Om du skulle göra något nytt hur viktigt är det då att det är något speciellt?

30
21

Om vi ska tro TV, bloggar och tidningar så är det vanligt att de som gör en större förändring gör det för att leva sitt livs stora äventyr. Det är i någon mening det helt logiska i vårt konsumtionssamhälle att vi strävar efter en högre nivå av äventyr, i någon sorts traditionell mening, om möjligheten ges. Redan nu kan vi köpa det äventyr vi önskar, men ofta bara i små portioner. Pengarna och tiden räcker inte till mer. Men om vi är fria så kan vi segla jorden runt, flytta till Spanien eller kanske öppna Bed and Breakfast i södra Frankrike. Leva drömmen helt enkelt!

 

 

Men hur är det om du vill skita i allt och sätta dig och meditera i en etta i Flen? Gå till bibblan på morgonen och umgås med bidragstagarna och förtidspensionärerna? Kanske bara läsa böckerna du önskat läsa. Dricka te och vara med dina barn? Är det mindre värt? Eller om vi vänder på det; är det värt att offra jobb och karriär för en grå etta i ett höghus i Flen?

Vad säger du? Om du skulle göra något annat här i livet är det viktigt att det då har något ”skrytvärde” eller skulle du kunna sätta dig i en etta i Flen?

 

 

In och rösta!

Om du skulle göra en förändring i livet hur tänker du då?

Resultat

Loading ... Loading ...

Är livet kanske grönare på andra sidan? Har vi en för romantisk bild av ett enklare liv? Eller är vi för rädda att ändra något? Vad tycker du?

30 KOMMENTARER

  1. Jag lever ju det liv jag vill leva och gjorde ju det även innan jag vart fri.

    Varför ändra på ett vinnande koncept?

    Är imun mot behovet av ”skrytvärde” och lever ett betydligt anspråkslösare liv än min omgivning.

    Åker snart iväg ett par veckor till Teneriffa, till den groteska priset av 5000 kr! Inte mycket att skryta om för grannarna!

    Men det ger lite miljöbyte, för en struntsumma.

    • Härligt, jag brukar cykla upp på Mt. Tiede. Helt fantastiskt! Ta en tur åt mig är du snäll!

      Det är svårt att hitta rätt språk. Som jag skrev i en annan kommentar så kan vi trots allt ha mentala bilder som gör att vi kan säga att vi är ganska modesta men ändå inte vill leva vilket liv som helst.

      • Avsikten med resan är vandring, så det får bli på det transport sättet!

        Har hört något ryckte att det krävs något skriftligt tillstånd för att få vandra upp. Vet du något om det?

  2. För mig handlar det om att rå om sig själv och de närmsta.

    Har fullt upp på hemmaplan, så nån flådighet är inte aktuell.

    Bara möjligheten att disponera dagsljuset och solglimtarna är ju helt fantastisk.

    Husbil finns om man vill uppleva mer av det fantastiska Sverige.

  3. Det är väl inget fel med en etta i Flen om man så önskar. När det gäller den typen av större förändringar hoppas/tror jag att skrytvärdet spelar mindre roll, men hur många springer t ex ett maraton utan att skryta om att vi gjort det? Jag gör det inte.

    • Man behöver ju inte behöva skryta för andra utan att det ändå finns föreställningar i en själv, tänker jag.

      Videoklippet var underbart men jag är osäker på vad du inte göra. Springar mara och skryter, skryter inte men springar, vice versa eller tvärt om. Kan du förtydliga pls :).

      • Skrytvärde var ditt ord, men jag tolkade det som att man gör saker för att också kunna skryta om det, att man (lite som i klippet) tänker ”var ska jag publicera informationen om det här” redan när man gör det, eller ännu tidigare. Lättare hänt om man köper b&b i södra Frankrike än en lägenhet i Flen.

        Maratonlöpning tyckte jag var ett bra exempel. Som det sägs i videon, om man ändå inte skulle skryta om det kunde man ju lika gärna ta en lång träningsrunda. Men istället för att ta fyra milrundor, som antagligen vore nyttigare, plågar man sig genom att springa fyra mil på en gång och därefter publicera bilder av det på Facebook, Twitter, Snapchat… När jag sprungit maraton (tre gånger, så återfallsförbrytare utan att vara helt sjuk i huvudet) har jag definitivt skrutit om det.

        • Japp, jag är med men jag brottas med terminologin lite. Jag menar det i en lite bredare mening där det även inkluderar egna förväntningar.

          Maratonträning är kul. Om du tar en uppsättning människor som får skryta med sin träning och öppet deklarera sina mål och så har du en kontrollgrupp som inte får skryta med sin träning och sina mål så kommer i genomsnitt den senare gruppen lyckas bättre. Vi kan tro att det solandet i den externa glansen och att publicera sina mål och göra sig ”ansvarig” gentemot dem skulle underlätta möjligheten att lyckas. Men det är precis tvärt om!

          • Är du säker på det? Jag menar, oavsett nivå. För jag tänker att för oss som inte ens kommer topp1000 på Stockholm Marathon kanske chansen att skryta gör att vi kommer ut på det där långpasset i spöregn som i förlängningen gör att vi orkar gå i mål på loppet.

            Fast går jag till mig själv är ändå den biten underordnad. Jag vill i första hand må bra och anmälan till lopp kan göra träningen lite mer strukturerad. Den svettiga målbilden på Twitter är bara en bonus.

          • Ja, det ska gälla oss motionärer också. Jag ska se om jag kan hitta länk. Man tror att det har att göra med att du inkasserar belöningen i förväg. Underförstått belönar du dig lite med skryt om du gör det innan eventet.

  4. Den billiga ettan är inget statusmässigt problem. Problemet är att den ligger så långt bort från min övriga familj och vänner. Jag gillar att kunna kvista över på en kvart med tunnelbanan (ja-jag är stockholmare :). Men…jag frågar mig själv hela tiden- hur många gånger i månaden ”kvistar” jag egentligen över…och hur lång tid tar det från Flen med tåget egentligen, måste jag ha bil?. och det värsta av allt är att nu med vuxna utflugna barn skulle jag faktiskt kunna köpa en billig Flensetta för säg 300 000 kr och leva i frihet till pension, boavgiften skulle landa på ett par tretusen i månaden som är fullt nåbart med utdelningar. Men…gör jag det kan jag inte flytta tillbaka för det är femton års kö till motsvarande hyreslgh (om jag inte vill bo i typ Tensta), och köpa kommer jag inte kunna då jag är arbetsfri för jag får inte lån. Det som stoppar mig är att vägvalet är oåterkalleligt…jag vågar inte ta risken att efter tre år i Flen känna att detta var öken….Som jag hört en del spanienflyttare säga- man sitter till slut bara och glor med en öl på lokala haket hela dagarna, ensam.

    • Hej Velig,

      Intressant! Jag tycker du fångar några viktiga och intressanta frågeställningar på ett lysande sätt!

      Du måste hitta ett annat liv om du inte jobbar. Det innebär att du måste ta ansvar för ditt liv på ett sätt du inte alls är van vid. Du får bygga upp en bekantskapskrets, skaffa dig hobbies och ”kvista” över på lite annat sätt än tidigare. Men möjligheterna är ju många men terrängen okänd.

  5. Det här är en fråga som jag själv brottas med i viss utsträckning. Jag längtar efter en mer anspråkslös tillvaro. Jag tror också att jag skulle må bra av det. Men jag tror också att jag skulle få problem med anpassningen till en enklare tillvaro. Lite som den chock en del nyblivna pensionärer går igenom när de inte längre har ett arbete att gå till.

    Skrytvärdet brottas jag också med, men då inför mig själv snarare än andra i min omgivning.

    Med vänlig hälsning

    J

    • Hej J,

      Jag tror du är spot on! Förändring är svårt. Skrytvärdet är en intern faktor lika mycket som extern. Precis så tänkte jag när jag skrev inlägget. Att förstå det är en insikt som jag tror är nödvändig och de flesta tror jag inte klarar av att lösa upp frågeställningen själva faktiskt.

      • Hehe, kul att du tycker att jag är spot on. Jag tar det hela ganska successivt. Skalar av saker kontinuerligt och låter tiden gå. Men det är faktiskt svårt att hitta en balans mellan sparsamhet, konsumtion och att unna sig tycker jag. Det klarnar nog också med tiden hoppas jag. Det i sig är samtidigt ett väldigt angenämt problem.

        Med vänlig hälsning

        J

    • Hej Mejja,

      Jag är kluven. Jag gillar också naturen och skogen men gillar också storstaden och det den erbjuder. Internet ger fantastiska möjligheter att kombinera de två då det går att handla kul grejor lika smidigt via nätet som i storstaden samtidigt som mycket av kurser och kultur också finns via nätet.

  6. Tjena Onkel Tom,
    Alla gillar vi ju olika men normen verkar vara att drömma om stordåd. Klart det finns de som gillar ettan i Flen och att hänga med lokala talangerna. Klart den personen skall göra det. Det som man själv gillar/önskar. Man skall ju leva sitt eget liv inte någon annans.

    Själv har jag tex en fin digital plastklocka som jag gillar, jag har ingen Ferrari för det är inte min dröm att ha en sådan. Jag har en fantastisk familj som jag spenderar mycket tid med och det är rena drömmen för mig. Alla har vi olika drömmar men många har nog bilden att man skall drömma om Ferrari osv.

    Mvh petrusko

    • Hej Petrusko,

      Inlägget är skrivit lite utifrån att inget sker i ett vakuum. Vissa är mer påverkningsbara än andra. Så jag tror vi påverkas av bilden som ges, och att det kan hindra oss från att leva det liv vi vill.

  7. Surfar ofta på billiga ettor på hemnet. Faktiskt drömmer jag om att meditera och gå till biblioteket. Leva ett enkelt liv. Kan supporta 6000kr i månaden nu vilket räcker mer än väl till en sån tillvaro. Men skulle gärna komma iväg på några meditationsretreat per år också. Så kämpar nog vidare tills jag kan få ut 10000kr i månaden iaf. Har ett jobb där jag ligger ute i några veckor och sedan är hemma i flera i rad. Så vet redan att ledigheten passar mig utmärkt. En tur i skogen, till biblioteket eller varför inte en stunds medveten närvaro är allt jag behöver för att vara lycklig. Alltid trivts med äldre människor så föddes nog till pensionär 😉

    • Hej Erik,

      Jag tror du är något på spåren. Jag känner som du ungefär hälften av tiden, resten av tiden vill jag göra lite mer.

      • Jag känner som du där. Hälften av tiden är jag nöjd och lycklig med det enkla men ibland tänker jag att det hade varit härligt att uppleva lite mer/annat.
        /Malin

  8. sitter i en etta, dock inte i Flen;) har haft hus jag köpte och renoverade själv, kommer ff på mig ofta om att småskryta om det;) men nu känns det bara befriande att slippa hänga med i ett nyare vardagsrum, parkliknande trädgård etc. Men jag drömmer om ett litet krypin på landet, odla min mat, plocka bär i skogen, sitta vid en levande brasa och dricka ett gott vin tillsammans med den/de jag håller kär

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna