Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Jobb – fritid – sova. Repetera!

Jag har funderat rätt mycket kring varför begreppen jobb och fritid finns. Och hur hårt jag ska hålla de två åtskilda. När jag var student så var jag det jämt, dygnet runt. Nu, fyra barn och ett antal måsten senare, så är jobbet något väl kappslat som bedrivs instämplad på arbetsplatsen. Skillnaden mellan jobb och fritid är numera extremt tydlig. På samma sätt så är skillnaden mellan vardag och helg markant.

 

 

På ett sätt är det här bra. Jag tar inte med mig jobbet hem. Jag släpper arbetet den stund dörren går igen bakom mig och jag lämnar arbetsplatsen, vilket gör att jag kan lämna mycket stress och elände bakom mig när arbetsdagen är slut.

Men det finns en annan sida av det här som jag inte är så säker på att den bara är positiv. Tolkningen av att det finns tid som är bättre, eller mer värd. Min fria tid. Den måste fyllas och levas. Helst i fint hus, med lite rödvin på den glasade altanen. Eller så förväntas jag träna, bygga eller bara åka bil hit eller tid, fram och tillbaka. Så, antingen slappar jag på min fria tid, kanske halvberusad samtidigt som jag lägger upp en bild på Facebook som visar vilket fint vin jag dricker, eller så är jag aktiv. Jag föredrar det senare i någon mening. Problemet är att ett aktivt liv nästan alltid driver mig i ett läge där jobb och fritid konkurrerar med varandra. Det är alltså inte bara skillnad på jobb och fritid, de konkurrerar båda om min begränsade tid!

Det finns två insikter kring det jag skrivit så här långt. Dels att jag har en tanke om att jag måste göra något med min fria tid. Var kommer den ifrån och vad förväntar jag mig för resultat? Den andra är att jag förmodligen aldrig varit speciellt intresserad av en hård uppdelning mellan jobb och fritid, vilket sannolikt betyder att jag är på fel plats.

Insikten om att det är så här har kommit smygande. Eller snarare jag har vetat det här ett bra tag, men jag har fått insikter om vad jag vill göra och få ut av mitt liv. Det är väl det som sakta går upp för mig. Men låt mig återkomma till det.

Först vill jag tänka högt kring varför det är så här? Det känns som jag hamnat i 1900-talet. Fått industrialismens syn på livet med en väldig särskillnad mellan att jobba och producera, i kontrast med konsumera eller vara jag. Naturligtvis måste jag sova lite på det, men sedan är det dags att repetera alltsammans igen!

Långa perioder förstärks mönstret av att jag jobbar på ett storföretag med stämpleklocka, möten bokade 8 till 5 och av att jag har dagistider att passa i arbetsdagens början och slut. Jag jobbar liksom aldrig klart en kväll för att sedan ta förmiddagen för mig själv med lite cykling och en bra bok.

I februari i år så började jag jobba extra som vicevärd i vår bostadsrättsförening. Det kan lätt bli 4-6 timmars jobb i veckan som träffar mitt redan inrutade och ofria liv på den mest värdefulla tid jag har. Nämligen min fritid. Under hösten har dessutom bloggandet fått rejäl fart. Det gör att jag i princip har ett heltidsarbete och två extrajobb på sidan.

Helt ärligt så finns det goda skäl att ifrågasätta det jag gör men det finns också lärdomar. När jag tonar ner skillnaden mellan jobb och fritid – jag har väldigt lite fritid kan vi säga – så märker jag att det inte är så viktigt för mig att ha åtskilda block av tid.

Ibland undrar jag om det är så att arbets- och livssituationen tvingar fram en fritid för jag inte har något vettigt att göra när jag stämplat ut. Om jag då fokuserar på fritiden i brist på annat eller för att uppfylla en förväntan vet jag inte. Men jag har utgått från att det är det sistnämnda främst, alltså att jag har höga krav på min fritid för jag förväntas ha det. Men jag börjar tvivla lite. Jag märker att självmotiverat arbete är roligare och inte alls kräver samma uppdelning i form av arbetstid och fritid. Jag har lite mer att ge än det jag ger mellan 8 till 5.

När jag bloggar glider jag ofta in i bondesamhällets syn på arbete. Inte alltid, men ofta. Jag jobbar, vilar, är med familjen och så får jag lust att fixa till en staketstolpe innan jag lägger mig. Fast i modern form genom att fixa det sista på ett blogginlägg.  

 

När jag jobbar på mitt ordinarie jobb så drivs arbetet inom olika ramar och begränsningar som jag inte känner speciellt mycket för har jag insett. När jag bloggar, tränar eller jobbar på gården så drivs jag av min egen motivation.

Det intressanta är att jag verkar kunna välja inställning lite efter eget tycke. Extrajobbet som vicevärd blir ett stressmoment om det är ett jobb. Den stund jag ser saker som ska göras och klämmas in under den vakna tiden. Men om jag närmar mig vicevärdssysslorna lite som att jag har en ledig kväll att slå ihjäl så blir känslan i magtrakten en annan. Då blir extrajobbet som bloggandet kan vara. En stunds fixande. Lite kommunikation med olika intressenter för att fixa lite vardagsbestyr. Ganska avslappnat och odramatiskt.

För mig var ekonomisk frihet ljuset i tunneln så där för 3-4 år sedan. Jag tänkte då att jag skulle leva ett liv som fri som var avslappat, lugnt och enkelt. Jag har inte ändrat åsikt, men jag börjar allt mer inse att den ekonomiska friheten kanske främst är en frihet att styra sättet jag jobbar på mycket hårdare. Att det inte måste vara jobb eller inget jobb.

Ser ni likheterna mellan synen på jobb vs. fritid över en dag eller i ett större perspektiv? 

Gillar du att läsa den här bloggen?
Du läser säkert den här bloggen på en läsplatta, mobil eller dator du köpt.

Men det du läst, det som de senaste minuterna varit det faktiska värdet med din pryl, har faktiskt jag skapat.

Stöd mig och bloggen via vårt Kickstarter-projekt!