Faran i att inte säga jag – Tankar kring svensk politik och fortsättning på ”Att bidra till samhället …”

2
2

Jag pratar om hur vi ska kunna bli friare. Men jag försöker använda ett jag-budskap. Egentligen pratar jag om hur du ska kunna bli friare. Många reagerar på det. Av minst två anledningar:

Modern samhällsbyggnad pratar gärna om hur vi alla ska kunna få det bättre. Vi jobbar mot ett gemensamt mål. Lagarbete gör saker möjligt som inte går att göra annars. Kollektiva lösningar är effektiva och billiga.

Men det finns uppenbara problem med det vi gör när vi ”bygger ett samhälle”. Mycket pekar exempelvis på att vi idag jobbar mer för att samhällsorganismen ska överleva än vi historiskt har arbetat för vår individuella överlevnad! Självhushållande bönder på 1800-talet säkrade sin överlevnad på färre arbetstimmar än dagens industriarbetare!

Samtidigt ökar belastningen på oss själva – vi äter mer antidepressiva mediciner än någonsin – och miljön.

Vår samhällsbyggnad har alla egenskaper ett ekorrhjul har!

Men det är individen som är intressant här. När andra människor vill att vi ska delta i samhällsuppbyggnaden så utgår de ifrån att vi har gemensamma intressen. Kanske till och med ganska långtgående gemensamma intressen. Men det är inte självklart. Omvänt, när jag kommer med mitt jag-budskap så börjar ofta människor prata om andra människor. Ofta har de vi ska prata om istället för oss själva inte ens något namn. De heter de sjuka, ensamstående eller svaga.

Missförstå mig rätt. Det här handlar inte om att skita i allt och alla. Det här handlar om att förstå att jag är en individ med unika behov, tankar och önskningar. Det vi ser i samhället, alla de förebilder och mönster som finns kring skola, karriär, parrelationer, konsumtion, barnuppfostran och behov är inte nödvändigtvis något som du behöver ta till dig. Inte heller behöver du försöka få med dig andra i dina val, eller motivera för dem varför du väljer annorlunda.

Du har ett ansvar att skapa och forma ditt liv och andra måste ge dig möjligheten!

 

 

Sidospår – Är kollektiva lösningar verkligen effektivare?

Jag var egentligen klar med dagens inlägg. Men det är helg och jag brukar unna mig friheten att skriva lite längre inlägg, så jag hakar på med lite fler tankar. Jag läser nämligen en bok som heter ”Education Unchainded” av en svensk som heter Erik Lidström (ISBN-978-1-4758-2244-1). Där hävdar Erik att grundläggande utbildning inte är något som är speciellt svårt att få till. Privata skolor med outbildade lärare i Afrika lär barnen att läsa, skriva och räkna utan större problem. Vi har dessutom skjutit iväg gränsen då vi börjar kallar barn för vuxna så långt att vi snarare förvarar dem i skolan än förbereder dem för livet. Skolan har blivit en spelplan för alla samhällsbyggnad alla politiker någonsin kunnat tänka sig. Såväl på vänster som högersidan! I processen har den moderna svenska skolan blivit ett monster! Jag är inte så negativ till helheten, men effektiviteten kan på goda grunder verkligen ifrågasättas.

2 KOMMENTARER

  1. ”Du har ett ansvar att skapa och forma ditt liv och andra måste ge dig möjligheten!”

    Jag missförstår dig kanske fel här men andra varken kan eller måste ge någon ”möjlighet” att besluta över hur man lever. Vi har lagar och regler. Ingen i dagens Sverige kan t.ex. tvingas till att ta ett jobb, man har enbart ett eget ansvar för dessa livsbeslut. Att människor försöker påverka varandra är inte att neka någon en möjlighet.

    För att nyansera mitt påstående om tvingas in i jobb skall jag väl dock nämna t.ex. FAS3 men sådana åtgärder bygger även de på ett aktivt val från enbart personen själv, om man inte skriver in sig hos Arbetsförmedlingen så kan man inte tvingas in i FAS3.

    Appropå Lidströms tes så har jag sett ytterst lite forskning som visar att det är källan av finansiering som är problemet i sig. För god motbalans och fler synsätt rekommenderar jag bl.a. Steven J. Klees, Professor i Internationell Utbildningspolicy vid University of Maryland.

    Att däremot Svenska skolan har många allvarliga problem kan ingen seriös aktör ifrågasätta. Jag tror även de flesta människor delar grundtanken att det måste finnas vissa möjligheter till att individualisera utbildning eftersom människor är individer. Jag anser att den primära rollen av staten inte skall vara detaljstyrning av hur elever lär sig utan kvalitetsuppföljning med kunskapskrav för att se att de fått den kunskap de är garanterade enligt lag. Hur de absorberar kunskapen och pedagogiken är ju mindre centralt, det viktigaste är att de lär sig och att de gör det på ett sätt som passar deras förutsättningar bäst.

    Ber om ursäkt för smått raljerande inlägg men som du säkert insett är jag passionerad i utbildningsfrågor och forskning!

    Tack för mig!

    • Hej Anton Mousa,

      Det här inlägget följer direkt på ett inlägg som jag länkat till som handlar om att andra människor vill begränsa min frihet. Själva inlägget handlar om att säga att du inte ska följa någon annans mall. Så ja, jag tycker du har missförstått lite. Inte så att du har fel i det du skriver, men du ligger inte riktigt i sammanhanget.

      Min poäng relativt skolan och boken jag läser var nog inte solklar. Jag ber om ursäkt i så fall. Jag lyfte fram skolan som ett exempel på en arena för allmänt tyckande. Ett exempel på där alla människors åsikt ska mötas, politiska strömningar vävas in och behovet av politiska beslut ständigt synliggöras. Boken jag läser säger att det är problemet. Att lära barn läsa är en ganska enkel process. Med gott utbud av skolor – som är en verksamhet som är enkel att starta – och föräldrar som betalar för en tjänst de kan ha synpunkter på, så övervakar föräldrarna framstegen. Det behövs inte mer än så! Skolan är ett exempel på där individen blivit underordnad systemet. Där andra människor tar sig friheten att styra och ställa. Där vi utbildar speciella specialister som ska styra och ställa.

      Som så är det ett svar tillbaka på de som hade synpunkter på att jag inte bidrog till samhällsbyggnaden. En allmän diffus skapelse som tydligen inte skulle möta mina krav, utan några sorts allmänna behov.

      Vi skapar allmänna system för allmänna människor där individen inte får plats!

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna