Svensken verkar vara nöjd med sitt arbetsliv, men det finns en tydlig negativ trend.

Vad ska jobbet erbjuda oss? Vad har våra arbeten för plats i våra liv? Är vi på jobbet för att tjäna pengar och generera vinst till företagets ägare, eller är arbetsplatsen något mycket mer än så?

Välbefinnandet för akademiker.

JUSEK släppte i slutet av förra veckan en rapport med titeln: Hur förbättrar vi arbetsmiljön för Sveriges akademiker? som innehåller en hel del intressant statistik och information. Texten nedan är saxad från pressreleasen som annonserade rapporten.

Kanske första svenska undersökningen, men att akademikernas arbetssituation försämrats är välkänt från exempelvis USA.

Undersökningar från USA – som vi tidigare diskuterat här – har pekat på att akademikerna är förlorare i arbetslivet sedan 1990-talet, precis som JUSEK nu konstaterar. Det handlar om arbetstid, arbetsmängd, stress och fysisk arbetsmiljö. Och om karriär. Den tidigare privilegierade gruppen, som kunde spela golf på arbetstid och hade en karriär och den status som följde med den, är nu den grupp som jobbar mest och som för första gången i USAs historia inte hinner får högre livsinkomst än sina årskamrater i arbetarklassen under sitt arbetsliv. Och som sagt, JUSEK bekräftar att den bilden nu även gäller i Sverige, åtminstone vad gäller fysisk och psykisk arbetsmiljö.

Vi jobbar i stort sett hela vårt vuxna liv och tillskriver vårt arbete stor vikt, ja kanske till och med mycket stor vikt, i ett meningsfullt liv.

Akademiker blir mindre nöjda med sin arbetssituation, många mår dåligt – inte minst kvinnor – samtidigt som majoriteten tycker att arbetet är en central del i ett meningsfullt liv. Utifrån det drar JUSEK – den fullt rimliga slutsatsen – att arbetsgivarna måste göra mer för att vända trenden, ta större ansvar för att människor inte mår dåligt och börja möta oss som människor, inte maskiner.

Det de inte berör är hur detta ska gå till, även om vi kan utläsa vilka faktorer  – se bild nedan – som är centrala  i ett gott arbetsliv. Inte heller sätter de jobbet i ett sammanhang, i vårt moderna samhälle och livsmönster.

Viktigaste faktorerna för våra arbetsgivare att beakta.

Just här – kring frågan vad gör vi åt det här, vad är arbetsgivarens ansvar, vad är den anställdes och vad är möjligt – så hade jag gärna sett mer diskussion och flera vinklingar. För nu är det mer eller mindre underförstått att det är arbetsgivaren som ska fixa det här, ungefär som arbetsgivaren ska ordna god belysning och skyddsskor. Trots att det rör sig om ett fackförbund inom SACO har man intagit en allt för stor ”arbetsgivare – arbetstagare” attityd och utgångspunkten är att vi ska kunna leva bra liv i ett 8 – 5 scenario för evigt tid framöver.

Jag inte säker på att det är möjligt eller eftersträvansvärt faktiskt. Här är några punkter som jag tycker man borde utreda och belysa mer:

  • Går det att få ut mer av jobbet samtidigt som det ska påverka livet i övrigt mindre, eller är detta ett orimligt randvillkor? Måste vi lära oss att välja?
  •  Trygghet – låg risk att förlora jobbet – är det arbetsgivarens problem? Jag utgår då ifrån att vi pratar om arbetsbrist inte att man skyfflar bort personer av andra skäl.
  • Relationen till kollegor har blivit väldigt mycket mer komplex de senaste 20 åren och du kan vi räkna med att den i ett sammanhang som JUSEK – där vi främst hittar jurister – troligtvis aldrig varit densamma som den varit inom exempelvis vården. Här finns en annan kultur och andra människor. Snarast bör vi nog förbereda oss för att begreppet ”arbetskamrat” är på väg att dö inom vissa verksamheter.
  • Vad är vårt egna ansvar vad gäller att orka med arbetet och livet?

Som fackförbund tycker jag att man borde jobba för att stärka sina medlemmars position och livssituation parallellt som arbetsgivarna naturligtvis måste jobba på sin kant. En fundering kring vad som är möjligt hade också varit trevligt.

Not: Bilderna i texten ovan är tagna från JUSEKs rapport som är länkad inledningsvis. Läs den gärna, en är inte så omfattande.

Läsa och lyssna mer

Lyssna på mitt avsnitt på podden om lycka och välbefinnande. Där går vi igenom vad den senaste forskningen säger om hur vi människa uppfattar lycka, välbefinnande och meningsfullhet och om hur de hör samman. Jag har också skrivit ett speciellt inlägg som knyter samman poddinlägget, JUSEKs undersökning och funderat på vilka krav vi kan ha på arbetsgivaren när det gäller att ge vårt liv mening. Inläggen är endast tillgängliga för de som stödjer mig via Patreon.

Ny omorganisation precis innan ledigheten, igen

Läsarbidrag – Att säga upp sig utan att ha ett annat jobb!

Kontoret – Rum, öppet landskap eller inget alls?