Riskprioritering – Vad är det värsta som kan hända?

13
121

Jag har – nästan lite ofrivilligt – blivit prepper. Frågan, om jag är en prepper, har dykt upp lite då och då men jag har har alltid avfärdat den med ett ganska kategoriskt ”nej”. Jag tror det beror på att jag förknippat prepperkulturen med domedagsprofetior – de som förbereder sig för den stora samhällsomvälvande katastrofen kallas ibland doomsday preppers – men det visade sig tydligen bara vara en variant, i en ganska bred flora av preppers. De som är mer inriktade på vardagens utmaningar delar många intressen med mig, så jag som bor högt – på säker mark – i Småland och filar på mitt självhushåll sällar mig numera officiellt till prepperskaran.

 

 

Bland annat så innebär det här att jag följer ett gäng preppers på Twitter och jag är också med i ett stort forum på Facebook. Att följa mina nya preppervänners flöden ger helt nya infallsvinklar på livet, men reser också en hel del frågor, inte minst kring hur vi ska förhålla oss till risker, hot och faror.

På morgonen har jag redan hunnit läsa inlägg på Facebook kring överfallsskydd för unga kvinnor  – hur de alla bör träna Krava Maga – och behovet av, samt den eventuella nyttan med, att ha jodtabletter hemma vid kärnkraftsolyckor. Det här står i stark kontrast till de risker som just nu diskuteras inom ekonomiområdet. Där är det just nu bobubblan; ränte- och valutaoro; Nordkorea och Brexit som oroar.

Men om jag skiter i vad andra säger och fokuserar på mig själv. Vilka är mina topprisker? Kommer prepperarnas samhällskollaps med på listan? Ska jag lägga tid och pengar på jodtabletter eller ska jag justera mina aktie- och fondinnehav för att minska räntekänsligheten? Eller borde jag kanske ha fokus någon annanstans?

Som minimalist vill jag fokusera på det viktiga och reducera de  delarna som är mindre viktiga ur mitt liv och jag inser när jag läser om alla risker i livet att jag inte riktigt har klart för mig vad jag borde oroa mig för. Livet, samhällsekonomin, samhällskollaps, barnens utbildning – för att nämna några ämnen som ligger nära tillhands – är ju alla områden där vi alla kan känna en viss oro.

Jag tänkte därför här göra min egen risklista och identifiera mina topprisker i livet.

 

 

Så här långt i inlägget är jag faktiskt lite imponerad av min egen klokskap. Problemet är bara att jag körde fast, rejält, när jag nådde hit. Nu undrar jag mest varför blev det här blev så svårt?

Jag började naturligtvis skriva det här inlägget med en idé om hur det skulle se ut, men ju mer jag tänkte, vred och funderade, ju svårare blev det att hitta någon väg framåt. Jag läste på om risk på Wikipedia och började fundera på om det var skillnad på fara och risk. Men oavsett terminologi så får jag inte riktigt till det.

Jag listar vad jag har så här långt så förstår ni läget:

  • Förlora jobbet – Jag är inte speciellt beroende av jobb och har inget nu. Så det här är ingen stor risk för mig.
  • Förlora delar av min familj – Barnens väg till skolbussen oroar. Det här är den enda bra risk som fångar mitt intresse, som jag kan hitta just nu!
  • Jag kan bli sjuk – jag lever inte alls ohälsosamt så jag har inget jag känner att jag kan göra, mer än att möjligtvis gå ner något i vikt. Oro är ingen risk!
  • Våra pengar kan ta slut och vi måste börja jobba igen – jo, men då får jag väl jobba igen. Det här är tekniskt sett en risk, men konsekvensen väger för lätt för att det ska vara en topprisk.
  • Jag är orolig för att mina barn inte ska nå sin fulla potential i livet – jag har ju tagit sabbatsår för att kunna vara mer med familjen så detta har jag ju till viss del redan adresserat. Den direkta konsekvensen om det här faller ut går inte att sätta på pränt eller hantera. Det gör att detta inte kan klassas som en risk, utan ska sättas i oroshörnan och glömmas bort.

Kanske en start, men inget att direkt skriva hem om. Jag måste nog vara mer metodisk.

När brainstormingen inte fungerade

I Wikipedia-länken ovan så lyfter man upp att en risk bör ha två egenskaper – för att det ska vara en risk – som vi bör kunna hantera i någon form. En risk ska ha; 1) en konsekvens (obehaglig konsekvens ger risk, önskad konsekvens ger möjlighet) och 2) en sannolikhet som anger hur troligt det är att risken faller ut.

Genom att väga samman de två aspekterna, konsekvens och sannolikhet, kan vi ge vår risk ett värde. Så när vi letar efter topprisker letar vi efter ogynnsamma händelser med stor sannolikhet att inträffa. En riktigt ogynnsam risk måste vara för tidig död tänker jag och gör en snabbsökning. Jag finner då att de vanligaste skälen till för tidig död är som följer:

Saxat från Metro.

Av bilden ovan kan vi utläsa att sjukdom – främst i form av hjärt- kärlsjukdomar och cancer – psykisk ohälsa samt olycksfall (inte minst hos unga om man studerar statistiken) borde vara med bland mina risker då de har hög sannolikhet för att inträffa (det är i alla fall de vanligaste skälen till förtidig död) och en rätt obehaglig konsekvens i form av min tidiga död.

Om vi klarat av dödsfallen – de risker jag kan komma på med värsta tänkbar konsekvens – så borde väl nästa område att titta på vara risker med hög sannolikhet att inträffa samtidigt som konsekvensen är rejält obehaglig utan att vara dödlig. Jag tänker att förslag där borde vara: psykopat till chef, utbrändhet, depression,  skilsmässa och arbetslöshet.

Det var det här jag kände när jag började skriva. Ur ett analytiskt perspektiv så finns det två saker att göra i livet som hanterar nästan alla topprisker. Vi bör träna hårt, gärna med fokus på att bibehålla muskelmassan högt upp i åldern. Det gör i sig att vi håller oss friskare och att vi har en bättre grund att bekämpa sjukdom ifrån. Det gäller inte minst cancer. Samtidig behöver hela tiden sträva efter att behålla så mycket frihet – inte minst ekonomiskt – som möjligt.

 

 

Det här är intressant av flera skäl. Dels får jag inte samma risker på min lista av risker att agera på som Prepperskulturen verkar ha på sin topplista. Dels handlar mycket i olika forum om vad man ska köpa och göra innan katastrofen. I min analys så pekar det mesta på att vi ska göra två saker för att hantera våra topprisker.

Är det rätt att göra så här? Handlar inte livet om att vi ska göra något som ger oss mening och då kanske cancer och olycksrisk följer som en konsekvens. Det kanske inte är mer än så. Då är det nog ingen risk utan mer ett faktum då vi inte tänker agera på insikten vi har!?

Blir det kanske för analt att studera risker i livet, rent allmänt? Ska vi måla med en större pensel? Kanske ska vi fokusera på det vi vill ska hända istället för det som inte ska hända.

Min egen syn på risk

Jag tror faktiskt att min största fasa i livet är att jag lever mitt liv långtifrån hur jag faktiskt vill leva. Tyvärr har den risken på något vis fallit ut. Det är det utfallet jag försöker återhämta mig från i detta nu. I den resan har jag klippt banden med många av mina krav och föreställningar om hur livet ska vara, vilket påverkar hur jag ställer mig till konsekvensen om en risk faller ut. Det innebär att mitt liv idag har betydligt färre topprisker och det är en befrielse!

Här döljer sig kanske en av de viktigaste lärdomarna jag fått i mitt liv. Det är bara några få förändringar som ska vara risker i livet. Resten ska vara just förändringar. Förändringar är en naturlig del av livet och vi ska skapa ett liv där vi naturligt kan hantera förändringar. Ibland ska vi till och med välkomna dem!

Vill du läsa mer?

Leva på eget kapital – riskgenomgång

Är du intresserad av att läsa och följa en blogg som handlar om att forma och leva sitt eget liv liv? Följ oss då gärna på Facebook.

13 KOMMENTARER

  1. Kul med olika infallsvinklar men ”följer ett gäng preppers på Twitter och jag är också med i ett stort forum på Facebook” får mig att undra lite hur du mår. De uttalade preppers jag diskuterat med har varit sådana som pekat med hela handen och predikat snarare än diskuterat. Detta oavsett vad ämnet varit, det behöver inte gälla prepping (det har jag nog aldrig diskuterat) utan kan lika gärna handla om pengar, investeringar, träning, mat eller vad som helst.

    Detta har fått mig att undra om man som prepper skriver på något slags kontrakt att aldrig mer använda normal samtalston eller ta in andras argument. Ett helt forum med sådana personer låter lite som helvetet på jorden :-).

    • Ha! 🙂

      Jag minns när 5:an hade något program om preppers för ca 10 år sedan. Killen som lagt ut en väska i skogen, 20 km från hemmet, med allt han behövde erkände mer eller mindre öppet att han nog inte skulle orka ta sig de 20 km till väskan i händelse av kris. Det har färgat mig duktigt.

      Men, nej många preppers är rätt kul faktiskt. Mer på än många i snålgänget; de reagerar, kommenterar, diskuterar och har åsikter.

      • Haha, tycker mig känna igen det där med väskan i skogen.

        Jag kanske har haft otur för jag har mest upplevt att preppers skriker och dumförklarar. Reaktioner och åsikter är inte fel, men utan ödmjukhet och respekt för mothugg blir det ingen diskussion.

  2. Trygghetsnarkomani 😉
    Varför oroa sig för specifika saker som inte inträffat (och sannolikt inte heller kommer att inträffa!)? Det enda vi kan vara säkra på är om det dyker upp någon form av katastrof/krasch så blir det i form av något som ingen tänkt på 😉

    • Hej B.J.

      Ja, man kan undra. Sedan är det väl lite skillnad på att bygga bunkrar eller säkra dricksvatten för ett dygn, men jag tänker lite som du.

  3. Jag är lite nyfiken på hur du menar med att detta citat från din text är en bra risk?

    ”Förlora delar av min familj – Barnens väg till skolbussen oroar. Det här är den enda bra risk som fångar mitt intresse som jag kan hitta!”

    • Hej Gg,

      Bra kanske är att ta i. Den är relevant. Den har en konsekvens jag gärna undviker och den har en fullt relevant sannolikhet. Den går dessutom att arbeta med. De andra delarna i listan uppfyller inte de kriterierna.

  4. ”Ur ett analytiskt perspektiv så finns det två saker att göra i livet som hanterar nästan alla topprisker. Vi bör träna hårt, gärna med fokus på att bibehålla muskelmassan högt upp i åldern och vi behöver hela tiden sträva efter att behålla så mycket frihet – inte minst ekonomiskt – som möjligt.”

    Bättre än så kan det väl inte bli! Tydligt fokus. Hanterliga mål. Inser dock att många räds både det ena och det andra. Noterar dock att nästa på tur i gänget av ekonomiskt fria, Miljonär innan 30, konsekvent prioriterar både dessa.

    • Hej Storugglan,

      Jag vet inte hur medvetet Miljonären jobbar, men det är faktiskt en helt naturlig kombination att träna och leva enkelt.

  5. Hej, kul inlägg! Man kan ju laborera med risker kopplat till de mål man har – dvs vad kan hota det som jag vill uppnå/bibehålla? Ekonomisk frihet kan vara ett sånt mål, familjens ve och väl ett annat, egen hälsa ett tredje osv. Jag fascineras lite av prepping-rörelsen. Själv skulle jag inte satsa på att klara av kärnvapeneffekter 🙂 men här i storstan så kan det finnas en stor naivitet kring att samhället faktiskt kan komma att utsättas för påfrestningar där man inte kan utgå ifrån att farbror staten kommer ta hand om en. Så lite dricksvatten och knäckebröd i förrådet tror jag att fler skulle behöva.

    • Hej Ett Fattigt Landskap,

      Vad trevligt att du skriver igen! Ja, normalt brukar man väl göra riskerna i relation till det ”projekt” man sysslar med. Livet är för stort att greppa. Jag har dock fått lite aha-upplevelser kring inlägget. Bland annat är ju brandskydd en grej man enkelt kan titta till, som rimligen borde varit med på min lista. Mediciner mm är andra ganska lågt hängande frukter!

  6. Ja alla har vi våra egna riskmatriser. Sannolikhet/konsekvens mot kostnad för att neutralisera en risk är ju en hel vetenskap. Vem kunde ana att det skulle bli en jordbävning i Stilla havet som drog igång en jättevåg, som tog sig till Japans kust, där de hade ett kärnkraftverk vars skyddsvallar ansågs vara tillräckligt höga och andra säkerhetssystem inom kraftverket fanns också, men de hade fel…. (en sådan händelse, låg sannolikhet – jättekatastof som konsekvens, är sånt som det ofta blir diskussioner om bland folk som pysslar med riskhantering).

    Men om vi tittar på dina 5 risker så tror jag att nr 1 kan avskrivas, den har du hanterat redan genom eliminering.
    Nr 2 är något som bör hanteras, hur ska du göra barnens väg till bussen säkrare? (följa med, ta en annan väg, bygga trottoar, begära hastighetssänkning på vägen..).
    Nr 3. Ja du kan bli sjuk, men du riskminimerar så gott det går och skulle du bli långvarigt sjuk så tror jag inte (obs mitt eget antagande) att ni drabbas så mycket ekonomiskt jämfört med en vanlig löneslav.
    Nr 4. Där är en preppervarning! Det är en sak om pengarna tar slut, tex vid en total börskrasch (men då drabbas alla), men en annan sak om det blir omöjligt att komma åt sina elektroniska pengar (virusatack mot just din bank eller en liten EMP). Fast vid en total EMP så finns det nog ganska många andra bekymmer och då har er familj det bättre än de flesta andra.
    Så till nr 5. Ja, ja, ja, så där är vi föräldrar. Dina barn kanske blir värdelösa eller skurkar eller gifter sig med en fullkomlig idiot. Detta händer oavsett vad du gör och det är inget du kan göra nåt åt, men du har gjort ditt bästa.

    Tyvärr har jag nog träffat för många preppers och läst för många domedagsprofetior i mitt liv för att det ska vara hälsosamt för mig. Jag oroar mig för mycket för allt: När ska jag börja handla aktier igen? Har det nått botten eller är det bara i början? Synd att det inte var någon svamp i skogen i år. Hur utvecklar sig världspolitiken? Och var kommer nästa terroristattack ske?

    Måste nog ta tag i mina hjärnspöken. Det mesta är faktiskt sånt som vi inte kan påverka.

    • Hej Spargrisen,

      Oro är inget vi ska göda, inte heller önskan om ett liv utan förändring. Men så finns det ju en del saker, som skolvägen, som är värt att jobba med. De vill vi hitta.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna