Toppkänning!

18
8
Ska jag stanna här eller ska jag börja gå uppför?

Ekonomisk frihet! Har ni hört begreppet? Många bloggar om det. Men det blir nästan bara ekonomi och sällan speciellt mycket frihet. Än mer sällan blir det något om vad friheten ska användas till. Den här bloggen är inget undantag. Varför blir det så? Är ekonomin värd fokuset? Är ekonomin det viktigaste för någon som vill bli fri?

När startar vårt sabbatsår?

[wpcdt-countdown id=”2317″]

Nej, jag tror inte det! Jag börjar tro att ett överdrivet ekonomiskt fokus som en del i jakt på frihet faktiskt är en snuttefilt! Ett överklassens och medelålderns substitut för frihet. En förutsägbar värld som kan fångas i kalkylark i stället för innovation, kreativitet och osäkerhet.

För det svåra för oss är inte att spara pengar. Det svåra är att förstå att vi kan leva under helt andra livsbetingelser. Och det nästan ångestframkallande är att det är helt upp till oss att definiera vad livet som fri betyder.

Vad är målet med att bli fri? Vad kommer sedan? Varför ekonomiskt fri? Kan vi besvara de frågorna – vilket inte är lätt! – så kan vi gå direkt på kärnan i det vi vill åstadkomma i stället för att foka på ekonomin. Men min erfarenhet är att den här delen, själva friheten, i ekonomiskt fri är jäkligt svår att närma sig klokt.

Är du med?

Är strävan efter ekonomisk frihet bara ett kvasimål? 

Skulle vi följa standardupplägget för ekonomisk frihet så skulle vi aktivera fartkontrollen nu, låsa läget när vi kan leva så bra och så billigt som vi gör, och bara addera tid till mixen. Tiden gör att våra besparingar ökar, både genom sparande och värdeökning. Och så ”vips” en dag skulle vi vara fria.

Men som ni förstår så tror jag inte det går att göra så för egen del – eller för så många andra heller för den delen men behoven är olika – för för mig så är friheten inget värd om jag ändå inte når mina mål. De faktiska och riktiga mål jag har för friheten. Jag vill inte ha sifferonani, jag vill ha riktiga resultat för mina pengar! Och jag vill ha dom i närtid.

Den här insikten har vuxit fram allt mer det senaste halvåret. Vi har gjort stor del av jobbet kring sparandet nu. Om vi väljer att gå vidare ut i ett friare liv, där vi kanske aldrig jobbar i fasta anställningar mer, så handlar framtiden om att utföra och leva det fria livet. Det blir för oss helt otrampad mark! Det är läskigt och inte alldeles lätt att ta till sig. Hur säkerställer jag att livet vi vill leva inte blir ett år sittande lätt salongsberusad vid Facebook? Det är en reell risk som jag berört i inlägget om Att committa sig.

Den andra insikten är att vi står i ett läge där vi ska bestämma oss. Det finns en historia, en nutid och en framtid. Alldeles snart ska vi lägga om växeln och styra in på en helt ny bana. Det är läskigt! Det är så lätt att hitta hundra skäl till att inte inleda förändringen. Inte minst med tanka på det jag skrev precis ovan, det kommer ställa stora krav på oss.

Lite oväntat så har ångest bytts till klarhet kring vår förändring. Kanske för att vi faktiskt som första mål endast har ett sabbatsår som mål. Jag skrev om det i inlägget Var är jag nu i jakten på frihet?

ddf
Det har varit en sak att förstå var vi är på väg. En annan att acceptera och glädjas i det. 

Lite känns det som jag står i Base Camp just nu! Vad känslan kommer sig av är lite oklart, men det är inte bara att vi rusar fram mot vårt sabbatsår som påverkar mig, det finns även en sorts mental mognad i den process som följer när livet blivit enklare och mer greppbart. Det blir på något sätt molnfritt och såväl Base Camp som berget blir synligt. Men det blir också klart att jag för att kunna nå toppen – som får beskriva mina mål – härifrån så krävs nya förändringar. I 2017 är dags att övergå från vandring till klättring! Och det ska bli fantastikt spännande.

Ska jag stanna här eller ska jag börja gå uppför?
Ska jag stanna här eller ska jag börja klättra?

Jag tror att det är jobbigare och svårare att klättra än att vandra! Det vi gjort hitintills har varit ganska enkelt. Att förenkla och skära ner har varit väldigt belönande. Vi har egentligen inte försakat något, eftersom vi levde ett liv där vi ändå inte hann med allt. Men att växla spår som vi nu är inne på innebär att vi måste kunna forma och styra våra liv mer än vi gör idag.

Jag lurar er kanske när jag visar bilder på höga berg och låter det symbolisera mina mål. Målen jag har är inte höga! Utmaningen framöver för mig och min familj ligger inte i nå högt ställda mål. Utmaningen handlar om att definiera, förändra och kontrollera vår vardag. En vardag utan chefer, projektledare och måsten.

Det jag skriver är abstrakt, men det handlar om att förändringen vi gjort, som handlat om ekonomi och prylar, nu måste flytta över till oss. Landa i våra personligheter. Vi blir beroende av delar hos oss som vi inte använt så mycket, eller som vi kanske inte har speciellt goda erfarenheter av.

 

 

Som ni förstår så känns det som om vi är igenom en process och känner att det ska bli riktigt kul att gå vidare från här. Men det finns en lärdom i det här. Vi började vår resa genom att förstå att pengar skulle kunna göra oss fria. Sedan undrade vi vad vi skulle göra med friheten och hur vi faktiskt skulle säkra att vi blev fria när pengarna kom på plats. Utkomsten av det är att friheten bäst säkras genom att vi kan fånga vår dag och styra vårt liv.

Men det är inget som kräver pengar! I själva verket adresserar ofta ekonomisk frihet följande problem:

Bristen på frihet begränsar mig genom att den 1) tvingar mig att göra saker jag inte vill och 2) förhindrar mig från att göra det jag vill.

Pengar ska lösa problemet! Men frågan är, som sagt, om detta är ett problem som primärt är ekonomiskt?

Titta exempelvis på punkt 2) i citatet ovanför. Läs sedan det här inlägget och lyssna på det tillhörande podcastavsnittet från Afford Anything. Här är teaser:

If you work 40 hours per week and sleep 8 hours per night (56 hours per week), you’ve accounted for 96 hours. You have an additional 72 waking hours per week.

Är du intresserad av att läsa mer om ekonomisk frihet? Då rekommenderar jag att du läser ”Vad betyder ekonomiskt fri?” eller ”Har vi tur när vi trivs på jobbet …

 

18 KOMMENTARER

  1. Ska bli kul, att se vad du får för funderingar bland kommentarerna om detta!

    Vi fria är ju knappast en homogen skara!

    Ta Storugglan, hängslen, livrem, fallskärm och krockkudde!

    Kalle56: Den övervintrade kapitalistiska hippie, som är sådär svenskt lagom!

    Omedveten eller medveten konsumtion: Totalt orädd och fatalist.

    Alla blir vi saliga på våran egen tro!

    • Hej Kalle,

      Jag vet inte om jag kommer få så många kommentarer. Jag tror de flesta kommer prata sparande och investeringar. Det är lättare 🙂

    • Jag tror att det är nyttigt att i alla fall downshifta tanken – även om det inte blir så mycket verkstad av de flestas frihetsprojekt. Dessuom är det ju ekonomiskt fri, inte fri från engagemang eller ansvar eller projekt eller åtaganden.

      • Ja, ekonomisk fri. Är bara vad ordet säger. Fri! Vill man sen lönearbeta, är man ändå ekonomiskt fri!
        Min fru valde i vinter igen efter mycket velande, att jobba ca 25%, till i vår och det är inte av ekonomiska skäl!

  2. Hej

    Tycker det du för fram i detta inlägg är det som klarast lyst igenom i alla dina andra inlägg och faktiskt fått mig att aktivt återvända hit 🙂 Alltså att du faktiskt har ett konkret mål och önskan som inte innefattar att vara salongsberusad och passiv. Detta är en paradox jag ser hos de flesta andra bloggar, extremt målinriktade och drivna personer som tror de kommer bli lyckliga av att befinna sig i status quo av total kostnadskontroll.

    Läser ”bloggar” framför allt för att förkovra mig vad gäller sparande och investeringar och även så jag hittade hit och första reaktionen var en lätt känsla av besvikelse men den byttes snabbt mot intresse.

    Tycker du beskriver frihet bra här, investeringsintresset är inte för mig primärt något för att aldrig behöva arbeta igen utan snarare att inte behöva vara beroende av ”arbetet” för att klara mig. I mitt arbete drivs jag av helt andra drivkrafter, som är starkare och mer basala än att tjäna pengar vare sig det är till livets nödtorft eller ett mål som ekonomisktoberoende.

    //Anon

    • Hej Anon,

      Jag hinner inte läsa så många andra bloggar numera men jag förstår vad du menar och är på samma linje.

      Jag har heller aldrig riktigt jobbat för pengar, förrän på senare tid kanske, men inte ens då kan jag helt koppla bort andra aspekter på jobb.

  3. Vad hette hon den där kvinnan med den raspiga rösten och det risiga håret som sjöng något som fastnade i mig; ‘freedom is just another word for nothing left to loose’. Jag är öppen för att det kan vara så, vägen till målet är nästan alltid roligare och mer givande än att nå själva målet. Kanske. Nu blev jag osäker….

  4. Riktigt intressanta funderingar. Jag håller med om att ekonomisk frihet är så mycket mer än just att inte behöva jobba för pengar. Jag tror att de flesta som når sitt mål kommer ha lika mycket att jobba på när man väl är där. Att just uppnå den mentala friheten också.

    Jag själv tänker väldigt mycket på investeringar och ekonomi, ibland kan det kännas destruktivt. Samtidigt tycker jag att det är kul. En av få gånger jag kände mig fri på riktigt var efter att jag sagt upp mig från mitt jobb. Min karriär och det jag jobbat med i 8 år. Frihetskänslan tror jag kom ifrån att jag inte hade någon aning om vad jag skulle göra framöver, eller hur jag skulle klara mig. Känslan av att kasta sig ut i något okänt där man inte har en plan.

    Kanske är de flesta trygghetsnarkomaner? Man jobbar några extra år för att försäkra sig om att man har tilllräckligt. Man kanske inte vågar släppa helt. Frågan är om mam kommer nå frihetskänslan då?

    Mvh / Frihetsmaskinen

    • Hej Frihetsmaskinen,

      Jag vet inte riktigt vad jag kommit fram till själv, men jag tror att det är något i stil med att allt för stort fokus på pengar inte alls skapar frihet. Det hela handlar om hur vi lever våra liv, och att bara foka på pengar är sub-optimalt tror jag.

  5. Håller helt med om att det egentligen handlar väldigt lite om pengar….eller egentligen det handlar väldigt lite om sparande och investeringar. De är bara den fega vägen för den som vill ha både hängslen och livrem. Sparsamhet däremot tror jag är en ovedersäglig del av friheten eftersom den som kan leva på lite kan göra lite som den vill. Om det då är att bli fri via sparande eller via kreativitet, entreprenörskap och jävlaranamma spelar egentligen mindre roll. Om man däremot tycker sig behöva stora inkomster så är man ofta fast i ett skruvstäd där bara ett heltidsarbete kan fylla det behovet..och kanske är det till och med så att det inte duger med vilket arbete som helst utan det måste vara ett välbetalt arbete…

    • Hej FFF,

      Jag håller helt med. Sparsamhet är en del – en basal och viktig del . i det hela. Men det räcker inte att stanna där. Förmågan att kunna hantera sitt eget liv i andra delar är lika nödvändiga. De jag pekar på här är förmågan att styra sitt liv och sina handlingar samt kunna hantera rädslan för förändring.

  6. Hej Onkel Tom! Jag tycker du ”slår huvudet på spiken här”. Jag tror att många blir ”handlingsförlamade” då de uppnått den ekonomiska friheten och kanske tom hellre fortsätter att arbeta i de invanda hjulspåren för att det blir svårt (och läskigt) att veta vad man ska göra med all tid istället. Jag tror också att de flesta människor har en inneboende önskan ”att göra rätt för sig” och att känna att man gör nytta och bidrar till samhället. Jag tror alla människor i någon mån vill känna sig behövda och det kanske inte blir lika lätt att göra ”som fri”, skulle gärna vilja ha lite kommentarer på detta från ”redan fria personer”, hur ni hanterar detta?

    • Tack Kommandoran,

      Du ska se de lite äldre arbetskamrater jag har som vet att de kan leva bra på tjänstepensionen livet ut. Dom har inte lagt en minut på att förbereda sig i ett liv i frihet, men dom förstår att det finns som alternativ. Om då arbetsdagen är precis piss så hamnar dom i ett litet dilemma.

  7. Handlingsförlamade och med 1000 påhittade ursäkter för att slippa se sitt liv i vitögat, är en helt normalt steg i utvecklingen!

    Därimot att döma alla som inte lönearbetar som individer som inte gör rätt för sig och inte gör nytta och bidrar till samhället, tycker jag är en väldigt inskränkt och tråkig syn!

  8. Kalle56 – Jag dömer ingen detta var mer på det filosofiska planet (och då utgår jag inte minst från mig själv). Jag tror att det kan vara en bromskloss från att ta steget att bli fri. Det är ju många som väljer att fortsätta att lönearbeta även efter att de fyllt 65 och då är det nog egentligen inte för att säkra ekonomin utan det är annat som styr ”som känslan att vilja vara behövd och även göra rätt för sig” – inte att tolkas allt för bokstavligt.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna