När burhöns ställs mot fattiga barn i Nepal – Vad är etik och köptvång i medelklasshelvetet?

18
9

Medelklasshelvetet, har du hört det begreppet?  Jag vet inte riktigt vad det är, samtidigt som jag på något vis har en känsla av vad som menas. Det jag inte greppar riktigt är det är något diffust som vi bara relaterar till för att göra en poäng, ungefär som vi pratar om himmel och helvete, eller är något vi faktiskt sitter fast i? Kanske är medelklassfängelset ett bättre begrepp då? Jag tänkte på medelklasshelvetet som det senare. Något som begränsar väldigt många, en uppsättning regler och outtalade förhållningssätt som begränsar tanke och vårt sätt att leva och tänka. Det är med det perspektivet jag skrivit dagens inlägg.

Men det är ändå värt att reflektera en stund kring den första betydelsen; medelklasslivet som ett hot eller helvete som något som väntar för den som inte aktar sig, ett helvete med förtappade själar som likt zombies lever ett liv med leasingbil, ekorödvin och 1,2 samlag i veckan. Jag tror det sättet att framställa medelklassen finns och att det finns ett skäl till detta. Majoriteten är ok att hata och häckla från såväl eliten som de som sparkar underifrån. Och som så fungerar det bra att uppfinna ett medelklass-samhälle som en spegel för den som vill göra en poäng.  

Men som sagt, mitt perspektiv i det här inlägget är inte att häckla utifrån. Den är att analysera inifrån och fundera kring den konflikt som hela tiden finns mellan att vara: normkritisk och normuppfyllande; etisk/miljövänlig och konsumeristisk; individuell/demokratisk och kollektivt ansvarstagande. För att nämna några exempel.

Normkritik handlar om att synliggöra, kritisera och förändra strukturer (exempelvis ojämlika maktförhållanden), sociala och språkliga normer som begränsar livet för individer som inte faller inom det som betraktas som normalt i samhället. Begränsningarna kan ta sig kulturella, sociala och ekonomiska uttryck, exempelvis genom diskriminering och trakasserier. Utgångspunkten för ett normkritiskt perspektiv är att lika rättigheter och möjligheter ska gälla för alla samhällets medlemmar. Det innebär ett fokus på att förändra normerna och öppna upp möjligheterna att vara sig själv snarare än att få människor att anpassa sig till gällande normer. Normkritik som begrepp anses härstamma från Kevin Kumashiros teorier. Källa: Wikipedia.

Det är konflikterna som jag tror skapar medelklasshelvetet. Det är så viktigt att vi gör rätt och har kontroll, samtidigt som vi ska göra våra egna val; vara så öppna för det annorlunda och reflektera som kloka och bildad demokratiska medborgare.

I all vår klokhet och normifrågasättande miljö så går ibland allt åt helvete. Donald Trump blir president – vilket gör att vi ifrågasätter demokratin och väljarna – eller så kommer en sketen snålbloggare och funderar på att leva utan WC med barn; cyklar förkyld; räknar på barnförsäkringar eller handlar billigt på Lidl.

 

 

Vad gör vi då i vårt medelklasshelvete? Flyr eller fäktar? Reflekterar och försöker förstå? Vad är mest medelklass?

Jo rent principiellt så borde acceptansen för andra livsval och andra människors infallsvinklar på saker och ting vara något vi fäster stor vikt vid och accepterar, men det är ju givet att det som sker och sägs är inom normen för vad som är ok. Det går bara att vara avvikande där det är accepterart.  Om vi som sitter i medelklassen inte anser att det är ok att avvika från normerna som vi uppfattat dom så är det attack som gäller! För anfall är bästa försvar!

Men precis som i strid så har den som öppnat eld röjt sig. Det går att attackera mitt val att inte köpa ekomat utifrån etik och moral exempelvis, men det gör det ju möjligt för mig att svara tillbaka med etiska och moraliska motfrågor. Se exempelvis på den här frågeställningen som brorsan gjorde mig uppmärksam på:  

Brorsan har en arbetskamrat som uttalat sparar på maten och aldrig köper ekologiskt. I stället skickar hen pengar till behövande barn i Nepal. Motivet? Det går inte att sätta en kycklings liv före en människas. Det är oetiskt!

Väldigt få människor kan möta en sådan här frågeställning då den bottnar i väldigt svår filosofiska och existentiella frågor. Det är inte dom frågorna vi i medelklassen jobbar med. Vi jobbar faktiskt med att följa normen.

Nu är det ett ganska trevligt helvete för de flesta. Tricket för att trivas är att inte försöka för hårt för att passa in, eller ha en önskan om att avvika. Man ska operera under radarn och aldrig söka gränsen på helvetet. Det är här någonstans det inte riktigt hänger samman. En bra medelklassmedborgare ska nämligen vara lite mer än den som opererar i det tysta. Vi ska ju vara normkritisk, ekologiska och lagom lyckad halvberusade på utlandssemester.

Är det här medelklasshelvetet? Hur tänker ni? Varför blir vissa läsare så förbannade av triviala val jag gör? Och vad gör då människorna här från första början?

18 KOMMENTARER

  1. Cognitive psychologists have a theory called ”backfiring.” When presented with information that goes against your viewpoints, you not only reject challengers, but double down on your view. Voters often view the candidate they support more favorably after the candidate is attacked by the other party. In investing, shareholders of companies facing heavy criticism often become die-hard supporters for reasons totally unrelated to the company’s performance.

    Går nog att härleda även till ekologiska ägg!?

    • Hej Kalle,

      Ditt klipp är högsta grad relevant. Jag följer lite andra läror där man pratar om bindningsnivåer. Att inte kunna distansera sig från när någon raljerar om, eller skriver ofördelaktigt om någon man gillar är en varningssignal i sig. Inte så att det du står för ska omprövas, är fel, har lägre värde eller prioritering än det som presenters.

      Distans är något som är viktigt.

  2. Hej onkel!

    Förstår absolut vad du menar och jag tänker såhär, jag som medelsvensk (villa, 2 barn, fru, 2 Volvos) tycker att alla har ett ansvar mot varandra som inte gäller att passa in utan att värna om varandra. Detta handlar om återvinningen och de enorma sopberg vi bygger på varje år för att föräldrar inte kan uppfostra sina barn utan köper ny mobil så fort dem tjatar utan att tänka på andra änden. De andra är passa in, vad är passa in? Är det grannen som inte stör eller är det medarbetaren som aldrig säger nej till ett uppdrag men heller aldrig kommer med egna initiativ. Jag ser mig som sagt som medelsvensk och jag tar initiativ, jag är inte konflikträdd och efter många år som konsult bestämde jag mig för att jag ville bli chef istället. Efter att ha haft så många chefer som gör det för pengarna eller makten så gör jag det för mina kollegor. För att dem är viktigast och för att de är deras arbetsbörda och framtid som borde vara fokus och inte att boka in så många timmar som möjligt. Om detta gör mig till en bra chef vet jag inte men det är min ambition. Jag vill inte påstå att jag är bättre än någon annan men jag tror jag ser helheten om du förstår vad jag menar. Lantmännens reklam förklarar det ganska bra ”vi levererar från jord till bord” dvs man tar ett ansvar från det att grödan sätts i jorden tills våra barn äter det från borden. Jag vill gärna tänka att jag gjort rätt för mig den dagen jag sätter tofflorna både mot min familj och mina medmänniskor. Nu flöt jag iväg lite kanske men hoppas du förstått ändå. Det viktiga är inte om man lever i ett medelklasshelvete utan om man gör det till ett medelklasshelvete eller ett medelklassparadis.

    • Hej OlaSlayer,

      Klokt. Men bitvis lite stort och jag undrar om vi inte tangerar medelklasshelvetet i någon mening. För för jag tror inte så många säger emot dig, men det är inte riktigt medelklass att agera i linje med vad du föreslår. Det ju precis i sådana konfliktsituationer som problemen börjar.

  3. Jag har tänkt ett tag att vår familj är så typisk medvetenmedelklass att det är äckligt. Att vi gör allt det där du pratar om och plastbantar och köper ekologiskt och försäkrar så jag blir helt trött på pretantiösheten! Men så kom jag till en ny mammagrupp bestående av andra mammor i samma område och blev genast placerad i det alternativa, bohmeiska facket för att jag hade bebisen i sjal, inte hade nån skötväska och hade stickat både bebisens och mina egna kläder själv. Det blev en påminnelse om hur lätt det är att tro att alla är som de man umgås med till vardags.
    Kanske är detta medelklasshelvette, eller vad man nu vill kalla det, inte så utbrett ändå?

    • Vuxna är som barn fast tysta. Är man annorlunda som barn, fel märke på kläderna eller ingen mobil när man går i 4:an blir man antingen mobbad eller placerad i facket ”synd om”. Att vara annorlunda är inget helvete. Att tycka man är annorlunda det är ett helvete. Kommer ihåg en artikel jag läste om en mamma som klagade på att skolan inte stod för skridsko och fika när det var utflykt. Hon hade bara råd med macka och hemmagjord oboy och alla andra hade köptfärdigmat/fika köpt på närmsta mack. Då reflekterade jag över att fikan var det viktigaste på denna utflykt och man såg då vilka föräldrar som lagt tid och omsorg på det, vem som glömt köpa och vem som sket i vad barnen stoppade i sig. Normer förändras men alla vill platsa in. Skit i normen, alla är annorlunda. Människor försöker placera saker i fack för att man vill kunna peka på en grupp människor i samhället som gör gott eller ont.

        • Hehe nä kanske missförstods, jag menar att vuxna har lika många åsikter som barn. Skillnaden är att barn säger vad dem tycker och tänker medan vuxna fryser ut och pratar bakom ryggen. Pratar man fritt som vuxen så tror folk man jar någon psykologisk störning som gör att man inte kan stänga inne kommentarer. Alt en hjärntumör:P. Sorgligt men sant!

    • Hej Händelsevis,

      Plastbanta är något som jag inte haft uppe men som är en fantastisk rörelse.

      Situationen med småbarn är rätt skruvad ofta. Dels för att det är sådan jäkla hets med inköp och prylar vid första barnet, men också för att tanken hos föräldrarna rusar lite väl fritt och snabbt.

      När man väl är förbi de första åren så bidrar dock barnen ganska mycket till att vara någon form av ”normdrivare”. Man ”tvingas” in i mönster och beteenden på ett annat sätt än när man är själv.

      • Fast väljer man inte det själv som förälder? Förstå mig rätt men aktiviteter är ofta något föräldrar ger sina barn istället för som det borde vara, tvärtom.

        Det man tvingas bli är vuxen och ta ansvar när det gäller barn. Man får tänka ett steg längre och planera sitt barns vardag de första åren. ”personligen tycker jag det borde finnas lämplighetsprov för föräldrar” men det lär vi aldrig se. Tur är kanske det :). Det jag menar är att vissa saker borde vara självklara medans andra är fria val. Alla måste inte köpa emmaljunga vagnen för att bli hälsad på och accepterad som ny förälder på dagis men däremot borde strumpor på barnen i slutet i november vara en självklar sak att följa. Samma som att man köper en säker bilbarnstol för det ligger i ens eget intresse och har ingenting med norm att göra. Flyter ut igen och känner kanske jag ska skriva lite om detta själv 🙂 haha

        • Jo, man väljer själv. Och valen är ganska lätta vid barn nummer fyra. Som förälder är min erfarenhet att man är om mest vilsen och sökande vid barn nummer ett. Då är det ett stöd att söka normen.

          Lägg gärna en länk så vi hittar ditt inlägg.

          • Det är helt rätt, kommer ihåg vi disskuterat aktiviteter för 2-åringen och kommit på oss att säga.. Men vad gör andra 2-åringar? Tror majoriteten har gympa mest för det är enkelt och dem rör på sig. Vi tänkte ta med henne på dans som dem har på vårat gym så barnen får dansa medans föräldrarna gymmar. Superbra upplägg!

            Här är förresten en länk till mitt inlägg om medelklasshelvetet

            Medelsvensk: Copy alá OnkelTom https://t.co/i7PFDj3hLK

  4. Ha, ha jag lever i underklasshelvetet, där jag bor har vi fortfarande sopnedkast, ingen som bryr sig om sortering förutom ett fåtal. Att t ex diskutera sopsortering, plastbantning eller rökningens skadeverkningar är förgäves. Höns, cykelhjälmar och margarin finns det inte en tanke på. Jag bor granne med ”Morran”. Kanske skulle vara befriande för dig Onkel Tom att göra en klassresa?

    • Tack för erbjudandet Elsa,

      Det är väl det jag i någon mening gör, klassresa alltså. För det är ju i vår förändring som det här blir tydligt och det är därför jag för upp det.

  5. Här kommer man ju att tänka på TV serien Solsidan där Mickan tar familjens yacht och kör upp 100 liter diesel för att köpa ekologisk lax i Stockholms skärgård och ställa sig in hos sina ekologiska vänner. Så gör vi nog lite till mans i medelklassfängelset!
    När det gäller rubrikfrågeställningen om kyckling vs Nepalesiska barn har jag dock inga problem. Kycklingen jag äter är mitt eget val och ansvar. Jag har ingen rätt att gå över gränsen (var nu den går) och plåga andra levande varelser för att göra min vardag billig och bekväm om det orsakar onödigt lidande.
    Nepalesiska barn har jag inget förhållande till och inga skyldigheter mot. Vad som händer där är helt enkelt inte mitt ansvar. Detta gäller förstås bara så länge jag inte utnyttjar dem på något sätt.

    • Hej Krusse,

      Tack för ett bra svar, men hur kommer du fram till din gränsdragning? Du kan ju välja att ta ansvr för Nepalesiska barn med samma pengar som du vårdar höns för?

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna