Kommentarer 8

Vill du vara James Bond?

Jag tittade på Spectre – senaste James Bond filmen – tillsammans med familjen förra fredagen. Äldsta dottern kunde inte låta bli att kommentera utseendet på James Bond, eller kanske snarare mannen bakom: Daniel Craig. Han är helt enkelt jävligt snygg. Inte bara utseendemässigt, utan han har även kroppshållning och fysik som är imponerande. Efter en sökning på nätet noterar jag att Craig är ett år äldre än jag. Det sved!

 

Jag tyckte också Craig var en riktig pudding och sambon stönade fram något i samband med dotterns uttalande som knappast kan tolkas som hon hade en annan åsikt än sin yngre avkomma.

vad-ser-du
Vad ser du? Pryl eller person?

 

Det fick mig att börja fundera. Jag uppfattas inte riktigt på samma sätt som Daniel Craig är jag rädd. Fan vet om någon i min omgivning gör?! (Det kan finnas någon yngre tjej eller två på min arbetsplats, när jag tittat ordentligt, som skulle passa in, som tränar maniskt och inte har familj.)

Samtidigt så är jag ganska säker på att ganska många skulle vilja framstå som James Bond. Kännas sig som James Bond. Kanske är det just känslan jag är ute efter i det här inlägget.

Om jag ville bli som Daniel Craig, vad skulle det innebära? Hur långt bort är agent-looken? Jag tror att det för mig främst handlar om lite träning – mindre än vi tror –  och det handlar om kost.

Hur svårt kan det vara?
Hur svårt kan det vara?

 

Sedan är James Bond fri i senaste filmen.  Han följer sin egen agenda. Han har en bas som han kan agera från självständigt.

Jag vet inte om det finns någon poäng här. För min egen del så konstaterar jag att det jag skulle behöva få till för att bli mer James Bond handlar väldigt lite om någon pryl att konsumera. Det handlar mer om att vårda mig själv långsiktigt. Att göra prioriteringar som gör att jag för varje år som går kommer går ur året i bättre skick än jag gick in. Såväl fysiskt, psykiskt som ekonomiskt.

Långsiktighet, snarare än korta vinster gör mig till en James Bond. En förändring jag gjort, som är ett bra exempel, är att jag i princip inte dricker alkohol längre. Jag älskar vin och en god öl vid rätt tillfälle. Men att jobba en hel vecka och sluta veckan trött och sliten med en flaska vin är fel beteende. Det gör mig inte till James Bond, det vet jag nu. Det har jag försökt!

Jag är en trött, sliten gubbe som dessutom tycker han är för otränad, fet och låst i vardagens kvarn. Det gör ju att jag reagerar på just James Bond och hur han framstår. Ni som läser här kan ha andra förebilder som attraherar eller gnager så där småirriterande. För den mer generella diskussionen får James representera vården av sig själv och det långsiktiga målet för dig och mig som person och vår ekonomi.

Varför går vi inte alla runt som vår Bond? Det vanliga svaret vi alla ger är väl ”att vi måste jobba för försörjningen av oss själva och vår familj”. Frågan är bara när den sanningen slutar gälla? När ska vi odla vår James Bond? Är det efter barnen fått sin linssoppa eller efter eko-middagen i Thailand under vintersemestern?

 

Finns det något mitt-i-mellan? Hur prioriterar vi?

Vi har tidigare diskuterat hur vida bekvämlighet är det som driver sex appeal här.

Prenumerera  Gå in och gilla FB-sidan!  Följ på Twitter!

8 Kommentarer

    • Onkel Tom

      You know, you can put lipstick on a pig, …

      Det ligger mycket i det. Att försöka klä upp en trött och pluffsig kropp är svårt att få riktigt bra.

  1. Härliga tankar! Jag som är dagledig springer varje dag och äter hälsosamt. Har gått ner 25 kilo. Men nån James Bond blir jag aldrig. Möjligen en Jane Fonda 🙂 PS! Dricker ingen alkohol sedan 15 år. Åldern räcker.
    TREVLIG helg önskas fr sö Dalsand 🙂

  2. Storugglan

    Detta var ju ett lite oväntat inlägg. Eller… kanske inte.

    Jag tror att det kan handla om att börja se sig som Craig om man vill efterlikna (sin egen variant av) honom. Då kan ens beteende och attityd mer automatiskt styras om och ens synsätt blir självuppfyllande (har en del gemensamt med forskningen kring ”resilience”: http://www.newyorker.com/science/maria-konnikova/the-secret-formula-for-resilience).

    Detta tror jag gäller i synnerhet för alla oss som i likhet med dig har alla verktyg i form av kunskap om träning och kost på plats.

    När det gäller det praktiskt genomförbara i träning kommer jag osökt att tänka på Arne Tammers 15 minuter (finns väl i modern tappning av bl.a. Ove Rytter och Paolo Roberto).

    När det gäller det praktiskt genomförbara i kost tycker jag FFF har en bra ansats i detta inlägg:
    http://www.tradevenue.se/fantastiskafarbrorfri/mat-hur-vi-%C3%A4ter-billigt-och-bra

    ”En fullvärdig måltid utgörs av ett protein (kött, bönor,ägg), någon kolhydrat (potatis, ris, bulgur, vete, korn), grönsaker och möjligen någon sås. Att tänka i dessa termer och sedan komponera fritt istället för att tänka i väldigt specifika recept…”

    Jag själv skulle dessutom lägga till fett som en ytterligare komponent för att kunna jobba med det medvetet. Detta tänkesätt borde kanske också funka för barn, som ju i motsats till oss vuxna oftast inte vill hålla på och krångla till maten så som recept och blandningar av ingredienser medför. För oss vuxna har det fördelen (förutom de ekonomiska som FFF pekar på) att vi på enkelt sätt kan få ett funktionellt matintag.

    Kollade upp vem den där Craig är och hur han ser ut utan kostym. Är liksom du i samma ålder. Visst är karln i god form. Men det uppnår nog vem som helst med funktionell träning och kost med ganska enkla medel på ett halvår ett år. Men man måste nog våga låta det bli en passion, vilket kan vara lite skrämmande.

    En fråga till dig som cyklist: Vet du hur det är att cykla på Madeira och Azorerna? Har besökt Portugal och slagits av hur trevliga portugiserna är (men omkostnaderna är, som du konstaterat, som här i landet) och skulle kunna tänka mig att besöka även öarna. Eftersom bussförbindelserna på öarna inte sägs vara ”turistanpassade” och man rekommenderas hyra bil i stället funderar jag på om man i stället kan ta sig fram per cykel. Vad tror du om det?

    • Onkel Tom

      God morgon!

      Varför tycker du inlägget var oväntat? Din spontana reaktion vore intressant att höra.

      Länken beskriver Kasam? Gå tillbaka några inlägg så tror jag du ett inlägg om något närbesläktat så vitt jag kan bedömma.

      Happyride.se är platsen för cykelfrågor (förr happymtb) då jag tyvärr inte har en susning.

      • Storugglan

        Tack!

        Varför blev jag överraskad? Kanske för att det kändes så konventionellt och jag snarare uppfattar dig som okonventionell. Ska förklara vad jag menar.

        Att fästa den typen av vikt vid att någon är snygg och har en imponerande kroppshållning och fysik tycker jag är konventionellt. Räcker med att säga Aftonbladet, typ. Mänskligt men likväl konventionellt.

        Samma gäller slutsatsen att det bara är de som ”tränar maniskt och inte har familj” som ser ut så.

        Min erfarenhet är att de som konsistent uppnår detta gör tvärtom. De tränar inte för att de vill se snygga ut nakna. De tränar och äter medvetet för att det är en naturligt del av vardagen som de tycker är kul. Som en bieffekt får de en attraktiv fysik, var och en i sin egen form. De tränar heller inte maniskt utan smart och effektivt. Har ofta familj, vilket lärt de hur de ska använda även sin träningstid medvetet.

        Jag uppfattar Craig som en onödig och till och med motverkande parameter i förhållande till det du kanske vill uppnå.

        • Onkel Tom

          Tack. Intressant svar.

          Jag förstår hur du tänker och jag håller i princip med i allt du skriv. Men jag hade en helt annan ingångsvinkel. Jag har sagt, och läst många med samma åsikt, att ett av problemen med vår arbetsvärld och vårt konsumtionssamhälle är att vi inte blir några personer som någon annan vill vara.

          Jag tror ju däremot att rätt många vill vara James Bond. Å då funderade jag på vad James Bond har som vi andra inte har. Som inte en sönderstressad utbränd mellanchef eller slutkörd sjuksyrra inte har. Å jag såg inga prylar som gjorde skillnaden. Där var jag.

          Jag är egentligen inte inne i det här för att det finns något egenvärde i att vara annorlunda, jag söker nya vägar för dom jag provat inte tagit mig dit jag önskat. Men det betyder inte att mina mål alltid är ”annorlunda”.

Lämna gärna en kommentar!

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *