Tio veckor – inte så att jag räknar, men …

8
25
Det är dags att börja förbereda sig för friheten på allvar!

Jag har tänkt att påsken och påskledigheten skulle få vara startskottet på mitt nya liv. Låt vara en tjuvstart, men dock! Det är bara tio veckor till vi är igång på allvar! Så på tisdag börjar jag följa lite nya regler och principer. 

 

 

– Men for i helvide mand!  You’re free! Sluta göra planer och system! Lev det sorglösa livet! 

Ungefär så är nog den vanligaste kommentaren och synpunkten kring mina tankar om framtiden

Och ni har så rätt! Men också så fel! Med all respekt! Låt mig förklara varför! 

I runda slängar från 2002 till 2010 så levde jag ett liv där jag satte en ära i att trycka in aktivitet för aktivitet i agendan. Det fanns alltid något jag ville göra och alltid fanns det lite tid om bara viljan fanns.  

Den typen av livmönster är jag klar med! Det finns två stora brister i den typen av tänkande:

  • Mängden prylar och aktiviteter tar över. I grunden så går det inte att fokusera på något “större” mer belönande. 
  • Stressen den här typen av liv skapar är inget jag vill leva med!

Splittringen och min oförmåga att hålla fokus är min synd och det som i någon mening gör att upplägget ovan inte fungerar. I teorin så stödjer dock ett strukturerat förhållningssätt till “större mål”. Det går att träna för Vasaloppet eller läsa en kurs på Universitetet.  

Nu lever jag ett mycket enklare liv där jag har väldigt få måsten! Åtminstone egenskapade måsten! Jag måste fortfarande vara pappa till fyra barn. Jobba och vara vicevärd! Och mycket annat. Men utöver det så gör jag mycket utifrån känsla. Dagarna blir lite som de blir helt enkelt. Jag skriver och poddar när det kliar i berättarnerven. Och för jag älskar fokuset jag kan skapa vissa stunder när jag skriver. Om jag inte känner för att göra något så skiter jag ofta i att göra det. 

Nackdelen med det här livet är att ett antal ganska lustfyllda dagar i rad inte nödvändigtvis leder till en vecka eller månad jag är nöjd med!  

Det finns vissa saker i livet om helt enkelt kräver kontinuerligt hårt arbete och som är mödan värd. De kräver en insats oavsett man har lust eller inte. Flera saker som kräver hårt dedikerat arbete är sådant som intresserar mig! 

  • Lära sig nytt – så som nya språk – och utvecklas.
  • Skriva en bok, eller kanske flera! 
  • Skapa ett företag. 
  • Träna sig i väldigt god form. 
  • Utveckla podden och bloggen. 

Så min utmaning är att hitta en balans i livet som fri där jag faktiskt gör saker som gör att jag strävar mot ett högre mål samtidigt som jag njuter av det livet kan bjuda. Enkelt va?!

Det mest tilltalande jag sett så här långt är ett upplägg där man försöker fånga dagen genom att gå upp tidigt och reservera tiden mellan uppgång till säg 11 eller 13 för det man vill göra. I mitt fall skulle det kunna vara exempelvis skriva, plugga och träna. Från lunch och framåt så får livet levas lite friare och lite mer ostyrt. Där måste en del saker fortfarande göras, men under lite andra betingelser. 

Mål, vanor eller projekt

Tidigare satte jag mål för det jag ville göra. Numera tror jag mycket mer på vanor som ett verktyg för att nå dit jag vill. Jag kan återkomma till båda, men med start i morgon tisdag ska jag prova ett lite nytt tänk. Jag ska göra mig ett litet “projekt” på tio veckor. 

Första gången jag hörde någon prata om “projekt” var i en amerikansk podd där poddaren pratade kring kreativa processer. En målare gör ofta en tavla. En författare skriver ofta en bok. Visst kan det finna mål kopplade till skapelserna men det handlar lika mycket om ett åtagande och en resa för skaparen. Ett fokus i tiden. Utkomsten är ibland inte ens känd när resan startar.  

Under tio veckor så tänkte jag jobba med min vikt, mitt ätande och min träning. Jag har inga mål och jag har inga måsten. Områden jag vill tangera är:

  • min inställning till hunger och mitt ätande.
  • Förstå vilka sätt som finns att fånga dagen på. Som gör att jag kan styra min dag kring mat och träning på ett naturligt vis. 

 

 

 

Det blir lite läsande, lite självexperimenterande och tankar kring det. Jag vet från tidigare erfarenheter att om jag lyckas hitta en bra samklang så följer både viktnedgång och träning ganska naturligt för mig. Om jag inte hittar rätt blir båda lätt en pina. Min relation till ätande är dock mycket mer komplex än det är till träning då fysisk aktivitet ligger i min natur vilket självkontroll inte gör.

Men det finns saker att jobba med kring träning också. Bland annat så skulle jag vilja förstå vilken träning som föder en positiv spiral i mitt liv. Jag är en stor fantast av konditionsidrott, främst cykling, men det gör mig ofta sliten, hungrig och i slutänden fet. Så trots att jag har ett ganska starkt belöningssystem kring cykling och konditionssportaktiviteter så kommer jag inte riktigt i mål.

Styrketräning fungerar lite bättre ur många perspektiv men om jag gör den på gym så har jag svårt att riktigt hitta belöningen vid varje tillfälle som gör att jag bara tränar på av mig själv. 

Första veckan tänkte jag jobba med periodisk fasta. Tillsammans med mina tankar kring hunger. Jag ska också se om jag kan komma igång och träna med sambon.  

När startar vårt sabbatsår?
[wpcdt-countdown id=”2317″]

Jag har gjort den här typen av uppstarter massor av gånger. Ibland har det varit starten på mycket långa positiva perioder med hög energi, träning, äventyr och hög livskvalité. Ibland, allt oftare på senare tid faktiskt, har det mest blivit tummetott.  

Men här finns min utmaning de kommande åren. Att utveckla mig själv och styra mitt liv i något högre utsträckning är nyckelfaktorer för att sabbatsåren ska bli lyckade.

För mig är frihet en frihet att göra. Inte i konflikt med tankarna på ett enklare liv utan i harmoni med dem. 

Åsikter på det jag skrivit eller egna erfarenheter mottages tacksamt! 

8 KOMMENTARER

  1. Vanor i stället för mål tror jag på. Projekt så som du beskriver det tror jag är bra modell.

    Ofta när vi vill åstadkomma något börjar vi med att undersök vad vi kan/ska skära ned på för att skapa utrymme för den eftersträvade verksamheten. Men det kan vara bättre att börja i andra änden: dra i gång verksamheten och låta den automatiskt putta undan andra (uppenbarligen mindre viktiga) aktiviteter.

    Träning:
    Min erfarenhet är att det finns en fördel i att dela upp träningen i basträning och bonusträning. Basträningen ska vara en träning du själv kan styra över, dvs. så lite som möjligt beroende av annan plats, annan person, utrustning osv. Träning med egen kroppsvikt, tuff yoga, löpning etc. Bonusträningen kan vara sådant du gör på annan plats, med andra personer, som kräver utrustning etc. Svårare att få till, lättare att den fallerar, men det kan man leva med eftersom den inte är grundvalen i ens träningsregim.

    Periodisk fasta:
    Min erfarenhet är att det kan vara svårt att få till detta eftersom man blir så låst i sitt ätfönster. Det stör helt enkelt vardagen och gör den onödigt komplicerad.

    Däremot känner jag igen mig i dina tankar om hunger. Jag har upptäckt att fasta är ett bra sätt att lära sig att hunger är helt okej och något man kan leva med. Det är inte ens farligt som tränande att vara hungrig! Bara man får i sig tillräckligt över dagen/veckan så spelar det ingen roll om magen är tom i vissa perioder.

    Men för mig har flerdagarsfasta i stället för periodisk fasta varit en bättre väg till denna insikt. Testa att fasta fyra fem dagar. Det stör ingen i din omgivning, du får möjlighet att vänja dig vid hungern. När du sedan börjat äta igen så gör du det förmodligen med en helt annan tolerans för din egen hunger och kan styra ätandet mer medvetet.

    • Hej Storugglan,

      Jag får bara massa krämpor av löpning, annars skulle jag gärna springa mer. I övrigt håller jag med om dina tankar kring träning.

      Jag har kört både periodisk fasta och varianter av Eat-Stop-Eats upplägg med dygnsfasta. Jag delar precis ditt tänkande. Jag vill närma mig fastan utifrån hungerperspektivet. Men jag har kört mer 36-timmarsvarianten.

  2. Har kört bil, upp och ner olika vägar runt Teide dom senaste dagarna och blev förvånad över den mängd cyklister som tog sig upp från alla håll. Vilken väg upp tog du?

    • TF-28 (Americas – La Camilla). Sedan kan man välja. Antingen direkt på Vilaflor eller så åker man fram till Granadilla och därifrån upp till Vilaflor. Det är en magisk väg!

      • Imponerande flås du måste ha ändå!

        Varit fantastiskt vackra vägar att åka! Favoriterna blev nog vägen över bergen till Masca och vidare. Även Monte de las mercedes var en upplevelse. Fantastiskt grönt och blomsterhav, vände upp och ner på mina fördomar om Kanarieöarna!

        Dock verkade både lokalbefolkning och många turister bestämt sig för att påsken skulle tillbringas med picknickkorg eller vandringar i bergen och för en lantis som är van att kunna gå många timmar utan att se en människa, var det lite överbefolkat!

        • Det är rätt rejäla lutningar och ganska tradig väg bitvis från söder så det är inte idealiskt för cykling. Mallis är bättre …

          Jag tycker det är fantastiskt hur många olika naturtyper man vistas i om man börjar från havet och åker till toppen. På cykel är det otroligt påtagligt.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna