Familjer på äventyr – Snack eller verkstad

12
32

Då har vi sett två avsnitt – i kväll ser vi nog det tredje – av säsongens “Familjer på Äventyr” som handlar om fyra familjer som ger sig ut på äventyr i vida världen. Tre familjer reser ut från Sverige och en reser in.

Familjen Onkel Tom gillar programmet – även om säsong två var rejält mycket sämre än säsong ett, inte minst på grund av produktionen – och ser gärna avsnitten tillsammans hela familjen.

Det som är intressant är att de familjer som ger sig iväg faktiskt gör något utanför komfortzonen och den här gången fick vi dessutom en insikt i hur en familj, seglarfamiljen, tänker ekonomiskt. Seglarfamiljen har en förhållandevis liten båt – jag tror de sa 30 fot vilket inte ens gör den medelstor i Mälaren – för sin resa till Karibien. De indikerade också att de har en budget på cirka 10 000 kronor per månad och att de har en tidshorisont om cirka 14 månader. Så mycket längre än så räcker inte pengarna.

Som grädde på moset så har de sagt upp sig från sina jobb. Ingen tjänstledighet där! Det är ett finger som heter duga till de som sätter höga krav på både livsstil, trygghet och förmögenhet.

Jag blir glad av att se det! Av åtminstone tre anledningar.

  1. En familj vågar vara annorlunda!
  2. Frihet handlar väldigt lite om pengar.
  3. Inställningen visar att det inte behöver vara så dramatiskt att göra förändringar i livet! Danska killen kan ju vara din tilltänka chef nästa gång du söker jobb och kommer säkert se på “hålet i din CV” med helt andra ögon än du kan ana!

Det är nästan förlösande att se människor göra i stället för att prata, älta eller fundera!

 

 

Baksidan med den här typen av program är naturligtvis att de kan bilda en ny typ av måsten. Det är ju inga dåliga äventyr de här människorna ger sig ut på och redan har jag sett bloggare som bedömer graden av äventyrlighet som upplägget når. Segla är bra, flytta till Spanien är för mainstream. De flesta av oss är känsliga för den här typen av information och kommer känna behovet av att behöva förhålla sig till andra människors fantastiska liv som det framställs på TV.

Dessutom presenterar inte programmen hur man kommer i en position där man fattar första beslutet och tar första steget mot ett annat liv. I själv verket kan vi ana att tre av familjerna i programmet har en historik som gör att förändringen ligger närmare till hands än vi tror. Seglarna är vana seglare som varit i Karribien förut. Grönlänningarna pratat danska och hemvändarna är, åtminstone delvis, just hemvändare. I det perspektivet så tar Spanienfararna det största steget som jag tolkar det. Men de har en stark drivkraft i situationen kring sina barn och skolgången så förändringsviljan är hög.

Av någon anledning så reagerar vissa väldigt starkt på den här typen av program. Ett av bloggens mer kommenterade inlägg är “Hur mycket självgodhetens mecka tål Sverige? …” där jag tar upp bland annat ETC skribenten Andreas Gustavssons frustration som jag tror bottnar i … Ja, ärligt talat vet jag inte vad han vill. Men helt klart är han provocerad av det jag tror han tycker är konsumtion av en möjlighet som vit rik medelklass har.

Hur som! Jag gillar familjerna och produktionen ser helt ok ut så här långt. Problemet förra året var att de la två till tre program på själva förändringen, att komma iväg, sedan gick två till tre program till perioden omedelbart efter förändringen och resterande program gick till resten av året. Det räckte inte för att göra en bra berättelse av en längre tidsperiod.

12 KOMMENTARER

  1. Jag har bara sett några enstaka program i serien och min huvudsakliga invändning är att det inte har några familjer som gör mindre och enklare äventyr typ flytta till en stuga i Lappland eller liknande.

    Var på en bokfrukost idag på biblioteket och vi pratade då om hur man reagerar på denna typ av äventyr. Någon blir inspirerad och även om det egna äventyret är mindre eller enklare så tycker man att exemplet är intressant (inom vårt område är detta kanske ERE?). Sen finns det två andra typer av människor som avskriver dessa “äventyr” antingen för att de inte intresserade eller för att de är intresserade men eftersom ett lika extremt äventyr inte är möjligt för dem så gör de inget alls istället…..

    • Hej FFF,

      Ja, det blir lite inflation i äventyr kanske. Men det är ganska välgjort trots allt.

      Jag kan känna att äventyren är betydligt mer nära nu än jag tyckte för tre år sedan så det är nog inte bara äventyret vi ser utan även vår egen nivå av frihet som spelar in.

  2. Återigen blir det så väldigt tydligt hur olika referensramar vi människor har. Jag har inte sett dessa program, men din beskrivning av hur en familj har budgeterat för 14 månader och sedan är pengarna sannolikt slut så då måste de åka hem innebär för mig ett helt annat äventyr än en långresa utomlands. Eller är det så att familjerna har en ekonomisk buffert kvar när de kommer hem?

    • Hej Charlotta,

      Det är inte så att vi får bilden av att familjerna är oansvariga. Inte alls! Mer riskbenägna: Ja! Men det är bra ordning ändå.

      Jag utgår från att familjen har viss buffert men som de formulerade sig så är den nog inte oändlig.

  3. Jag gillar också detta program och har sett alla avsnitt så här långt, tycker dock att det blir sämre för varje säsong. I nuvarande säsong 3, så är det mest seglarna som är intressanta att följa. Jag blir otroligt inspirerad av sådana här program. Varje tisdag (eller när jag nu tittar på programmet) så vill jag bara lämna allt och ge mig iväg.

    • Hej MfN.

      Ja, jag tycker också de sumpar ett riktigt bra upplägg lite. Det skulle gå att göra mer.

      Jag kan tycka att de som åker till Spanien är lite kul också, men seglarna är stjärnorna så långt.

  4. Vilka är det som är hemvändare? När jag tittade var det seglarna, Spaniengänget, Görnlandsfamiljen och äventyrsfamiljen i Sydafrika. Dem gillar jag, men de har ju bott utomlands så länge att de knappt är svenskar.

    • Hej Åsa! Bloggens Portugalkorrespondent! 🙂

      Jag kanske har gjort bort mig helt, jag trodde Sydafrikanerna skulle flytta hem till Sverige och att de var hemvändare. Jag kanske rört till det! I så fall ber jag tusen gånger om hundra kronor!

  5. Haha, no worries. Inget att be om hundra kronor för! Det var bara det att det verkade föga troligt att de skulle lämna sitt drömliv i Sydafrika för ett liv i Sverige utan surf och hajar. Jag vet också svaret på frågan i inledningen av programmet. “Vad händer om man gör det där man drömt om hela livet? Jag kanske skriver ett inlägg om det..

    • Hej Åsa,

      Jag inser att jag förmodligen har fel och undrar därmed vad familjen Sydafrika gör i serien.

      Jag ser fram emot ditt inlägg!

  6. Jag läste även din roliga artikel om ETC. Herregud, finns det många sådana kompletta tomtar i Sverige än idag? Jag trodde de dog ut med 68-vågen. Och läser de verkligen den här typen av bloggar menar du? Varför då, för att ha något att spy galla över eller? Om de är så många som du tror bland läsarna, då har nog min egen blogg ingen framtid…. eftersom jag låter det framgå vad jag har för åsikter om kollektivvänstern 🙂 Mvh http://investera-pengar.blogspot.se/

    • Hej Per,

      Jag vet inte om de läser den här typen av bloggar rent allmänt, men visst finns det överlappande tankegångar här och med vänsterradikal krafter. Precis som bloggen delar intresseområden med de som håller på med miljöfrågor, preppers, och personlig utveckling. Det som är intressant är att de finns de som borde tycka det som skrivs här borde vara intressant reagerar från ett mer “ideologiskt perspektiv”.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna