Jag och bloggandet – Snart två år som Onkel Tom

40
12

Jag frågar mig ganska ofta varför jag bloggar. Jag frågar mig också varför jag skriver det jag gör och vem som lyssnar, eller snarare läser det jag gör. Jag vet inte om jag har några bra svar, eller om jag ens söker ett svar.

Det som oftast väcker frågan om mitt bloggande är tidsåtgången och de begränsningar som följer med det. Det går åt enormt med tid att skriva bra inlägg som jag känner tillför något och som jag känner stolthet i att publicera. Ofta får jag posta inlägg som jag skulle vilja gjort lite mer med, som dom är, för att tiden inte räcker till till mer.

Det som drabbas då är min hantverksglädje. Det är allvarligt nog, men i praktiken så blir också inlägget mindre värt för dig som läsare. Nu, såväl som i framtiden. Varje välskrivet inlägg bygger upp Onkel Toms stuga och värdet på bloggen som helhet, medan ett halvbra inlägg möjligtvis kan ge några visningar den dag det publiceras.

Jag startade bloggen för att jag behövde skriva av mig. Eller, nej! Det är faktiskt bara halva sanningen. Jag ville skriva fina investeringsanalyser och vara lite som den amerikanska storbloggaren Mr.  Money Mustasch också. Jag ville dessutom missionera om vårt nya liv.

Just inspirationen från Mr. Money Mustasch och missionerandet är tydligt i tidiga inlägg här på Onkel Toms stuga. Jag förfasar mig över all idioti i omvärlden och och du som läsare får tydligt höra vad jag tycker du borde göra. (Av någon anledning är just inlägg där jag rasar och hånar samtiden väldigt populära bland bloggens läsare – sett till kommentarer och delande på sociala medier. Jag undrar dock om de som söker på Google och hamnar här delar den uppfattningen. Det är rätt många som vill ha mer information om privatleasning som hamnar på detta inlägg exempelvis. )

När jag går tillbaka och tittar på tidiga inlägg så syns det tydligt en trend, ett skifte i hur inläggen ser ut, efter cirka ett halvår. Vissa inlägg blir mer resonerande, mer självcentrerade och mer utlämnande. Då det sker blir inläggen ofta lite längre. Det hänger intimt samman med min egen inställning till bloggandet. Efter ungefär ett halvår hade behovet av att sprida ett budskap fått konkurrens av själva skrivandet. Bloggen blev en plats där skrivandet och berättandet har ett eget värde. Idag är det nog än mer tydligt.

Kanske är det just nu bloggens största begränsning för att växa vidare?! Den är väldigt svår att kategorisera som det är nu. Jag har gjort ett aktivt val att blanda flummiga resonemang med krassa siffror från vår vardagsekonomi. Det är bara ett exempel där bloggen haltar.

Jag skulle kunna släppa mycket av skrivandet kring sparandet och pratet om vår privatekonomi till förmån för annat. Men till viss del handlar också skrivandet om en längtan av att ”hålla i” de förändringar vi gjort och det vi lärt oss i vår lilla familj. Bloggen blir ett sorts tempel för dyrkan av mitt och vårt nya liv där dyrkandet blir ett sätt att hålla idéerna vid liv.

Som en sidokommentar: Ska den här genomgången vara komplett bör väl även viljan att skriva om min och kanske vår allas jobbsituation för att se om jag kunde hjälpa andra och mig själv i det nämnas. Men det har aldrig fått en så framträdande roll här. Dels för att mitt arbetsliv inte är så skruvat längre, dels för att det är så mycket roligare att fokusera på det som är påverkbart. Men det finns mycket mer att hämta i att skriva om arbetslivet, helt klart.

Jag har lagt enorm tid på det här inlägget. Det vill helt enkelt inte bli bra! I korthet försöker jag säga att det finns två synsätt på bloggandet som blivit väldigt tydligt för mig. Dels vad bloggen handlar om, dels själva skrivandet. För två år sedan var hade jag beskrivit vad jag ville skriva om på bloggen om någon frågat mig. Så är inte riktigt fallet nu. Numera handlar mycket av bloggandet om möjligheten att formulera tankar. Tankar som jag känner stor tacksamhet för att någon vill läsa.

Jag känner att jag har ett stort uttrycksbehov som bloggen hjälper till att fylla i form av inlägg och svar på kommentarer.

På senare tid har bloggen blivit mer. Den står liksom lite för sig själv, tillsammans med er som läser här. Med 300 – 500 personer som varje dag kommer hit och läser – som i sig ger någonstans mellan 500 – 1 000 sidvisningar – så har vi blivit en gemenskap. Jag känner mig som en viktig del i den gemenskapen. Det är också en gemenskap som jag funderar på om jag kan koppla mig hårdare till och få större glädje av. Jag styr snart min tid allt friare vilket ger andra möjligheter.

Att skriva är ett hantverk som jag aldrig varit speciellt duktig på, men som jag genom utbildning och arbete ändå använt mig av relativt mycket. Jag tycker det är en ganska korrekt beskrivning att säga att det som skrivs här är mer ett resultat av övning än talang.

Se inte detta som något utslag av falsk blygsamhet. Det finns många bloggare som skriver så mycket bättre än jag men som har svårt att få till något läsvärt i längden då dom helt enkelt inte har något att berätta. Det problemet har inte jag. Jag har massor att berätta! 🙂

Min egen bild av bra bloggare är att dom just har en förmåga att berätta något ofta, som vi som läsare vill läsa. Som krönikörer i tidningar, fast ännu mer extremt. Då är faktiskt språket bara en del i helheten.

Det gjorde att jag inte kände att det var någon större tröskel för att börja skriva på en blogg. Jag har dessutom bloggat tidigare i ett helt annat sammanhang. Men jag kan ändå känna mig stressad och pressad av att jag saknar lättheten och elegansen i språket som vissa andra bloggare har. Jag får också lägga enormt mycket tid på korrekturläsning, trots detta så hittar jag ofta relativt mycket fel i gamla inlägg.

Mitt skrivande

Men en sak är säker. Övning ger färdighet! Det här inlägget är det 270:e inlägget på Onkel Toms stuga. Jag har idag skrivit mer text än vad som finns i en tjock bok, här på bloggen. Och det märks!

Jag skriver mycket snabbare nu än tidigare. Jag fastnar allt mer sällan i språket. Jag trasslar inte alls in mig i meningarna som förr.

Som ni ser ovan så är jag bekvämare med att skriva enklare och mer korthugget, men jag kan också låta meningarna rinna iväg och bli längre. Som att meningarnas utformning är en del i själva berättandet. De ger rytmen.

Om jag skulle råda någon idag att starta en blogg så är just glädjen i skrivandet och interaktionen med läsarna det som jag skulle lyfta fram.

Övandet har också fått andra konsekvenser. Det finns faktiskt två embryon till böcker här på datorn. En barnbok och en ungdomsbok. Jag har också en idé på en vuxenbok. Det hade aldrig skett om jag inte övat mitt skrivande som jag gjort de senaste åren.

I takt med att skrivandet blivit viktigare har också glädjen i läsandet ökat.

På något sätt knyter den avslutningen samman inlägget med bloggen som helhet. Onkel Toms stuga handlar om vår jakt på ett liv där vi gör det mesta av det som erbjuds oss. Jag har bekanta som valt att lägga två år på villarenovering och poolbygge. Och dom som lagt två år på att åka hit och dit. Jag har lagt två år på att blogga. Jag vill påstå att jag med mina val kommit ut som vinnare. Dels för att jag har haft väldigt trevligt till låg kostnad under dessa två år, men också för att jag skaffat mig en färdighet som jag har stor glädje av i framtiden.

Ditt bidrag

Kan inte du skriva lite i kommentarsfältet och berätta vem du är och varför du kommer hit? Det är väldigt lätt att kommentera här. Det krävs inga komplicerade registreringsförfaranden eller att du lämnar ut ditt namn och emailadress även om det ser ut så. Om du kallar dig Kalle Anka med email: kalleanka@ankeborg.se (som exempel) så kommer din kommentar ändå att komma till mig för moderering.

Alla som postar sin första kommentar hamnar först hos mig för genomläsning, så det kan ta en stund innan din kommentar publiceras.

Tveka inte nu, låt oss höra! Vem är du? Vad gör du här? Vad hoppas du se på Onkel Toms stuga i framtiden?

Notera: Om du har lust att kommentera bloggens format kan det vara bra att börja med att titta i inlägget kring just format, navigering och sökfunktioner med mera som postades för ett par dagar sedan. Men alla synpunkter mottages tacksamt!

40 KOMMENTARER

  1. Man, jobb inom transportsektorn, 29år.

    Med förhoppning om att snart använda min andra hand när jag räknar min förmögenhet så har frågorna om hur man ska leva livet framöver också blivit mer aktuella.

    Gillar din blogg för att den är mer än aktietips och räkneexempel. Gillar hur du resonerar kring livet generellt.

    • Hej FW,

      Vet du vad? Google ger ganska goda möjligheter till bloggare att uppskatta sin läsarkrets i form av ålder och kön. Enligt Google så är bloggens läsare i väldigt stor utsträckning yngre än jag. Könsfördelningen är dock väldigt jämn. Så många här är i din ålder, kanske något äldre. Det är något jag funderat mycket över.

      Tack, jag flummar på så får ni säga till om det bär helt åt pipan! 🙂

  2. Då har vi skrivit ungefär lika länge och ungefär lika mycket! Jag undrar också ofta över varför jag bloggar, och tycker ofta också att min blogg är spretig. Ibland handlar den om mig och min familj inkl katter och ibland om Portugal. Men måste allt passa in i ett enda prydligt format? Kan det inte få vara lite organiskt och oordnat? Jag vill i alla fall att min blogg ska drivas av lust att skriva och kommunicera, inte av lusten att få fler läsare till varje pris. Och växer gör man ju ändå på något vis. Din blogg är rätt stor, och kommer säkert att fortsätta växa om du fortsätter som nu. Blandar lite. Det ger ju bloggen en bredd. Jag kanske skulle inte läsa den om den bara handlar om investeringar sparande, någon annan skulle kanske tröttna om just detta saknades. Ja, det tar tid att blogga, och man frågar sig ofta varför man lägger ned så mycket tid på det, men det ger en hel del. Det är lite terapi, lite hantverk, lite kommunikation. Rätt skönt och stimulerande. Man behöver ju heller inte posta så ofta om man inte vill. Förresten, hade inte jag bloggat och inte du heller så hade inte du kontaktat mej för intervjun, och jag hade inte börjat följa din blogg och genom den blivit inspirerad att hålla kassabok (eller vad det heter). Tack för den inspirationen. Och PS. Jag tillhör dem som tycker det är kul när du är arg.

    • Åsa, du har rätt. Genom bloggandet har jag hittat dig/er på ett sätt som jag aldrig skulle gjort annars.

      Nej, en blogg måste inte följa en mall. Den beskriver nog bäst en persons eller familjs resa. Men det måste finnas ett huvudtema. Precis som du skrev så har ju investeringståget gått på den här bloggen. I så fall är det bättre att börja på nytt i annat namn.

      Det är kul att kunna glädja genom ilska 🙂

  3. Hej Onkel Tom,

    Man, 28 år, sambo utan barn, jobbar inom IT i en större svensk stad. De senaste 2-3 åren har jag blivit mer och mer intresserad av privatekonomi och investeringar. Har påbörjat en resa där målet är att helt kunna täcka mina utgifter med aktieutdelningar.

    Tack för en bra blogg! Den är en inspirationskälla, och jag gillar det nuvarande upplägget.

    • Hej Godismaz!

      Som jag skrev tidigare så är det många som är yngre än jag är som läser bloggen. Det är som många i min generation på något sätt inte orkar inse att det finns något annat. Dom renoverar poolen, byter trädäck och bil i stället. Jag önskar att jag fångat mer möjligheter när jag var lite yngre 🙂

  4. 32-årig tvåbarnsfar. Civilingenjör som just nu är föräldraledig.

    Tänker ofta annorlunda och är den som har en avvikande åsikt i diskussioner. Därför är det befriande att läsa om fler som tänker annorlunda. Gillar att du även beskriver dina svagheter, tråkigt med superbloggare.

    Tror jag kom hit från en annan sparblogg. Vi har som mål att spara 50 % av inkomsten. Till att börja med i form av ganska mycket amortering då vi precis kommit in på bostadsmarknaden till ett ganska dyrt pris.

    Själv har jag varit föräldraledig mycket och upplever det som en frihet även om det sinkar det långsiktiga sparandet.

    /Sigge

    • Hej Sigge,

      Jag har några bloggare jag följt som blivit som du säger ”superbloggare” och då orkar jag inte längre.

      Om det är något jag skulle vilja gjort annorlunda så är det att jag ”lurades” med i mainstream-livet. Jag är inte mainstream och har inget där att göra. Så fortsätt tänk annorlunda!

  5. Familjefar som insåg finessen med utdelningsinvestering för ca tre år sedan. Vi (jag, fru och ett barn) har precis nått första miljonen och stretar vidare med målet att ev. sluta jobba inom 8 år. Vi har även en vilja att hitta ett annat hus eller tom en gård på landet med större mark där vi kan bli lite mer självförsörjande på frukt och grönt…
    Började följa en del olika ekonomibloggar men har klart mest utbyte av din. Dels pga av bredden, det är inte bara en massa data på köp/sälj och utdelningar utan även personliga reflektioner, budget, försäkringar mm. som väcker frågor att fundera på.
    Själv har vi skalat ner på det mesta, t.ex hemtelefon, tidningar, utemat och försäkringar. Finns dock fortfarande en hel del att göra, fackavgift t.ex…
    Keep up the good work !

    • Hej Pelle,

      Tack!

      Det låter ju som om vi har många beröringspunkter. Du behöver bara skaffa lite fler barn bara 🙂

  6. ”Det finns många bloggare som skriver så mycket bättre än jag men som har svårt att få till något läsvärt i längden då dom helt enkelt inte har något att berätta. Det problemet har inte jag. Jag har massor att berätta!”

    Vilken självinsikt. Som läsare kan jag bara hålla med. Din blogg är i en egen klass bland de jag följer (har nog koll på de flesta). Styrkan är att innehållet är levande och oförutsägbart. Som läsare kan jag inte i förväg veta vad texten ska innehålla och mynna ut i. Det är sådant som gör bra journalistik och litteratur.

    Förmodligen smittar denna inställning av sig även i kommentarsfältet. På många andra håll är det ofta mest ryggdunkningar tryfferat med gnäll och invektiv. Inte så här. Nivån är högre, resonerande och trevlig. Just så man vill att ett livligt men städat samtal ska vara.

  7. Är några år och 40, jobbar som IT hantverkare.

    Jag försöker ta till mig olika perspektiv på tillvaron genom att ögna igenom ett antal bloggar. Din brukar ligga med i blogglistorna på andra bloggar så jag hoppar in här där och då. Gillar inte allt som jag läser men jag försöker reflektera över varför och se hur det passar in i min värld. Gillar dock bredden och de resonerande inläggen. Många ekonomibloggar är ganska smala och ”inskränkta”, de har sina plats och när de gör sin sak bra så är de väldigt bra. Jag kommer dock hit för att jag tycker du ger ett bredare perspektiv på ekonomin och livet. Jag vill fortsätta läsa utmanande tankar och idéer, gärna relaterat till privatekonomi och personlig utveckling när jag kommer hit.

    Själv planerar jag att vara helt skuldfri inom två år. Jag har förmånen att bo i en fin lägenhet utanför Stockholm som ökat i värde med en nolla på slutet sedan jag köpte den och jag har valt att ha en villa på landet som fritidshus. Det kostar i tid och pengar att ha två boenden, men jag upplever det som värt det. Jag investerar gärna i stabila bolag som har vinster att dela ut. På så sätt får jag in en del kontanter att investera i depån vilket håller aktieintresset vid liv. Jag sätter av ca 40% av inkomsten i långsiktigt sparande, just nu ska det användas detta för att amortera. Men första halvåret i år har jag istället valt att använda de pengarna för investeringar i bostäderna, för att få ork och motivation för att kunna fortsätta den ganska hårda planen jag har satt upp. Det är något jag lärt mig genom åren, jag måste ha andningshål i planeringen för att hålla motivationen uppe, så jag planerar in andningshål / belöningar efter resans gång..

    Jag började den här resan 2009 med en plan som jag följt och reviderat genom åren, mitt mål då var att få en direktavkastning varje år som motsvarade en månadsutgift, det har reviderats flera gånger, men nu är målet att min portfölj ska ha en avkastning på en nettoårslön innan jag går i pension. Jag har världens roligaste jobb så jag investerar inte för att kunna sluta jobba, utan för att ha frihet att göra det jag vill i alla situationer.

    • Hej Calles Husse,

      Tack för feedbacken. Du verkar vara inne lite på samma spår som många andra och din uppfattning om bloggen stämmer nog med en vag idé om hur jag vill att det ska vara att läsa bloggen.

      Jag tycker du berör två intressanta aspekter på sparande. 1) att det är en lång process vi som sparar måste förhålla oss till, och 2) vi måste inte spara för att sluta jobba. Friheten som följer med pengar på banken är mycket mer vittomfattande än så.

  8. Kvinna 35 år. Bori Norrland med man och en sexårig dotter. Jobbar som ekonom.

    Har nu ica 2-3 år sparat för att bli ekonomiskt fri, har ca 9 år kvar om planen håller 🙂

    Denna process ( och kanske att jag blir äldre ) har fått mig att fundera och reflektera över så många saker. Känner att jag inte längre har vanliga Svenssons värderingar. Tror att dessa kommer av att jag har en tro på att jag om några år är fri att göra vad jag vill med resten av mitt liv. Samtidigt som detta då måste ske under vissa prioriteringar för jag kommer ej ha oändligt med pengar då. Utan jag väjer en enklare livsstil.

    Medans denna process fortgår hos mig är det både inspirerande och stimulerande att ta del av dina funderingar. Keep up the god work. 🙂

    • Hej K,

      Jag känner inte heller att jag delar Svenssons värderingar speciellt ofta. Men jag tror ändå inte att vi är så speciella vi som håller lite hårdare i plånboken och kanske inte konsumerar på i samma omfattning som andra.

      Visst känns det härligt att tänka sig att bli fri.

  9. 48 år, egenföretagare tillsammans med min fru. För cirka 7-8 år sen bestämde vi oss för att jobba mindre. Sen dess har vi legat på lite mindre än varsin halvtid. Brukar säga ”vi har inte råd att jobba heltid, det kostar minst 40 timmar i veckan”.
    Gött att lugna ner köphetsen och skönt att kunna vara mer ute mer och ha färre tider att passa.
    Tyvärr fattade vi inte plus&minus förrän för tio år sedan, så vi är inte ekonomiskt oberoende men en liten stril med passiva inkomster har vi 🙂
    I övrigt betalt boende som vi köpte för länge sen, dessutom av lågenergityp med rejäl kakelugn och ved på tomten.

  10. Hej!

    Började läsa bloggar i höstas när jag blev föräldraledig med vårt 4:e barn. Blev många ekonomibloggar men även några mer spännande, däribland din. Tror läsandet kom sig av mer tid men även att sambon fick jobb för första gången på några år. Dvs väsentligt lättare att stoppa undan pengar.

    Gillar verkligen att bloggen spänner över många områden. Även att det inte är fokus på själva aktieinvestingarna, går alldeles utmärkt att läsa på andra ställen.

    Något du redan har bidragit med i vårt liv är att det inte blev någon skidresa i påsk. Det är väldigt roligt när vi väl är där. Dock tar det en knapp vecka att packa. Två dagar att åka samt en halv vecka att komma i ordning igen. Detta förutom pengar som skulle motsvara ytterligare 2,5 veckors ledighet för hela familjen. Tack!
    (Nu är det inte så att alla resor inte kommer att bli av men den här var hetsig att få till när sambon nyss börjat på nytt jobb och redan hade många resor…)

    • Hej Erik,

      Vad roligt att jag lyckades stjälpa påskledigheten 🙂 Var så god!

      Men visst är det lite märkligt att vi måste söka oss till en märklig plats på nätet för att få en referens som säger att vi inte ska konsumera mer än vi orkar med.

  11. Man. 25 år och ekonomistudent.

    Jag har hela mitt yrkesliv framför mig vilket jag känner är betungande. Jag har inga intentioner att spendera kommande 40-45 år på ett jobb 40 timmar i veckan. Mitt mål från start är att bygga upp en fuckoff-buffert så att jag när som helst kan säga upp mig om jag skulle vilja.

    Att läsa bloggen är ett sätt för mig att bli motiverad av en person som jobbar mot samma mål; att bli ekonomisk oberoende.

    • Hej ERG,

      Jag önskar att jag börjat tidigare. Det är ingen raketforskning det här, det är bara nöta under en lite längre tid.

  12. 33-årig man, lärarstudent – med siktet inställt på att i framtiden bli ekonomiskt fri.

    Är relativt ”ny” på området då jag först började intressera mig för investerande/sparande för ca två år sedan. Upptäckte bloggen av en slump via Stefan Thelenius bloggroll. Tittar in lite då och då. Vissa inlägg är intressanta, andra inte. Det jag gillar mest är att du med klarsynta ögon tittar på hur saker och ting verkligen är och skriver utifrån det. En svensk motsvarighet till MMM kanske? Det som också är bra här är att bloggen ger en helhetsbild över att leva sparsamt och enkelt, det är inte ett ensidigt fokus på att göra småsaker, som man ser i andra sparbloggar. Din blogg (i kombination med andra bloggar och böcker ) har fått mig att ifrågasätta förgivettagna saker i dagens konsumtionssamhälle, för vilket jag är tacksam. För att bli ekonomiskt fri och orka leva sparsamt tror jag det handlar om mer än att bara följa en sparlista utan man måste ändra hela sitt förhållningssätt och sin livsfilosofi om man ska lyckas.

    Jag har själv planer på att starta en blogg i framtiden, med eventuellt ett liknande tema, så det är inspirerande att följa din resa. Tycker absolut att du borde gå vidare med dina bokprojekt, men ett i taget kanske 🙂

    • Tack Martin,

      Jag funderar lite på ordningen i det du skriver.

      För att bli ekonomiskt fri och orka leva sparsamt tror jag det handlar om mer än att bara följa en sparlista utan man måste ändra hela sitt förhållningssätt och sin livsfilosofi om man ska lyckas.

      Jag tycker vi borde diskutera förhållningssätt till livet och livsfilosofi i högre utsträckning oavsett om vi har målet att bli ekonomiskt fria faktiskt. Det finns så mycket att hämta där som är en ren vinst. Det är inte bara en anpassning i ett ekonomiskt schema.

      • Det har du rätt i. Det är mkt större en den ekonomiska biten. Du har inte funderat på att bli stoiker? Eller kanske redan är det? ☺️ Du har skrivit en del som kopplar till den livsfilosofin. Bland annat något i stil med att det är lönlöst att bry sig om sådant man inte kan påverka, typiskt stoiskt tänk. Även att leva ett enkelt liv fritt från alltför mycket saker är helt i linje med stoicismen.

          • Kortfattat kan man säga att en stoiker är någon som ser på tillvaron med rationella ögon så som den verkligen är. Kärnan i stoicismen är att leva i enlighet med naturen, dvs att leva ett enkelt liv med lite/inget fokus på externa saker utan istället fokus på det interna, vad man själv tänker och tycker. Mycket handlar om att bevara lugnet oavsett situation. Centralt inom stoicismen är också att göra en distinktion mellan vad vi kan kontrollera och det vi inte kan kontrollera. Det man ska fokusera på är alltså det man KAN kontrollera. De kändaste stoiska filosoferna är Seneca, Epiktetos och Marcus Aurelius. Även den amerikanske ex-presidenten Bill Clinton är uttalad stoiker.

            Det är en relativt snabbt växande livsfilosofi som får många nya anhängare varje år världen över. Skaparna av KBT blev mycket influerade av stoicismen, inte många som har koll på detta faktum. En bra introduktionsbok på ämnet är William Irvines ”A Guide to the Good Life: The Ancient Art of Stoic Joy”. Den är mycket läsvärd och intresseväckande. MMM och ERE har båda läst den. Som du ser av ovanstående har stoicism en del gemensamt med minimalism.

  13. Eftersom jag uppskattar din blogg mycket (men inte kommenterar ofta) känner jag mig manad att kommentera. Jag är man, 29 år, ingenjör, storstadsbo, rötter norröver, sambo, planerar familj… Utåt sett framstår jag som rätt mainstream gällande karriär och allmän ”appearance”, men är innerst en drömmare som funderar mycket över alla beslut jag tar. Trots detta tycker jag själv att jag varit rätt naiv gällande hur livet ska vara och levas, men det var inget som ett par år i arbetslivet/riktiga livet inte kunde ändra på 🙂 Insåg då, för ett par år sedan, att jag måste börja bygga upp egna ekonomiska möjligheter vid sidan om karriären för att ge mig fler frihetsgrader. Om jag mot förmodan skulle ångra mig om fem år så har jag åtminstone en påse pengar att sätta sprätt på 🙂

    Det jag uppskattar med din blogg är främst mänskligheten. Det du skriver känns äkta. Håller verkligen inte alltid med dig, men just att du utmanar gör att jag kommer tillbaka. Många andra bloggar läser man bara, nickar jakande, går vidare och glömmer inläggen en kvart senare. För min del får du gärna posta lite kortare ”tramsinlägg” nu och då. Typ en bild på något intressant i torpet med en kort kommentar. (Tänker på bilden du publicerade i nåt inlägg med texten ”funny how things start go your way when you stop giving a fuck”, dvs alla inlägg behöver inte vara högkvalitet). Ska vi ta ”tramsinlägg” till sin ytterlighet så har vi ju superbloggaren Miljonär innan 30, vars inlägg ofta känns skrivna på en kvart och utan någon egentlig substans. Ändå fängslas så många av honom (mig inkluderad)…

    En sak med sparbloggar/kommentarer jag allt oftare tycker mig se är ”sektbeteende” (kanske väl starkt uttryckt). Främst stör jag mig på hur ”upplysta” många tycker sig vara och hur man ser ner på mainstream/the Joneses (de icke upplysta). Hur man antar att folk i sin omgivning tanklöst lever sina liv, fast man inte har en aning. Skulle inte förvåna mig om jag t.ex. har en eller flera kollegor som är sparnördar och som i tysthet dömer mig och min tillsynes ytliga livsstil. Det är klart att man måste kunna raljera (finns ju mycket idioti i samhället), men i huvudsak tycker jag man ska utgå från sig själv snarare än att användas andra förmodade tanklöshet och brist på kritisk analys som ett bevis på att man själv har rätt.

    • Hej H,

      Vilken snäll och bra kommentar.

      Inledningen är klockren. Det värsta läge vi kan hamna i är att vi tycker nuvarande approach är skit och då har vi ju pengarna kvar. Men frihetskänslan blir stark om man jobbar å andra sidan så …

      Ambitionsnivån på en blogg är en väldigt svår fråga. Inlägg av hög kvalité tar tid att skriva men har högre läsvärde både när man postar och senare. Att inläggen har ett senare värde gör att bloggens totala värde ökar med tiden för den som läser här. Men att bli för inställsam mot sina läsare samtidigt som man som bloggare ställer för höga krav på sin produktion är ett säkert sätt att döda ett bloggande.

      Jag gillar att tramsa och jag skulle gärna skriva mer, men just nu är det här produktionen jag orkar med och jag skriver främst för jag har skrivklåda. Det är bara då jag kan avsätta tillräckligt med tid. Men jag tar till mig rådet, det är klokt.

      Avslutningsvis så håller jag helt med dig. Jag brukar ofta skriva i kommentarer att ”vi är nog inte så annorlunda” eller liknande. Men det är också viktigt att förstå att vi som människor vill känna tillhörighet. Det finns ingen vi-känsla om det inte finns dom-känsla är ett fyndigt uttryck som är väl så sant. Så vi alla får balansera lite. Inte dra för stora växlar på att vi är annorlunda men häckla andra tillräckligt så vi tycker vi tillhör en speciell skara 🙂

  14. Kvinna, 28, inga barn. Har nyligen börjat plugga igen (till psykolog) och kommer pga det beslutet leva flera år utan inkomst . Jag läser för att få en tankeställare kring saker jag tidigare tagit för självklart (tex att man ”borde” köpa ekomat, att när jag får barn borde jag skaffa ett stort hus med stor trädgård). Jag tycker också om tips kring hur jag kan dra ner på kostnaderna i vardagen, lästips, och historier om hur du vågar gå mot strömmen och leva ditt liv som du vill.

    • Hej Kvinna 28 🙂

      Lycka till med studierna! Jag har pluggat i många år och sugen på att göra det igen. Om jag pluggade nu skulle jag se det mer som ett äventyr än jag gjorde förra gången.

      Det blir nog lite gott och blandat av det du önskar. Det ska också bli lite lättare att hitta gamla inlägg framöver.

  15. Jag är kvinna, 48 år, boende i Norrbotten efter några år i Stockholm. Inga barn men hund och särbo. Har nog förenklat en hel del i mitt liv utan att riktigt fatta att det var downshifting. Hade dessutom ett friår för ca 10 år sedan – synd att det plockades bort, borde nästan vara obligatoriskt så att man inser hur mycket som är intressant utanför jobbet.

    Din blogg hittade jag via någon annan ekonomibloggare – att faktiskt kunna styra sin tid och framtid genom att leva sparsammare var en ögonöppnare för mig. Jag håller definitivt inte med dig jämt, men skrattar åt mycket och gillar att du delar med dig av känslor och tankar förutom investeringar.

    Sen måste jag säga att kommentarsfältet oftast är (nästan) lika läsvärt som inläggen. Många intressanta synpunkter och diskussioner och ändå en schysst ton, det gillas 🙂

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna