Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Om synen på tid och etikettering av aktiviteter – Hur det påverkar oss

Jag är ingenjör. För mig är tid en grundstorhet. Något fundamentalt och definierat. Som längd och vikt. Det går att mäta tid. Jag har alltid ont om tid. Jag har lärt mig att livet går att dela in i sekunder, minuter, timmar och dygn. Jag har förstått att min tid här på jorden är ändlig.

Jag är inte längre ung, men jag är inte gammal. Jag byter inte längre tid mot pengar. Men jag är bara ledig från jobbet i två år.

Det går inte att leva utan att ta ställning till och fundera på begreppet tid. När vi verkligen funderar på tid så blir ingenjörens väldefinierade tidbegrepp alldeles för trivialt. Synen på tid kan vi till viss del välja. Den är dessutom kulturellt betingad.

Vissa arabländer använder sig exempelvis av uttrycket ”det kommer alltid mer tid”.

 

 

Bodil Jönsson har skrivit om tid i boken Tio tankar om tid och där skriver hon om industrialismens linjära syn på tid. En linjär tidssyn innebär att vi ser tidslinjer i stället för tidscykler. Det här är exempelvis väldigt tydligt när vi beskriver våra liv, där vi vanligtvis säger att vi föds; är barn; ungdom; utbildar oss en gång; skaffar barn; jobbar för att därefter rundar av med att pensionera oss för att därefter slutligen dö.

Det är lätt att tänka att det här är den mest naturliga syn på tid som finns.

Ett nordeuropeiskt bondesamhälle hade och har en årscyklisk syn på tid där det kommer vår, sommar, höst och vinter. Sedan börjar tiden om. Visst finns det barn och gamla även i bondesamhällen men det är inte en persons linjära tidsflöde som styr livet. Det är årscykeln.

Som en lite kul parentes är det faktiskt så att risodlare i Asien, som inte är så årstidsberoende, har ett annat sätt att se på arbete och vila. Vårt synsätt på att arbete följs av perioder av vila har nog sina rötter i naturens årscykel. Naturen vilar på vintern. Vi vilar i helgen, på semestern eller loven.  Risodlare ser mer till dagen. Cykeln är dagen. Man jobbar tills man är trött och så vilar man. Så börjar man om igen.

Inget fundamentalt ändras i och med att vi använder olika synsätt på tid, är lätt att tycka. Vi föds och dör oavsett vår inställning till tid, men synsättet påverkar hur vi närmar oss livet. I en cykliskt tidssyn så gör vi om saker och ting i olika cykler som repeteras om och om igen. I ett linjärt tidsperspektiv tänker vi mer i form av faser som kommer och går. I ett utpräglat linjärt tänkande så utbildar man sig exempelvis en gång. Man jobbar hela livet och har sedan pension. Ett cykliskt tänkande skulle kunna innebära att vi utbildar oss vart femte år. Har ledigt var femte och jobbar så tills vi dör.

Att hålla reda på dagar är en del i ett linjärt synsätt på tid. Måndag till fredag är annorlunda än lördag och söndag. Vi intresserar också för att kategorisera och etikettera aktiviteter så att vi vet vilken fas vi befinner oss i. Så vi inte jobbar på rasten eller vice versa. Det är också helt naturligt att mäta tid.

Några av de som jag tycker är intressanta att följa i sammanhang av minimalism och finansiell frihet försöker just komma bort från den industriella linjära tidssynen. De försöker ta sig bort från 8 till 5, måndag till fredag, med en helg för att försöka återhämta sig. Bort från ett liv där man jobbar hela livet fram till pension eller utbildar sig en gång i ungdomen och så nöter på i sitt skrå i fyrtio år till pension.

Vi har sabbatsår nu. Mitt i livet. Vi har aldrig sagt att vi aldrig mer ska arbeta. Vi ska studera i höst på samma sätt som vi gjorde när vi var kring 20-år.

Och när vi flyttade hit till gården så började vi vårt nya liv direkt. Vi tog ingen semester innan vardagen här började. Det kändes inte så relevant att skilja på tid i form av semester och arbetsveckor här. Inte heller känns begreppet helg så relevant längre. Jag skriver varje dag och jag jobbar med gården varje dag. På något sätt innebär det att jag aldrig är ledig. Men jag jobbar å andra sidan inte heller.

Vi vaknar, lever, sover och så börjar dagen om igen. Jobb med veden blandas med fika och snack med barnen. Vi lagar mat och badar för att sedan ta hand om hönsen. Allt i en ända röra. Det är skönt att inte behöva sätta en etikett på det man gör eller på tiden som finns. Det förändrar känslan av stress. Inte så att den helt försvinner, men livet blir inte styrt av tiden enbart. Den styrs av väder, ork, önskemål från andra i familjen och möjligheter som bjuds.

Det är den här synen på tid vi vill ha!


Du har nu möjlighet att stödja mig, bloggen och podden på Patreon eller genom att Swisha valfritt belopp till 0761-040603.

Stöd Onkel Toms stuga via Patreon!

 

Patreon bygger på att du ger ett frivilligt bidrag för varje podcast jag publicerar. Genom att göra det så stödjer du mig finansiellt. Patreon är inte bara en betalningstjänst, det är också en plattform där jag kan posta material och vi kan diskutera. Jag kommer använda Patreon för att distribuera material speciellt till de som stödjer mig. På så vis finns det en direkt nytta för dig i att stödja Onkel Toms stuga.

Men Patreon handlar om så mycket mer än pengar. Du blir än ”välgörare” av det som du gillar och de åsikter du vill stödja i samhället. Jag hittar och kan prata med de som verkligen tycker om det jag gör och skriver.

Chansen att bli den förste som stödjer mig är redan förbi, men fortfarande finns möjligheten att vara bland de första. Ta chansen!