Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Mitt liv är skit – men det är mer än ok!

De senaste månaderna har varit riktigt bra!

Energin och livsglädjen är högre än på många år. Samtidigt är mitt liv helt ärligt ganska tråkigt. Det är tråkigt för det är vinter, kallt och mörkt. Varje dag är sig lik. Vi har våra barn på armlängds avstånd varje ledig minut. Jag har i princip tre jobb – vanliga jobbet, extrajobbet och bloggen – vilket åtminstone är två för mycket och det ger mig väldigt lite tid och jag kommer inte ur vardagen någon gång. På det jobbar jag lördagar. Vi gör i princip ingenting och har vi några planer så innefattar det ofta att åka till vår lilla gård vilket är trevligt, men knappast något förlösande, då det innebär mer jobb med det praktiska och en förstärkt känsla av att ha barnen ständigt kring sig. Vi åker ju inte heller dit så ofta, exempelvis inte en gång i februari.

 

 

Men känslan av att jag har riktigt kul och att livet är väldigt intressant går inte att komma undan!

Jag vet inte riktigt vad som är orsak och verkan. Jag har haft lite att göra på jobbet länge nu och det har förstärkts efter sommaren 2016. Det gör att hela livet ändrats. Stressnivån har sjunkit något enormt och jag hinner inte bara med att göra det jag ska utan även ringa något privatsamtal eller korrekturläsa något blogginlägg ibland. För tre-fyra år sedan så var snarare min verklighet att jag inte hunnit på toa under dagen. Samtidigt fyllde mailkorgen på snabbt och det var inte ovanligt att jag fått 50 mail som låg olästa när jag gick hem. Det var skulden från gårdagen som jag började varje morgon med att försöka kämpa ifatt. Men jag kom aldrig ifatt! 

Men som sagt, nu är det lugnare och att vakna till en dag som inte är fylld från morgon till kväll är en lisa för själen!

Men det är något mer. Jag har idéer. Jag vaknar piggare. Och jag ser så mycket ljusare på tillvaron. Jag tror känslan har en stark koppling till det faktum att mitt liv är lugnare och enklare. Men det räcker inte!

En annan del är nämligen att det känns som jag klivit ur medelmåttighetens skugga. Ut i solen. Jag har nya saker att lära mig och saker att förbättra. Det finns möjligheter att jobba hårt och åstadkomma något. Både nu och i framtiden. I medelmåttighetens land så var jag en kugge i maskineriet. Någon som skulle engagera mig måttligt, göra mitt jobb och dra nytta av arbetstidsförkortningen som gjorde att jag fick några minuter på en timbank varje månad. Men jag vill inte vara en medelmåtta! Det passar inte mig! 

Steget ut ur skuggan har bland annat skett genom bloggandet så bloggen är en del i detta, men det har skett radikala förändringar på min arbetsplats också.

Vad det är vet jag inte men jag längtar ofta till mitt liv nu. Inte till någon annans! När jag haft tuffa perioder förut så har jag försökt glädja mig med bilder och berättelser från andra människors liv. Jag prenumererade på de vältränade och spännande människornas Instagramflöden. Läste på Facebook om kamrater som åkte på cykelsemester på Mallis eller cykeltävlingar ute i landet.

Där satt jag tjock i möten, eller hämtade på dagis. Bilderna jag såg och texterna jag läste blev ingen inspiration. De blev grunden till desperation. En desperation jag matade med nya bilder!

Frågan är om jag någonsin har haft ett liv som ”gått ihop” sedan jag började jobba? Frågan är om jag någonsin tagit mig själv på tillräckligt stort allvar för att jag skulle kunna ge mig själv en chans att lyckas med det jag vill? Svaret är nog nej! Min plan har alltid varit att jobbet är grunden i mitt liv. Men jag har inte tagit den ståndpunkten på allvar heller! Jag har fuskat med att utmana mig själv i jobbet för jag skulle dra runt ett liv med prylar, resor och fina upplevelser. Det var så jag blev en kugge i maskineriet! Det var så jag blev en i skuggan!

 

 

Mitt liv är skittrist, men jag är på en resa och jag rör mig framåt för första gången på många mång år! Förändringarna gav mig ångest ett tag men nu är det med glädje jag ser framåt. Mot något annat. Något som jag bara anar.

Jag har ungefär 80 ordinarie jobbdagar kvar plus kanske sju lördagar. Även om det inte är för evigt jag gör förändringarna, vi har ju sagt att vi jobbar med en tvåårshorisont, så tror jag faktiskt att vi startar något nytt i och med det vi gör.

Gud vad jag hoppas att den här känslan hänger i resten av livet!