Storpotäten – när jag trodde kolhydrater var det farligaste som finns!

40
29
Bilden handlar om myter, jag pratar om måsten. Myter är något vi tror är sant, alltså falsk fakta. Måsten är det vi tror vi behöver göra, kanske för vi lyssnar på myter. Bilden kommer från http://www.metro.se/nyheter/16-saker-alla-tror-men-som-inte-stammer/EVHpgg!mI7EBnNf6hXE/

Minns ni storpotäten? För er som glömt eller inte var med på mitten av sjuttiotalet så var det en personlighet i ett barnprogram. Varför de som gjorde programmet valde att personifiera den onde kapitalisten som potatis är oklart, men det finns än i dag många som är rädda för potatisar. Men idag är det för den bär den onda kolhydraten. Likt en trojansk häst bör den till synes (?) oskyldiga potatisen in kolhydraterna i din kropp. Kolhydraterna gör dig sedan fet och dödar dig långsamt!

 

Ni som följer bloggen har märkt att jag är väldigt krass vad gäller ”måsten” i allmänhet och åsikter kring mat i synnerhet. Det finns en historik bakom det som jag vid något tillfälle lovade att redogöra för. Så här kommer ett långt inlägg. Kanske för långt, men det är ju så vi gör här på Onkel Toms stuga!

Hur kommer en välutbildad man fram till slutsatsen att socker är farligt?

Socker kommer ut i blodet, där kroppen inte tycker det ska vara. Därför utsöndras insulin. Då går blodsockret ned igen och du blir slö och hungrig. Det är inte så bra! Kanske kan det bli lite bättre ordning om vi äter sådant som höjer blodsockret långsammare och under längre tid.

Har du hört resonemanget förut? Det här är grundbulten i läran om varför vi ska bry oss om livsmedels glykemiska index (GI). Håll i hatten nu om endast äter fullkornspasta! Det är en tveksam lära! Men vi kan inte fastna här, vi måste vidare!

De finns de som går längre, som jag gjorde. De börjar prata om hur farligt det är med förhöjda blodsockernivåer och inte minst insulinnivåer. Såväl blodsocker- som insulinnivåer är centrala delar i sjukdomsbilden hos de som har, eller är på väg att få, diabetes typ 2. Det är det som vi förr kallade åldersdiabetes, men som idag blir allt vanligare bland yngre, och som är en av vår främsta indikatorer på att vår livsstil inte är hälsosam. Det är en livsstilssjukdom.

Ur det här kommer hos många en kolhydratsskräck och fasa som för tankarna till McCarhtyism.

Som om det inte vore nog med eländet så finns det en historiskt händelse när dietister världen över startade krig mot animaliskt fett. Det var nog inte alls rätt utan bottnade i mycket tveksamma forskningsmetoder och usel källkontroll? Men det öppnar för en tanke! Finns det en konspiration driven av sockerindustrin!? Intrigerar potatisen?

Den här basen framburen i böcker och tidningar, tillsammans med en aktiv subkultur på nätet med bloggar och forum, har skapat en stor grupp människor som inte gör något annat än ältar faran med kolhydrater.  Dessa människor, även om de ibland vill att det framstår så, vänder sig inte mot sötade drycker och tomma kolhydrater enbart, nej de tror att pasta, ris, frukt och potatis dödar!

Kokboksexempel
Vi kan nästan göra ett kokboksexempel på hur man skapar en subkultur grande genom att titta på hur potatishatarna gjort! Ta en rad tveksamma böcker, en oändlig mängd forum och bloggar på nätet. Lägg till tveksamma populärvetenskapliga sanningar med en god dos foliehattstänkande.

Voalá!

En sådan här soppa kan kokas om och om igen. Det spelar ingen roll vad som kommer ut eller upp ur den.

Till gruppen potatishatare hörde även jag! Vår familjs matkonto steg till 10 000 kronor i månaden. Jag oroade mig för skolmaten. Jag missionerade. Jag läste. Och läste, men inte bara av de som spred den rätta läran. Men trots det, gud vad såld jag var! Jag kände mig nästan lite ”smutsig” av att dricka ett glas juice.

Hur började jag tvivla?

För det första så skulle ju den nya maten leverera fantastiska resultat. Men det hände inte. Visst finns det smala, snygga och vältränade människor på dieter med lågt sockerintag, men knappast allena. Tvärt om är det många överviktiga medelålders LCHFare som sitter på olika forum och levererar sanningar om hälsa och träning.

Alltså: första tvivlet – brist på resultat!

När jag väl börjat tvivla var det inte så svårt att börja hitta sprickor i fasaden. Nästa steg var att jag insåg att de flesta människor som tror socker är det värsta gift som någonsin gjorts är ”faktaresistenta”.  Det finns två skäl till det, 1) de har bundit sig så hårt vid sin åsikt att de inte kan backa, och 2) de anser att sanningen ligger i det fördolda. Ungefär som foliehattar, konspirationsteoretiker och många andra anser att det etablerade är fel, oavsett vad.

Det här är inget ovanligt. Det finns massor av människor som ifrågasätter etablerade sanningar och ännu fler som älskar ”fakta” som kommer från det som inte betraktas som etablissemanget.

Men det här är tveksamt. I längden måste den som anser sig kunna stå upp mot etablissemanget och som orkar tänka annorlunda reflektera över sin position. En sak är att vara skeptisk. En annan sak är att förneka.*

Förnekelse leder till faktaresistens. Något som är väldigt vanligt bland de med potatisskräck!

 

Andra tvivlet: faktaresistens bland anhängarna!

Ja, ju mer jag läste om kolhydrater, ju mer tveksam blev jag till att fakta var rätt, eller att den hanterades rätt. Några saker dök ständigt upp.

  1. Beskrivningen socker alt. stärkelse -> blodsocker -> insulin är i vissa avseenden sann. Men att den är ett problem? Nej, det är inte alls så säkert. För att åtminstone delvis förstå hur socker och insulin påverkar oss på cellnivå så bör man vara någon form av biokemist eller specialistläkare.
  2. Påståendet att sockret ligger bakom sjukdomar och fetma i värden är kanske rätt i vissa delar. Men en kalori är faktiskt en kalori. Annars faller grundläggande fysiska och kemiska samband sönder. Gör gärna din egen research men jag har aldrig läst en kliniskt ordnad studie som visat något annat!
  3. Att från biokemiska samband (grundläggande) – till och med om de är korrekta – dra slutsatser kring systempåverkan (övergripande) är vanskligt och något för experter. Det måste också genomlysas av experter och är knappast något för Internetforum.**

 

 

Lite mer generellt. Punkt 1. handlar om min och vår förmåga och kompetens inom olika områden. Det går inte att läsa lite på nätet och tro att man begriper allt och hela fy fan! 2. handlar om påståenden som bryter mot grundläggande samband som är välkända och etablerade. Slutligen, 3. handlar om dra slutsatser utifrån det som sägs.

Jag klarade helt enkelt inte av att bortse från hålen i argumentationen som fördes och hur godtyckligt all information hanterades. För mig uppvisar potatishatarnas argumentation typiska mönster på ohälsosam argumentation.

Tredje tvivlet? Gruppen!

Stanna upp ibland och se dig runt. Vilken grupp tycker du dig höra till? Vilken grupp är du med? Det finns personer bland de med stark potatisrädsla som jag sympatiserar med och delar många värderingar med. Men de flesta är ”Internet warriors”. Personer som inte vet ett skit om styrketräning eller tränar själv som skriver böcker om hur du ska träna. Människor som inte kan gå ned ett kilo i vikt som ger bantningsråd i stil med ”öka på fettet”.

När jag tittade på vilka som var i samma grupp som jag insåg jag att vi var helt olika. Naturligtvis hade dessa personer och jag inte samma inställning till sanning. Samma referensram. Samma behov.

Så, vi rundar av den här delen genom att säga att jag inte tar ställning i hur du ska äta. Inte heller kan du från texten ovan dra några slutsatser kring att jag tror att socker är bra i alla former. Nej, i stället handlar det om ”sanningar” och förmågan att bedöma vad som är sant. Och om svårigheten att sätta detta i någon sorts proportion och relation.

Jag är idag mycket mer ödmjuk för min förmåga att förstå. Men jag är mycket mer tveksam till att låta sig påverkas. Jag anser att numera att det finns två sanningar. De som är vetenskapligt belagda och etablerade och de som jag kan se och förstå med egna ögon. Så jag tror att man kan supa sönder sig, röka ihjäl sig, ruttna bort kroppen i soffan, men jag tror inte potatisar är farliga.

 

 

Om du orkat så här långt så kommer nu del två i inlägget.

Det finns nämligen olika grader av potatisskräck! Ungefär så här funkar det:

  1. Jag anser att jag kan dra ned på kolhydrater och potatis. Därför ändrar jag mina matvanor i linje med detta. Men jag gör inte så stor grej av det.
  2. Jag tar gärna ett alternativ om det finns till kolhydrater då jag får i mig tillräckligt av den varan ändå. Jag ber om alternativ på restaurang och när jag är borta. Men kniper det så äter jag potatis i moderation.
  3. Potatis är skadligt. Det är inte nyttigt för mig. Jag kan inte äta potatis, inte heller kan jag vara med människor som så fullständigt negligerar sin hälsa genom att äta potatis. Mina barn måste gå i en potatisfri skola!
  4. Potatisar är ondskan på jorden. Jag mår dåligt för de delar i världen som äter potatis. Etablissemanget döljer sanningen kring potatis! Vi måste sluta odla potatis! När jag ser en potatis så är dagen förstörd!
  5. Jag bränner potatisfält och mördar potatisodlare! Dessa djävulens präster!

Ovanstående är inspirerat av Ruiz tankar kring bindningsnivåer. Det som är intressant kring mat är att så många hamnar så högt i sina bindningsnivåer. Många kliver snabbt in i 2+. eller till och med 3. ovan. Enligt Ruiz så bör vi sträva efter att hålla oss på så låga nivåer som möjligt för att vara så fria som möjligt. Fria från måsten. Fria i tanken.

Lägger ni samman del ett och två i det här inlägget så har ni grunden till varför jag är så krass till exempelvis ekomat; behovet av 10 kg frukt i veckan; eller oron för vad potatis gör med vår arma kropp. Och om ni inte förstått redan så beror det alltså på:

  • Jag kan inte och vill inte ta ställning till alla sanningar som presenteras. Jag är medveten om vilka mekanismer som aktiveras när jag påverkas av andra.
  • Jag vill inte driva mig in mot renlärigt tänkande. Mot religion. Mot fasta sanningar. Jag vill hålla mig på låga bindningsnivåer i mitt varande.

Nu kommer ni med lite bra och ifrågasättande kommentarer, annars skickar jag storpotäten på er!

Vill ni läsa mer i liknande banor så finns inlägget där vi pratade om att cykla med förkylning, cykelhjälm och tandborstning.

* Det här tangerar en välkänd filosofisk fråga. Nämligen frågan om det är ett problem om dina åsikter baseras på ”korrekt” eller ”inkorrekt” fakta. Vi kommer alla att tycka och tänka olika. Men det finns en sorts grundläggande bas i västvärlden där vi anser att vi kan etablera vissa sanningar via metodiskt arbete.

Jämför exempelvis resonemangen kring ”helande stenar” och läkemedel.  Du får tro att du kan bota sjukdomar med stenar, hos dig själv eller andra, men det får stanna där. Med läkemedel har vi metoder som säkrar att de sanningar som presenteras faktiskt är ”sanna”.  Och med det får vi dra mer långtgående slutsatser.

** Exempel på punkt 3: Alkohol är skadligt för kroppen på ett sätt, men de skadorna är inte det som påverkar systemet, dvs samhället vi lever i, utan där är det främst det nedsatta omdömet och aggressiviteten som följer med alkoholen som är problemet. Det går alltså inte att dra några långtgående slutsatser från biokemiska aspekter kring alkoholens dåliga sidor på ett övergripande plan.

40 KOMMENTARER

  1. Då har du inte ens närmat dig mjölksocker & gluten… Pära är ju ändå lite av nybörjarhat.

    För att problematisera att en kalori är en kalori. Bensin, trä och massa annat innehåller kalorier (enligt definitionen av kalori) men är närapå omöjliga att, som människa, tillgodogöra sig via föda.

  2. 🙂 Nybörjarhat. Du har rätt, i samma kretsar finns glutenskräck, och mjölkfobi.

    Nej James, du problematiserar inte, du förvillar. För de livsmedel vi har så finns det en extremt god överensstämmelse mellan uppmätt kaloriinnehåll och energiupptag hos individer, som man kan mäta på olika sätt.

    • ”Hur räknar man ut hur många kalorier maten ger?
      De näringsämnen som ger energi är protein, kolhydrater, fett, alkohol och kostfibrer. Tidigare räknade man inte med att kostfibrer gav någon energi, men eftersom de bryts ner delvis i tjocktarmen räknar man numera med att de ger ungefär hälften så mycket energi som andra kolhydrater.” http://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/naringsamne/energi-kalorier/

      Det är ju just det jag menar att man ska förhålla sig sunt skeptisk till. Händer fortfarande en hel del på den fronten och beräkningarna bygger på en hel del antaganden.

      • Hej James,

        Jag har egentligen samma svar till dig som jag hade till PlutonB men jag förnyar mig lite.

        Det är inte ovanligt i träningssammanhang att det dyker upp relativt otränade individer som kan mer om träning och teorier än de som är världsstjärnor. Och det är ingen slump. Den som tävlar har ingen uppföljning på hur relevant en fråga är. Medan den som ska bli bäst i världen måste bekymra sig för vad som ger mest pang för pengarna. Världsmästaren styr sin agenda och jobbar med den, motionären hoppar på och läser kring det som pratas om. Precis som görs exempelvis kring socker.

        Det här gör ju inget, om det inte vore för att potatishatarna och ekomonstren vore så tvärsäkra på att de har så rätt och att allt annat är fel så att de binder ris åt egen rygg. Det är det inlägget försöker beskriva. Jag försöker peka på beteenden som leder till sämre liv.

  3. Eftersom du inte nämner något om det råder jag dig att läsa på om vår förmåga att metabolisera monosackariden fruktos och vad som händer när leverns kapacitet att hantera fruktos överskrids. Sedan kikar du på vilka disackarider som innehåller fruktos och vilka som inte gör det. Det är skillnad på kolhydrater och kolhydrater.

    Potatisen, brödet och pastan är snälla vänner som man kan äta med gott samvete. Läsken, godiset och sockervadden är däremot ondskans profeter.

    • Om jag läser på kommer jag säkert läsa om fettinlagring i levern. Men jag kan inte bedöma vad det innebär i praktiken, eller i sin helhet. Vad jag vet är att kunskapen knappast kan användas av mig till att konstatera att frukt är farligt. Det betyder inte heller att socker är onyttigt.

      Får jag komma med en motfråga! Hur kommer det sig att du läser om monosackarider? Vad hoppas du få ut av det?

      • Frukt är inte farligt, innehåller alldeles för lite fruktos och/eller sackaros per 100g. Du blir mätt innan du får i dig för mycket.

        Monosackarider är grundläggande när det gäller kolhydraternas roll i metabolismen. Det är kunskap som vilken annan, och kan om inte annat vara intressant i sig själv. Din fråga är som att fråga en aktieplacerare vad han hoppas få ut av att läsa om olika nyckeltals innebörd och betydelse.

        Den här texten av en professor i kemi sammanfattar mkt bättre än jag kan göra. http://fof.se/tidning/2013/1/artikel/frukt-men-undvik-fruktsocker

        • Pluton B. Läste du ursprungsinlägget?

          Varför i hela världen skulle jag sitta och läsa om monosackarider som jag inte kan ett skit om och inte alls kan förstå relevansen av?

          Nej, jag håller inte med om liknelsen om investeraren som läser på. För investering är en disciplin i någon mening. Sockerskräck är inte det! Det är ett påhitt.
          Nej

          • Nej, sockerskräck är ingen disciplin. Men biokemi, biologi och medicin som gett oss vår nuvarande kunskap om människans metabolism är det. Jag förespråkar inte sockerskräck. I lagom mängder, där nivån på lagom troligen är individberoende till viss del, har det sannolikt ingen särskilt negativ effekt jämfört med andra energikällor. Kolhydratskräck finns det inget stöd för att ha så långt vår kunskap kommit.

            Din text blandar socker och kolhydrater som de vore samma sak, vilket inte är fallet. Kolhydrater finns i olika former som är skilda vad gäller deras metabola vägar och effekter. En god anledning att läsa om monosackarider om man är så pass intresserad av ämnet att man skriver ett blogginlägg om det och som jag förstår det har lagt om sin kost ett flertal gånger utifrån aktuell övertygelse.

            Det finns andra positioner än att vara troende i antikolhydratlägret till förnekare av att någon kunskap alls är möjlig eller intressant på området. Med det sagt tackar jag för visat intresse.

          • Ok PlutonB,

            Men om jag ska intressera mig för kolhydrater så måste de väl ändå ha något värde och grund? Och gärna stort värde och god grund. Annars kan vi lika gärna prata om kvinnliga könshormoner i vårt vatten, taskig bakterieflora i magen, motionsmönster, bristen på D-vitamin, bekämpningsmedel i maten eller kaffes påverkan på tjocktarmscancer?

            Hur vet du att du väljer rätt fokus? Vad är ditt mål? Har du kompetens inom området? Har du valt enligt 80:20 regeln, dvs de insatser som ger störst resultat med måttlig insats för att nå dina mål?

  4. Jodå, Kalle har varit i det träsket också!

    Nu gör han ett dödsföraktande försök med sig själv som laboratorieråtta!

    Vad händer om man sover när man är trött, går upp när man är pigg? Äter det man är sugen på när man är hungrig, dricker när man är törstig. Arbetar med det man känner för, när man får ett anfall av arbetslust. Motionerar när andan faller på. Reser iväg när man känner för miljöbyte och åker hem när man längtar hem.

    Detta kommer säkert leda till min död men frågan är när?

    När jag slutar kommentera här, har ni svaret!

    Dom biverkningar jag känt av hittills är att jag slutat med blodtrycks medicin och värktabletter. Ett visst ökat vin intag och ett behov av en tupplur på soffan efter maten!

    Ris blir det inte ofta nu men understundom en pasta och basfödan har blivit potäten, både stora och små, i alla typer av former.

  5. Potatis innehåller inte mycket av något, däremot innehåller det lite av ‘precis allting’. Enda födoämnet, förutom matbananer, som man kan överleva allena på. Mer pang för pengarna än potatis är svårt att hitta (kanske linser?). Leve potatisen och länge leve Storpotäten.

  6. Jag som odlar så mycket potatis, nyupptagen potatis inget som slår det i matväg. Min smått tokiga farmor, hade på sin ålderdom – kylskåpet fullt av pengar och potatis samt lite smör. Det gick bra det med, varför ska man krångla till allt. Tjock var hon inte.

    • Hej Elsa. Jag har svårt att tro att potatis är farligt faktiskt. Sedan är det en jättetrevlig knöl att odla vilket gör sen än bättre.

  7. Ja, kanske är det 70-talisternas rädsla för Storpotäten som banat väg för LCHF :-). Du är något på spåren här!

    Speciellt ditt tvivel nr 1 har jag också tänkt mycket på. De jag träffat som förespråkat en snudd på kolhydratsfri kost har nästan samtliga varit överviktiga. Antingen funkar LCHF dåligt för många människor eller också är det en diet som är väldigt svår att följa.

    Nej, spring mer än du äter: https://www.youtube.com/watch?v=-roanbtTHtE

      • Jag utgick från att du nyttjar bibloteket, och att bokinköp har ett begränsat utrymme i budgeten:)

        Som småbarnsförälder tyckte jag det var intressant att läsa hur godisföretagen exponerar produkterna för att maxa försäljningen till den yngre målgruppen. Finns en o annan krona att spara in på att inte gå i deras fällor.
        Vidare är godisföretagen mycket populära bland riskkapitalbolag pga stabila kassaflöden och höga försäljningsmarginaler vilket behandlas i boken.
        Bra bolag att ha i en bred portfölj.

        • Ja, sockerbaserat smågodis som vi har i Sverige är inte så vanligt i många andra länder – lite typiskt svenskt tycker jag.

  8. Ha ha potatisskräck ? Ett nytt extremord för kvällstidningar!
    Jag tror att det svenska tråkiga lagom faktiskt för en gångs skull är bäst. Ingen mår bra av att bara äta apelsiner eller sötpotatis, kvarg. Man behöver få i sig det mesta för att kunna fungera. Jag testade ett tag att starkt skära ner på kolhydrater. Det var sallad till lunch och middag utan kolhydrater. Min kompis klarade det och gick ner i vikt. Jag satt som ett kolli i soffan efter jobbet. Jag förlorade all livsglädje och orkade inte träna. Min kompis var piggare än någonsin. Jag frågade min svägerska som är dietist. Hon förklarade att de finns de som kan få ut kolhydrater av grönsaker och proteiner enkelt, medan andra behöver äta kolhydrater för att fungera.

    • Hej Mot miljonen.

      Lagom i det här fallet tycker jag betyder att man väljer relativt fritt.

      Ketogena dieter, som är ett fint ord för dieter med väldigt lågt kolhydratsinnehåll är ganska välkända bland bantningsmetoderna. Bodybuilders har hållit på i snart 100 år med olika varianter.

      Men från att säga att något är ett möjligt sätt att äta till att det är det ”rätta” är en bit.

  9. Potatis tillhör de bättre kolhydraterna om man jämför med värstingarna pasta, ris och socker. Bristen på resultat du talar om är mig helt främmande, problemet är brist på människor som mår bra av lchf-kost, problemet är att det inte finns forskning som backar upp den anekdotiska bevisningen. Till saken hör också att livsmedelsverkets rekommendationer också saknar vetenskapliga belägg. Det finns helt enkelt för lite tillförlitlig forskning på kost. Det beror, mig veterligen, både på att intresset/finansieringsmöjligheterna är för små eftersom det handlar just om kost och inte något nytt läkemedel. Dessutom är koststudier svåra att kontrollera, eftersom de ska pågå under lång tid och människor ofta får rapportera själva vad de ätit och inte. Mänsklig psykologi gör gällande att vi de som deltar i studier ofta friserar och utelämnar vissa saker de stoppat i sig.

    Jag tillhör själv dem som fått ett helt nytt liv av att lägga om kosten till lchf. För mig finns inget viktperspektiv utan bara hälsa. För vidare läsning om just styrketräning på lchf/ketogen kost rekommenderar jag Martina Johanssons blogg.
    Finns också ett flertal andra läsvärda böcker, tex Matrevolutionen och The vegetarian myth (den senare är mer filosofisk än praktisk).

    Jag respekterar alla kostval och att var och en väljer själv. Ingen annan kan stoppa saker i munnen på dig! Men att lyssna till sin kropp och göra förändringar i kosten kan göra så mycket större skillnad än många tror.

    Tack för en intressant blogg!

    • Hej Karin,

      Det kan finnas poäng att lägga om kosten och vissa mår bra av det. Så långt är vi överens. Men min poäng i inlägget var att försöka lyfta fram ”forskningssidan”. Det är ju inget som du och jag ska hålla på med, eller ta ställning runt, eller? Och ska vi det så finns det två fel med att lyfta fram socker som farligt. 1) att det inte är farligt och 2) hela principen om hur vi bygger upp bevisning på i västvärld är grundlagd. Sockerrädda följer inte den.

      Så låt mig förtydliga lite eftersom det är så många som har åsikter kring det här, vilket jag faktiskt anade. 🙂

      Det går bra att äta på många sätt. Men när vi börjar ha för många starka åsikter kring mat så skapar vi oss begränsningar och bindningar. Ska vi göra det så bör vi väl verkligen veta vad vi gör? Och vi behöver kunna relatera fakta till verkligheten.

      Det finns enkla saker som vi kan göra som har betydligt större genomslag på hälsa, välbefinnande och livslängd än att skriva om kolhydrater eller tro att ris är farligt. Så varför har kolhydrater fått sådant genomslag? Vem sätter agendan, och varför följer vi den?

  10. Har du läst Michael Pollan? Han förespråkar få enkla grundregler. Detta eftersom vi inte kan veta så mycket om vilken effekt olika kost ger. Förutom att delar av den nuvarande västerländska har uppenbara negativa effekter.

    – Don’t Eat Anything Your Great Grandmother Wouldn’t Recognize as Food.

    – Eat Only Foods That Have Been Cooked by Humans.

    – Eat All the Junk Food You Want as Long as You Cook It Yourself.

    – If You’re Not Hungry Enough to Eat an Apple, Then You’re Probably Not Hungry.

    – Stop Eating Before You’re Full

    https://www.farnamstreetblog.com/2016/10/michael-pollan-simple-rules-eating/

    Dessa regler tror jag kan vara bra om man skulle behöva hålla någon i hand när det gäller ätandet. Själv håller jag mig till havregrynsgrötdieten sedan tidernas begynnelse.

    • Låter som vettiga livbojar!
      Havregrynsgröt är iallafall en beprövad kost.
      Den äter man till man är mätt! Vem överäter gröt och potatis?

      • Ja, är man ”sugen på något gott” av tveksam karaktär kan man alltid grunda med en tallrik havregrynsgröt. Då brukar problemet vara löst. Funkar alldeles säkert med potatis i någon form också. Kokt skivad på knäckebröd kanske.

        • Haha! Grunda med havregrynsgröt när man är sugen på något gott!? Bra idé. Hoppas jag fixar det nästa gång jag blir chipssugen. ”Måste hem och äta gröt först”. Väl hemma och efter en tallrik gröt orkar jag knappast gå till affären igen. Min allmänna snålhet brukar annars försvinna så fort chipsbegäret slår till. Det om något är motsatsen till potatisskräck. Älskar potatis i alla former!

      • Det finns mätningar där man uppmäter mättnadskänsla hos grupper av människor och relaterar till födoämnet. Potatis och havregryn ligger högt upp i dessa mätningar.

    • Hej Storugglan,

      Nej, inget av Pollan. Jag tycker det du skriver låter rimligt, men jag vill ändå göra en not.

      Det finns liksom inget värde i att vara klok, läsa på och försöka ha rätt om vi saknar mål, mening, prioriteringar och relevans.

      Varför ska vi fundera på hur vi ska äta? Kanske för att må bättre? Ok, om det är så så borde vi väl titta på de fem viktigaste faktorerna för att må bättre. Och satsa på de viktiga delarna? (Se mitt svar till PlutonB.).

      Inte så att jag är i motsatsförhållande, jag bara undrar över agendan kan vi säga.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna