Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Fyraprocents-regeln: Tillräckligt med marginal för att pengarna ska räcka en livstid? Simuleringar gjorda på svenska data!

I miniserien för oss som tänker ta tidig pension så har vi nu kommit till fyraprocents-regeln och det som följer med den. För dig som möter uttrycket för första gången så är det en tumregel som säger att om du kan täcka dina årliga utgifter med fyra procents uttagskvot (årliga utgifterna är mindre än 4% av ditt kapital), så är sannolikheten mycket hög för att du ska kunna leva på din förmögenhet i minst 30, kanske 50, år. Givet såväl goda som dåliga tider. Tumregeln baseras på mängder av amerikansk statistik och datasimuleringar på historisk data (vi kommer diskutera det vidare längre ned) och används flitigt av många när de räknar på möjligheten att bli ekonomiskt fri. Ett exempel är när bloggare publicerar den här typen av tabeller:

hushållsbudget mall

Klassisk sammanställning av hur sparkvot och år till frihet hör samman, givet fyra procents uttagskvot.
http://www.mrmoneymustache.com/2012/01/13/the-shockingly-simple-math-behind-early-retirement/

Men vi som vill bli fria vill ju titta framåt. Då kan historiska sammanhang ge oss goda grunder för våra beslut, men lite förståelses för mekanismerna kring vad som gör att pengarna räcker, eller inte, skadar inte.

Själva grundproblemet för oss som ska leva på en förmögenhet investerad i räntepapper eller aktier, ligger i det faktum att 1 000 kronor inte längre bara är ett belopp utan även en andel av vår förmögenhet och vår avkastning. Om vår portföljs värde sjunker till hälften så blir uttaget dubbelt så stort, relativt förmögenheten. En uttagskvot på fyra procent har då blivit åtta och pengarna försvinner fort. 

Att en uttagskvot på fyra procent fungerar som tumregel beror på att avkastningen på en värdepappersportfölj, justerad med avseende på inflation, varit högre än 4% – över långa tidsperioder – historiskt. Men uttagskvoten varierar våldsamt beroende på när olika personer gått i pension. Svängningarna i avkastning, är absolut avgörande för hur väl de fyra procentens uttagskvot ska fungera.  

Utdelningar vs. avkastning
Den 4% nivå som nämns är totalavkastning, det vill säga att den inkluderar såväl värdestegring som utdelning/utbetald ränta. Om du tillhör gruppen som tror på utdelningar om 4% endast är vägen till njutning så återkommer jag till det senare i inlägget.

Jag har studerat hur fyraprocentsregeln skulle fungerat om vi köpt OMX30, säg Avanza Zero 1 november år 2 000. För att då få rättvisande data så har jag använt Six Return Index där utdelningarna från bolagen ingått och återinvesterats  (källa: Fondbolagens förening).

Jag har dragit pengar varje månad och uppindexerat uttaget årsvis med avseende på den inflationsstatistik som finns för perioden.

Ingångsdata för simuleringen
Så här har jag kommit fram till de parametrar jag använt.

Behov av inkomst år 2000: 16 640 kr/mån.

Uppindexerat med avseende på inflation betyder det ett behov av inkomst idag 2017 på: 20 000 kr/mån.

4%s uttagskvot ger att förmögenheten 2000 skulle vara: 4 975 360 kr.

Här är resultatet över tid när vi börjar vår resa på 4 975 360 kronor och tar ut det belopp vi behöver månadsvis:

SIX Return Index - Storbolagsindex på svenska börsen med utdelningarna återinvesterade.

SIX Return Index – Storbolagsindex på svenska börsen med utdelningarna återinvesterade och månatliga uttag.

Som ni ser så var det svettigt hösten 2002 och uttagen ur portföljen utgjorde en stor del av förmögenheten varje månad. Så därför har jag tagit bilden ovan och kompletterat den med uttagskvoten.

image-5

Samma bild som tidigare men nu är uttagskvoten tillagd (plottad i rött). I princip hela perioden jag studerat har uttagskvoten varit högre än 4%.

Som framgår i bilden så skulle en person som börjat 2000 med nästan 5 000 000 på kontot kunnat levt ganska bra och fortfarande vara i ett förhållandevis gott läge 16 år senare. Uttagskvoten är ungefär 5% idag mot startvärdet 4%, så sakta håller kapitalet på att försvinna och det är faktiskt mindre pengar på kontot nu jämfört med när uttagen började 2000. Men det är långt ifrån någon katastrof.

Tidsspannet är inte valt av en slump. Att sluta jobba och besluta sig för att leva på aktieportföljen 1 november 2000 var nämligen usel timing. Den visar på en av de största riskerna som finns med hela fyraprocents-upplägget, nämligen att man hamnar med en hög uttagskvot tidigt. Om vi tar samma förmögenhetssiffror och börjar 1 januari 2003 – bara dryga 2 år senare – så får vi följande graf:

Otroligt mycket bättre resultat trots samma uttag per månad.

Otroligt mycket bättre resultat trots samma uttag per månad och samma index som ovan.

I exemplet ovan med startdatum 2003 så är numera uttagskvoten 1%!

Med insikten ovan finns det massor av idéer om hur vi kan minska risken, genom olika förvaltningsupplägg eller penningarpåsar med viss andel likvider och så vidare. Jag har studerat en metod som är lätt att simulera genom enkel modifiering av tidigare simuleringar, nämligen att variera uttagskvoten. 

Jag valde att aldrig tillåta uttagskvoten att bli högre än 6%. Om den blev högre än så anpassade jag månadsuttaget till just 6% på årsbasis.

Mot slutet skiljer det mer än 1 MSEK mellan de två graferna. Den röda grafen ger en uttagskvot om 4% i år.

Mot slutet skiljer det mer än 1 MSEK mellan de två graferna. Den röda grafen där jag begränsat uttagen ger en uttagskvot om 4% i år, vilket innebär att personen är i samma läge oktober 2016 som år 2000.

Blåa linjen representerar uttag motsvarande 20 000 kr/mån i dagens penningvärde. Röd linje är max 6% uttagskvot.

Blåa linjen representerar uttag motsvarande 20 000 kr/mån i dagens penningvärde. Röd linjen visar vilka uttag som kan göras månadsvis om uttaget begränsas till max 6% uttagskvot.

Med relativ rättfram uttagsbegränsning så är alltså den som levt på förmögenheten i 16 år tillbaka på ruta ett med en uttagskvot om 4%. Naturligtvis har det kommit på bekostnad av uttagen. Under sent 2002 och 2003 fick uttagen sänkas rejält under behoven. Detsamma gäller kring 2008. Antingen var det extrem sparsamhet eller extrajobb som gällde då, för att få ihop ekonomin. 

De tre delarna vi behöver förhålla oss till

Det finns tre komponenter här. 1) uttagskvoten,  de fyra procenten. Ska de vara tre eller fem? 2) hur statiskt behöver vårt uttagsmönster vara, alltså hur förbrukar vi våra pengar och 3) förvaltningsupplägget av förmögenheten. Med det menar jag sättet vi väljer att förvalta pengarna på som antigen kan minska svängningarna i dåliga tider eller öka snittavkastningen. Allt hänger naturligtvis samman, men det är de här tre komponenterna som naturligt finns att jobba med. 

När jag läser det som skrivits – och det är rätt mycket i ämnet – så finns det ett problem med nästan allt som går att läsa. Det är primärt skrivet för amerikanska pensionärer. De är en helt annan målgrupp än svenskar som söker frihet. Så 94% chans att förmögenheten överlever 30 år måste tolkas olika i ett sammanhang här mot i USA. I USA innebär siffrorna 6% risk för att man inte får sjukvård som gammal. Hos en grupp som kan kräva rätt mycket trygghet. Medan det inte alls är så för de svenska förhållandena. 

Vissa yngre skribenter som är villiga att förändra sin livsstil efter förutsättningarna och som också kan tänka sig att jobba under perioder har därför pekat på att vi i Europa snarare skulle räkna på 5-7% uttagskvot när vi fattar beslutet om att göra oss fria. 

Uttagskvoten

I början på 1990-talet började fyraprocentsregeln att etableras som sanning i USA. De första simuleringarna byggde på ganska konservativa amerikanska portföljer med en hög andel räntebärande papper (50/50) och ganska snart så visade forskare att de som investerat allt i aktier med en viss del småbolag hade kunnat använt sig av något mer än 5% i uttagskvot med samma risknivåer som de ursprungliga studierna använt. 

Det finns rätt många problem kring hela metodiken som är använd. Bland annat så bygger den på studier av en av världens mest framgångsrika aktiemarknader under ett århundrade, den amerikanska, men fångar ändå två världskrig och perioder med hög respektive låg inflation. Dessutom så pratar vi om långa tidshorisonter. Som 30 år, där företag kommer och går. 

På senare år har dessutom bolagsvinster relativt sätt blivit dyrare. Genomsnittligt P/E har ökat och det innebär i sin tur att portföljer i dag rimligen har en lägre förväntad avkastning framöver än de hade under 1900-talet. 

 

 

För den amerikanska aktiemarknaden med en portfölj om 50% aktier och 50% obligationer så får blir den högsta möjliga uttagskvoten som i bilden nedan: 

Högsta uttagskvot per år. Källa: “An International Perspective on Safe Withdrawal Rates from Retirement Savings: The Demise of the 4 Percent Rule?

Högsta uttagskvot per år. Källa: An International Perspective on Safe Withdrawal Rates from Retirement Savings:
The Demise of the 4 Percent Rule?

Om man vill vara än mer dyster så visar omfattande datorsimuleringar att det endast är fyra länder som under 1900-talet hade en säker uttagskvot över 4% för 30-åriga perioder. Problemet med att gå utanför USA  är att det för många länder är första och andra världskriget samt 30-talets utdragna recession som sätter nivåerna. Sämsta tillfället att bli pensionär och leva på sin förmögenhet i Japan var exempelvis sent 1939 och 1940. 

Min bedömning är att fyraprocents-regeln är relevant men att den som använder den måste vara införstådd med vad som gör den känslig – främst de kraftiga dippar som då och då sker på marknaden – och att obligationer och andra räntebärande papper inte går att ha i portföljen. 

Data i det här stycket kommer i huvudsak från: An International Perspective on Safe Withdrawal Rates from Retirement Savings.

Jag har skrivit om fyraprocents-regeln från ett lite annorlunda perspektiv tidigare i Ekonomiskt fri – ekonomiska grunder.

Hur tar vi ut våra pengar?

Dynamik i uttagen är A och O för den som försöker leva på sin förmögenhet om den är investerad på aktiemarknaden. 

Jag har skrivit en hel del i ämnet i inlägget:Hur spenderar du dina pengar och hänvisar dit.  

Förvaltningsupplägget

Det finns historiskt två saker som slaktat förmögenheten över längre tid för de simuleringar som finns. Det är hög inflation och kraftiga börsnedgångar. En hög andel aktier gör portföljen mer motståndskraftig mot inflation medan en hög andel räntebärande papper gör portföljen säkrare mot svängningar på börsen, åtminstone är det teoretiskt så. 

Men det finns mer man kan göra. Även det får bli ett separat inlägg. 

Vad jag inte tycker vi kan dra som slutsats

Det finns inget som tyder på att en utdelningsportfölj skulle räddat situationen på något vis. Framför allt är synen på utdelningar som ”säker” och mer stabil avkastning rejält svajig i 30-årsperspektiv. Någon form av aktiv förvaltning måste till för att hantera de förändringar som sker på marknaden över så långa tidshorisonter. Alla beräkningar som jag tittat på bygger på portföljer placerade i index, som har många fördelar över långa tidsperioder. 

En svaghet i simuleringarna ovan är att man alltid satt förvaltningsavgiften till 0 kronor. Även skatter och avgifter för portföljen måst ligga inom ramen för månatliga utgifter. 

Tack till Storugglan som hjälpt mig med inspiration och källor.