Podcast: Avsnitt 16 – Trött hud – Dåliga budskap som förälder

10
16

Kanske borde rubriken på dagens podd varit “Trött hud – Ovälkomna nyheter till i rollen som förälder” men nu namngav jag podden i ljudfilen och tiden är ute för fortsatta förändringar av den så ni får hålla tillgodo med den märkliga titeln. Det jag gjort i dagens inlägg är att jag har pratat om min trötta hud – som har visat förstadier till cancer – och kopplat den typen av information till mitt föräldraskap. 

Jag ser fram emot dina kommentarer här i inlägget eller på sociala medier. 

 

Prenumerera via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

10 KOMMENTARER

  1. Livet är livsfarligt!
    Man dör faktiskt av det!

    Hade en liknande upplevelse, förra våren och sommaren. Ett sår i näsan som aldrig ville läka, ledde till cancer prov, som gav diffusa svar, som ledde till nya prov, som vart kraftigt fördröjda och sedan ytterligare uppföljning av specialister på näser.

    Svaret blev tillslut att gubben börjar bli gammal och det var bara lite ärrvävnad från något slag!

    Man får ett bättre liv om man lyckas bli lite mer fatalist!

    Vi färgas alla av våra upplevelser och erfarenheter i livet och det är nog helt klart så att min frihetslängtan och avsaknad av materiella behov, har delvis sin grund i min dotters sjukdom som liten.

    Några av mina större fel och brister är att jag uppfattas som dominant och auktoritär!

    Det gör att jag får stålsätta mig för att inte pådyvla mina åsikter på mina barn!

    Jag försöker ligga väldigt lågt med vad jag tycker och anser i olika frågor!

    Vill dom diskutera något ämne, försöker jag verkligen att svara neutralt hur olika individer ser på frågan och undvika att tala om min åsikt.

    Vad det gäller ansvar för mina barns ekonomiska framtid, tror jag mycket mer på att leva som ett föredöme och konkret visa vad som är möjligt, än att funger som en plånbok för dem!

    Om dom ser att man kan ha ett fantastiskt liv, på små ekonomiska medel, är det mer värt för dom under ett liv, än att någon räkmacka ska flyga in i munnen på dom, vid 18!

    • Tack för att du delar med dig Kalle56!

      Kan du utveckla lite vad som hände din dotter som barn?

      Jag håller helt med dig, vårt ansvar som föräldrar ligger väl just i att visa på möjligheteran och lära våra barn att fånga de möjligheter som ges. Inte att göra dem “feda o lada” innan livet kommit igång.

  2. Som jag nämnt någon gång tidigare, så drabbades min äldsta dotter av njurcancer i treårsåldern. Det var en jobbig period med cellgift behandlingar och operationer och mycket oro dom kommande åren. Det var ett stress påslag vid varje resa till Karolinska i Stockholm i flera år.

    Men vi kom ur det starkare på andra sidan!
    Mycket tack vara fantastiskt bemötande på avdelning 8 där och även på barnkirugen på Sankt Göran. Vi fick efter några år gå över till kontroller på us i Linköping och hade under hela tiden ett fantastiskt stöd av barncancer fonden!

    En sådan här erfarenhet gör att man värdesätter andra saker i livet och blir medveten om hur bräcklig våran tillvaro är.

    Man börjar fråga sig, vad det är som verkligen är viktigt och gör en lycklig i livet!

    Det är väldigt sällan materiella ting!

    • Oj, nej det är sällan det materiella som spelar roll.

      Lance Armstrong har skrivit en bok om sin cancer. Han fick ett “grattiskort” av en canceröverlevande när han fått diagnosen. Om jag minns rätt så stod det “we are the lucky ones” på kortet. Lance tog väldigt illa vid sig och kände avsky mot den som skickat kortet. I boken säger han att han i efterhand förstod helt och fullt vad personen menade. Det är en gåva att få se det viktiga i livet.

      Sedan tycker jag vårdapparaten och de människor som hjälpte er är värda en tanke. Det är bland annat det jag tänker på när jag i podden pratar om det som är positivt och kommer hjälpa oss och våra barn.

  3. Nu är det ju 32 år sedan detta hände men när jag då berömde personalen för deras fantastiska arbete och att man hört så mycket negativt om vården, svarade dom “Du har bara sett den del av vården som verkligen fungerar!” Men jag har personligen tydligen haft tur, för jag har alltid blivit adekvat bemött!

    • Min tro är ju att allt fungerar bättre än vad vi anar. Därmed inte sagt att det inte finns förbättringspotential.

      Men människor är vänligare, klokare och mer hjälpsamma än vad som är populärt att kommunicera. Dessutom fungerar ofta samhällsapparaten bättre än vad vi gör sken av.

      Vi lever faktiskt bland vänner!

  4. Det var en bra beskrivning av hur tankarna går som småbarnsförälder. Det väcker några nya tankar också. Jag ska smälta det och lyssna om.

  5. Detta ämne är minst sagt intressant. Var går gränsen för ansvar? En stor del av mig säger att mitt ansvar som förälder är gränslös. Men jag inser att detta inte kan vara rimligt. Nä, mycket bra och intresse ämne.

    • Tack N,

      Jag tror det är precis så komplicerat som du är inne på. Det är gränslöst och det är inte rimligt, så verkligheten måste vara en kompromiss, som vi är själva i att hitta.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna