Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Behovet av nyanser – Varför är ni i behov av nyanser?

I bloggens kommentarsfält verkar det finnas ett ständigt behov av nyansering av något som är skrivet här. Antingen av mig eller av någon annan. Alltså inte direkt kritik av det som framförts eller framförandet av olika eller andra åsikter, utan ett lite utsmetande eller allmänt ifrågasättande kring det som framförts. Som jag tror beror på en önskan om att nyansera det som sagts lite.

Jag undrar ofta varför. Ungefär det här har jag kommit fram till:

  • Mitt skrivsätt bidrar till att ni som läser reagerar.
  • Ni som läser har ett behov av att försvara era val.
  • Generella synpunkter på vår, er, eller någon specifik persons livsstil uppfattas som kritik och oförstånd av att kunna se sammanhanget.

Låt oss kort kommentera punkterna en för en.

Skrivsättet kan jag inte göra så mycket åt just nu. Det går att prata mer, nyansera mer och förbättra inläggen. Men om de samtidigt ska vara läsvärda och göra sin poäng så krävs tid som jag inte har. Men bloggen har inte heller som ambition att passa alla. Läs gärna inlägget ”Om jag bara vore ödmjuk …” som lite referens.

Förvånansvärt många verkar läsa denna typ av bloggar med en viss distans. Som att man vill vara med men ändå göra som alla andra i samhället. Då är man liksom lite bättre men inte annorlunda, eller? Eller är det den kognitiva dissonansen som spökar. Alltså att ni som läsare vill spara mer men i praktiken inte kan. I vår önskan att vara konsekventa så vill vi alla ifrågasätta och mjuka till. Förklara och ifrågastätta. Läs gärna inlägget om ”Att vara den man önskar …”.

Den sista punkten handlar om att ett missförstånd i flera led tror. Låt mig ta min arbetskamrat som exempel. Han åker till Liseberg med familj i helgen. Enligt egen utsago är det ”inte så dyrt, kanske 400-500 kronor per person för inträde och åkbiljett”. Om jag är kritisk och ifrågasättande till handlingen som så innebär ju inte att jag inte förstår att han och hans familj har trevligt.  Men har de trevligare i Göteborg än de har i sitt fina kök hemma, eller i sommarstugan vid kusten? Eller varför inte spela tv-spelet de aldrig hinner spela tillsammans. Eller kan det vara så att Lisebergsresan är en kompensation för att det inte fick den tid tillsammans de räknat med i somras. Tydligen drog målningen av sommarstugan ut på tiden.

 

 

Ja, den sista punkten berör vår syn på konsumtion och kopplingen till glädje. Det finns två olika synsätt. Den ena sättet att se saker och ting är att allt sker i isolation. En kopp kaffe på macken är trevligt. Ett glas vin med väninnorna är trevligt. Ja, varför inte två glas, eller tre. Ny tv är nice. Finare bil är glädje och frihet. Ständigt aktiva, ständigt jobbandes, strålande av glädje så vi bränner ut oss.

Det andra synsättet är ett liv där allt sker i ett sammanhang. Där vi har massor av ägodelar, saker som vi suktade efter i går, vi har relationer och vi har ett ansvar för vår hälsa och personliga utveckling. Ett liv fyllt av möjligheter utan att vi behöver göra något mer än att skörda. Vill ni som läsare inte se det så är inte jag onyanserad! Eller?