Det värsta som kan hända för någon som vill bli ekonomiskt fri är att jobba för länge

36
984
Det här är nog det värsta som kan hända, eller?

Jag delar stora delar av den skepticism som finns kring det moderna arbetslivet som vi pratat om de senaste dagarna. Det, bland annat, ligger bakom min önskan och strävan om att hitta lite nya vägar i livet och det ligger bakom min oro att jag ska jobba för länge innan jag tar pension!

Men om man går för tidigt räcker väl inte pengarna frågar sig säkert vän av ordning?

Liv eller pengar och riskerna i avvägningen, det var frågan jag ville diskutera i det här inlägget nedan när jag först skrev det november 2015. Här kommer en uppfräschad version!

Livet eller pengarna?! Själv är jag inte så orolig för just ekonomin i frihet – som jag tycker på goda grunder som du kommer se nedan – men det är inte svart eller vitt, utan mer en avvägningsfråga. Livet i ena vågskålen, ekonomin i den andra. Så därför påstår jag tvärsäkert:

Det värsta som kan hända är att vi jobbar för länge innan pension

Visst är det enkelt! Visst kan man jobba för länge! Eller hur är det? Ja, jag är faktiskt inte tvärsäker själv!? Det roliga är att jag normalt sett är den i familjen som är mest riskbenägen men i det här fallet så tror jag min sambo är mer intresserad av en livsstilsförändring än jag, men i mindre behov av den. Begripligt? Här är vi:

  1. Vi sparar ungefär hälften av vår lön. Vi vuxna jobbar båda heltid. Vi har fyra barn där den äldsta är tio år och den yngsta tre.
  2. Vi har förenklat våra liv rejält och också ändrat våra krav.
  3. Vi har ett visst sparkapital. Tillsammans med många föräldradagar och rätt mycket sparad semester har vi redan idag så vi skulle klara oss i åratal utan att arbeta.
  4. Vi närmar oss snabbt 50. Det stressar väl lite, men betyder också att vi inte har så långt kvar till privata pensionsförsäkringar vi har via våra jobb.
  5. Vissa saker vi vill göra blir inte bättre av att vi väntar.  Vi vill har mer tid tillsammans. Mer tid till träning. Mer tid tillsammans med våra barn.
Det här är nog det värsta som kan hända, eller?
Att jobba för länge innan pension. Är det något som oroar?

Hur hamnade vi i läget att vi började fundera på att göra oss ekonomiskt fria?

  1. Vi ledsnade på livet som det var. => Vi vill ha ett enklare liv vilket vi i stora delar redan fått. Men jag tror det finns massor mer att göra. Framför allt handlar det om att få ut mer av det som erbjuds.
  2. Min inställning till mitt jobb förändrades. => En exit från nuvarande karriär känns relevant. Även om det går upp och ner så tror jag inte att jag kan förlåta mig själv om tio år om jag fortsätter med det jag gör idag. Om jag ens orkar tio år till i nuvarande form.
  3. Vi har förbättrat vår ekonomi och ökat förståelsen för vilka kostnader vi faktiskt har. => Vi kan räkna på olika scenarion.

Så vi känner nog ganska påtagligt att vi kan jobba för länge innan pension. Men det är en sak att identifiera ett behov av förändring. Att staka ut en ny väg är något helt annat. Det är mycket svårare!

Livsval1
Vad gör du för livsval? Varför gör du dom?

Jag tror de flesta som funderar på en förändring i livet springer runt i cirklar ungefär som bilden ovan. Här är frågan vilken “sense of urgency” vi känner att svänga ut i frihet nästa gång möjligheten erbjuds.

Livet går – hur länge kan du vänta?

Vi har kanske berört det mesta ovan, men det får väl bli lite mer utförligt här. Jag är väldigt intresserad av träning och jag har ingen lust alls att vänta till 67-års ålder  med att få mer tid och ork för träning och tid utomhus. Dessutom så lever vi i en del av världen där sommaren är kort och tillfällen att njuta av vår fantastiska sommar är få. Då känns det ofta så fel att sitta inne. Jag kan känna att jag är klar med kontorslandskapen.

Vi har fantastiska barn som både tar tid men också har mycket att ge. Det är inget som vi kan vänta ut, om vi nöter på med vårt liv som det är nu så blir dom stora. Det här är ytterligare ett skäl till att fundera på om vi behöver se beslutet att sluta jobba som definitivt. Med barn så varierar livet över tid. Inget varar för evigt. Förmodligen inte vår “exit” från arbetsmarknaden heller.

Jag och min sambo trivs mycket bra tillsammans och skulle vilja har mer tid för varandra i vardagen. Samtidigt som jag trivs väldigt bra med flera av mina nuvarande arbetskamrater så har jag fått se och uppleva hur snabbt det kan ändras och hur arbetsplatsen är då. Jag litar helt enkelt inte på att min arbetsplats är en plats att vara på i längden längre.

Så i vårt fall så är det rätt mycket som talar för att vi ska gå tidigt i pension och leva med den ekonomiska risken snarare än exponerar oss för risken att jobba för länge innan pension.

 

 

Vad är det för ekonomisk risk vi pratar om?

Tidigare har vi pratat om 4% Safe Withdrawal Rate och flera ifrågasatte om det räckte som garanti eller om vi inte skulle sträva efter en högre grad av trygghet. Vi tar det som utgångspunkt för att förstå den ekonomiska risken. Här är en tabell med lite olika scenarion som bygger på vår kostnadsnivå idag och olika avkastningsscenarion på vår aktieportfölj.

Utvecklinge av förmögenheten i lite olika scenarion.
Utveckling av förmögenheten i tre olika scenarion.

Det finns tre scenarion i tabellen där det längst ner är nära vårt upplägg från och med sommaren 2017 och jag har därför lagt in årtal. Jag har räknat med att vi har ett kapital som är “fritt” i form av en kapitalförsäkring eller ISK och ett som är bundet i pensionspengar. Utgifterna jag räknar på är 20 000 kr/mån, men i vårt fall har jag dragit bort barnbidragen/flerbarnstillägget på 6 000 kr/mån och får en totalkostnad under året på 168 000 kronor.

Start och slutförmögenheten är markerad i arket. Om “Uttag ur fritt kapital” är negativt betyder det ett överskott som gör att förmögenheten ökar.

Exemplet i tabellen är väldigt enkelt men om börsen inte springer iväg vilt åt något håll så ser ni att det är ganska långsamma rörelser i förmögenheten och i vårt scenario så sjunker våra 2 500 000 kronor i fritt kapital ned till 2 349 000 efter sju år. Totalförmögenheten har dock ökat något 2024 då jag kan börja ta ut pensionspengarna.

För mig indikerar det här att vi i grunden har det kapital vi behöver. Frågan är vilken risk ekonomiskt vi kan leva med!

Läs mera

Jag har gjort en analys på svenska data från 2000 och framåt, då det finns perioder då börsen knappast varit “lugn”, för den som vill se hur det skulle sett ut att leva enligt 4%-regeln historiskt. Jag har också diskuterat en metod för riskhantering.

Här finns arket om ni vill leka med siffrorna själva och den senaste tabelluppdateringen finner ni här. Eller varför inte läsa inlägget där jag försöker räkna ut hur tidigt vi kan sluta jobba om vi kan tänka oss att vara “panka” när vi kan ta del av pensionssystemet.

Pengar först eller pension först

En amerikansk bloggare som kallar sig för Tynan har en kul vinkling i ett inlägg där han påstår att man ska pensionera sig först. Han anser att det viktigaste, alla kategorier, i livet är att hitta en billig bostad och ekonomisk bas för sitt fortsatta liv i frihet. Efter det att man pensionerat sig så kan man börja jobba med det man vill.

Det önskar jag att någon berättat för mig för länge sedan!

Men det ställer faktiskt rätt stora krav på att vi vet vad vi vill göra.  Det är lätt att ducka för och i stället skylla på ekonomi. Vad ska man göra om man inte jobbar?

Hur vet vi att vi räknat rätt på utgifterna?

Jag har antagit 20 000 kronor i månaden i utgifter. Det ligger i linje med Frivid42s uppskattning för sin framtida budget men högt relativt vår egen. Jag kommer snarare till 13 000 kronor i månaden om jag snålar lite. Jag har utgått ifrån vad vi har för siffror idag i vår månadskostnad och tittat på hur det skulle bli om vi köper en liten gård som vi är inne på (gården är köpt nu!).

Har vi redan jobbat för länge?
Har vi redan jobbat för länge?

Om jag använder arket från tidigare men minskar kapitalet något för att hantera inköpet av gården (500 000) så får jag följande (räknad på 4% avkastning):

Förändring i kapital med 13 000 kr/mån i utgifter.
Förändring i kapital under en sjuårsperiod med 13 000 kr/mån i utgifter.

I det här fallet ser vi ut att ha arbetat för länge 2017!

Finns det något mitt emellan?

Det blir så extrema kast att först jobba fullt och sedan ta helt ledigt och leva på kapitalet. Frågan är om det går att hitta någon medelväg? Att båda jobbar halvtid skulle exempelvis ge oss rätt många önskade effekter. Det intressanta är att ekonomin inte nödvändigtvis belönar oss när vi har smarta lösningar. Vi bor kvar i samma dyra bostad, har samma matkostnader, får vissa barnomsorgskostnader men betydligt lägre lön. Att inte alls jobba ger så många fler frihetsgrader det är därför konceptet fungerar.

Vad drog vi för slutsats av det här då?

Kan vi jobba för länge innan pension? Ja, jag tror många gör det. Kolla tabellerna ovan och dra dina egna slutsatser. Den som vill kan kritisera tabellerna rätt rejält för att inte vara speciellt uttömmande eller beskriva troliga scenarion. Fine, samtidigt så ska vi komma ihåg att vi inte alls jobbat med utgiftssidan heller. Det viktigaste är att inte göra stora uttag när portföljen sjunker ihop i värde eftersom det relativa uttaget då är stort (se exempelvis simuleringen på svenska data ovan). Tar vi exemplet med 13 000 kronor i månaden så innebär en 20%-ig nedgång på börsen att man behöver sänka kostnaderna till cirka 10 500 för att behålla uttagskvoten vilket inte är helt omöjligt under perioder.

Eftersom en stor del av inkomsten är barnbidrag så är det dock en sanning med modifikation. Behovet av sänkning är troligtvis lägre.

 

 

Vad säger ni?

36 KOMMENTARER

  1. Vi som växte upp på 60 talet, när dom flesta familjerna bestod av en lönearbetare och en som tog hand om barnen, funderar ofta på varför det gick då?

    Vi var fyra grabbar och en far som inte hade någon fet lön!

    Visst var det mycket ärvda kläder och mycket gröt men inte gick det någon större nöd på oss.

    Två barn i varje sovrum och lek fick ske utomhus på grund av platsbrits!

    Skollunchen sågs som en vinst varje dag och man var helt införstådd med att det inte var möjligt att få samma prylar som en del andra barn.

    Det var ingen skam att vara fattig, bara obekvämt!

    Skulle vara så mycket enklare idag att leva ett sextiotals liv!

    Mycket därför jag är en sån beundrare av bloggen “Omedvetet eller medveten konsumtion”. Den visar på vad som är möjligt, om vi bara kan bortse från vad “andra” tycker!

    • Ja, referensen har skruvats upp för varje år. Samtidigt så har vi på många sätt ett bättre läge nu än kanske någonsin att leva riktigt bra på låg kostnadsnivåer. Mycket är exempelvis billigt och lättillgängligt via bredband. Prispressare som Lidl gör att matpriserna sjunker och kläder är faktiskt inte speciellt dyrt.

  2. Jobba för länge tror jag är en stoor risk för personer med koll på sin ekonomi. Har man kollen och en plan B så kan man alltid rätta till det där med arbetskraftsdeltagandet om det skulle bli nödvändigt. Svårt dock att reclaima den tid man bränt i kontorslandskapet.

    Stötte nyligen på en annan blogg som har tagit upp en del av de frågor du berör och även kommer in på de mjuka sidorna av tidig pension:

    Midlife FI-sis

    Taking a Gap Year

    • Mycket bra länk!
      Tror den berör många av dom tankar dom flesta av oss går igenom innan vi är klara att hoppa.

      Kan än idag kristallklar se framför mig, plats, datum, klockslag och väder, när ögonblicket kom och jag var klar!

      • Executive summary: Den första visar hur det uppskjutande beteende som långsiktigt sparande innebär kan leda till depression om man drar för länge på tillåta sig att gå i mål. Den andra visar att ett sabbatsår i mitten av en planerad tioårig sparperiod mot ekonomiskt oberoende förlänger sparperioden marginellt.

        • Upplever att många kan vara mycket framgångsrika i sitt ackumulerande av kapital men har inte kommit så långt i att acceptera sin dödlighet och skapandet av ett liv utanför yrkesrollen. Att uppnå frid i sitt liv är inte alla förunnat!

          • Ja, det är lite så att den ekonomiska osäkerheten är ett fint spelkort att dra fram när det blir konkret att man inte fyller sin dag om man inte är anställd.

  3. Intressant inlägg Tompa!

    Jag är definitivt en av dem som löper stor “risk” att jobba för länge.

    Jag är införstådd i SWR-teroin och även om folk i allmänhet inte tror det så har jag faktiskt rätt bra koll på vår ekonomi.

    För att sluta yrkesarbeta så vill jag nog ha både hängslen och livrem och helst fallskärm. Orsakerna till min feghet är rätt många.

    1. Även om många utgifter sänks, eller i alla fall minskar markant, efter att man lämnat yrkeslivet så inbillar jag mig att andra kostnader kommer att öka. När vi har mer tid över så tror jag att vi kommer att resa i en högre utsträckning än vad vi gör idag och sannolikt kommer vi ta upp diverse hobbies som inte är helt billiga.

    2. Jag vill inte få ont i magen om värdet på vår aktiedepå halveras i en börskorrigering och jag vill även ha goda marginaler med direktavkastningen. Häromdagen så slopade NCC utdelningen vilket för vår del motsvarar en tusenlapp i månaden.

    3. Att lämna arbetsmarknaden är nog mer definitivt än vad jag trott från början. Det är nog inte helt enkelt att komma tillbaka om det nu går åt helsike med sparkapitalet. Jag två vänner som för en tid sedan förlorat sina jobb och båda är i 45-50 års åldern. Båda är välutbildade och duktiga men likt förbaskat har de svårt att få nya jobb. Ingen av dem är direkt kräsna av sig men de blir även ratade för enklare jobb då de anses vara överkvalificerade. Att vi hade en rätt utbredd åldersdiskriminiering hade jag tidigare ingen aning om…

    För egen del blir det till att slava vidare i några år till..

    //Cm

    • Jag har letat jobb nu i något år och det är skitsvårt när man är 45+ så jag är helt på din planhalva där. Men där finns också lite av poängen. Vi kan inte lita på att vi har bra jobb livet ut.

      Utan att lägga någon värdering på era val så är nog vår grej lite att vi skulle vilja känna lycka i här och nu. Det är liksom en del i utmaningen.

    • Som vanligt intressant med andra infallsvinklar från dig, Chansar mest! Även den gnetiga sparvärlden behöver sin frivola gossen Ruda. Nyfikenheten väcks och med det följdfrågor:

      1. Har du satt siffror på dina hängslen, livremmar och fallskärmar? Är hängslena 25 gånger årsomkostnaderna (4%), livremmen 33 gånger (3%) och fallskärmen 40 gånger (2,5%) eller hur ser dina kalkyler ut? Inom parentes pekade The Economist i förra veckan på studier som indikerar typ 2,5% på en 60/40-standardportfölj (Investing in a world of low yields: Many unhappy returns).

      2. Räknar du inte med att hösta in någon tillväxt i portföljen som du kan hyvla av? Eller är lägre tillväxt baksidan av utdelningsmyntet?

      3. Kan tänka mig att det finns viss åldersdiskriminering men inte att det var så illa. Kan du yppa i vilka branscher och vilken typ av jobb det handlade om och vad de var beredda att “sänka” sig till?

      • Jag har också sett en hel del referenser till 2,5% i stället för 4% men känner mig lite frågande. Allt hänger samman med inflationen. 2,5% tillväxt innebär i princip att börskurserna i USA toppat inom överskådlig tid. Men det klart om du använder stegar med statslånepapper så …

        Jag fyller på med en fråga till CM: Hur mycket pengar ska ni ha när ni dör?

      • Men ugglan, “den frivola gossen Ruda” är väl nedsättande i överkant även om det nu bara råkar var jag som åsyftas?

        1. Jag har tidigare haft som målsättning med netto 25 000 kronor/månad som en nivå där både jag och hustrun trott oss kunna leva ett rätt bekymmersfritt liv.
        Under det senaste året har taxe d’habitation och taxe foncière ökat explosionsartat och även andra avgifter har höjts markant och då känner jag mig tvingad till att ha en god marginal för att sova gott om nätterna. Självklart så kommer en utskrivning från Sverige vara positivt ur ett ekonomiskt perspektiv men kanske inte fullt så mycket som man kan avläsa i Aftonbladet-Plus-artiklar, det krävs att du tecknar en hel del försäkringar för att få motsvarande skydd som du har i Sverige.

        Att justera sina levnadsomkostnader är inte helt enkelt om målsättningen är att bosätta sig utomlands. Att nyttja en obleånad bostad som säkerhet och moderat belåna denna om det krävs är inte så enkelt som i Sverige – om du lever på pension så är det inte säkert att du får några nya lån..

        2. Jag har ägnat de senaste åren till att minimera risk och då på bekostnad av tillväxt. Jag tror inte någon i sina sinnes fulla bruk ser någpn större tillväxtpotential i vår aktieportfölj – men jag är rätt nöjd ändå, sannolikt faller vi inte lika djupt vid negativa börskorrigeringar.

        3. IT-branchen. Mina vänner har varit IT-chef och den andra konsultchef/storkundsförsäljare. De tre anställningar jag har nosat upp till dem har varit betydligt mindre kvalificerade (som t. ex. supportchef eller IT-chef för ett fåtal personer) och de har blivit ratade då de anses vara för överkvalificerade.

        @ Onkel Tom – om din fråga nu var allvarligt menad så besvaras den under punkt 1 ovan.

        Jag tror bestämt att jag kryper bort till mig sjäv igen…

        //Emil

        • Nu ska du inte vara så känslig Herr Chansar Mest. Vi gillar ju dig. Så häng här lite du.

          Vi har ju tittat rätt mycket på att flytta utomlands och blev lite förvånade över att det inte blev mer ekonomisk skillnad. Det är väl Portuagal med sina pensionsregler som skulle kunna göra riktig skillnad, annars vet jag inte.

          Min fråga var allvarligt menad om än lite otydlig. Vad jag menade var att ditt mål att leva på avkastningen i evig tid också innebär att du har kapitalet kvar i evigt tid. Är inte det ett högt krav att ställa. Det var så jag tänkte.

        • Förlåt, Chansar mest, var inte menat som nedsättande! Snarare tvärtom. Jag har alltid tyckt att du fungerar som ett bra korrektiv till oss alla andra mer gnetiga filurer (eller Ruggugglan som jag blev utnämnd till i en forumtråd nånstans 🙂 ) Livet ska också levas under sparresan. Fortsätt gärna att påminna oss andra om det.

          Sedan var du ju inte så frivol som jag nog hade föreställt mig. Er nivå är inte heller otänkbar för min fru och mig. Det gäller bara att lära av att gneta för mycket!

          När det gäller portföljen ansluter jag mig till Onkels fråga. Inga planer att äta av kapitalet? Själv ser jag knaprandet som en del i strategin, men så räknar jag också med statlig inkomstpension i någon form.

          När det gäller reträttjobb ser jag det som att jag i god tid innan vidtar åtgärder. Då är det inte heltid som gäller och då blir inte heller nivån på jobben så viktig. Lärarvikare, som Fri vid 42 nämner nedan, eller enklare former av kontorsjobb. Något i den stilen. Där hoppas jag åldersdiskrimmineringen är mindre omfattande.

  4. Det här inlägget gick rakt in i hjärtat på mig! Mycket för att jag brottas med den här tankarna dagligen. Särskilt när du beskriver att inställningen till jobbet förändras och att du inte litar på att din arbetsplats är en plats att vara på i längden. Det är exakt vad som hänt mig och min arbetsplats. Det har gått från att vara en plats där jag trivs och får ut mycket av att vara en del av verksamheten till att jag periodvis vantrivs och inte vill vara en del av den längre. Så många svek och försämringar.

    Varje dag funderar jag över hur jag ska kunna förkorta eller förändra mitt arbetsliv. Så jag kommer att återkomma till ditt inlägg med tabeller och uträkningar för att kunna göra min egen. Hoppas att den också säger “2017”. Eller varför inte “2016”…

    • Det är roligt att du gillade inlägget men tråkigt att du sitter i samma position som jag. Vår upplevelse är också ganska lika. Jag är del av en verksamhet som jag rätt ofta känner mig delaktig med och som jag skulle vilja ha större deltagande i, men jag och jobbet samverkar så att vi hela tiden håller en distans som gör att jag känner mig osäker på både min arbetsplats, mina chefer och mina arbetskamrater.

      Gruppdynamiskt som det heter med ett fint ord så betyder det att jag hela tiden studsar mellan att vara en i gruppen och en utanför. Det tar enormt med energi. Jag har försökt förstå om det är något jag kan ändra på hos mig själv som skulle kunna förbättra situationen. Tyvärr är det inte så lätt. Jag har gjort rätt mycket men för tillfället är jag tillbaka på ruta ett igen, vilket kanske är ett eget inlägg.

      Gör gärna dina egna beräkningar. Vi tycker halva nöjet med vårt planerande ligger i olika kalkylark. Kalle56 nämnde ju ”Omedvetet eller medveten konsumtion”, som jag tror du har bland dina länkar, som ligger på väldigt låga utgiftsnivåer. Stoppa in dom nivåerna i arket så får du se magi 🙂

  5. Tjena Onkel,
    Det här var ett inlägg helt i min smak. Jag brottas också med detta även om jag i många blogg inlägg säkert framstår som stensäker på vår plan så sitter man ändå där på kvällen och funderar. Ska vi göra si eller ska vi göra så…Dock är jag benhårt på min tro att det är lätt att leva ett fullt liv på mycket lite pengar om man har gott om tid…och skulle man vilja komplettera med lite inkomst någon gång så finns det gott om påhugg för den som är intresserad…För egen del ligger det närmast till hands att anmäla sig till poolen av lärarvikarier som tar enstaka timmar….för andra kan det vara andra grejer.

    Min kalkyl räknar inte med några extra besparingar och inte heller några extra inkomster men jag är säker på att de kommer, jobb är trevligt när det kommer i små omväxlande doser.

    • Visst skapar stora livsförändringar en hel del tankar, men jag/vi är inne på ditt spår. Vi vet vad vi har idag och vad vi saknar. Väldigt lite av det vi saknar kostar stora pengar.

      Hur är det med lärarvikariandet? Förr var det ju ett klockrent påhopp, men nu pratas det massor om behörighete och så.

  6. Jag veeeet, jag behöver inte jobba. Jag är 47 och har FI på nästan 30 år. Vad som hände var att jag plötsligt kunde tycka om att jobba, just för att jag inte måste. Jag gör inte samma sak längre som när jag tjänade mina pengar och sparade hårt men jag är också betydligt mindre känslig för vad om händer på jobbtid. Min identitet ligger numera utanför jobbet och det har gjort stor skillnad.

    • Så tror jag många tänker och känner. Själv är jag delvis där men också rätt långt ifrån det läget. Jag vill lite mer än jobbet erbjuder. Det kan jag kanske leva med och i takt med att jag ser ett annat liv blir det allt lättare. Men jag har också en ständig känsla av att jag ska få kicken, vilket är svårare att leva med. Sedan finns det en del hygienfrågor. Som öppna kontorslandskap och sjuka hus som gör att jobbet tar för mycket plats i mitt liv.

      Jag har en ganska stor del av min identitet utanför jobbet. Men med barnlämning och hämtning samt lite allmänna bestyr så går 12 timmar per dag. Då är det inte mycket tid kvar.

  7. Jag förstår resonemanget men jag kan tycka att det finns något lite paradoxalt i att vara ekonomiskt fri, eller oberoende, och samtidigt våndas över utvecklingen av ens kapital så pass mycket.

    Därför kan jag tycka att det är lite naivt att tro att man t.ex.kan ta 4 % avkastning av kapitalet och sen göra en exit, det funkar ju jättebra i genomsnitt när börsen utvecklas med 8% men annars då? Då känner man sig inte så ekonomiskt fri antar jag, vad är poängen med det? Om man endast vill sluta jobba, gör det då!
    Det är ju ett oerhört fegt tänkande att man ska ha hela sitt framtida livs kostnader innan man vågar sluta arbeta, om nu det värsta som kan hända är att jobba för länge, sluta!

    Vem vet om 5 år kanske du sysslar med något helt annat yrke som du trivs med, som du inte behöver ta för pengarnas skulle, för att ditt kapital räcker över en överskådlig framtid. Ett jobb som du inte vill pensionera dig ifrån, och eftersom det ändå inbringar lite inkomst så växer ditt kapital fortsatt, då lovar jag dig att du kommer känna dig ekonomiskt oberoende.

    • Hej Jontwe,

      Jag har inte en annan åsikt tror jag, tvärt om så är väl det lite kontentan av inlägget. Men samtidigt så blir vi ju i någon mening egenföretagare om vi slutar jobba och måste naturligtvis intressera oss för hur våra intäktsströmmar varierar och hur vår kapitalsituation ser ut.

  8. Bra inlägg!

    Nu är jag kanske lite yngre än dig men jag antar att vi alla grubblar över liknande saker. En äldre vän sa till mig en gång: “passa på att leva när du är ung, du kommer kanske inte kunna göra allt du gör nu om 10 år. Dina vänner kanske inte orkar göra det du vill och din fysik blir inte bättre ju äldre du blir.”

    Man får även tänka på familj mm. allt kan hända och allt kan förändras. Jag tror definitivt att vi är för fega och med er närhet till pension mm. så borde ni kunna känna er hyffsat säkra. Själv sa jag upp mig från jobbet för ca: 5 år sedan, 28 år gammal. Jag var utbränd och slut i kroppen, idag kör jag eget på halvtid och planen är att sluta jobba helt inom 7 år. Min uppsägning blev som en livsomvändning, jag insåg saker jag aldrig skulle insett innan. För egen del insåg jag hur mycket mindre pengar jag faktiskt behöver. Jag får ofta höra att jag borde ha större marginal och att jag inte kommer klara mig på så lite, men få av dom vet hur lite jag klarar mig på idag.

    Det viktigaste steget om man vill bli fri är att göra sig fri tror jag. För att sluta jobba är bara en liten del i det hela, att gå ner i tid tror jag kan vara bra för att göra sig redo för ett nytt liv. Något jag lärt mig och fortfarande jobbar på är att släppa prestationsångesten, att inte alltid behöva vara produktiv och försöka släppa bekräftelsebehovet. Samt det viktigaste tror jag är som Onevikinggirl sa: Din identitet bör ligga utanför jobbet. Det är där jag känner störst skillnad, många har sin identitet i jobbet vilket är synd för det medför så många begränsningar.

    Här är några inlägg som kanske förklarar mina tankar lite mer:

    https://frihetsmaskinen.blogspot.se/2016/09/varfor-jag-bara-jobbar-halvtid.html

    https://frihetsmaskinen.blogspot.se/2016/09/om-4-ar-behover-jag-aldrig-jobba-mer.html

    https://frihetsmaskinen.blogspot.se/2016/12/dagen-nar-allt-forandrades.html

    Tack för ett bra inlägg! Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen

    • Hej Frihetsmaskinen,

      Tack för länkarna dom ska bli riktigt intressant att läsa.

      Jag lärde mig ett nytt begrepp här om dagen, troligen inspirerat av engelskans “free to, not free from” som blir något i stil med att vi gör oss “fria till att” istället för att göra oss “fria från något”.

      Fri från något medför nästan alltid bakåtblick, medan fri gör man sig “framåt” så att säga.

    • Jag har läst länkarna. Jag hade faktiskt inte förstått att utmattningsdepression kunde utvecklas sig som du beskriver. Intressant!

  9. Hej Tompa,
    Kul att du tog upp detta gamla inlägg igen strax efter att jag fått frågan på min blogg igår om “hur vi vågar med bara 2,5 MSEK i fritt kapital”. Mitt svar var ganska exakt din titel på detta inlägg….”Den största risken för den som vill bli fri är att jobba för länge”. Ett tillägg till detta skulle kunna vara…att pengar kan man alltid fixa mer..men inte tid!!

  10. “Pengar kan man alltid fixa mer..men inte tid!! ”

    Det mest träffsäkra som kan sägas i ämnet. Stor applåd!!! Jisses vilken klartänkthet som finns här.

    Nu mår jag dåligt över att jag inte klev av några år tidigare, men bättre sent än aldrig.

    58 åringen

  11. Hej,

    Håller med alla i det skrivna 2017.

    Jag klev av “den fasta tjänsten” 2014 och ångrar inte det en sekund. Hyr ut mig själv nuförtiden och tycker det är OK, för det mesta. Inga problem med att få ihop kalkylen och inom mitt skrå finns det hyfsat mycket att göra så jag kommer kunna fortsätta på detta sätt till pension.

    Ni verkar inte sakna det som de flesta vill, att finnas i ett socialt sammanhang som man gör på en arbetsplats.Det kan jag sakna. Men jag vill vara i ett socialt sammanhang där jag trivs och har en bra arbetsledning/VD/styrelse.

    Att det finns så få bra chefer skrämmer mig, de bolag jag analyserar och vill investera i, har dem också samma dåliga ledarskap? Vet inte, vet bara att jag vill inte vara fast anställd om detta inte uppfylls.

    Är man väldigt intresserad av aktier och investeringar så vill man även ha tid att göra sina analyser. Det är svårt om man har familj och jobbar heltid med övertid. Därför strävar jag efter att få inkomstströmmar där jag inte jobbar för mycket, kan lägga undan pengar till aktier och ha tid att göra min analys ordentligt. Vill även ta in ordentligt med info för att göra rätt investeringsbeslut och det tar också tid (bra poddar, EFN, DI, SVD mm).

    Det viktigaste av allt, det känns jättekul och är stimulerande att jobba på det här sättet, lär mig ngt nytt varje dag som konsult. Saknar dock att träffa likasinnade…då var jag tillbaka i det sociala sammanhanget….

    Vad säger ni andra om det?

    Ha det gott,

    Helena

  12. Hej,

    Håller med alla i det skrivna 2017.

    Jag klev av “den fasta tjänsten” 2014 och ångrar inte det en sekund. Hyr ut mig själv nuförtiden och tycker det är OK, för det mesta. Inga problem med att få ihop kalkylen och inom mitt skrå finns det hyfsat mycket att göra så jag kommer kunna fortsätta på detta sätt till pension.

    Ni verkar inte sakna det som de flesta vill, att finnas i ett socialt sammanhang som man gör på en arbetsplats.Det kan jag sakna. Men jag vill vara i ett socialt sammanhang där jag trivs och har en bra arbetsledning/VD/styrelse.

    Att det finns så få bra chefer skrämmer mig, de bolag jag analyserar och vill investera i, har dem också samma dåliga ledarskap? Vet inte, vet bara att jag vill inte vara fast anställd om detta inte uppfylls.

    Är man väldigt intresserad av aktier och investeringar så vill man även ha tid att göra sina analyser. Det är svårt om man har familj och jobbar heltid med övertid. Därför strävar jag efter att få inkomstströmmar där jag inte jobbar för mycket, kan lägga undan pengar till aktier och ha tid att göra min analys ordentligt. Vill även ta in ordentligt med info för att göra rätt investeringsbeslut och det tar också tid (bra poddar, EFN, DI, SVD mm).

    Det viktigaste av allt, det känns jättekul och är stimulerande att jobba på det här sättet, lär mig ngt nytt varje dag som konsult. Saknar dock att träffa likasinnade…då var jag tillbaka i det sociala sammanhanget….

    Vad säger ni andra om det?

    Helena

    • Hej Helena,

      Vad är socialt sammanhang och varför kan du inte söka det utanför jobbet. I mitt liv så har det blivit så att jag hamnat med människor som inte alls delar värderingar och/eller hobbies med mig. Jag har därför många gånger ett bättre socialt sammanhang i föreningar mm.

  13. Ville bara kommentera en sak, och det är att det kan vara tufft, mycket tufft, att leva på sitt kapital. Det kommer komma fler krascher framöver, var så säker. Så om du då byter en jobbig tillvaro emot en annan, vad är poängen? För att oroa sig över pengar, kan vara riktigt tufft. Kan tära på den bästa relation mm. Så, om det är så att du vill lämna ditt jobb enbart för att du vantrivs med vad du gör nu, tänker över det igen. Man kan ändra inriktning på karriären mitt i livet, framgångsrikt, många har gjort det före dig framgångsrikt. Jag är rätt säker på att summorna du nämner ovan är för små för att ni ska kunna leva ett bekymmersamt liv. Mvh http://investera-pengar.blogspot.se/

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna