Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Förändring när partnern inte vill vara med

När jag medverkade i #Sparpodden så fick jag en hel del frågor kring hur jag och min sambo samverkat i de förändringar vi gjort. Tyvärr blev det inte så mycket diskussion eftersom vi i vår familj – de två vuxna för att vara tydlig – inte varit så oense kring huvuddragen i förändringarna vi gjort. Det betyder inte att vi har perfekt harmoni här hemma eller att jag dikterar verkligheten. Tvärt om, om vi skulle fokusera på allt vi vill eller borde göra som vi inte lyckas med så skulle ni nog tycka att vi var usla förebilder, för vi är i sanning ingen superfamilj!

Så här har vi en ganska slö och tillbakalutad familj som är svårpåverkad, men som trots det lyckas förändra vissa delar av livet radikalt medan vi i vissa avseenden inte alls lyckas lika bra. Vad skiljer? Ja, det är intressant en intressant fråga och får bli det jag spanar kring i det här inlägget! 

Vi har enats kring det vi båda vill ändra

– Jag vill cykla mer. Jag vill leva ett liv där cyklar är vardag och lastcykeln är en del i mitt liv, sa jag till min sambo. 

– Jag slipper gärna all tid i bilen och bilarna som slukhål i vår ekonomi, svarade min sambo! 

Utifrån det valde vi att göra stora förändringar som inneburit att vi levt utan bil i snart tre år. 

Jag är inte alls säker på att vi kommit någonvart alls om vi börjat med att försöka debattera fram det perfekta boendet, till exempel. Eller var vi skulle bo för att få perfekt skolgång till barnen. Då hade vi lätt hamnat i en diskussion där någon hade rätt eller fel och vad vi faktiskt skulle gjort utifrån diskussionen hade nog inte varit så tydligt. 

Ytterligare ett exempel är när vi diskuterade kring om vi skulle utomlands eller inte under vårt sabbatsår. Vi valde bort Spanien/Portugal för att vi, bland annat, tyckte att vi skulle få lägga för mycket tid på förändringen och för lite tid på det vi vill göra under vår lediga tid, vilket är att faktiskt göra saker vi gillar. Jag vill träna och min sambo odla. Vi försökte inte ensa vår uppfattning om vad vi skulle göra i friheten utan enades kring den förändring vi ville åstadkomma som, återigen, inte var något stort trätoämne. 

Förändring ska vara en möjlighet, inte ett tvång!

Steg för steg

Där vi lyckas förändra oss och faktiskt når gemensamma mål har vi nästan alltid flyttat oss stegvis. Vi har hittat en förändring som inte var så svår och sedan har vi, genom att göra den, fått insikter och möjligheter att spinna vidare. I många fall handlar det faktiskt om att vi främst bygger möjligheter i våra val. Känslan av att konsumera och springa i ekorrhjulet på samma ställe hela tiden är i princip borta! 

Just känslan av att tillsammans skapa något i stället för att sitta ner och begränsa varandra har gjort de senaste åren väldigt trevliga. Det är många år sedan jag kände att jag är så nyfiken på livet som jag är idag och min sambo har också blommat ut och omfamnar förändring på ett sätt som är fantastiskt. 

Den resa vi gör handlar om att få ut mer i livet, inte mindre! Om ni försöker börja resan som en ända övning i sparande, pekpinnar och krav så blir resan svår!

Viljan att få rätt eller viljan att ha roligt

Jag har inte släppt drömmen om att flytta till Åretrakten, som jag tror vore riktigt roligt under en period, men min sambo är mer skeptisk. Vi kunde ha säkert trätt ihjäl oss kring detta men jag släppte det i våra diskussioner. Det här är ett sökande i vägen framåt, inte en tävling i vem som ska få rätt. Vi kan göra mycket kul söder ut också och nu känns det som vi gjorde rätt val på alla sätt! 

Livet handlar om att göra det bästa av det som bjuds inte eftersträva det ouppnåeliga! 

 

 

Här har jag haft hjälp av jobbet jag gjort kring bindningsnivåer. För mig har det varit en lång resa att stryka massa måsten i mitt liv och det har verkligen gjort förändringen enklare.  

Hur mycket måst vi vara överens?

En annan sak som är intressant är att vi enats runt stora frågor och tillåtit oss att vara lite friare inom den ramen. Sedan har vi tillsammans drivit i en gemensam riktning. Vi har exempelvis lagt mycket mer tid på att följa upp vår budget och diskutera den gångna månaden än vi varit på att sitta innan och försökt styra den innan och komma överens och göra prioriteringar. Det har inneburit att vi haft lite frihet under ansvar och att vi tillsammans jobbat med beteendemönster snarare än mål. Utifrån det har vi själva utvecklat vårt sparande utifrån vad vi upplevt och tänkt. Inte för att vi gjort regler innan om vad som är rätt eller fel eller för att vi haft högt ställda mål.

Det här är återigen en lärdom i backspegeln. Inget vi varit medvetna om. Men det är en sak jag tar med mig framåt i väldigt hög utsträckning.

Det finns en frihet i vårt förhållande, som är ganska normalt i de avseendet tror jag, som i praktiken innebär att jag kan göra vissa saker lite som jag vill även när det påverkar andra. Det är en dubbel insikt. Dels att jag kan göra mer utan att förankra det jag gör och att jag har ett ansvar att göra mer eller släppa det som kräver att andra bidrar mycket om jag inte kan eller hinner ta ett stort ansvar.  

Ett exempel!?

Jag är övertygad – lite raljant kanske – om att min sambo avsiktligt omöjliggör att hon kommer ut ur lägenheten i helgerna. Själv eller med barnen. Det innebär att jag aldrig kan få någon egen tid en helg eller få hjälp med att komma ut på något kul med familjen! Vi tangerar en av våra största trätoämnen och min sambo kommer inte gilla det här, men ….

Ur ett annat perspektiv är följande också sant:

  • Jag kan nästan alltid gå iväg själv. Ut eller över till i den lokal som jag har som vicevärd. Min sambo har aldrig klagat. Så möjligheten att få egen tid finns genom eget agerande i stället för att jobba vi andra. I praktiken är omvägen via min sambo en riktig omväg!
  • Om jag tar initiativet så är min sambo inte avig. Hon hänger på! Så då handlar det faktiskt lite om hur viktigt det här är för mig och vilken prioritet jag ger frågan.

Jag har ett antal områden där jag skulle vilja att min sambo och jag var mer överens och att hon kunde stödja mig och oss i andra val. Men vi är inte oense på så vis att hon hindrar mig. Då är ju frågan egentligen vad som hindrar mig? Ska jag försöka jobba via min sambo för att uppnå det jag vill eller ska jag göra själv? Om jag inte gör det som måste göras själv så är faktiskt frågan hur viktigt det är med förändring.  

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
– Sinnesrobönen

Sammanfattning

Att sätta sig och försöka trycka på sin partner massa måsten, begränsningar eller förändringar är en svår väg framåt, även om du menar väl och agerar utifrån goda avsikter och kloka insikter. Att tillsammans skapa en värld av möjligheter och diskutera hur ni ska fånga dem är en mycket roligare övning. 

Den livsstil som jag förordar har fyra grundstenar att jobba med

  • Minimalism – Enklare liv
  • Sparande – Bygga en ekonomisk bas
  • Personlig utveckling – Förstå vad som hindar dig att bli fri och öka förmågan att styra ditt liv
  • Investera

Där är fyra uppslag till startpunkter för er diskussion, och dessutom finns drömmarna framåt, enkla val i vardagen och mycket annat, så börja inte diskussionen med debatten om hur mycket som ska sparas eller vem som ska ändar på sig om det är ert största trätoämne.