När du går i pension – Hur spenderar du dina pengar?

11
14
Att gå tidigt i pension betyder ökat eget ansvar.

Om vi vore ett företag eller en organisation så skulle vi ha ganska stort intresse för hur våra in och utflöden av pengar, råvaror, drivmedel och varor vore. Inte bara i absoluta belopp, utan även i tid och i relation till varandra och olika händelser. Men få gör den analysen på privatekonomin eftersom det normalt sett inte behövs! En fast lön månadsvis tar i princip bort problemet att pengar kostar olika mycket vid olika tillfällen eller under olika omständigheter. Men för den som ska leva av egna pengar så är livet inte så enkelt. Då spelar det en avgörande roll för hur flexibla vi kan vara ekonomiskt och därmed vad vi har för ekonomisk risk när vi ska leva på vårt kapital.

Vi börjar med att jämföra två personer och diskuterar konsekvensen för vårt ekonomiska upplägg.

Exempel 1
Pensionären Eva har inget behov av ett liv i sus och dus som fri, men hon bor gärna kvar i sin centrala lägenhet i den mellastora stad hon bor nu. Lägenheten är lite större än hon kanske behöver, men hon vill kunna bjuda in till en liten fest och ha sina barn på besök.

Barnen är fortfarande studenter så mamma är fortfarande viktig och barnen kommer ofta hem över veckoslutet för att hälsa på såväl mamma som vänner i barndomsstaden.

I övrigt lever Eva enkelt. Det som skulle gå att spara på är den gamla bilen, men den är i princip avbetald. Eva räknar med att behålla den då den dessutom underlättar resandet till den lilla enkla sommarstugan hon har, som förövrigt är helt betald.

 

Evas månadsbudget är som följer:

Hyra 4 500 kr.

Bil och transport 1 500 kr.

Sommarstugan 800 kr.

Försäkringar, abonnemang etc. 500 kr.

Mat, hushåll och hygien 1 500 kr.

Övrig 500 kr.

Totalt 9 300 kr.

Eva har inte så höga krav men har en stor andel av sina utgifter som fasta utgifter. Fasta får i det här sammanhanget innebära att kostnaderna är svåra att påverka både faktiskt och mentalt inom sex månader.

 

Att gå tidigt i pension betyder ökat eget ansvar.
Att gå tidigt i pension betyder ökat eget ansvar. Här utbildar vi oss för att kunna göra just det!

 

Låt oss ta ett annat exempel som kanske är lite mer extremt men inte helt ovanligt.

 

Exempel 2
Festprissen Pelle har inga direkta åtaganden mot någon längre och tänker sig leva vilt och fritt, som fri. Han köper därför en väldigt billig lägenhet i avfolkningsbyggd med en extremt låg månadskostnad. Stället har goda förbindelser och Pelle har därför ingen bil. Men Pelle reser mycket då han besöker vänner och evenemang. Dessutom gillar han att äta och dricka gott vilket gör att kostnaderna lätt sticker iväg.

Pelles månadsbudget är som följer:

Hyra/månadskostnad 800 kr.

Transport 2 000 kr.

Resor och nöjen 6 000 kr.

Försäkringar, abonnemang etc. 500 kr.

Mat, hushåll och hygien 2 500 kr.

Övrig 1 500 kr.

Totalt 13 300 kr.

Pelle gör av med rejält mycket mer pengar än Eva, men hans fasta kostnader är avsevärt lägre. Pelle kan utan vidare leva på 3 000 – 3 500 kronor vissa månader och han kan i princip bestämma det med några dagars framförhållning. Den känslomässiga aspekten i beslutsfattandet är också låg, att avstå en resa är inget som direkt påverkar Pelle som person, vilket till viss del förenklar Pelles val.

När vi tänker sparsamhet och låga kostnader för privatpersoner så utgör Eva ett ganska bra exempel. Hon använder det hon har och har låga totala kostnader. Men hon kommer ha svårt att anpassa sig till exempelvis en börsnedgång. Pelle har max flexibilitet och har trots ganska mycket högre kostnader ett väldigt bra läge vid en svängig börs.

Så länge som vi arbetar så kommer lönen in och Eva i exempel 1 gör rätt. Men när vi börjar ta av pengar som finns placerade så ”kostar” varje krona olika vid varje givet tillfälle. Går börsen ned kraftigt, räntan stiger eller utdelningarna sjunker, så utgör varje uttag en större del av den totala förmögenheten och vice versa. Då måste vi börja beakta andra aspekter än bara låg månadskostnad i vår privatekonomi. Vi måste, likt företag, ha en plan för kapitalförsörjning. En del i den är låga fasta kostnader och hög flexibilitet.

 

 

I ett senare inlägg ska vi titta på metoder för att hantera uttagen ut vår portfölj för att i viss mån kompensera för risker och fluktuationer i vår förmögenhet under pensionen. Faktum kvarstår dock; låga grundkostnader och hög flexibilitet minskar riskerna väsentligt under vår tid i frihet.

11 KOMMENTARER

  1. Mycket bra exempel! Över tid måste man alltså ta ut lite extra i goda börstider så att man har att leva av i nedgångsår. En normal börsnedgång brukar ju vara 2 år, men kan i sämsta fall vara 10 år. I modern tid har den längsta väl varit i 3 år när halva börsportföljens värde är borta. Hur mycket likvider tänker ni ha som buffert?

    • Japp, så är det och det går att göra på massa olika sätt. Det kommer mer i ämnet. Jag hoppas Storugglan kan fånga frågan då det är hans specialområde.

      Just det! Nedgångar är ett problem, inflation normalt sätt ett större.

    • Hur mycket kan man behöva i buffert? Så här har mina funderingar hitills gått.

      Portföljen måste förstås innehålla tillräckligt med aktier för att man ska få den avkastning som man behöver. Har man nått det målet så finns det de som menar att det inte är rationellt att ta större risk än så. Tänker vi oss en portfölj med 60% procent aktier, och att resterande del i räntor avkastar 0% realt, så förutsätter 4% portföljsavkastning att aktierna avkastar 6-7% realt. Rimligt? Ja,kanske.

      Å andra sidan kan man förstås ta större risk än avkastningskraven förutsätter. På sikt så kan det till och med minska risken i och med att portföljen får en kraftigare motor. Men om det passar en beror förstås på hur mycket extra risk man mår bra av att ta. Man ska ju också sova gott, eller hur?

      Ser man inte till totalavkastningen i portföljen, utan vill bygga upp en del med räntor som man äter av och en annan del med aktier som ska stå för tillväxten, och undvika att sälja aktier vid nedgång, så ska man ju räkna åren man kan behöva övervintra. Notera dock att detta är mer ett sätt att hantera sitt eget psyke än att det skulle vara bättre ur avkastningssynpunkt än att hyvla av 4% av hela portföljen varje år.

      Vad sägs om detta:

      – 2 års levnadsomkostnader: högräntekonto med insättningsgaranti
      – 3 år levnadsomkostnader: billig blandfond med 50% aktier (billigaste så vitt jag med för 0,20% avgift)
      – Resten i aktier.

      Varje år så fyller man på underifrån uppåt. Om aktierna inte har avkastat något eller gått ned så avvaktar man.

      Alternativt så kan man ju ha fem års levnadsomkostnader på högräntekonto. Ger större säkerhet. Tråkigt men helt okej tycker jag om portföljen är tillräckligt stor för att ändå möta avkastningskraven.

      Man kan ju också räkna med 150% levnadsomkostnader i exemplet ovan. Då har man utrymme för att både avvakta börsnedgång och återhämtning men också minska utgifterna något eller några år ned till en helt okej nivå på 100% och på så sätt köpa sig ytterligare lite tid för återhämtning. Plus att man övriga år vet att man kan unna sig lite extra på 150-procentsnivån utan det utsätter portföljen för större påfrestningar än den verkligen tål.

        • Har inte hunnit fundera så mycket runt pensionsuttag (och relationen till den egna portföljen). Det är 15+ år kvar (bortsett från någon eventuell mindre del från 55).

          Så som det nu ser ut har jag inget behov av likvider för att täcka mina levnadsomkostnader (på vad jag skulle kalla min 100%-nivå) när jag börjar ta ut pension. Däremot kanske för den där guldkanten som alla talar om 🙂

          Men bortsett från guldkanten borde det tala för att sätta andelen likvider på en nivå som genererar högst avkastning, när tryggheten väl är inkasserad med pensionen. Har för mig att historiska data visar att portföljavkastningen stiger upp till 80% aktier för att därefter sjunka. Det skulle i så fall tala för 20% likvider. Frågan är om jag känner mig bekväm med denna risknivå. Återstår att se.

          Hur tänker du själv runt detta?

          • Har inte längre kvar, för egen del, än att det påverkar min fördelning i dagsläget!

            Osäkerheten om vad som kommer att gälla framöver, vad det gäller möjlig tidpunkt att lyfta pension, gör att jag håller en högre likviditet, än vad som kommer bli fallet senare. När kassaflödet för livets nödvändigheter är säkrat.

            Tror också att 80/20 kan vara en bra fördelning, den dagen.

        • Inga tankar alls faktiskt, mer än att det blir en liten buffer. Som du ser inlägget tidigare så kommer vi ha inkomster i form av bidrag mm under första åren så vi har alltid pengar in, även om det är små belopp.

          – Sorry, det var ju inte med mig du pratade 🙂

  2. Tack för bra inlägg. En variant som brukar framföras i dessa sammanhang, är att 4% är något man kan sikta på i uttagsväg, för att säkerställa att kapitalet inte förbrukas över tid. Finns mängder med artiklar och inlägg om just detta. Givet då att 4% täcker de utgifter man har så klart, och som exemplen visar, kan det ju se helt olika ut. Och som du skriver, inflationen är viktig att beakta.

    • Hej Dan,

      Jag skulle säga att 4% är den nivå som bakåtriktade simuleringar sagt är den lägsta nivån av uttag man kunnat göra under långa tidsserier och fått kapitalet att räcka, jag tror det är 30 år. De flesta simuleringarna ger högre värden och mer restkapital. Dynamiska uttag förbättrar naturligtvis situationen rejält, främst vid krascher i marknaden.

  3. Rika tillsammans .se har en intressant portfölj modell som skall klara alla situationer. Börskrasch, super inflation, deflation. Frågan är bara vad portföljen ger över tid. Funderar själv på det upplägget när jag nått mitt mål om 3 milj.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna