Det är måndag!

6
40
När startar vårt sabbatsår?
[wpcdt-countdown id=”2317″]

Jag har 24 dagar kvar att jobba innan midsommar. Eventuellt är det 23 då vi inte riktigt bestämt hur vi ska göra med någon av klämdagarna framöver. Det är så mycket som är annorlunda nu mot hur jag trodde det skulle vara. Jag trodde nog att känslan av lättnad skulle vara större. Som känslan man har när man ska gå på lång semester. I stället är det längtan och lust som dominerar. Jag vill verkligen ut från kontoret nu!

Men jag har också haft några sådan veckor som jag hatar här på slutet. När det bara är måsten. När all tid är uppbokad. När jag inte lyckas styra om tiden och orken på det jag vill utan bara dras med i lägenhetsförsäljningar, jobb, extrajobb och/eller familjemåsten. Det är så mitt liv varit i många år. Perioder. Dåliga eller bra. Lugna eller hektiska. Tråkiga eller intressanta.

Om jag räknade rätt så har jag två hela arbetsveckor kvar att jobba. Sedan är jag ledig i två år. Fast jag ser det inte riktigt som ledig som ni säkert förstått. Jag ser det som starten på något nytt, något som jag inte riktigt vet vad det är.

Jag är så otroligt nöjd över att vi la en tidplan för vår frihet snarare än satte ett belopp. Ok, vi kanske inte är fria för evigt och det kan finnas risker med det vi gör. Men vi styr. Vi gör och vi har ändliga tidperspektiv.

6 KOMMENTARER

  1. Det är viktigt att “kyla verktygen” inför det nya livet, glid sakta in i det nya. Trappa nu ner jobbet de sista 24 dagarna, så gör jag. Stegvisa förändringar kan vara farliga för den mänskliga kroppen.

  2. Jag lyssnade mycket på “I want out!” med Helloween sista terminen jag jobbade kvar i Sverige och försökte lösa allt kring husförsäljing och flytt. Jag hade kollegor som gick i i väggen “bara” av situationen på jobbet den terminen. Själv gick jag ned sju kilo på ett par veckor innan huset var sålt. Känslan den sista dagen var obeskrivlig. Jag hade flera andra kolleor som slutade samtidigt ( mycket p g a situationen på jobbet) så det var mycket tacktal. Jag minns att jag höll ett extra litet tacktal till mig själv. Snart är det fyra år sedan!

    • Hej Åsa,

      Jag ska fasen skissa på ett tacktal till mig själv. Vilken kanonidé!

      På något sätt blir idiotin runt om förstärkt när man är på väg ut. Så har det varit även när jag “bara” bytt jobb.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna