Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Läsarbidrag – Att säga upp sig utan att ha ett annat jobb!

Idag har jag ett läsarbidrag som handlar om att säga upp sig från sitt jobb utan att ha ett annat att gå till. Vi möter en tjej, vi kan kalla henne Lily, som är välutbildad och som ser jobbet som en viktig del av sin identitet. Lily genomgick en tuff tid på jobbet som slutade med att hon sa upp sig utan att ha något annat jobb! 

Lily delar med sig av resan fram till uppsägningen och vad som hände efteråt. Efter texten så har jag några frågor till Lily och sedan försöker jag göra några generella betraktelser utifrån mina egna erfarenheter.

Men först börjar vi med Lilys berättelse någonstans sent 2015. Häng med!

 

 

Nu har jag gjort det… Jag har sagt upp mig från mitt välbetalda jobb på ett framgångsrikt företag UTAN att jag har ett nytt jobb att gå till. Ett beslut som växte fram under en tid. Galet, oansvarigt eller modigt?

Tankar i mitt huvud

Hur kan jag säga upp mig utan att ha något nytt? Det är väl bättre att ha ett jobb under tiden man söker nytt. Jag får ju betalt och de är nöjda med mig, så vad är problemet – tacka och ta emot lönen/bonusen så länge ingen säger något. Det känns pinsamt att jag ska behöva gå till Arbetsförmedlingen.

Tänk om jag aldrig får ett nytt jobb, hur ska vi klara oss då? Jag tycker ju om mina kollegor – ska jag verkligen lämna dem? Jag har senioritet och status på mitt jobb – ska jag börja om från noll? Tänk om gräset verkligen inte är grönare på andra sidan …

Hur hamnade jag här?

Tio år av mitt liv har jag spenderat på företaget, på olika tjänster.  Med fantastiska kollegor! En del av dem är mina vänner idag. Jag har lärt mig mycket, slitit med olika uppdrag och jag har haft otroligt kul på resor och evenemang.

För ett par år sedan fick jag en ny tjänst inom företaget och flyttades till ett annat team. Det var bara jag som hade den rollen i den nya gruppen och jag kände mig som den ’fula ankungen’. Jag tyckte om mina kollegor i mitt team, men jag hamnade utanför eftersom jag jobbade med helt andra saker än de gjorde. Utöver det så skulle min nya roll definieras om och jag saknade någon att diskutera med. Jag pratade en del med chefen om detta, men vi kom ingen vart. Hans intresse och fokus var på de andra i teamet och den del de jobbade med. Han verkligen brann för det andra.

Jag försöker verkligen på alla möjliga vis hitta min roll, men kommer inte igång. Allt känns ointressant och meningslöst. Ångest på kvällarna för att jag ska till jobbet nästa morgon. Ångest på jobbet för att jag inte levererar på den nivå som jag brukar. Ångest för att jag spenderar så mycket tid på jobbet medan 1-åringen är på förskolan.

Jag känner hur min självkänsla sakta bryts ner i takt med att meningslösa dagar spenderas på kontoret. Efter timmarna på kontoret är jag så nere så jag orkar knappt något.

Idag tänker jag varför sökte jag inte nytt jobb???

Jag gjorde några försök, men jag hade inte energi att göra det efter att barnen hade lagt sig. Så jag gled längre och längre in i den här märkliga töcken som jag idag har svårt att förstå att jag accepterade.

Jag var inte helt handlingsförlamad utan hade involverat chefen och HR i det hela. De ville gärna hitta en annan tjänst till mig inom företaget, men eftersom jag hade gjort många olika saker så hade jag svårt att hitta något jag brann för. Jag sökte en tjänst internt som jag hoppades på skulle bli min ’räddning’, men ibland är det mycket spel bakom kulisserna med interna tjänster och jag fick inte den tjänsten.

Oj oj oj vad jag tyckte synd om mig i hela den situationen. Jag spenderade så mycket tid och energi på att analysera mig själv och hela situationen, ältade och kom inte vidare. Emellanåt kände jag knappt igen mig själv. Det värsta var dock att jag hamnade i ett läge där jag tyckte att jag inte kunde något överhuvudtaget.

En dag rann bägaren över och jag beslutade att nu säger jag upp mig. Det var i december 2015 och jag avtalade med cheferna och HR att jag skulle stanna ett halvår. Under det halvåret gick jag tillbaka till tjänsten som jag hade innan jag hamnade i den odefinierade ensamma rollen.

Det här kan låta märkligt – varför stanna så länge och gå tillbaka till min gamla tjänst? Men jag var så nere och HR tyckte det var viktigt att jag kände att jag levererade. Jag kunde ju jobbet och kom snabbt igång som en senior medarbetare. Jag var en del av mitt gamla team och jag kände de flesta där. Samtidigt visste jag att jag ska sluta och var tvungen att ta tag i jobbsökandet.

Det svåraste var att chefen verkligen försökte att övertala mig att stanna var och varannan vecka. Mina kollegor visste inget – hela arrangemanget var hemligt fram tills ett par månader innan jag skulle sluta.

Jag uppskattar verkligen HRs och chefernas insats och att de brydde sig om mig.

Vad vill jag göra?

Helst ville jag byta bransch, men jag var realistisk och insåg att jag inte kommer skola om mig till läkare när jag har fyllt 40.

Tankarna cirkulerade kring att jobba på ett mindre företag som precis har vuxit ur sina start-up skor. Eller ett företag med en cool produkt/tjänst som skapar värde. Kanske något som utvecklar mjukvara för utbildning. Tänk på alla dessa skoltrötta ungdomar – kan man inte göra lärandet mer spännande med en cool mjukvara?

Eller varför inte jobba med fundraising för välgörenheten. Jag är bra på att hålla presentationer och skulle kunna sälja in till stora företag och styrelser.

Jag tänkte mycket på det vad jag ville göra och hade många olika idéer.

Att söka jobb – det här skulle man kunna skriva eget kapitel om!

Jag har sökt väldigt få jobb i mitt liv eftersom i princip fick det första jobbet jag sökte och därefter har jag enbart sökt jobb internt inom samma bolag. Men nu var jag tvungen att ta tag i jobbsökandet och allt hade ändrats otroligt mycket under de här åren med tanke på alla tekniska möjligheter vi har idag. LinkedIn blev en daglig del av mitt liv.

Jag kastades in i en värld av anpassade CVs; videos som jag skulle skicka in; Skype möten där intervjuaren kunde se mig men där jag inte kunde se de som intervjuade; intelligenstester; personlighetstester; trevliga och otrevliga rekryterare; informella kaffe-dates och så vidare.

Jag blev ’olyckligt kär’ i så många spännande företag. Jag ville så gärna jobba hos dem, men jag var inte den rätta. Jag var överkvalificerad, underkvalificerad, ointressant, för dyr och verkligen INGEN alls på en och samma gång.

Hopp och förtvivlan.

Jag har full förståelse för alla som söker jobb idag – det är fruktansvärt svårt eftersom många företag verkar leta efter någon ’ubermänniska’ som passar in till alla deras önskemål. Men om vi ska kunna allt det de vill redan innan vi börjat så kommer många av oss att tröttna ganska snabbt. De flesta av oss vill väl ha lite nya utmaningar i ett nytt jobb, eller?

Nytt tidsbegränsat jobb

Två månader innan jag skulle sluta blev det officiellt och ryktet började sprida sig. En av våra kunder frågade vad jag ska göra och när jag sa att jag inte vet så gick mailet runt på företaget.

De erbjöd mig en 12-månaders tjänst. Jag tog jobbet och såg det som en chans att prova på något hos någon annan.

Jag var öppen med att jag egentligen letade efter ”något annat” och skulle jag hitta mitt drömjobb så säger jag upp mig. Mitt tillfälliga jobb var inom samma bransch. Jag behövdes där och det var väldigt tydligt vad jag skulle göra varje dag. Jag träffade nya kollegor och skapade nya relationer med dem. Jag kunde andas ut!

Jag kom snabbt igång med jobbet och jag var verkligen fokuserad och sysselsatt under mina 8 timmar. Mitt självförtroende började komma tillbaka!

Arbetsförmedlingen

För första gången i mitt liv var jag tvungen att vända mig till Arbetsförmedlingen. Det ska man göra på sin första arbetslösa dag.

Varken tidigare eller senare! Gör du inte det så sjunker SGI till 0.

Jag hade mitt nya jobbavtal med mig och eftersom vi skulle resa iväg den dagen så tänkte jag att jag står där och knackar på dörren klockan 8.00. Jag blev ganska förvånad – de öppnade först kl 9.00. Just det – arbetslösa kan ha sovmorgon 😉.

Jag stod i den långa kön och tittade på människorna. Unga och gamla och det kändes som att många hade varit där ett antal gånger. Så kom jag till slut fram till handläggaren.

– Jag har jobbat i 10 år och den senaste tjänsten var som Produktansvarig. Idag blev jag arbetslös! Jag har ett nytt jobb och jag ska börja där om en månad. Jag vill inte ha någon a-kassa eftersom jag ska ha en månads semester nu innan jag börjar på det nya jobbet.

– Jahhhahh, men egentligen ska du komma och så ska vi göra en plan….

– Vilken plan? Här är avtalet till mitt nya jobb!

– OK, jag skriver in här att du avskrivs från AF om en månad!

AF fick en pluspoäng i statistiken – en som var arbetslös fick jobb inom en månad. Jag kunde inte registrera mig på nätet utan var tvungen att gå dit och registrera mig.

Plötsligt händer det

Precis innan jag började på det nya jobbet så hade jag skickat in några ansökningar till ett par spännande företag. En av mina kollegor/vänner rekommenderade mig och plötsligt efter ett par väldigt informella samtal hade jag ett jobb som jag tycker är super. Precis vad jag behövde och jag känner mig hemma.

Det är kul igen och visst finns det saker jag är bra på!

Jag bytte bransch – jag jobbar med mjukvara, men i ett helt annat område. Jag är så lycklig att de litade på min förmåga att lära mig nytt. Jag utvecklas och utmanas och har verkligen kul under tiden. Vi skrattar mycket, men vi jobbar också mycket. Arbetsdagarna och veckorna rusar iväg. Jag kan fortfarande inte förstå att det här är sant.

Jag sade upp mig efter tre månader på det tillfälliga jobbet hos kunden och jag var stolt som en tupp när de frågade om jag skulle stanna ifall jag fick fast anställning. Jag uppskattade erbjudandet, men tackade nej till att stanna kvar i den branschen. Men jag var glad över att de frågade och verkligen ville behålla mig – snacka om egoboost.

Hela den här processen från att ha sagt upp mig till att börja på det nya ’drömjobbet’ tog ett år.

Vad har jag lärt mig

Det är bättre att ha lite för mycket att göra än för lite. Tänk att jag kunde må så dåligt av att ha för lite och meningslösa uppgifter. Jag vill bidra och leverera och jag kan det!

Jag måste reflektera över vad jag är bra på och se till att arbetsuppgifterna i alla fall till viss del utnyttjar mina starka sidor.

Alla bör vara försiktiga med att ta ett jobb där rollen är odefinierad. Tänk också på hur teamet är uppbyggd.

Om jag skulle hamna i liknande situation igen så skulle jag inte låta det gå så långt. Mår man dåligt på ett jobb ska man se till att man kommer därifrån innan det är för sent eller att man har en plan hur man blir ekonomiskt fri och kan hålla ut 😊. Det syns på intervjuer när man är nere och när man själv tycker att man inte levererar.

Ibland är det bra att släppa det gamla. Jag var helt enkelt klar med mitt första riktiga jobb efter 10 år.

Jag tycker fortfarande om företaget jag jobbade på och tycker att det är en bra arbetsplats. Jag rekommenderar det till bekanta som frågar. Men just för mig var det dags att gå vidare!

Jag fick några frågor när jag läste texten. 

1) Hur fick du tankarna kring ditt nya jobb att bli något vettigt? Något användbart? Hur hamnade du där du är idag?

Det var en process där jag tog mig tid att tänka till vad är det jag verkligen vill. Vad brinner jag för, vad är jag bra på, vad driver mig, var är passionen angående ett jobb. Jag skrev ner dessa funderingar och tillät mig att tänka högt och lågt. Jag kom fram till ett par områden som jag tycker är riktigt intressanta – utbildning och mjukvara relaterad till det. Samt välgörenhet. Jag lyckades inte hitta rätt jobb där. Då tänkte jag vidare att jag trots allt vill jobba med mjukvara, men jag ville byta bransch och jobba med en mjukvara som många olika företag kan använda. Företaget skulle vara relativt litet och växa. En vän rekommenderade ett spännande IT-bolag, men jag förstod inte riktigt vad de gjorde med sin mjukvara. Men när jag väl fick kontakt med dem, läste på och träffade några av medarbetarna, så kändes företaget och tjänsten helt rätt. Så det handlar också mycket om människor och hur det känns och inte enbart bra mjukvara.

2) Du är ju väldigt positiv till den arbetsgivare du lämnade, och som verkade ha gjort ett bra jobb. Men finns det trots det något du tycker ni skulle kunnat gjort bättre?

JA, jag är väldigt positiv och rekommenderar dem fortfarande till andra. Det som vi skulle gjort annorlunda är att vi skulle ‘dödat’ den tjänsten som jag fick och som inte riktigt var definierad tidigare. Chefen hade en vision med den tjänsten, men det gick inte att nå dit. Där borde cheferna tagit ett beslut snabbare och förstått att det inte fungerar. Jag var helt öppen med det och påpekade flera gånger hur meningslöst det var att vara ansvarig för produkten när jag inte hade några resurser till utveckling. Jag är inte typen som klamrar sig fast vid ett jobb och är rädd att bli sparkad.

En annan sak som borde gjorts annorlunda är upplägget i teamet som man skapade tjänsten hos. Det är inte lätt att vara helt ensam med sina uppgifter i ett team där alla andra gör något annat. Jag kände mig utanför och jag är alldeles social för det. Det fanns liksom ingen naturlig plats för mig i det teamet, även om säljarna egentligen själva ville ha mig med. Jag var inte med säljmöten eller seminarier/konferenser eftersom det inte var mitt jobb att sälja. Chefen brann för sälj och var väldigt duktig på det. Sådan situation passar kanske till vissa, men som sagt – jag är alldeles social och en teamplayer.

3) Du har fått tillbaka gnistan på din nya arbetsplats. Varför? Vad är annorlunda?

Företaget är mycket mindre (under 100 anställda jämfört med över 1000 på det gamla stället). De som startade företaget är med och visar sin passion och visar intresse till sina anställda. Det spelar helt enkelt roll vad jag gör och de litade på mig och kastade in mig i relevanta saker direkt. Företagskulturen och värderingar pratar vi mycket om och vi alla försöker att leva efter dessa. Vi är ett team och vi alla tar ansvar. Det är så nära mellan anställda och ledningsgruppen. Jag förstår att det blir svårare och svårare när företaget växer, men nu kom jag in innan vi är alldeles för stora.

Den andra delen är personlig – att jag återigen lär mig nya saker och att jag träffar nya företag.

4) Det här du varit med om är en prövning som inte är så ovanlig i vårt samhälle. Men har du någonsin lärt dig möta svårigheterna du stötte på? Jag tänker på såväl dina egna tankar som processen att söka nya jobb osv.

Jag hade inte lärt mig något om detta innan, men jag fick lära mig när jag väl var i processen. Lyssnade på inspirerande böcker för att hantera mina egna tankar. Processen att söka jobb – företaget bjöd på coaching ett antal gånger hos en extern partner. Det var bra eftersom coachen kunde ge tips på CV och konkreta ansökningar och vad jag ska tänka på när jag byter bransch. Jag hade svårt att se vad jag var bra på och det hjälpte coachen mig med att reda ut.

Tänk så mycket mer man bidrar med när man är på rätt plats och mår bra. Ändå fastnar så många. Man börjar någonstans och så stannar man kvar. Men det jag valde att plugga till när jag var 20 känns kanske inte alls rätt när jag är 40. Som 20-åring lyssnade jag mer på andra än vad jag lyssnade på mig själv och vad jag ville. Jag hoppas att mina barn kommer att hitta vad de brinner för och inte läsa ekonomi/juridik bara för att det är en bra utbildning att ha och man får jobb och oftast bra lön.

Jag hade 6 månader på mig innan jag slutade på mitt jobb, men jag hade t ex inte rätt att anmäla mig till Arbetsförmedlingen då och få hjälp och vägledning. Dit går man ju på sin första arbetslösa dag. Crazy.

5) Tycker du att du gjorde rätt eller fel som sa upp dig innan du fått jobb?

Lätt att säga nu när jag har ett jobb att jag gjorde rätt ;-). Jag tror att jag hade inte varit där jag är idag om jag inte hade sagt upp mig. Så på det sättet var det rätt – jag var helt enkelt tvungen att ta tag i mitt liv.

Men jag tycker inte att folk ska börja säga upp sig till höger och vänster utan det bästa är trots allt att ha ett jobb, men om man inte trivs så ska man hålla ut och söka nytt under tiden. Men jag rekommenderar att ta det på allvar när det inte fungerar och börja söka jobb tidigare. Låt det inte gå så långt att du är helt nere.

 

 

Mina reflektioner och lärdomar!
Lilys erfarenheter och mina är väldigt lika. Det är därför Lily delar med sig här på bloggen. Förhoppningsvis kan min och Lilys berättelser stärka andra som är i en besvärlig situation just nu.

Här är några av mina kommentarer utifrån det perspektivet!

  • Jag var för naiv när det gällde aspekter på mitt arbetsliv och min karriär tidigare. Och jag tror nästan alla är det innan de gått igenom en vända som den som Lily beskriver ovan! Vi måste öka vår förmåga att hantera jobbiga arbetsrelaterade situationer. En del där är att minska det ekonomiska beroendet, men minst lika viktigt är att kunna hantera sig själv i svåra situationer som pågår under lång tid!
  • Lily jobbar med sin chef och HR och hon upplever det samarbetet som fruktbart! För det första är detta nästan bara möjligt på storföretag och inte ens där ska vi lita på att vi får hjälp. HR är inte en välgörenhetsorganisation ska vi ha klart för oss! Det är i grunden en polisorganisation!  De flesta chefer kommer samtidigt vilja göra dig till huvudproblemet om det inte spelar på arbetsplatsen. Med det sagt så fick jag faktiskt viss hjälp av HR när jag tycket allt var som mest skit. De hjälpte mig med ”coping-strategier” som handlar om att acceptera och orka genomlida en jobbig situation. I själva verket så är det ofta otroligt tacksamt att hitta någon form av bollplank eller coach i den här typen av förlopp som Lily beskrivit ovan. Ett tips är att kolla med företagshälsovården om de har någon coach eller psykolog kopplad till sig! 
  • Utköpt?! Vi har fått Lilys bild av verkligheten i inlägget ovan. Men det finns en större bild där arbetsgivaren och dess företrädare ingår. Arbetsgivaren har helt lyckats ”tappa” Lily efter att hon jobbat tio år på företaget. På så vis finns det faktiskt ett problem även hos arbetsgivaren! Alla som befinner sig i ett motsvarande läge som Lily gjorde tycker jag ska utvärdera frågan om man inte ska försöka förhandla fram ett utköp från företaget snarare än att säga upp sig! Det kan kännas avigt och när man sitter deppig med lågt självförtroende så är det inte det mest naturliga. Men om företaget anställer och nyttjar högpresterande människor för att nå sina mål så har de ett ansvar att fortsatt kunna motivera och stimulera! Exempelvis i form av god intern rörlighet så att Lily kunnat skaffa ett annat jobb internt. Kan de inte det får de köpa sig ur sin del av åtagandet i arbetstagar/arbetsgivarrelationen! 

Har du någon erfarenhet av att säga upp dig utan att ha något annat jobb? Dela i så fall gärna med dig! Eller så säger du bara tack till Lily för att hon delar med sig!

Läs eller lyssna gärna på andra inlägg där andra än jag medverkar