter att man vill slå index och maximera sin avkastning i aktiekurs/portföljvärde räknat. Många utdelningsinvesterare har enklare och lägre mål om en viss absolut nivå av utdelning årligen som är betydligt lägre än vad index genomsnittligt avkastar. Då blir det viktiga i princip att man 1. uppnår den nivån på sikt och 2. klarar att bibehålla den mot inflationen. I mitt fall är jag helnöjd om jag klarar fem procent årligen utan alltför stor portföljrisk. Det är ett ganska rimligt mål som jag uppnår. Sedan får andra som är mer pålästa försöka slå index på olika sätt. Risken finns förstås alltid att man investerar i fel aktier, att utdelningstillväxten och aktiekursen stagnerar. Jag gillar miljonär innan 30 tänk här, spara mycket, håll kostnader låga och köp ett gäng hyggligt stabila aktier regelbundet. Det är enkelt och räcker långt nog. Sedan går vi alla på några minor längs vägen, det är närmast oundvikliga läropengar.

    Chowderregeln var kanon! Tack för tipset! Den kände jag inte till, läst ditt inlägg nu och redan börjat räkna på min bevakningslista. Precis vad jag letat efter. Tror det är viktigt att hitta en sund balans mellan utdelningstillväxt och utdelningsnivå för det är inte heller självklart att ett företag som höjt utdelningen med 50% årligen kommer kunna gör det på lång sikt men marknaden förväntar sig det ofta. Klurar själv på hur jag kan hitta den optimala balansen mellan utdelningsnivå och utdelningstillväxt i portföljen som helhet.

    • Hej Utlandsutdelaren!

      Jag säger inte att du måste sträva efter att slå index. Jag pratar nog mer om att inte gå över ån efter vatten och i slutänden göra dåliga affärer.

      Jag säger att ditt mål med investerandet sannolikt är att nå ekonomisk avkastning. Om ditt mål är 5% årlig avkastning justerat för inflation så bör du ju rimligen beakta vilka alternativ som ger dig det till lägsta risk. Om du då kan välja mellan en aktie eller en fond, hur väljer du då? Få metoder klår breda indexfonder över tid. Aktiva fonder kan få än bättre effekt över korta perioder.

      En sund fondförvaltatre gör ju sunda värderingar, det kan vi nog utgå från, så du släpper ju inte iväg pengarna till någon sorts galning. De kommer välja från samma bolag som du. Men – som är min poäng – kanske utifrån sundare principer. Mer i en helhet. Jag tolkar det som att de flesta som bloggar idag menar att stabila aktier är dom som inte rör sig prismässigt alls. Möjligtvis med undantag för nedåt 🙂

      Chowserregeln är kult på siten Seeking Alpha och jag tycker också den är skitbra. Använder man den utgår Mekonomen utan diskussion. HM förmodligen likaså och Coca-Cola får ett värde under 10 vilket för mig inte är intressant.

      • Hej intressant och tankeväckande ämne att diskutera!

        Testade Chowderregeln på några innehav jag äger eller vill köpa, jättebra redskap! Min enda invändning mot alltför stort fokus på utdelningstillväxt är att den också tenderar minska över tid. Att basera på historiskt hög utdelningstillväxt kan vara bedrägligt. Investor som höjer med en krona om året är ett bra exempel. I år var utdelningtillväxten 10 procent men redan till våren är en kvalificerad gissning att den landar på 9 procent. Kalkylerar man på historiskt femårsmedelvärde får man ett Chowdertest på 15 procent men med en förmodad utdelningshöjning om en krona varje år blir Chowdertestet plötsligt 11 procent och aktien är inte lika självklart en god affär. Tror man gör klokt i att utgå från att alla aktiers utdelningstillväxt minskar något över tid.

        Omvänt presterar Kopparbergs och Vestas glimrande i ett Chowdertest samtidigt som bägge aktierna har betydande utmaningar på kort sikt på vissa marknader. Tycker dock att Chowder är ett lysande verktyg för att försöka hitta en bra balans mellan utdelning och utdelningstillväxt i lite svårare aktier även om man kritiskt måste granska om utdelningsnivån är hållbar.

        I mitt fall har jag gjort ett medvetet val att inte äga fonder eftersom jag inte vill behöva fundera på att sälja dem vid fel tidpunkt. Aktier kan jag sitta och behålla i 30-40 år så länge inget fundamentalt ändras. Mycket bekvämare då att låta utdelningarna tuffa på och ta av dem för ev. oförutsedda utgifter. Har ägt Avanza Zero och har den i mitt pensionssparande men väljer Investor istället för att få mer indexliknande exponering i portföljen och kompensera för mina egna missbedömningar. Jämna steg med index, substansrabatt och tre procents utdelning på det tycker jag är helt OK som en defensiv grundplåt.

        Eftersom jag utgår från köp och behåll minskar jag risken för misstag att sälja vid fel tidpunkt. Sedan behöver jag naturligtvis fundera på om jag vill sälja eller minska i aktier när det visar sig att min bedömning inte föll ut som jag trodde men det är mycket nog att fundera på när, vad och varför jag ska köpa. Sedan funderar jag precis som alla andra på hur jag ska göra med t.ex. H&M och Chowdertestet visar svart på vitt hur svag investering det är (Akelius Pref har förmodligen bättre nettoavkastning också på lång sikt trots bibehållen utdelning och att kursen knappt rör sig), har dock köpt den på vägen ned så min risk är något lägre, har tagit höjd för ev. sänkning och därför ingen brådska. Men som alltid vet man först i efterhand både om historiskt god utdelningstillväxt eller svaga resultat senaste tiden upprepas i framtiden.

        Just Coca Cola är intressant! Ett av mina nybörjarmisstag att köpa förra året, låter dem vara kvar men kommer inte öka. Samtidigt skulle aktien ha hållit ett Chowdertest för ett par år sedan. Handlar ju i slutänden mycket om när man köper och till vilket pris.

        • Hej Utlandsutdelaren och tack för bra kommentarer!

          Om vi börjar med utdelningstillväxten. Det Chowder rule ger är ett ganska rättframt sätt att jämföra investeringar. Om du äger Investor och dess Chowdersiffra minskar, medan du har ett annat alternativ med ett högre Chowdervärde, varför skulle du då fortsätta äga Investor. Du har nästan fångat hela min problemställning här: Du har ett alternativ med högre potentiell avkastning men försöker hitta argument för att behålla Investor.

          Vad menar du med att du inte vill äga fonder samtidigt som du anser att investmentbolag är ok? Substansrabatt gillar jag, men resten av skillnaderna begriper jag inte alls. Det går exempelvis att välja ETFer i Sverige med utdelning (OMXSB).

          Återigen, tack för bra synpunkter!

          • Tack själv! Givande att diskutera!

            Hela resonemanget bygger på att jag inte vill behöva sälja fonder vid fel tillfälle. Mina investeringar är en riktigt långsiktig buffert på 30-40 års sikt och då passar Investor bättre eftersom den ger utdelning. Nog för att fonder också delar ut och utdelningen återinvesteras men jag tycker helt enkelt att det är praktiskt att äga Investor istället. Jag har ett par årslöner på banken och vet att jag inte behöver mer buffert. Skulle jag däremot t.ex. köpa ett sommarhus eller liknande och behöver lite extra kapital kan jag i värsta fall ta av utdelningen. Min buffert är dock normalt att istället minska aktieköpen enskilda månader. Sedan är det som du skriver psykologiskt viktigt att veta att jag aldrig behöver sälja såvida inget fundamentalt ändras i aktien. Då räcker det i det längre perspektivet att läsa kvartalsrapporterna och man behöver inte fundera så mycket från vecka till vecka.

            Sedan håller jag inte med Stenkryparen om att man behöver 10 miljoner för att utdelningsinvestering ska vara någon idé. För egen del skulle 3 miljoner vara fullt tillräckligt för att få ut 10 000 kronor per månad brutto över helåret, vilket är fullt möjligt att uppnå inom ett decennium så länge sparandet är högt. Min plan är att ta lite högre risk nu för att sedan skala ned risken och nöja mig med lägre avkastning på sikt. Det viktiga är att man bibehåller utdelningen efter inflation och det klarar aktier som t.ex. Axfood och JNJ av. Vad som oroar mig med utdelningssparande är snarare risken att inflationen stiger så att utdelningarna, precis som ett bankkontosparande idag, inflateras bort på längre sikt. Är gammal nog att minnas tiden då utdelningar mest sågs som en liten bonus.

            Håller med dig om att leta efter bättre innehav. Min filosofi är dock att jag säljer bara om något börjar fundamentalt gå dåligt och det gör inte t.ex. Investor. Historiskt bra aktier som jag har köpt billigt tycker jag det är enklare att behålla. Beijer Alma är ett exempel, ökar inte men får en utdelning på runt 5 procent årligen så då kan den få vara kvar i portföljen. Just Investor är lite speciell då den är ett alternativ till fonder, handlar helt enkelt om att diversifiera min portfölj och vara medveten om risken att jag gör missbedömningar. Den kompenserar helt enkelt i någon mån för det. Äger Kinnevik av samma skäl eftersom jag är notoriskt dålig på telecom och IT. Då tyckte jag det var lika bra att sälja Telia för att få exponering genom ett investmentbolag.

          • Hej Utlandsutdelaren,

            Vad menar du med vill sälja fonder vid fel tidpunkt? Jag förstår inte det alls faktiskt då dina utdelningar finns där, eller inte. Investor, är ingen dum investering, men de kan knappast anses ha någon annan strukturell förmån (om du inte får bra substansrabatt) före en aktiefond. Eller?

            Fine, du kan leva på 3 mille och de avkastningar de ger. Men varför ska du inte välja en aktie som ger bra ekonomisk avkastning över tid i dina val i stället för att försöka få direktavkasting som möter dina behov på 3 mille. Det blir bakvänt och upplägget kostar dig sannolikt pengar.

  2. Hej Onkel

    Trevliga tankegångar.

    Applåd, du har kommit till insikt om investerarens nirvana.

    Kan bara instämma.

    Gör nu som du säger så väntar ett arbetsfritt liv i ekonomiskt överflöd.

    Vill säga emot på en punkt. Tolkar det som att du tycker det är viktigt att fond har ”låg/billig” kostnad/förvaltningsavgift. Varför?

    Jag väljer mina fondinnehav utifrån nettoavkastningen (där fondkostnad ingår) eftersom mitt mål är att maximera avkastning till viss risk. Om fondinstitut täljer guld på god prestation har jag inga problem med detta.

    Min investerar strategi är:

    Viktar mellan olika tillgångsslag, map. vilket som för tillfället avkastar bäst och vald risk (veckovis).
    – Bank med insättningsgaranti (netto 0,8%).
    – Collector hos Avanza (netto 0,35%).
    – Kort räntefond (1,6%).
    – Företagsobligationsfond (6-15%).
    – Aktiefond (25-%).

    Stop loss har många syfte.
    – Aldrig förlora en investerad kr på enskilt fondinnehav.
    – Säkra större delen av uppkommen vinst.
    – Vidmakthålla likviditeten då den ofrånkomliga globala börskorrektionen kommer efter typ 8 fantastiska börs år.
    – Omviktning är en del av stop loss (det blir inte så dramatiskt att göra vad som måste göras).
    – Inget behov av att ta beslut i pressade läge, bara mekaniskt utföra det som redan är beslutat.
    – Säkerställa att jag sover gott!

    Att hålla ner volatiliteten är för mig viktigt av flera anledningar.

    – Då jag konsekvent jobbar med fast och dynamisk stop loss på allt som exponeras mot marknaden så får portfölj innehav inte svaja för mycket, man måste ju kunna sätta stopp loss som löser ut när det är befogat (min portfölj har en veckas tillsynsfrekvens).

    – Kommer inte vara med i stora (ner) svängningar då mitt psyke mår dåligt, och därmed tar sämre beslut (egna psyket är troligen den allra största enskilda risken). Hatar att se uppkommen orealiserad vinst försvinna.

    – Fond ger låg volatilitet som funkar med stop loss strategi.

    I bland blir det hävstång (belåning). Kan vara ett bra sätt att öka riskjusterad avkastning, men kräver stop loss strategi och beprövat psyke.

    Tror inte på Sverige relativt Globalt, så stora delar av portföljen är nu i US dollar och Euro fonder (mycket lyckat då valuta effekten redan har levererat).

    Tror på få innehav (varför ha annat än det bästa) som man över tid orkar övervaka och förstå (diversifieringen är redan fixad med fond).

    Omviktning sker i mindre poster för att inte hamna fel i dagssvängningarna.

    Är fullt ut hängiven anhängare av trend/momentum investering. Det som går i viss riktning vill gärna så fortsätta en tid till.

    Indexfond är bra för den som inte har egen kunskap (och är grymt långsiktig), allt är nog bättre än gängse bankrådgivning.

    Har aldrig varit så busenkelt som nu att med hjälp av tex. Avanzas fondverktyg välja det bästa i globala fondvärlden, och med vald frekvens kontrollera att resultatet blir som förväntat alternativt vikta om.

    Utdelningsinvesterare kan jag inte riktigt förstå mig på.
    Jag ser investerat kapital som en likviditet. En utdelningsinvesterare tittar nöjt på när kapitalet halveras i kommande börskorrigering, där försvann 50% av likviditeten och återkom efter 10år. För mig oacceptabelt.

    Kräver så mycket riskutsatt kapital. För att typ 3% utdelning ska ge rimligt med spendera pengar (tex, 300 000kr år) så behövs ett kapital på 10 miljoner.

    De ”fina kvalitets bolagen” vars aktiekurs alltid går upp och vars utdelningar alltid ökar över tid finns bara i korttidsförloppet med facit i hand. Jag har definitivt inte förmågan att identifiera dessa penga maskiner.

    Efter finansblogg läsning så uppfattar jag att många utdelningsinvesterare sitter med typ tidigare ”kvalitets bolag” som Ericsson och HM, det blir rätt mycket väntan innan gav kursen når breakeven (och likviditeten är återställd).

    Samtidigt inser jag att med väldigt lång tidshorisont så funkar utdelningsinvestering med minimal arbetsinsats. Börsen är en av mina hobbys så jag eftersträvar inte noll arbetsinsats (kan man ha hobby som en fri man?).

    Hälsar en fri man som har oceaner av tid till förfogande för kapitalförvaltning.

    • Hej Stenkryparen!

      Jag tänker som du kring fondavgifter, men kan inte komma från det faktum att förvaltningsavgiften spelar roll över tid. Så tror jag en fond bilr indexkramande så är den inte värd en spänn mer än indexfonden.

      Långt kommentar, men jag har inget att tillägga. Jag tänker som du, men använder inte stop-loss. Det är lätt att gå bort sig där och då kommer dessutom frågan om hur man hittar rätt i inträdet.

      Har du tid över så har vi jobb här 🙂

  3. Nja, trots mer tid så har ambitionen vad som ska göras höjts, så tidsbristen är nog ganska konstant. Tid är en ständig bristvara oavsett om man springer i ekorrhjulet eller är fri. Men livskvalité lyftet är imponerande stort. 🙂

  4. Utan att förefalla stöddig så måste jag ändå säga att jag anser att det mesta som hittills sagts (inlägg plus kommentarer) inte handlar om att tjäna pengar på sin portfölj, utan om att ha en hobby eller om att hantera sitt psyke (vilket ju också uttrycks explicit på några ställen).

    Den viktigaste frågan är ju rätt allokering mellan tillgångsslagen, inte val av värdepapper (bolag, fonder, aktiestrategi, sektor osv.). Eller är det någon här som verkligen tror sig om att långsiktigt kunna överprestera gentemot marknaden?

    Själv har jag andra hobbies än börsen, och psyket stillar jag med att ha en tillräckligt stor buffert för att inte påverkas i mitt arbetsfria liv av en börskrasch.

    • Hej Storugglan,

      Din stöddighet kan jag inte uttala mig om utifrån den här kommentaren men …

      Jag tror jag är på väg att göra det kliv du gjort. Jag måste ha en väldigt rationell inställning till mina investeringar. Det är den processen jag är i, det är där jag jobbar med ett inlägg och det var där jag insåg att jag påverkas av de stereotyper jag beskrev.

      • Låter bra! Anledningen att jag utsätter mig för risken att verka stöddig och avfärdande är att jag själv önskar att någon sagt det jag sade när jag var novis och läste bloggar, artiklar, böcker osv.

        När fokus blir på mer eller mindre komplicerade upplägg för att folk gillar att ha en hobby eller behöver manipulera sig själv med dem för att hantera sitt psyke, då riskerar novisen att tro att det är komplicerat att tjäna pengar på sin portfölj.

        Eller, ännu värre, glömmer, bort att det viktigaste är balansen mellan aktier och räntor. Dvs. att verkligen ha pengarna på börsen, men inte mer än att du inte behöver sälja eller av rädsla säljer när det går ned 50%.

        Kockens ”det går lika bra med selleri” skulle kanske vara på sin plats i alla sådana här diskussioner. Dvs. ”jag gör så här för att jag tycker det är kul att hålla på och fnula eller för att jag annars inte kan sova på nätterna, MEN det går förstås lika bra, eller ännu bättre, med 1-3 indexfonder”.

        • Japp, det är väl när vi tvingas ta ställning till om värdepappersförvaltning är en underhållning eller en krass sysselsättning som vi måste besvara svåra frågor.

          Sedan är jag lite tveksam till den där 50% kraschen. Den är inte så vanlig, inte heller har den slagit blint. Ofta mäts börsnedgångar från topp till botten, men mycket pekar på att återhämtningen ofta är relativt snabb.

          Tittar man på Atlas Copcos kurs 2008 så rasade den något mer än 50% på några månader (maj – nov) men juni 2009 så var den ökat 50% igen. Startvärde maj 2008 var 105 kronor juni 2019 78 kronor. Januari 2010 var aktien tillbaka på 2008 års nivå. För mig betyder det här att försäkringen i form av säkra räntepapper är en försäkring som jag inte vill betala för dyrt för.

  5. Hej! Hur fungerar det med utdelningen i en indexfond likt Avanza zero eller Nordnets superfonder… fått för mig att utdelningen på något sätt återinvesteras i fonden… om du vill få utdelning på kontot måste du då sälja andelar?

    • Vanligtvis har inte fonder utdelning i Sverige. Svenska ETFer kan ha (en favorit är OMXSB) och utländska ETFer har ofta utdelning. Så du väljer det som passar.

      Avanza stöder – försäljning av tiondelar av andelar så något praktiskt problem kring försäljning och dess långsiktiga påverkan finns inte om du fråga mig.

  6. Jag sparar i fonder med ett undantag. Istället för sverigefonder så här jag valt att äga Investor. Som en Sverigefond fast lite bättre och med utdelning. Tänker jag fel?

    Mvh LBG

    • Investor är enligt min mening ett mycket bra sätt att vara ”index” exponerad mot svenska börsen.

      Själv har jag hittills valt aktivt förvaltade svensk fonder som överpresterar Investor, men detta kräver att jag själv är aktiv (byter fond när så krävs).

      Ponerat att man skulle investera xkr på svenska börsen för att sen lämna utan tillsyn i tex 10år, så är Investor för mig det självklara valet.

      Är lite sugen på att ha nån utdelande aktie, så det blir nog några Investor i min portfölj vad det lider, om inte förr så kliver jag in kraftfullt i nästa börskrasch.

      Om du inte redan har investeringar i företagsobligationsfonder (svenska eller globala), så ta en titt. Jag gillar risk/volla jämfört med avkastning.

      Hälsar Kapitalförvaltare som både köper och säljer.

      • I stället för företagsobligationer för att öka risk och avkastning skulle jag rekommendera att öka aktieandelen en smula.

        Förstår inte poängen med företagsobligationer. De saknar aktiers uppsida när det går bra på börsen. Men har samma typ av nedsida som aktier när det går åt fanders på börsen.

        Dvs. ur den aspekten ett ”orent” tillgångsslagen. Då bättre enligt min mening att själv mixa tillgångsslag som verkligen fungerar diversifierande: aktier respektive räntor utan bolagsrisk.

        • Jag delar din skeptiska åsikt kring företagsobligationer. Dessutom får vi nog anse att den förväntade avkastningen nu är låg.

          • Hur låg är ”förväntade avkastning” uttryckt i års%?

            Frågar för jag är nyfiken på en värde/utdelningsinvesterares förväntan/prestation.

            Detta året och just nu går mina obligationsfonder fint, vad som händer nästa vecka har jag ingen susning om.

          • Jag är inte säker på att jag förstår frågan riktigt, men vanligt mål är väl typiskt att man ska täcka sina utgifter med utdelningar, nå 5% avkastning, eller mer agressivt 15% – som ger en dubbling av kapitalet på 5 år.

        • Visst svarar obligationsfonderna på när marknaden /index går upp.

          Året siffror så här långt:
          Dessa index får representera marknaden
          DJ world ind 18,04%
          OMX PI 8,01%

          Två exempel på innehavda obligationsfonder
          GAM Star creditopps 15,2%
          Catella credit opp 6,42%

          Jag behöver dem för att minska vollan men likväl erhålla viss avkastning (aktier har så klart bättre avkastning).

          Hur de reagerar vid krasch har jag ännu ingen erfarenhet av, men de lär inte ha större fallhastighet än aktiefond.

          Trots att det inte maximerar avkastning har jag valt att min avkastningsgraf pekar snett uppåt utan för stora krumbukter.

          Annars håller jag med dig om att man inte ska krångla till det.

      • Investor är inget dåligt val, men det finns samtidigt en rad namn i listan av kärninnhav som jag aldrig skulle köpa som enskilda aktier. Ur det perspektivet avstår jag.

        • Förutom att jag anser Investor bara ett klokt val så finns där även ett litet känslomässigt engagemang. Min arbetsgivare sedan lång tid tillbaka är ett av kärninnehaven.

          • Ja,

            Det finns många fina svenska bolag i den portföljen, men jag tycker många är dyra nu. Men som sagt, jag är ofta för negativ till företag som går bra, och positiv till de som går dåligt.

          • Känslor ska man helt lämna därhän om målsättningen är att maximera avkastning till vald risk, vilket inte är lätt.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna