Att forma sitt liv handlar om att ta beslut

42
189
Det kostar på att fatta beslut!

Två korta händelser under midsommarfestligheterna fick mig att reagera.

  1. Svärfar har fått sin bil påbackad av en traktor. Nu väntar han på ett beslut från försäkringsbolaget – traktorägarens – om bilen ska repareras eller skrotas. ”Jag kan ju ta det på min försäkring om jag vill så går det snabbare, men då måste jag lägga ut 3 000 kronor i självrisk” var hans kommentar. Svärfar har alltså helförsäkring på en bil som är värd 5 000 – 10 000 kronor!? Jag ställde mig naturligtvis frågande till det.
  2. ”Vi kanske flyttar hit nästa sommar” sa jag till brorsan och hans fru. Jag pekade över vår lilla gård och vår skogslinje. ”Vad säger barnen då?” var frågan från brorsans fru? ”Hur blir det med deras skolgång?” fortsatte hon. Jag försäkrade henne att skolplikten även omfattade landsbygden.

 

 

När jag ifrågasatte svärfars bilförsäkring så flinade han bara idiotiskt. Han ville inte förstå att han kunde komma bättre ut ekonomiskt med en annan försäkringslösning. För då var han tvungen att fatta ett beslut om att avstå assistans, bärgningshjälp och allt han hade i sin försäkring. Det var inget beslut han kunde fatta.

Det kostar på att fatta beslut!
Det kostar på att fatta beslut!

 

Min svägerska lyfte fram barnen i sin kommentar till vår flytt. ”Vad säger barnen då?”. Vad skulle jag svara på det? ”Dom fattar inte våra vuxna beslut” eller vad är rätt svar? Sammanhanget – som ju säkert inbjöd till massor av frågor om hur vi skulle göra med ditten och datten och också frågan varför vi göra en så stor förändring – gav alltså inte upphov till något annat en skeptisk fråga om barnen skulle gå med på flytt och hur ett sådant här beslut skulle påverka deras skolgång.

 

 

Även om exemplen är väldigt olika så hade dom en gemensam nämnare. Nämligen beslutet eller beslutsprocessen. Min svärfar var inte intresserad av att veta att han slösade bort flera tusen kronor varje år. Min svägerska var på samma sätt inte intresserad av hur barnens skolgång skulle bli. Att avstå bilförsäkring eller göra livsgenomgripande förändringar var inga beslut dom var intresserade av eller kunde relatera till.

Jag tänker att det är rätt många människor som passerar förbi den här bloggen, eller dess blogg-grannar med liknande budskap, under ett år. Bara den här bloggen kan ha 500 unika besökare under en dag.

Vad söker ni?

Vet ni vilka möjliga beslut ni har att göra?

Vet ni vilka av besluten ni är villiga att fatta?

Vet du varför du inte kan fatta vissa beslut? Vad är det som begränsar dig?

Jag har skrivit rätt mycket om försäkringar. Utifrån fakta har jag försökt göra det troligt att en sund privatekonomi med eget sparande leder till ett minskat behov av försäkringsskydd. Som i sin tur leder till en kraftigt förbättrad privatekonomi.

Den goda spiralen är ganska uppenbar för den som vill ta till sig budskapet!

Men det är fakta. Hur du kommer till beslut att avstå trygghet och delaktighet i den allmänna livsröran som vi alla lever i, till förmån för något annat, har jag inte berört. Den frågan är minst lika viktig.

Jag har inget svar på den frågan idag. Men om du läser den här typen av bloggar under lång tid utan att göra några större livsförändringar så tycker jag att du ska fråga dig varför du hänger här.

Är det så att du efterstävar resultaten som går att uppnå med aktiva val?

Då måste du kunna fatta ett beslut.

Kan du det?

42 KOMMENTARER

  1. Du lär inte hitta sponsorer till bloggen bland försäkringsbolag i alla fall! 😉
    Det är nog så att de alldeles för många beslut fattas av bekvämlighet, eller rättare sagt alldeles för många beslut fattas aldrig på grund av bekvämlighet.

  2. Fler av oss skulle behöva ge oss/få möjlighet till professionella samtal om våra liv. Sådant får man nog bara sällan möjlighet till i familjen eller sällskapslivet (för att nu använda ett ålderdomligt men rättvisande ord).

    Det finns i viss mån för arbetslivet (coacher, Trygghetsrådet osv.) och familjelivet men inte direkt för hela livet. Här kanske Onkel Tom har en professionell nisch?

    • Hej Storugglan, jag har faktiskt tänkt tanken ibland. I USA har det faktiskt börja dyka upp generella livscoacher.

  3. Frågan är varför sådana som ugglan och jag hänger här?

    Vi är ju i mål!

    Det är nog som Ugglan antyder, denna typ av frågor är inget man kan börja diskutera på en midsommarfest.

    Det finns inget lämpligt forum, för dessa udda böjelser, mer än bloggar!

    Dom som dyker upp på din blog, vill nog gärna bli miljonärer men med det menar dom att dom vill konsumera en miljon, vilket ju är motsatsen till att vara miljonär!

    Sen finns det ett par procent som kan ta till sig dessa excentriska tankar och blir förhoppningsvis kvar.

    Sen krävs det tålamod, disciplin och vanligt sunt förnuft, av dom som dröjer sig kvar och det är inte så vanligt!

    • Herregud Kalle56, ni måste vara kvar. Jag får tydligen vara försiktig när jag provocerar. ?

      Jag håller med om att det inte midsommarfestsmaterial det som står här. Men varför är det så?

      • Du kan vara lugn!

        Alla har vi haft någon typ av mentor som vi känner att vi står i tacksamhetsskuld till!

        Det är payback time och det känns bra för samvetet om man kan hjälpa bara en enda själ, till ett friare liv!

          • Nej, visst är det så!

            Väldigt många människor på vårt klot, vill vara slavar!

            Att ha en stark ledare som talar om hur allt ska skötas och gör att individen aldrig behöver ta egna beslut och sedan ta konsekvenserna av dom.
            Det ses som mycket attraktivt av många!

            Att vara fri ställer helt andra krav men vi är nog rätt många, som är beredda att betala priset!

    • Man hänger ju här för det trevliga sällskapet 🙂

      Sant att bloggar som denna är ett av få forum att ventilera frågeställningar om det frihetliga livet.

      På ett plan är ”man” (för att prata som kungen) förstås i mål när man slutat jobba vid 45+ och utifrån alla rimliga kalkyler inte ska behöva några ytterligare löneinkomster. Samtidigt är man förstås inte mål innan det är dags att kasta in handduken för gott eller gå vidare till nästa tillvaro (beroende på ens tro). Så jag finner ofta frågeställningarna här relevanta även för mig.

      Det är lätt att tro att ekonomiskt oberoende är en dans på rosor. Men jag upplever inte att allt grus i dojan för evigt är borta. Det dyker alltid upp nya saker som skaver och som man måste lära sig att lösa och/eller hantera.

      Det handlar ju egentligen inte om pengarna utan om friheten, och den brukar jag tänka primärt handlar om sinnet, i andra hand om kroppen och sista hand om saker/pengar. I samhället i dag är prioriteringen rakt tvärtom, och de lägre stadierna är inte ens verktyg som gynnar de högre, utan snarare tvärtom.

      Onkel har några gånger påpekat för Farbror Fri att han nog befinner sig i en smekmånadsperiod i och med den nyvunna friheten. Inte osannolikt att han har rätt. Det lär tiden utvisa. Ska bli intressant att se hur det utvecklar sig, för även där finns säkert en hel del att lära (synd bara på hans byte av bloggplattform…)

      Läser man den brittiska bloggen Sex Health Money Death (https://sexhealthmoneydeath.com/) så kan man få sig till livs de våndor som ekonomiskt oberoende utanför arbetsmarknaden kan innebära. Den killen har inte funnit sig till rätta och verkar ha det knepigt just nu.

      Ser fram emot att onkel så småningom kommer ut ur penningsamlarstadiet och kan rikta blåslampan även på oss stackare som är i mål. Bara det inte handlar om att ge sig ut i spenaten så är jag med.

  4. Har funderat på att säga upp helförsäkringen och bara ha trafik på min bil som är drygt 3 år gammal trots att alla avråder mig. Minskad försäkringskostnad 8000kr per år. Får se hur jag gör.

        • Jag skulle erkänna att jag skulle välja helförsäkring på den bilen, men om jag ska hjälpa dig lite i ditt beslutsfattande så:

          1) Anta att du kan hantera att bilen blir helt skrot.
          2) Vad är en typisk skada? Jo kökrock eller motsvarande. Någon stötfångare, grill, lysen och lack.

          En Mazda 6 är inget monster att reparera. En kökrock kostar därför någonstans mellan 20 000 – 50 000 att reparera skulle jag gissa, beroende på vilka leverantörer du kan hitta av exempelvis lack och plåtjobb. Så 3-5 års payback.

          Det finns en hel del annat som är intressant att räkna på i ett sådant här sammanhang. Inte minst vad bilen är värd om fem år om olyckan skulle inträffa. Sedan spelar ju ditt beteende in och var du kör rätt spelar också ganska stor roll.

          Tala gärna om hur du gör.

          • Har råd att förlora allt och kör dessutom endast 700mil/år. Tänkte utöver det lägga försäkringspengarna i en separat ISK för att kunna jämföra över tid. Det enda som talar emot att jag ska genomföra detta är bekvämlighet då jag nu kan köra till närmaste verkstad när någon buckla eller annat uppstått utan att tänka på priset.

          • Då tycker jag du ska köra Peter. Lathet är inget vi ska odla. Dessutom så tillför inte försäkringsbolaget något vid en skada. Att reparera en plåtskada gör de flesta verkstäder på samma sätt som alla andra skador, inklusive lack mm. Du lämnar in, hämtar och betalar.

            10 kronor milen i försäkringstillägg!

            Du har inte funderat på att sälja bilen?

    • Jag sa upp min försäkring för några år sen på min gamla Audi då den bara hade ett marknadsvärde på ca 50.000 och jag inte körde mer än typ 500 mil om året. Tänkte som så att små grejer fixar man billigt och smäller man rejält så får man vara glad att man klarat livhanken.
      En tanke jag dock missade att tänka, var om någon annan än jag själv körde bilen. Vilket hände en gång. Polarens flickvän körde bilen, och såklart så smällde hon den. Var på väg hem efter en midsommarhelg när jag själv inte fick köra. Bilen framför bromsade. Tjejen tar ingen notis om detta. Satt bredvid och såg vad som höll på att hända. PANG! Hela fronten intryckt. Inte bra!
      Lärdom: Ska du inte ha bilen försäkrad. Se till att alltid köra den själv.

      • Jag förstår på något sätt att det är surt om någon annan förstör ens grejor när de inte är försäkrade, men i sak fick det några ytterligare konsekvenser att du inte var försäkrad än om du själv kört?

        • Blir ju jobbigt när någon man inte riktigt känner förstör ens grejer för 50.000 men förutom det så gick det bra att lösa och fick inga andra konsekvenser.
          Idag äger jag ingen bil men om jag hade ägt en bil i samma prisklass idag så hade jag inte tecknat mer än trafikförsäkring på den. 50.000 är dock min smärtgräns för vad jag kan ta. Hade jag haft en dyrare bil än så så hade jag haft den helförsäkrad. I mina yngre dagar (1996, då jag var inne konsumtionssamhället) så lyckades jag själv totalsmälla en bil för 225.000 efter bara 3 dagars ägande. Då var det skönt att ha helförsäkring.

  5. Tack för den mentala örfilen: ”Men om du läser den här typen av bloggar under lång tid utan att göra några större livsförändringar så tycker jag att du ska fråga dig varför du hänger här.” … faktiskt välbehövlig då jag lägger en del tid på bloggläsande och allmänt filosoferande om de ämnen du skriver om.

    Vad jag främst har gjort hittills under de 3,5 år som jag varit ute i arbetslivet (efter examen) är att hålla kostnaderna nere hyfsat och har legat på en sparkvot om 40-50 % (av nettolön). Det har i sig inte medfört så många större livsstilsförändringar då jag hade ännu mindre under studietiden (därav kände jag av den mentala örfilen…). Samtidigt har jag inte ”växlat upp livet” heller i den mån som jag ibland upplever förväntats av omgivningen. Efter examen tycker jag att det har förväntats mycket mer från omgivningen att man ska kosta på sig allt möjligt i proportion vad de tror att man har råd med. Allt från heminredning, resor, boende, bil, nöjen, restaurangbesök mm. Skulle jag dock öka sparkvoten till 60%+ så skulle jag definitivt hamna i många fler konflikter/ifrågasättanden från omgivningen än idag. /H

      • Började skriva en lista på saker, men inser ju bara hur löjlig jag låter… De allra flesta sakerna har att göra med att jag då kommer att ”stå ut” på olika sätt och då få det ifrågasatt då det är norm bland familj och vänner (t.ex. märkeskläder, restaurangbesök och vissa dyra hobbys). Idag glider jag nämligen fortfarande för det mesta under radarn med mitt sparande. Jag behöver fan bara att ta sig i kragen, räta på ryggen och våga göra det jag tror på… fullt ut!

        • Japp!

          Dessutom tror jag inte att du kommer vara så avvikande. Du märker snart att det går människor med trasiga Ullaredkläder på jobbet. Någon nära dig som inte har bil, eller aldrig varit i fjällen.

  6. Hej! Här kommer några svar på dina frågor:
    Vad söker ni?
    Mod att fånga nya möjligheter/sysselsättningar utan behov av ersättning.

    Vet ni vilka möjliga beslut ni har att göra?
    Ja, säga upp de sista försäkringarna. Jobba på mat och semestertänk. Våga fortsätta gå vår egen väg där vi redan har gjort förändringar (sålt bil, flyttat till ”smart” boende, minskat ”shopping” markant, blivit aktiva investerare). Inte falla tillbaka i konsumtionsnormen.

    Vet ni vilka av besluten ni är villiga att fatta?
    Ja, vissa. Ganska många är oklara och vissa beslut vacklar vi i från dag till annan. Den här bloggen är ett utmärkt stöd att orka/våga stå på rätt sida av besluten.

    Vet du varför du inte kan fatta vissa beslut? Vad är det som begränsar dig?
    Jag vill inte avvika så mycket från normen att jag blir utestängd från sociala sammanhang. Jag har även haft en orimlig nivå av trygghetsbehov som behöver kalibreras.

    • Hej Regelbundna läsaren!

      Vilken kul kommentar!

      Vet du varför du inte kan fatta vissa beslut? Vad är det som begränsar dig?

      Jag vill inte avvika så mycket från normen att jag blir utestängd från sociala sammanhang. Jag har även haft en orimlig nivå av trygghetsbehov som behöver kalibreras.

      Jag känner igen mig i båda kommentarerna. Men hur annorlunda är det att avvika lite? En av grundteserna jag har är att skillnaden mellan att planlöst slösa eller aktivt spara är fokus. Det finns många som planlöst sprider pengarna runt sig, men det finns många som inte gör det. Antingen sparar dom eller så har dom fokuserat sina pengar på något som hästgård, bilar eller liknande. Så i varje beslut du står inför men väljer en annan väg så är du knappast ensam. Det finns massor av människor som gjort liknande val som du, fast kanske – men inte säkert – av andra skäl.

      Trygghetsbehovet känner jag också igen. Paradoxalt nog är det som störst när frihetskänslan är som lägst. Inget är beständigt för evigt. Vi måste kunna leva i det. Ju mer låsta vi är vid plats, människor och prylar ju mer läskigt är förändring.

  7. HEJ! Vilket bra blogginlägg.
    För att ta min bil som är skattefri (BINGO!) så har jag just i denna stund fått veta att jag tydligen kan ha ÄNNU lägre försäkringsavgift pga veteranbil, än den jag har idag. Ska ringa Folksam på studs kl 9.
    MÅSTE man ha hemförsäkring? HUR billigt kan man göra sitt elavtal… Såna frågor gillar jag.
    Köp inget är min devis sedan d 1/10 -15 and for life. NU ska vi flytta till mindre (jag o döttrarna) så hoppas kunna sälja och skänka en del prylar.
    10 % av all inkomst skall sparas fr o m 1/7 – ska bli kul.
    TACK för en bra blogg och goda tankar 🙂

  8. Jag hänger här för att jag försöker fundera ut om jag år 2020 när jag är FI på låg nivå ska ta ett sabbatsår eller gå ner i arbetstid eller tänka helt nytt. Har svårt att visualisera vad jag egentligen vill göra med mitt liv.
    Jag vet att jag inte vill flytta till en gård, eller flytta till Thailand, eller resa runt i världen som vagabond – men att läsa bloggar om vad andra gör ger ändå nya perspektiv.

    • Hej Ckarion,

      Intressant kommentar. Du säger vad du inte vill, men du har väl några drivkrafter som hamnar i något du vill. Vad är det i så fall?

  9. ”Men om du läser den här typen av bloggar under lång tid utan att göra några större livsförändringar så tycker jag att du ska fråga dig varför du hänger här.
    Är det så att du efterstävar resultaten som går att uppnå med aktiva val?
    Då måste du kunna fatta ett beslut.
    Kan du det?”

    Tack för den uppmaningen morgonen efter att jag konstaterat att nu är det dags att göra den förändring som jag beslutat om men som inte kommit till skott med (har man beslutat då, om det inte blir verkstad?).

    Bristen på beslut beror helt på de faktorer som ”Regelbundna läsaren” skriver ovan, jag är helt enkelt för styrd av vad som är rådande norm.

    Beslutet omfattade byggande av en mindre stuga så en viss fördröjning kan man ju tänka sig vara acceptabel men det är mycket som ska fixas, allt från bygglov till val av utseende på stugan som ska utgöra kontor och förråd samt kök och sovrum.

    Tar med mig uppmaningen i helgen och fortsätter planläggningen av stuga och flytt. Trevlig helg!

    • Kul att det retade någon! 🙂

      Jag tycker inte man måste göra något för sakens skull, det är snarare så att jag vänder mig mot beteendet att ”gå och dra på saker och ting” över tid. Skit i att sträva efter ett annat liv om du inte tänker leva annorlunda eller gör något. Så svart eller vitt går det enkelt att vara här i teorin 🙂

      • Ikväll insåg jag varför jag inte kommit någonstans med min plan! Mamma 80+!
        I hennes värld ska man (jag) bo i lägenhet i stan och jobba 40 tim/vecka på det statliga verket och inte bo i en stuga i skogen och frilansa som konsult.

        • Om du förväntar dig något stöd eller en push från omgivningen för att leva annorlunda så för du nog leta. Det är många ”var vid din läst” tänkare i vår omgivning.

  10. Åh detta är så spännande! Jag följer bloggar som vågar utmana den gängse konsumtionen och blir så inspirerad av detta. Jag är fast i vanligt Svensson liv med jobb 40h/vecka, hus, Volvo, 3 barn…. jag längtar efter mer frihet över mina dagar. Försöker betala av de lån vi kan, och funderar nu på vad kommande steg ska va.
    Vilka steg har ni andra tagit för att bli mer oberoende, fri över er tid?

    • Intressant!

      Jag tycker ett viktigt steg för mig har varit att inse att glädje är en känsla. Inte en sak, inte en aktivitet. Det är egentligen glädjen jag söker i det jag gör, men jag missar den oftast.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna