Nya budgeten – Den som inte arbetar ska inte heller äta

10
37

Då kan vi läsa om budgetförslaget i exempelvis Aftonbladet idag. I korthet så verkar budgeten vara utformad enligt följande:

  • Svaga pensionärer gynnas. De som flyttat utomlands får dock en rejäl skattehöjning!
  • MedelSvensson får dra av för fackavgiften. Men de som har tjänstebilar får högre skatt.
  • Studenter får något högre bidragsdel, 300 kronor per månad.
  • Ungdomar prioriteras, genom exempelvis satsningar på sommaraktiviteter och gratis bussresor.

Lite översiktligt så skulle den nya budgeten påverka oss – en familj med fyra barn där föräldrarna är studielediga – positivt med cirka 1 500 kronor i månaden under 2018. Med vår tajta budget är det en rejäl förbättring. Både mina och min sambos föräldrar är dessutom fattigpensionärer allesammans och kommer gynnas än mer i det liggande budgetförslaget.

Det går att kritisera det nuvarande budgetförslaget om man vill, men jag tänkte mest reflektera i relation till de diskussioner kring “att vi måste bidra till samhället och jobba” som ofta förs i relation till de livsval som vi gjort, nämligen att sluta jobba helt. Låt vara att vi står som, och är studerande, men i grunden är vi trots allt ute och söker ett alternativt liv.

Budgetförslaget som det framställs i Aftonbladet idag skulle ge en rejäl boost i vår budget, samtidigt som vi läser in signaler om att det är mindre viktigt att tjäna in vår framtida pension då politikerna valt att öka bidragen och sänka skatten för de pensionärer som har det sämst ekonomiskt.

På samma sätt påverkas naturligtvis ekonomin för de som står inför ett beslut att gå i pension eller förlänga sin föräldraledighet.

Rimligtvis har det blivit mindre intressant att jobba efter 65, för lågavlönade pensionärer, i och med den förskjutning som blivit.

Då jag inte tror att så många, åtminstone öppet, kritiserar förbättrade villkor för svaga pensionärsgrupper, barnfamiljer eller studenter så uppstår en paradox. Det är politiskt korrekt att hävda att vi ska jobba och arbeta – för att bidra till samhället – samtidigt som vi ska upprätthålla och bygga ut ett system där samhället gör det möjligt att jobba mindre.

 

 

Hur kan det vara så? Och hur kan så många tycka att det är helt naturligt att se bidrag från staten som “bra” och “rätt” medan eget sparande och egenfinansierad ledighet är motbjudande? Ja, jag är inte säker på att jag har svaren, men jag har noterat tre återkommande teman i diskussionerna.

  1. De staten pekar ut som grupper att stödja är det synd om!
  2. Orättvisorna i samhället är främst ekonomiska och är synliga i form av konsumtionskraft. Det är därför underförstått att stöd, exempelvis i form av barnbidrag, ska användas för att köpa saker. Det är inte frågan om stöd för att vi ska slippa jobba.
  3. Gåvor av staten har vi förtjänat. Det finns de som öppet hävdar att exempelvis föräldraledigheten är en förtjänad ledighet, som vi kollektivt arbetar för, medan att spara pengar själv och sedan ta ledigt är att “svika” systemet.

Jag vet inte om jag har någon snygg poäng att runda av inlägget med. Det är mer frågan om reflektioner. Men vi tangerar några grundläggande frågor med relevans för vår samtid. Medborgarlön är en. Den ständiga jobba, konsumera, repetera loopen är en annan. Självklarheten i att vi alla ska tycka samma sak, och jobba mot samma mål, är en tredje. Och så avslutningsvis paradoxen som ligger i att så många stödjer vårt bidragssystem, som helt legitimt kan användas för att slippa jobba så mycket, samtidigt som allt fler verkar anse att vår plikt är att ständigt jobba.

Vill ni läsa mer?

Att bidra till samhället är att betala skatt – Vi som köper tid för våra pengar bidrar därför inte till samhället!

10 KOMMENTARER

  1. Det där hinner ändra sig tills det är dags för pension. Ingen idé att spekulera i det nu, alltså vad som lönar sig eller ej, tänker jag. Mest för att jag inte kan tänka mig att leva på något annat sätt än jag gör nu. Jag får nog börja odla också på gamla dagar, grönkål och sånt, och kanske ha kaniner och duvor som många fattigpensionärer har här.

  2. Hej, jag vet inte om det här heller har så mycket riktning. Det är mest fria tankar om tid.

    När jag funderar på sånt här brukar jag för mig själv referera till tankar ur boken “Tänka, snabbt och långsamt” av Daniel Kahneman. Kanske är det korrekt av mitt undermedvetna att komma och tänka på den boken, kanske är det en mental vurpa. Hur som helst, jag tänker att människor till sin natur och/eller genom träning är olika bra på att diskontera nytta. Annorlunda uttryckt är vi olika duktiga på att vänta. Eftersom jag läser det du skriver (snedvridet urval) har jag med stor sannolikhet en mental slagsida mot att vilja spara mer än genomsnittet, men skulle man fråga vem som helst (välj valfri kollega eller granne) så säger min erfarenhet mig att majoriteten inte uppskattar att behöva vänta. Särskilt inte när det gäller att spara, det krävs trots allt både avsatt kapital och tid för att snöbollen ska börja rulla. Att konsumera nu är mycket mer intressant.

    Utifrån allt jag precis skrev tror jag därför att talesättet “endast fantasin sätter gränser” passar bra, majoriteten av alla individer har helt enkelt inte fantasi nog att föreställa sig vad som skulle kunna hända om de var lite mer uthålliga i sina livsval. Det yttrar sig som bristande tålamod och löses av staten genom att höja bidragen vid tidpunkt t_0 istället för att använda budgeten till en annan tillväxtfrämjande åtgärd som skulle kunna ge individen möjlighet till ännu större nytta vid tidpunkt t_n.

    Eftersom de flesta väljer ökad nytta i period t_0 så har det också etablerats en norm och att övriga förhållningssätt till tid är avvikande.

    • Hej Joel,

      Ja, nej och kanske. Det finns så många olika sätt att studera statens finanser från.

      1) Det är våra pengar vi talar om, att minska skatten vore det rimligaste. Näst på tur kommer transfereringar. Att politiker ska hålla på och fatta massa kloka beslut är bara “waste”. I grunden är ju det här en tro på marknaden faktiskt.
      2) Genom att satsa överskottet på “tillväxtbefrämjande åtgärder” kan kloka styrande få samhället att växa snabbare till allas nytta. Alternativ kan samhället bromsa något när ekonomin rusar iväg – som den ser ut att göra nu – och på så sätt minska överhettning och allt dåligt det medför.

      Så det är inte bara uppfattning kring tid som spelar in när vi diskuterar hur staten ska disponera våra pengar.

  3. Hur kom ni fram till att ta helt tjänstledigt i 2 år va er väg att gå?
    Jag tänker mycket på att gå i tidig pension, sparande, enklare livsstil osv. Vi har just börjat så mycket är fortf fokuserat på pengar men jag försöker även se över vårt hem och vår konsumtion. Den enkla tanken är att både jag och min man jobbar heltid så länge som behövs och när vi kan leva på avkastningen så slutar vi lönearbeta, typ. Men sedan kommer det ikapp mig, är det verkligen vettigt att jobba heltid i kanske 15-20 år till för att sedan vara ledig, fri eller hur man vill se på det.. eller är det “bättre” att arbeta 50% men istället göra det till 60-65?
    Både jag och min man har ganska krävande jobb och att jobba heltid är runt 45-50h för mig och 50-55 för min man. Det hade varit roligt att höra hur ni tänker kring detta.
    Uppskattade poddavsnittet med din fru förövrigt!

    • Hej Charlotte,

      Förlåt för mitt sena svar.

      Hur kom vi fram till att tjänstledighet var vår väg att gå? Det var flera skäl faktiskt. Vi har ju våra barn som växer. Min önskan att vara i bättre form är inget jag vill vänta med. Det är två “motiv”. Men sedan fick jag rätt mycket stöd i amerikanska bloggare som lyfter fram livet mer än sparandet. Människor som sparar och lever enkelt, inte som ett mål i sig, utan för att de vill leva ett annorlunda liv. Där är det inte självklart att tidig pension är grejen.

      Vår livssituation påminde också om er. Krävande jobb som tog mycket tid, och energi, som inte gjorde oss till bättre människor på något sätt om vi ska vara ärliga. Jag tänker att hur ni ska forma era liv väldigt mycket beror på hur ni vill leva. Att gå ner i arbetstid, om det nu faktiskt blir någon reduktion i arbetsbörda vilket det inte alltid blir, ger er mer tid för att leva där ni är. Det ger säkert ökad livskvalité. Men om ni vill röra på er, via reser exempelvis, eller växla karriär och göra något helt annat så är det inte säkert att reducerad arbetstid är det rätta.

      Jag skulle inte sätta ett mål 20 år fram i tiden om jag skulle råda. Dels är tidsspannet för långt. Dels så verkar ni båda ha krävande jobb samtidigt som ni räknar med att spara i 20 år. Antingen sparar ni för lite, har för höga krav, eller så tjänar ni för dåligt idag. Jag utmanar dig lite när jag säger så, för jag vet ju inget om ert liv, men frågar du mig så tycker jag ni ska sätta en aggressivare tidsplan än 15-20 år. Då kommer också alternativet sabbatsår att dyka upp som ett naturligare alternativ tror jag.

      • Tack för svar! Förstår jag dig rätt att ni valde att vara helt lediga för att lägre arbetstid inte alltid leder till minskad arbetsbörda? Min man kan inte gå ner i tid, han är konsult och har uppdrag på heltid. Jag skulle nog egentligen kunna och borde väl pga sjukdom..
        Vi sparar ca 50% av nettolönen just nu. Och då har vi dragit åt ganska mkt tycker jag. Eller ja, vi har sett över kostnaderna och den onödiga konsumtionen men inte gått så djupt in på elräkning, Netflix, mobil osv.
        Vårt problem är att vi har en större utgift framför oss väldigt snart, vi vet inte vad vi landat på riktigt än men varenda sparad krona och allt vi får ihop fram tills dess kommer gå iväg dit.. vi kommer således få börja om från noll sedan med sparandet..

        • Ja och nej. Ja för att det är svårt att det kan vara svårt att få någon utdelning på ändrad arbetstid. Nej, för det var inte huvudskälet. Vi var klara med livet som vi levde. Men inte nödvändigtvis med arbetslivet för evigt.

          Surt att ni har sådan kostnader framför er. Men även 50% sparande bör kunna göra att ni kan sluta jobba inom tio år.

  4. Hur har det gått med försäljningen av lägenheten i Linköping? Och hur går det med träningen för din del? Hur mycket har er kost påverkats av flytten och har ni märkt någon hälsoskilnad ännu?

    Ha en bra dag!

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna