Att jobba utan stress

19
142

I lördags så jobbade jag snudd på åtta timmar. En vanlig arbetsdag alltså.  Det var vedbestyr ute på gården som gällde i aprilvädret. Det var skittungt och jag var helt slut på kvällen. Det var åtta timmar hårt fysiskt arbete. Men det var ingen stress.

 

 

Svärfar, som var med periodvis, poängterade just det.

– Så här jobbade gubbarna förr. Hårt och länge. Men ingen stress.

Nu på söndagmorgonen så skrev jag ett blogginlägg. Någon timme som jag hoppades skulle bli mys framför spisen medan värmen anlände blev inte så. Det blev stress. Typisk familjestress. Sambon satte sig bredvid och pratade oavbrutet. Jag var tvungen att sätta i kontakten till datorn för att få lite el. Det blev inte så bra, utan det fanns risk för att någon kunde fastna i sladden och riva ned datorn när dom gick förbi. Naturligtvis blev platsen där jag satt plötsligt en passage för alla och allt. Hela tiden. Värsta högtrafiken över min elkabel. Mina axlar åkte upp och signalen från magen blev tydlig.

Myset infann sig aldrig. Jag blev bara stressad. Glädjen försvann.

Jag funderade lite på det här med stress under lördagskvällen. Över svärfars kommentar. Jag reflekterade över hur mycket jag stressar jämt. Jag jobbar för sällan som jag jobbade med veden. Jag jobbar för ofta som jag jobbade med blogginlägget.

Jag stressar absolut mest hemma, eller rättare uttryckt i privatlivet. Det är främst sambon och barnen, men även min höga ambitionsnivå och tidsoptimism i allt, som gör det.

 

 

I arbetslivet har jag det ganska lugnt idag. Där är utmaningen att inget går lätt. Jag sitter med frågor som ingen kan eller vill besvara. Det är oklart och segt. Jag är ganska van vid det och blir inte så stressad, men jag får ingen energi. Jag har svårt att jobba med någon trots att många trots allt kräver min närvaro. Jag jobbar ofta med att vara på plats.

Vedhuggningen är annorlunda. Där finns inget oklart. När något är jobbigt så är det fysiskt jobbigt, inte psykiskt. Är det jobbigt får jag vila mig lite så orkar jag sen.

19 KOMMENTARER

  1. Stress kommer sig väl när man inte kan överblicka hur arbetssituationen kommer se ut och inte kan se hur man ska bli klar inför vintern med vedtraven, eller med blogginlägget innan middagen ska lagas. Det tillsammans med att man umgås med människor som inte förstår att hela ens liv hänger på det där vedträt/bloggen.

    Jag undrar hur många av de 30 kubik ved vi behövde om vintrarna du har huggit?

    • Erik, det är en bit kvar till 30 kbm. Men vi bor ju inte där i vinter så …. Jag kanske har handsågat och huggit upp 4-5 kbm. Inte en motorsåg så långt ögat når! 🙂

      Jag stressar ofta i bemärkelsen att jag har ont om tid eller att något annat stör mig när jag jobbar. Om jag kommer hem med fyra barn så kan dom stressa mig sönder och samman, även om jag kan överblicka situationen.

      • Intressant för mig är barnen som en hög ved rätt avslappnande, men inte om jag måste få iväg den där grejen då stressas jag sönder, just för att jag förlorar kollen på hur mycket tid jag har med barnen vs. åtaganden.

        4 kubik ved är riktigt bra jobbat! Måste nog ta och hand jaga lite själv nu också måste säga att jag inte uppskattar motorsågen så mycket egentligen.

        • Du kanske ska låna våra barn ett tag 🙂

          Jag vi behöver nog kring 6-8 kbm under kommande säsong men jag skulle vilja få till cirka 20 kbm. En välfylld vedbod är som ett välfyllt bankkonto 🙂

  2. Min filosofi är att stress är någonting man väljer. Roten är oftast förväntningar på sig själv eller på andra som sällan uppfylls i verkligheten och som då leder till stress.

    8 timmars vedhuggning – då är förväntningarna väldigt enkla: “Jag ska stå här och hugga ved” och sålänge yxan inte går sönder eller man slår sig på tummen så känner man att man har lyckats och uppnått sitt mål.

    Jag är därför alltid väldigt medveten när det kommer till att sätta förväntningar. Ibland är det nödvändigt med stress, vill jag komma någonstans med min karriär behöver jag sätta höga förväntningar på mig själv och medarbetare. Men när det kommer till mitt privatliv väljer jag oftast att hålla förväntningarna på en nivå som jag vet att alla klarar.

    Stora problemet är att vara medveten om sina val, där hjälper meditation mig väldigt mycket 🙂

    • Hej Åke,

      Kloka ord och jag håller i stort med. Meditation är ett fantastiskt verktyg för att skapa distans och förståelse för sig själv dessutom.

      Men som jag sa till Erik, som småbarnsförälder har jag dessutom stressen som innebär att en vägrar klä sig samtidigt som en inte hittar sin läxbok. Om det inte räcker så har en bajsat färdigt samtidigt.

    • Ja, varför? Som någon jävla naturlag.

      Det är inte bara sant för sladdar. Ställ en bunke/bägare/skål/hink lite dumt så att den är lätt att välta. Vips! Som flugor runt skit!

      Varmt någonstans så man kan bränna sig! Boom, familjemöte!

  3. Se inte problemet, se utmaningen!!

    Det blir att lätta på pungen och besöka biltema, för att införskafa lite kulo, klammer och ett utvändigt uttag! DIY?

  4. Det är härligt med fysiskt arbete i egen takt. Att jobba hårt men veta att man inte har en deadline eller kvot man måste fylla. Om du hade haft ett ackord på vedhuggning så tror jag däremot att även det kunnat bli stressigt när du står där med 4 kubik men det skulle ha varit 7…och så är det snart mörkt. För närvarande går jag lite byggkurs hos en pensionerad granne, han jobbar hårt men tar dagen som den kommer….när vi var ute och mätte in tomten hos dem förra veckan och det var klart och inomhus arbete väntade så konstaterade han helt enkelt att “en sån här dag ska man inte gå in” och så spatserade vi runt på tomten och i markerna runt tomten och kollade på gamla ruiner, vattendrag och spirande vårväxter istället…jobbet inne blir en annan dag…så vill jag leva…hårt arbete men helt efter den naturliga rytmen.

    • Som någon tidigare skrev så är ju stress en känsla. Jag tror man kan bli stressad i vanligt fysiskt arbete samtidigt som man kan låta bli att stressa på kontor. Men det finns en naturlig rytm som du skriver när man ägnar sig åt vissa jobb. Den hjälper liksom till.

  5. Stress kommer man inte undan men man kan mitigera den. En matta/handduk över kabeln så försvinner eller minskas nedrivningsrisken.

    Sedan kan man ju också placera utrustningingen mm så att kabeln rycks ut ur transformatorn eller dator under en eventuell snubblingshändelse…

    För också över stressen till ungarna… Torka själv eller vänta tills det är din tur. Bra livserfarenhet 🙂

  6. Stressen -den värsta fienden. Märker själv hur jag ändå vänjer mig vid olika typer av stress. Besökte ICA en lördag kl. 15.30 härom veckan och det gör jag inte om. Som föräldraledig har jag ju kunnat handla mitt på dagen en period och är helt ovan vid den typen av stress som kommer av ett virrvarr av högljudda, lördagsmatsugna familjer. Började nästan gråta.

    • Jag blir inte så stressad av stressande miljöer så som handlingen – eller köpcentra – som du säger. Men vilda barn kan ändra det. Det är intressant att vi kan uppfatta olika tillfällen så olika.

  7. Jobbade ju som högstadielärare i tio år. Vissa dagar (ganska ofta) kändes det som ett gatlopp, ibland (också ofta) som Absurdistan. Delade arbetsrum med två arbetslag bestående av stressade kollegor. På andra sidan den papptunna väggen kunde man höra brölet från eleverna, och det var alltid någon som “knackade på” -försökte sparka in dörren. Hatade min arbetsmiljö och vad den gjorde med mina nerver.

    • Ja, jag förstår vad du pratar om.

      Det var ju just arbetsmiljön och arbetssituationen som jag hade för ett par år sedan som fick mig att mycket mer aktivt ifrågasätta vad jag höll på med. När det var som värst han jag inte pinka på 8-9 timmar samtidigt som jag skulle skriva kontraktstexter om 100-tals sidor i ett kontorslandskap där jag blev störd var 5 minut. Dessutom tyckte jag riktigt illa om några av personerna som stod över mig i hierarkin.

      Samtidigt så är det så här det moderna arbetslivet ser ut för de flesta av oss. Absurdistan – bra ord förresten – betyder lite olika beroende på verksamhetsområde men är väldigt vanligt territorium. Jag tror vi måste lära oss mer om oss själva för att orka leva där.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna