Diskussioner som ger nya insikter

14
2

När jag gick ut med Kickstarterkampanjen för att samla pengar till min pod så slängde jag med tre erbjudanden om personligt samtal med mig och tre möjligheter att få synas på bloggen eller vara med i podden på något vis.

Jag har nu haft kontakt med fyra av de sex personer som anmält intresse. Två av personerna har jag suttit och pratat enskilt med.

Här kommer några tankar kring de möten och diskussioner vi haft.

Det första som slår mig är att vi bara har pratat livssituation. Inte hur vi ska spara, investera, kapa försäkringar eller hantera en partner som inte vill vara med på senaste idén. Nej, vi pratar trötthet, stagnation och vardag. Vi har pratat om 20 – 30 år till i arbetslivet i samma lunk eller vansinne som nu.

Vi som pratar med varandra är välutbildade, reflekterande och har lyckats bra i karriärsrejset. Men nu finns det ingen naturlig fortsättning. Vad gör vi då? Vi känner att vi måste göra något, men inte vad som helst, utan vi måste fundera ut rätt svar. Det optimala svaret. Utan verktyg och stöd söker vi svaret på en fråga vi inte riktigt lyckas ställa och än mindre besvara.

Insatsen är dessutom enorm, ett felsteg kan kosta oss allt. Livet, karriären och vår fina utbildning är inte längre byggstenar som vi skapar vårt fantastiska liv från utan de är ankare med kort kätting som håller oss nere och begränsar alla våra val.  

 

 

Reglerna vi spelat efter är lite förenklat:

  • Vi jobbar och tjänar pengar.
  • Vi konsumerar pengarna.
  • Repetera.

Men nu har vi pengar, och vi kanske till och med har tid. Men vi vet inte vad vi ska göra med oss själva. Modellen vi följer ger inget svar på hur individen som ska jobba och konsumera ska hanteras. Personalen i systemet är inte nöjd och vi som chef över oss själva vet inte hur vi ska hantera det! Personalen kanske säger upp sig eller så har den redan gått sönder. Tagit sjukledigt.

Är det medelålderskris? Kanske! Är det avsaknad av utmaningar. Troligtvis! Är det en förvåning över att livet kan behöva förändras? Helt klart!

Vill du prata enskilt med mig så kan du skicka ett mail. Du hittar adressen i vänstra marginalen. Jag kan bara prata med ett fåtal människor så först till kvarn är det som gäller. I Kickstarterkampanjen satte vi priset till 250 kronor för ett tillfälle. Det kan vara ett riktmärke även denna gång.

14 KOMMENTARER

      • Är det sant? Varför vill inte folk sluta jobba? Minst 90% av alla jobb är ju helt meningslösa om folk tänker efter. Dessutom tärande på både miljö och människa. Jag tror att folk är rädda för en verklighet som dom inte vet något om. Då blir resonemanget istället men tänk om… Jag säger som Roland Paulsen det är sorgligt att folk inte vet vad dom skall göra utan jobbet.

        Själv jobbar jag nu min sista termin på heltid för att sedan gå ner till halvtid ca. Jag vet precis vad jag ska göra. Jag ska träna mycket mer, läsa massa böcker och vistas vid havet och i fjällen så mycket jag kan. Svårare än så behöver det inte vara. Jo förresten jag ska nog börja spela antingen Backgammon eller Minigolf i nån ”klubb” också.

        Du har en kul blogg Tom! Utveckla den inte för mycket bara då kan den bli som ett jobb 🙂

  1. Jo du mannen, tufft när insikten når en att man lever i ett missförstånd. Ekorrhjulet är allt annat än attraktivt, vår samhällsmodell är inte hållbar. Vi blir sjuka(av stress och skräpmat) och dör i förtid, eller alternativt förnedrande långt liv under stark medicinering. Detta helt i onödan…

  2. Jag fattar inte att ingen pratar om att starta eget företag. Tusen ideer borde finnas i skallar pådrygt 40års personer med minst 15 år på arbetsmarknaden. Men ”ingen” kanske gillar det dom kan ?! Många som här uttrycker eftertänksamhet borde vara utmärkta i att leda andra och bygga nåt som är drivet av passion. Onkeltom verkar ju snart ha en heltid ?

    • Hej Mittförrajag!

      Som jag antydde var det nog ingen som tänkte sluta jobba som jag. Tvärt om finns det mycket idéer. Men det är som vi pratat om här tidigare. Mycket av kunskapen och det man ledsnat på är ju också det som man kan och förstår bäst.

      I alla teorier om utveckling av företagsamhet så strävar man ju efter kunskap och referenser. Och då blir alternativen att man utvecklar sig inom det man kan men kanske byter anställningsform, eller så fortsätter man jobba som anställd men byter arbetsområde. Att gå från exempelvis ingenjör i ett storbolag till entreprenör inom restaurangbranschen är ju ett jättekliv för många.

      Sedan måste du tänka på att tillståndet personerna är i. Passionen kommer tillbaka när de hittat vägen. Nu är de vilse, då är passion inte drivkraften.

  3. Jag jobbar inte och trivs som attan med det. Är 100 % ensam förälder till två tonåringar. Allting löser sig alltid OCH man kan vara aktiv med allt möjligt under tiden Universum fixar. Nytt för i år för mig är att spara 10 % – inte illa för en inkomstlös. ”På fritiden” springer jag, lagar mat och har så klart 100 % köpstopp på mig sedan 1/10-2015 – ej tonåringarna. Undantaget löpardojs.
    http://nouw.com/enoch63/brannbart-28751611

  4. Tre tips:
    Starta.
    Aldrig
    Företag

    Jag vet av egen erfarenhet att jag mått mycket bättre om jag haft ett vanligt jobb o alla dessa år. Pengar inte allt…men social samvaro är det.

  5. Man tror att lycka är att inte behöva jobba. ”Tänk om man vann på lotto då skulle man inte gå till jobbet en enda dag till”..
    Jag är uppväxt med det tänket. Min mamma hatar att jobba hon var urusel på att motivera oss att prestera i skolan. ” Jag ska bli hemmafru..” då blev hon stolt må ni tro.
    Livet blev inte riktigt så men jag brottades emot det här länge. Det gick ju lixom inte att leva på någon annan och jag insåg tidigt att det var ju rätt nice att tjäna och styra över mina egna pengar.
    Jag har jobbat, oj vad jag har jobbat.. eget företag, tungt, slitigt och på gränsen till för mkt hela tiden. Jag såg fram emot föräldrarledigheten. ” Nu börjar livet” om jag drar ut på det kanske jag inte behöver jobba på 2 år… resultatet blev inte så bra. Visst skönt att vara ”ledig” och bara ro om bebis, familjen, nya huset… i ett par månader. Sen insåg jag att jag är ju helt deprimerad och utestängd från samhället, kollegorna hör knappt av sig, telefonen har inte ringt på flera dar… jag som var rätt het, fullbokad, i centrum, eftertraktad… blandade känslor..
    Nä, ledigheten var inget för mig. Nu försöker jag hitta lagom. LAGOM!!! Hur svårt kan det va? Just nu är det perfekt men jag vet att bokningarna rullar in och snart sitter man där igen och är trött och överjobbad…
    Självförsörjande på grönsaker, ägg och ev lite kött är mitt mål. Det behöver inte betyda att jag inte får jobba och tjäna pengar. Kanske kan lägga pengarna på resor pch barnens sparande och få lite av varje…
    Hm… djupa tankar en lördagkväll…

    • Hej Bälla,

      Föräldraledig är rena tortyren för mig. Problemet för mig är att erbjudandet på arbetsmarknaden börjar bli ”tunt” för mig. Min nuvarande arbetsgivare och jag har en väldigt märklig relation som accentueras av bådas våra svagheter och förutsättningar. Men erbjuandet från stora delar av arbetsmarkanden är för mig ”tunt”. Många firmor som är intresserade av mina tjänster vill betala mindre och ser att jag jobbar mer än idag.

      För mig betyder det att ”lagom” är en nivå som jag bara tror finns i våra önskningar. Jag tror det handlar om att bestämma sig och prioriter i minst lika stor utsträckning.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna