Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Vill du vara James Bond?

Jag tittade på Spectre – senaste James Bond filmen – tillsammans med familjen förra fredagen. Äldsta dottern kunde inte låta bli att kommentera utseendet på James Bond, eller kanske snarare mannen bakom: Daniel Craig. Han är helt enkelt jävligt snygg. Inte bara utseendemässigt, utan han har även kroppshållning och fysik som är imponerande. Efter en sökning på nätet noterar jag att Craig är ett år äldre än jag. Det sved!

Jag tyckte också Craig var en riktig pudding och sambon stönade fram något i samband med dotterns uttalande som knappast kan tolkas som hon hade en annan åsikt än sin yngre avkomma.

vad-ser-du

Vad ser du? Pryl eller person?

 

Det fick mig att börja fundera. Jag uppfattas inte riktigt på samma sätt som Daniel Craig är jag rädd. Fan vet om någon i min omgivning gör?! (Det kan finnas någon yngre tjej eller två på min arbetsplats, när jag tittat ordentligt, som skulle passa in, som tränar maniskt och inte har familj.)

Samtidigt så är jag ganska säker på att ganska många skulle vilja framstå som James Bond. Kännas sig som James Bond. Kanske är det just känslan jag är ute efter i det här inlägget.

Om jag ville bli som Daniel Craig, vad skulle det innebära? Hur långt bort är agent-looken? Jag tror att det för mig främst handlar om lite träning – mindre än vi tror –  och det handlar om kost.

Hur svårt kan det vara?

Hur svårt kan det vara?

 

Sedan är James Bond fri i senaste filmen.  Han följer sin egen agenda. Han har en bas som han kan agera från självständigt.

Jag vet inte om det finns någon poäng här. För min egen del så konstaterar jag att det jag skulle behöva få till för att bli mer James Bond handlar väldigt lite om någon pryl att konsumera. Det handlar mer om att vårda mig själv långsiktigt. Att göra prioriteringar som gör att jag för varje år som går kommer går ur året i bättre skick än jag gick in. Såväl fysiskt, psykiskt som ekonomiskt.

Långsiktighet, snarare än korta vinster gör mig till en James Bond. En förändring jag gjort, som är ett bra exempel, är att jag i princip inte dricker alkohol längre. Jag älskar vin och en god öl vid rätt tillfälle. Men att jobba en hel vecka och sluta veckan trött och sliten med en flaska vin är fel beteende. Det gör mig inte till James Bond, det vet jag nu. Det har jag försökt!

Jag är en trött, sliten gubbe som dessutom tycker han är för otränad, fet och låst i vardagens kvarn. Det gör ju att jag reagerar på just James Bond och hur han framstår. Ni som läser här kan ha andra förebilder som attraherar eller gnager så där småirriterande. För den mer generella diskussionen får James representera vården av sig själv och det långsiktiga målet för dig och mig som person och vår ekonomi.

Varför går vi inte alla runt som vår Bond? Det vanliga svaret vi alla ger är väl ”att vi måste jobba för försörjningen av oss själva och vår familj”. Frågan är bara när den sanningen slutar gälla? När ska vi odla vår James Bond? Är det efter barnen fått sin linssoppa eller efter eko-middagen i Thailand under vintersemestern?

 

 

Finns det något mitt-i-mellan? Hur prioriterar vi?

Vi har tidigare diskuterat hur vida bekvämlighet är det som driver sex appeal här.

Prenumerera  Gå in och gilla FB-sidan!  Följ på Twitter!