Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Uppföljning kring fångarnas dilemma

Jag fick frågor och feedback i kommentarsfältet kring mitt exempel i första poddavsnittet kring bloggande. Att bloggande var ett ekorrhjul. Var det ett mindre bra exempel?

Vi tar det från början. Så här tänkte jag:  

Bloggen har under andra halvåret växt ganska kraftigt. Bland annat för att jag lagt mycket tid på den och försökt skriva inlägg nästan dagligen. Om jag vill fortsätta växa bloggen vilka alternativ har jag,? Jag spånar lite: 

  • Sluta blogga i den form jag gör. Försöka bli Sparekonom på Nordnet eller skribent på DN och omedelbart få tillgång till deras läsarskara.
  • Starta Youtubekanal och försöka differentiera mig mot resten av bloggosfären?
  • Stanna upp och fråga mig varför jag bloggar alls? Jag kanske inte har förutsättningarna att bli större?
  • Skaffa mig en bloggpartner och dela berömmelsen och besöksantalet med någon annan. 
  • Fortsätta på den inslagna vägen och posta fler inlägg samtidigt som jag försöker bibehålla kvalitén. 

Sista punkten känns för mig mest rationell. Precis som de som kommenterade noterade så finns det vinster, kanske för alla bloggare om jag producerar ofta och skriver bra inlägg.

Det saknas inte rationella argument för att skriva mer, tvärt om så är är risken i princip obefintlig, det är en beprövad metod och det kan finnas gemensamma nyttor för hela bloggkollektivet. Men jag ska stoppa in mig själv mer för att få mer och jag är en begränsad resurs. Det finns heller inget mål. Om målet är att blir så stor att jag kan leva på annonsering – och därmed få ett bättre liv (?) – så kommer antalet bloggar öka runt mig på ett sätt att min relativa storlek alltid kommer vara förhållandevis liten. Och att stoppa in mer av mig själv för att få ett bättre liv i slutänden verkar synnerligen dumt!

För mig är det här ett typiskt ekorrhjul. Rationella beslut i ett ganska begränsat sammanhang.

 

 

Det är själva uppställningen av ingångsvärdena och de till synes rationella valen som gör att vi gör mindre bra val i våra liv och kommer ut i ett sämre läge än vi behöver. Om det dessutom finns inslag av tävling eller statushets så kommer det dessutom bidra till att förstärka bilden och besluten fattas inom en allt snävare referensram. Återigen kan vi titta på bloggexemplet. Ju mer fokuserad jag blir på läsarantal, ju färre alternativ har jag och ju större är chansen att det mest rationella valet är att springa hårdare.

Precis så fungerar många beslut i våra privatliv! 

Jämför exempelvis med hur många människor ser på ledighet. Om vi stressat länge, ligger efter hemma, bråkar om ekonomin, har misskött vår hälsa och inte besökt våra föräldrar på år och dag, vad är då det mest rationella valet vecka 7-9?

Jo, att åka till fjällen!  

Den som står på utsidan kan ifrågasätta detta av tusen skäl. För den som är i snurran är det rationella val bakom. 

Ska vi gå tillbaka till bloggexemplet? Det finns nämligen två – minst – annorlunda infallsvinklar på exemplet. 

  1. Varför ska jag öka läsarantalet? Vad är grunden? Är det för att jag tycker det är roligt med siffrorna som så? Vill jag stå i centrum? Har jag förhoppningen om att tjäna pengar? Eller har jag bara en stor berättarlust? Spelar då läsarantalet någon roll? Det här handlar om att för sig själv tydliggöra syftet – med dess bakomliggande orsaker – till att genomföra en aktivitet över huvud taget. 
  2. Att välja det mest rationella valet i bloggexemplet är också att välja ett exempel med väldigt liten ”uppsida”. Risken och belöningen är båda väldigt små. Normalt sett räcker inte det i konkurrenssituationer för att hålla sig konkurrenskraftig. I praktiken vill vi hitta val där vi kan får en intressantare relation mellan risk och belöning – exempelvis genom galna samarbeten – samt jobba med genomförandet – exempelvis antalet inlägg per dag. För även om jag nöter på hårdare så kommer någon så småningom bryta mönstret om jag bara postar oftare och därmed ta huvuddelen av alla läsare på ett sätt som gör att min blogg sakta skrumpnar bort. 

I sammanhanget ”fångarnas dilemma” så är är punkten 1. ovan en variant där fången fattar beslut helt på egna preferenser. Han kanske väljer att inte ”tjalla” på sin kamrat för det är det livet faktiskt handlar om. Punkt 2. handlar snarare om att försöka ta sig till ett annat ”tillstånd”. Att försöka hitta en annat sammanhang. I fångarnas dilemma så kanske det skulle kunna vara att göra allt för att hamna på öppen anstalt nära hemmet och jobbet i stället för att fundera på strafftiden endast. 

I livet så är kan punkt 1. vara frågan om vi lever för att jobba eller jobbar för att leva. Punkt 2. handlar om risk och risken i att inte ta risk. Det kan handla om att skilja sig, följa sitt livs kärlek till storstan, eller säga upp sig när jobbet inte kan möta grundläggande basala krav. Men det handlar faktiskt också om möjligheten att få jobba hårt. Att få möjlighet att komma ur medelmåttigheten! Bland besluten här finns nämligen möjligheten att öppna egen firma, skapa nya produkter, jobba med intraprenörsskap – innovation inom företag – och studier. 

Inte bara människor – även företag

Toyota har länge haft som ambition att vara världens bästa utvecklare och tillverkare av personbilar. GM har haft ambitionen att vara världens största. Logiken bakom GMs önskemål är kristallklar i ett sammanhang där kostnader för utveckling, inköp, marknadsföring och viktiga avgörande investeringsbeslut alla hänger på försäljningsvolymen. I sin strävan och sin logik har GM nött på. Med dålig lönsamhet, usla underleverantörer med usel ekonomi och en fullständigt förödande varumärkesstrategi så har de varit i ekorrhjulet. Rationella beslut har ofta gjort att de kommit ut än sämre. 

Samtidigt har Toyota växt och blivit störst i världen. Men en helt annan affärslogik. De har starka varumärken, branschens lönsammaste underleverantörer och en lönsamhet själva som GM bara drömt om.  

I grunden handlar det om att GM sprungit i ekorrhjulet medan Toyota hittat andra typer av beslutsmekanismer och gjort andra typer av val. Skillnaden syns tydligt när det gäller synen på kostnadsrationaliseringar och relationen till underleverantörer. 

Ekorrhjulet handlar inte om att besluten inte är rationella

 Jag tror jag gjort min poäng. Ekorrhjulet är för mig en snurra där vi givet tidigare beslut och de regler vi uppfattat som gällande tycker oss fatta rationella beslut men samtidigt sätter oss i en situation där vi ska göra mer och mer samtidigt som huvudsyftet med livet går förlorat. Samtidigt visar spelteoretiska principer på att vi faktiskt inte kan hitta den bästa lösningen genom vårt sätt att agera vilket är en kontraintuitiv aspekt så är svår att förstå.