Nationaldagen – Något att fira eller förundras över

6
13

Jag är kluven till att fira Sverige som nation. Kanske mest för att jag inte är odelat positiv till stora hierarkiska strukturer med oklart värde. På något vis får vi itutat oss från barnsben att vi människor är lömska gynnare, som dessutom är rätt odugliga, och att vi mår bra av en styrande hand över oss. Mycket talar för att det är helt fel! 

Inte heller är nationalstaten från början skapad för medborgaren. Den är främst skapad för de som sitter högst i maktpyramiden. En gång i tiden var det kungen, nu är det hela statsapparaten. För mig finns det en komik i att vi i Sverige har problem med nationalister just av den anledningen. Nationalister är bönder som i någon mening för kungens – ja den högsta maktapparatens – retorik vidare.   

Men det finns ändå en kulturell strömning i Sverige, ja kanske i hela Nordeuropa som har sina poänger. Välfärdsstater som kan ge medborgarna en rejäl dos frihet samtidigt som de kan skapa starka kollektiva lösningar. Sverige är långt framme inom just det området. Enligt vissa ska den typen av samhälle göra oss lata och oförmögna att göra något själva. Det sa vissa personer på högerkanten när jag var liten. De säger vissa idag. Baserat på data och min egen erfarenhet så säger jag att det är skitsnack! 

Har du hissat flaggan? Bra! Se då videon!

 

6 KOMMENTARER

  1. Är också kluven, men som inbiten ateist behövs något att knyta an till eller”tro på”.

    Sverige ”tron” kommer sig av att detta land är i absolut världsklass i jämförelse med allt annat jag sett och upplevt, allt inräknat.

    I vår familj utövas inget aktivt firande, men ser absolut inget fel i att så göra.

    Heja Sverige!

    ps. Tur att kungahus numera är en galjonsfigur.

    • Jag tycker det finns två sidor. Livet består av någon del principer och någon del pragmatisk livssyn. Sverige står sig väl i en internationell jämförelse om man är pragmatisk. Är man mer principiellt orienterad så finns det rätt mycket mer att önska.

  2. Väldigt många länder firar nationaldagar. De allra flesta med större inlevelse och mindre ifrågasättande än vi. Inget fel att ifrågasätta givetvis, det är allt som oftast bra med diskussion kring olika företeelser. Men lite skitnödigt är det allt, att vi liksom ska skämmas för vår historia, som liknar många andras, i alla fall är den ingalunda helt unik. Tycker du har en viss poäng, men problematiseringen kring nationaldagsfirandet behöver du utveckla. Måste man fira för att celebrera en i dina ögon problematisk hierarkisk historia? Finns andra anledningar till varför vi och många andra länder firar? Går det att bortse från sådant, och helt enkelt fira som norrmän, amerikaner etc, dvs en kul dag för hela familjen som råkar gå i landets tecken? Jag känner inte stolthet för vad tidigare monarker och härskare ställt till med för sina undersåtar, men jag kan nog känna en viss stolthet i att vara svensk precis som en spanjor, colombian, japan etc också gör det. Alltså, jag väljer att inte fira Gustav Vasa(som jag alltså inte skäms för), men däremot regeringsformen 1809, som var ett första steg i riktning mot demokrati. Det sista stycket förstår jag inte riktigt heller, menar du de strömningar där SD ingår som en del? Och som vi ser i många andra länder? Eller vad för kulturella strömningar pratar du om? Utveckla gärna det också.

    • Dan,

      Jag är rädd att du helt missar poängen. Jag ifrågasätter nationalstatens nytta för mig som individ. Jag jämför inte Sverige värde jämfört med andra stater.

      Jag är tveksam till att vifta flaggan för något som har sin historiska grund att vara till nytta för makten, på min bekostnad. Dessutom accelererade hela idén om nationalstaten under tidigt 1900-tal i mycket skumma sammanhang.

      Jag är inte emot att fira just Sverige. Jag är tveksam till nationalstaten.

      ”Kulturella” kanske skulle utgått. Jag beskriver ”strömningarna” i resten av stycket. De senaste 20-30 åren har skandinaviska länder och en hel del länder i Europa mött utmaningarna i det moderna samhället på ett sätt som är intressant och i mitt tycke bra. Men vi har rätt mycket kvar att göra.

  3. Ja, tror man på utvecklingsläran, så förtjänar inte ett land som vårat att överleva!

    Humanismen är det största hotet mot mänskligheten!

    Det är bara att anpassa sig eller dö!

    Nationalstaten Sverige, kommer aldrig tillbaka!

    • God morgon Kalle,

      Jag är inte riktigt med på vad du menar. Jag kan dock glädja dig med att människan i grunden är god!

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna