Make America Great Again

8
29
Ingen har väl missat Trumps slogan i presidentvalen?

Vi fick en lucka i vårt schemat så jag fick lite ledigt på förmiddagen här i Los Angeles. Jag passade då på att träna i hotellets gym där TV-skärmarna inte förmedlade något annat än information kring presidentvalet. Det var statistik; opinionsundersökningar; diskussioner om vem som sagt vad, till vem och varför. Och så ”på plats” intervjuer och reportage om kvällens begivenhet. Det är nämligen tredje och sista stora presidentvalsdebatten inför valet i kväll. (Själva valet ligger första helgen i november men i spurten kampanjar var och en för sig.)

Ingen har väl missat Trumps slogan i presidentvalen?
Ingen har väl missat Trumps slogan i presidentvalen?

Det är ingen överdrift att påstå att det här är en jättegrej politiskt i USA och alla har gjort sitt bästa för att dra någon nytta av händelsen. Därför har det läckt information som misskrediterar Clinton; det finns senatorer som passar på att positionera sig själva (det är lokalval också nu) och kampanjstaber som gör allt för att sätta agendan enligt det som passar den kandidat de jobbar för. Och så läggs det förstås massor av tid på att försöka släta över Trumps klavertramp. Nu på förmiddagen var exempelvis hans fru ute på nationell tv och talade sig varm för sin Donald och vittnade om vilken fantastisk man han är.

I Svensk media framstår ju Donald T. som en komplett idiot vilket han kanske också är, men min invändning mot karln är främst hans slogan.

Make America Great Again!

Tricket som Trump använder med den här slogan är att han spelar på negativa krafter och budskap. Han låter, underförstått, oss förstå att något  fundamentalt gått snett. Som att det mesta vore skit i USA, ja kanske i världen.

Kanske mer intressant är att det här är en vanlig debatt-teknik även i Sverige. Många är dom som hävdar att något fundamentalt gått snett. Det mesta är skit och det krävs krafttag. Här är två exempel som passerat förbi mig på senare tid.

Va, har ni sett så jävligt det blivit!
Va, har ni sett så jävligt det blivit! De som bröt stenen i Småland och grävde Göta Kanal får inte längre vara med! Eller vem pratar vi om?

Som nyansering av bilden ovan tycker jag det är värt att nämna följande: Vi lever längre och pensionärerna är som grupp rikare än någonsin. Pensionsålder har aldrig varit lägre i Sverige relativt förväntad livslängd. Högkostnadsskyddet för vårdkostnader hjälper den som har det tajt och frysta taxeringsvärden gör att rika pensionärer med bundet kapital kan bo kvar i sina villor med sex rum och kök!

Det låter verkligen som allt är skit! Systemkollaps all over!

Det är så man blir gråtfärdig! Allt är skit!
Det är så man blir gråtfärdig! Allt är skit!

Och så har vi naturligtvis nationalisterna. Enligt dom är det gängkrig, gruppvåldtäkter och elände i varenda buske. Polisen har gett upp. Rättssystemet korrumperat och bidragsfusket skenar.  ”Svensken” är grundlurad!

Nej förr! Då var det bättre!

Men så är det ju naturligtvis inte. Eller ska man säga var det ju inte? Världen var inte bättre förr. Inte USA och inte Sverige heller. Inte om vi pratar fundamenta! Att inte se välståndet vi lever i, eller sända en tanke till gudarna för att spädbarns och barnadödligheten gått ned är bortskämt vansinne! Det är också historielöst. Vi har haft polismord, ungdomsvåld, politisk extremism, lasermannen och allt annat elände bara under min livstid, men allt verkar glömt nu.

I viss utsträckning handlar det här om det som ibland kallas ”livsstilsinflation”. När sjukvården är som bäst, om vi ser till producerat resultat, så är missnöjet som störst.

Är det här ett politiskt inlägg? Nej, inte alls! Politik handlar om vårt samhälle, jag är mer egofixerad. Jag utgår från mig själv, och skriver för dig, utifrån ett individuellt perspektiv.

Vi lever i samhället på två sätt. Jag har inte förstått det förrän väldigt sent i livet. Vi lever här för att göra det mesta av det som bjuds. Vi ska forma och leva vårt liv. Det är vårt personliga uppdrag (kanske ska vi kalla det ett internt uppdrag). Det uppdraget har inget namn som jag känner till. På samma sätt är vi en del i samhället och ska forma och utveckla vårt samhälle i en riktning vi tycker är rätt.  Det är ett annat uppdrag. Det är inte det personliga uppdraget, utan det är ett mer offentligt uppdrag (kanske ett mer externt uppdrag). Det offentliga uppdraget utför vi genom politiska handlingar och ställningstaganden.

Make America Great again, och de svenska motsvarigheterna, är avsiktligt formulerade på och spelar på krafter som gör att vi blandar samman det personliga uppdraget med det offentliga uppdraget. Det tycker jag är mycket olyckligt!

Om vi låter skitslogans som dom vi diskuterat ovan komma in i det personliga uppdraget så missar vi massor av möjligheter och minskar vår yta att manövrera på. Allt pekar också på att vi sänker vår livskvalité. Här ska vi styra våra liv och våra handlingar mot det som ger oss så bra liv som möjligt.  I praktiken tror jag det innebär att vi ska:

  • lita på människor,
  • känna tacksamhet för det fantastiska samhälle vi har,
  • se verkligheten utifrån hur den faktiskt är, inte utifrån vad någon försöker få den att framstå som.

Här handlar det om att ha en egen kurs och agenda, men ändå kunna ompröva sina ställningstaganden och hämta ny fakta. Men allt ska vara drivet från den egna världsbilden, det är inga andras agendor eller ärenden som gäller här.

Det här betyder i praktiken att vi ska tänka kring ungefär samma företeelser på två olika sätt. Dels var ger samhället mig för möjligheter och vad kan vi göra bättre i vårt samhälle. Det senare är politik och tyvärr är det ofta väldigt negativt, medan när vi tänker jaget så gynnas vi av att tänka positivt.

Och det är svårt! Ja, att tänka positivt alltså. I nästan alla sammanhang så uppfattas ett negativt förhållningssätt som mer trovärdigt. Så den som säger att ”de ensamkommande flyktingarna som kommer hit kommer skapa massor av problem och vara grund för gängkulturen i årtionden framöver” uppfattas som mycket mer trovärdig än den som säger ”att de ensamkommande barnen kommer troligtvis bli fantastiska barnboksförfattare och förälder till mina barnbarn”. Vi vet inte något om framtiden, så båda uttalandena är rena gissningar och förmodligen lika sannolika.

Så köp inte Donald Trumps retorik, eller den svenska motsvarigheten, för din egen skull. För ditt privata jag, i de sammanhang du formar ditt eget liv. Du kan sympatisera med de förändringar och tankegångar han har, men det är fasen inte sant att allt är skit i världen!

Vill du läsa mer kring liknande inlägg? Då rekommenderar jag följande:

 

8 KOMMENTARER

  1. Får du genomslag för detta tänkande så kan du göra många människor gott. Det jag ser omkring mig, har upplevt och själv åtminstone delvis varit fångad av är en sammanblandning av det individuella och det kollektiva. Det begränsar dock det personliga rörelseutrymmet och minskar även möjligheterna att hitta lösningar på kollektiva/samhälleliga utmaningar.

    Detta ditt synsätt är nog svårare att förena med olika former av kollektivistiska ideologier som socialism, konservatism och nationalism. Sedan man kan förstås fråga sig vad som på psykologisk och socialpsykologisk får individer och grupper av människor att luta sig mot kollektivistiska ideologier, även när det motverkar deras egen välfärd.

    Vill man förstå det senare hade FT Alphachat nyligen en pod med sociologen Arlie Hochschild som ägnat fem år att på plats studera just den grupp som röstar på Trump:

    http://podcast.ft.com/2016/09/06/a-trip-through-trumpland/

    I korthet tycks det handla om att denna grupp upplever att de blivit bortglömda (av det politiska etablissemanget).

    Globaliseringen brukar ju användas som standardförklaringen till dagens missnöje. Men ekonomen Daniel Gros har visat hur detta inte håller, utan att det även måste finnas andra förklaringsfaktorer till dagens populism:

    https://www.project-syndicate.org/commentary/understand-factors-behind-rising-populism-by-daniel-gros-2016-05

    Det tyder i så fall på att det alls inte finns någon ekonomisk determinism i dagens politiska utveckling.

    Men nog om detta. Vi får ju inte glömma vår egofixering. Bortsett från hur och varför det är med eländesskildringar, populism och konspirationsteorier så handlar det ju om att maximera vårt eget handlingsutrymme. Genom att göra det och bidra med våra erfarenheter gör vi säkert också andra den största nyttan.

    • Hej Storugglan,

      Jag ska kolla upp länkarna, men från vad du beskriver så stämmer de ganska väl med som jag förstått det och ser på världen.

      Naturligtvis finns det saker som säkert kunnat gjorts annorlunda i såväl USA som Sverige, och jag anser inte heller att det inte finns förbättringspotential. Men på debatten igår framgick det rätt tydligt att Trump har något sorts drömland som referens. Han tyckte USA skulle ha samma tillväxt som Kina, eller åtminstone 4-5 % i årlig tillväxt. Men faktum kvarstår, USA är fortfarande ett land av möjligheter. Arbetslösheten är relativt låg, frågan är om de inte har snudd på full sysselsättning i verkligheten och det som vi inte ens kunde föreställa oss i form av datorer, programvara och tjänster för 20 år sedan kommer i hög utsträckning från USA.

      Vår ”egofixering” är inte i konflikt med omvärlden, snarare tvärt om så jag håller med om din slutsats.

  2. Mycket läsvärt och enligt mig viktigt inlägg!

    Problematiken du tar upp är det som jag ser genomsyrar samhället idag med exempelvis de människor som tror att brottsligheten i sverige har ökat (när statistik visar att den överlag minskat), SDs framfart och mycket mer. Med dina 3 enkla punkter:
    lita på människor,
    känna tacksamhet för det fantastiska samhälle vi har,
    se verkligheten utifrån hur den faktiskt är, inte utifrån vad någon försöker få den att framstå som.

    Kan samhället överlag bli bättre. Även om det kanske generellt inte är realiserbart.
    MVH Nyfiken

    • Hej Nyfiken, och tack!

      Jag vet inte om du läst om min farsa soffsocialisten? Han ansåg och förmedlade att demokrati och politik är att agera på någon annans stimuli. Antingen ska man fara ut i stöd för den ideologi som man stödjer eller ondgöra sig över något som är fel. Ibland sammanfaller detta med ens egna intressen men oftast är man bara en marionett.

      För att det här ska funka så måste man hålla sig ständigt uppdaterad genom tidningar och tv så att man inte missar att reagera på något.

      Men det jag aldrig fick lära mig av farsan var att sätta mig ner och fundera på vad jag själv tycker och vad jag faktiskt ser som har en direkt påverkan på mina val och min glädje.

      Jag tycker en mer utbredd sådan approach borde vara realiserbar. Den skadar ingen, tvärt om.

      • Tack själv för svar.

        Jag har läst inlägget och läste det även nu igen, mycket tänkvärda reflektioner. För mig som 22åring adderar inlägget ytterligare ett lager då jag växt upp i nästan exakt motsatta förhållanden, med stor vikt på egen personlig utveckling och att det pushades för att tänka självständigt och se utifrån min egen situation med omnejd. Jag tycker det är inspirerande att höra dina erfarenheter och vad du varit med om, med den stora diskrepansen både i uppväxt och vår åldersskillnad.
        När din pappa sa ”– En undersköterska får torka skit hela dagarna!”, det är väl ändå individen själv som väljer sin egen yrkesväg som borde ta ansvar för sina handlingar?
        Jag har vänner i min ålder (eller bekanta idag) som klagar ständigt på allt och alla. ”det finns inga jobb” eller ”orkar inte plugga i 3 år till” är typexempel på utfall som sägs. Det blir bara värre när de själva inte gör någonting på dagarna, varken studerar eller söker jobb, helt omotiverade att ”ta tag i sitt liv” så att säga. Vill man ha förändring eller komma ur sin situation måste man själv initiera förändringen på egen hand (samt med stöd vänner & familj). Men främst själv skapa förändringen.

        Hur kom du till insikten (på egen hand?) att fundera på vad du själv tycker och tänker? Eller det kanske är värt ett eget inlägg.
        MVH
        Nyfiken

        • Hej Nyfiken,

          Jag började allt det här i önskan om ett enklare liv och såg då att det gick att tänka annorlunda. Egentligen så är sparsamhet väldigt i sina grunder med det som jag berör i inlägget, men som är mer inriktat på politik. Men när jag såg att jag kunde sätta min egen agenda mycket mer och mycket friare vad gäller exempelvis konsumtion så följde politik, mat mm. ganska naturligt.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna