Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Om jag hade obegränsat med pengar hur hade jag då valt att bo?

Signaturen 29åringen skrev så här i en kommentar till inlägget Ett perfekt liv! Det är vi värda!

Jag trivs med det enkla livet, men vad är egentligen enklast? Just nu är mitt liv ganska nedväxlat, men det känns inte så enkelt för det. Jag stör mig på att vara så låst i de enstaka busstiderna som finns, om man vill ut i naturen en söndag, och att det så snabbt blir stökigt när man bor litet. Tror du att less alltid är more, eller finns det ett gyllene medelvärde man kan hitta fram till? När man ser sådant som ”Tiny House People”-dokumentären får man ju lätt för sig att man kommer bli lycklig om man bara rensar ut sina grejer och bor på 9 kvadratmeter. Precis som du skriver måste man ju ta med ekonomin i beräkningen , men hur hade du valt att bo om du hade haft ganska obegränsat med pengar?

 

 

Det ursprungliga inlägget berör frågan om att ett snålt liv inte alltid är enkelt. Att snåla för in en jäkla massa begränsningar i livet. Tänk om jag inte hade de begränsningarna? Hur skulle jag då göra kring boende som 29åringen undrar.

Svaret är ganska lätt (och nej jag larvar mig inte)! Jag skulle köpa en finare egendom precis utanför stan, med egen sjötomt. Jag tror att en lämplig bostadsyta för oss är 300 – 350 kvadratmeter. Barnen skulle få eget rum och jag skulle ha ett garage, ett gym och ett kontor. Så skulle jag köpa två bilar. Båda Mercedes. En familjebuss och en E-klass kombi.

Jag skulle gärna köra lite sportbil också. Så kan vi göra garaget till” trebils” så att jag kan ha en Porsche där så vore det ännu bättre.

Baksidan här är att jag gör ett jätteåtagande till mina prylar med den här lösningen. Det gäller såväl mina pengar, tid som energi.

Jag vill inte göra det åtagandet för jag vill göra andra åtaganden. Tyvärr går det inte utan prioriteringar!

Hade jag inga barn så hade mina prioriteringar bäst stötts av en husvagn idag. Eller, jag odlar gärna och har gärna något eget så en liten gård skulle kunna funka.  Kanske hade jag köpt bil, men det beror lite på var jag bor. Bilen stödjer egentligen inte något som jag prioriterar mer än cykeltävlingar och där kan det finnas lite andra lösningar. Men det är nu, givet de prioriteringar jag har idag. 

 

 

Det finns egentligen inget perfekt boende eller läge eftersom vi vänjer oss vid nuvarande situation. Så 29åringen skulle uppleva livet enklare med bil till att börja med, men sedan är det inte säkert att skillnaden är så stor i upplevd livskvalité.

Så frågar ni mig så är jag inte säker på att less alltid är more. Men mer, fler och större prylar är ineffektiva externa stimuli för att komma åt inre behov. Ja, de är kanske så ineffektiva att de är verkningslösa!

Nej, de är till och med kontraproduktiva! För stora prylar är sällan mer än ett åtagande när den första rushen är över!  Åtaganden tar tid, energi och pengar. Åtaganden är ok gentemot sig själv och sina medmänniskor. För döda ting är det värdelöst! Döda ting som vi gör åtaganden mot ska betala oss. Som produktionsmaskiner gör. 

Jag vet inte om jag besvarat frågan från 29åringen, men jag ställer en fråga tillbaka: Ditt uppdrag i livet är att hitta det du vill prioritera. Har du gjort det?