Sportlov – Ohhh vad det fanns mycket att prata om!

14
20

Jag tänkte svara Kilo, som kommenterade i föregående inlägg om sportlov.  Men jag kände att svaret blev så långt och omfattande att det är värt ett eget inlägg.

Nu vet inte jag något om Kilos liv och sammanhang utan pratar helt utifrån min världsbild. Och jag börjar med att säga att jag inte är emot sportlov, resor, semester eller evenemang. Tvärt om. Inlägget där diskussionen började hette just “Inget sportlov – Mixed feelings”.

Men jag känner att jag inte lyckades förmedla min poäng något vidare i det första inlägget (det gällde inte bara diskussionen med Kilo). Jag ville belysa en sportlovsresas vara eller icke vara i ett sammanhang. Kilos kommentar ger en bra ingång till en fortsatt diskussion.

Om vi inte skulle åka upp till fjällen skulle vår familj missa en vecka där vi umgås hela släkten. Jag tror jag skulle ha svårt att föreslå att vi alla skulle samlas en sportlovsvecka hemma i vårt hus istället för att åka iväg och samlas någon annanstans.

Jag tror Kilo har rätt! Men om jag ser till vårt liv så har de flesta stora kök, stora hus och både serviser och sängar för många gäster. Mor och farföräldrarna har husen kvar med massor av tomma rum. Själva hade vi säkert porslin för 36 personer när vi hade som mest. Ändå åkte vi till fjällen för att umgås. När vi köpte bilar så beaktade vi dessutom fjällresorna vilket ledde till att vi hade lite större och bättre bil. Så vi lyckades både upprätthålla möjligheten till social samvaro hemma samtidigt som vi hade en bil som möjliggjorde resande långt på vintern. Alltså kunde vi ju hälsa på släkten när som helst eftersom det var en ganska enkel resa.

 

 

Men nej. Vi åkte till fjällen för att umgås.

Stressen, pendlandet och livet med småbarn slet på oss. Vi behövde tid för oss själva. Vårda oss själva.

Alltså åkte vi till fjällen för att gå på after ski. Dricka dyr öl, lyssna på “Alice, Alice who the fuck is Alice” och sova dåligt.

Vi hade så mycket prylar att vi inte hann med att ta hand om allt. Det låg som ett ständigt ok över oss.

Alltså åkte vi till fjällen för att koppla av. Med arbetet som krävdes innan, själva sportlovet och det som följde efter så tog det nästan tre veckor av vår fria tid att greja sportlovsresan. (Jobba ifatt innan och efter både hemma och på jobbet).

Är ni med?

Jag har en arbetskamrat som ständigt bantar samtidigt som han är orolig för sin hälsa. Av något skäl som jag inte begriper så valde han då i sitt bantande att bygga utomhuspool hemma. Det tog massor av tid, kraft och pengar. Stressen gjorde dessutom att bantandet inte funkade under den perioden. Lagom när poolen var klar så åkte hela familjen på fyra veckors sommarsemester till USA. För det passade. Dom hade bekanta där som gjorde sitt sista år på utlandsvistelsen. På hösten var han tjockare än någonsin. Tröttare. Fattigare. Men vilket liv han hade!

Eller var han överallt och ingenstans? Hur tjänade alla händelser, som i sig gick att förklara, ett mer långsiktigt mål?

Jag tittar inte längre på samma sätt på vad människor äger och gör. Jag tittar på hur dom mår och hur dom utvecklas. Då finns det vissa personer jag vill vara. Tidigare tittade jag på vad människor gjorde och ville göra samma sak. Men väldigt ofta jag ville under inga omständigheter ha dessa människors liv eller vara dom.

Är ni med?

14 KOMMENTARER

  1. Jag är med. Men frågan är då varför så många av oss inte gör så som du beskriver. Satsar på passionen i stället för att sprida vår energi och våra pengar ut över en allt större yta av aktiviteter. Är det något farligt och skrämmande i passionen?

    Så länge vi jobbar ger arbetet oss inte bara pengar utan också tillräckligt med distraktioner (gärna utanför arbetstiden också). Det håller ofta passionen på säkert avstånd, om vi så önskar, medvetet eller omedvetet. När vi slutar jobba försvinner den möjligheten. Det öppnar för alla möjligheter till kris.

    Lever vi ut passionen kommer vi att säga nej till en hel del. Alkoholen för att den krockar med träningen. Köttet för att det krockar med den nyupptäckta etiken. Tv:en för att den krockar med böckerna. Allt detta får oss att framstå som underliga och kanske också provocerande för omgivningen. Inte då passionen för träning, etik eller böcker, men det faktum att vi tar vår passion på allvar och tar konsekvenserna av den.

    I dag pratas det mycket om att man är passionerad för det ena och andra. Vad brinner du för? är frågan för dagen. Men varför tycks det vara så farligt att vara passionerad inte bara till uttrycket utan också i praktiken? Eller det kanske det inte är.

    • Jag kan bara hålla med. Och precis som du uttrycker det så är jag snarast för att göra något meningsfullt än att sprida ut tid och pengar. Något som oftast yttrycks som att jag avstår.

  2. Vill börja med att säga att jag tycker att din blogg är otroligt bra, då den är så utlämnande och filosofisk. Jag levde som i din beskrivning för två år sedan, men mådde inte bra då både jag och min man stressade för att få ihop allt. Vi sprang men kom aldrig fram. Jag startade eget inom det jag jobbar med, medan jag funderar på vad jag verkligen vill göra för att må bra. Jag har tagit ett steg i taget från en slösa till en spara. Jag var en spara förr, då vi inte hade det fett under min uppväxt. I takt med att jag tjänat mer, har jag slösat mer. Nu har vi ett stort hus, två bilar, hund, pool mm. Vi har följt strömmen, gjort som “alla andra”. Men jag vill inte längre. Jag har stegvis förenklat så mycket jag kan. Nu är nästa steg att sälja bilar och hus och flytta till stan, så vi inte behöver bilar. Men min man är den stora bromsklossen nu. Han har så svårt för förändringar, trots att jag visar hur extremt mycket två bilar, el värme och vatten till vårt stora hus kostar. men jag tror att många följer strömmen och konsumerar allt mer ju mer de tjänar för att de kan. Då fastnar man verkligen i ekkorrhjulet. Tänk om jag/vi hade påbörjat denna resa för 10 år sedan! Det känns som att vi skapat ett monster som vi måste bryta ner för att få tillbaka det enkla ursprungliga, det lyckliga..

    • Tack Mot Miljonen,

      Det låter som vi har väldigt lika upplevelse men att vi ligger ett par år före. Vi har redan flyttat till stan och lever utan bilar. Det är jäkligt skönt.

      Hos oss hade vi inga problem att samsas kring en förändring. För vi var rätt klara med det som var. Men det tog ett tag att komma dit. För oss var många av konflikterna ganska tydliga och vi pratade om dom. Exempelvis kostnaden för bilarna och vad vi skulle kunna få för det. Det faktum att vi efter 12 år inte orkat/haft råd med att möblera upp hela stora huset. Att vi var tvungna att köpa städhjälp till samma stora hus.

      Men då gick våra fina löner åt varje månad. Våra kroppar blev som gelé. Krämporna började komma av allt sittande. Låsta i vårt eget monster som du skriver. Men förändring kostar på.

  3. Båda exemplen säger mig spontant att problemet inte är är de enskilda aktiviteterna utan det är för många saker som sker samtidigt.

    Var och en av aktiviteterna kanske är överkomliga, men när allt ska göras alltid och samtidigt blir det problem. Många jämför sig med summan av sin bekantskapskrets:

    – “Larssons barn spelar golf, Pettersson har ny båt, Nilssons bygger ut, Karlssons åker till Thailand över jul, Anderssons har just blivit chef, Perssons har alltid så fin trädgård och Johanssons tycker om att laga mat.”

    Det blir hos vissa människor följande röst:
    – “Älskling vi måste fixa golflektioner till barnen, köpa en båt, bygga ut huset, boka resa till Thailand över jul, klättra i karriären, pyssla i trädgården och bygga nytt kök och gå på matlagningskurs”.

    Inte konstigt det är stressigt och jobbigt att rodda med fjällsemestern när den lägga ovanpå allt detta! Ska allt göras till bästa priset blir det ännu mera jobb med att leta reapriser, hitta kampanjer, åka runt på blocket annonser, m.m.

    Genom att tagga ner, välja några få saker man verkligen vill (vilka man väljer har jag inga åsikter om) så kommer man undan lite enklare. Min poäng är att man måste inte välja bort allt, man behöver heller inte välja bort det som kostar pengar och bara göra det som är gratis eller billigt, utan poängen är att jag tror att de flesta kan oftast inte göra allt den vill även om den har pengarna, för tiden räcker helt enkelt inte till allt.

    • Hej Kilo,

      Det är rätt, det är inte nödvändigtvis en given aktivitet, det är totalen. Men för det flesta är en ytterligare aktivitet nästan alltid fel. Det vi har idag var det vi lägnatade efter igår, var det någon klok som sa.

    • Mitt i prick Kilo! Vi väljer att göra vissa saker och väljer bort annat. Dock krävs det mycket styrka ibland för att stå emot kommentarer/frågor som: varför köper ni inte det? Varför gör ni inte det? Ska ni inte resa på semestern? Varför bygger ni inte till eller köper större husni bor ju för trångt… Ni har plats i trädgården – varför har ni inte pool ?
      Men jag följer med Toms resonemang också och har förståelse för deras val. Är målet dessutom att bli fri, så är man tvungen att strama åt mer och tänka till.
      Måste dock ‘försvara’ skidresan – jag åker inte dit för att umgås mer med någon eller för att gå på afterski. Mitt primära syfte är verkligen att stå där lite innan liftarna öppnar och susa ner på nypistat. Jag lovar att sluta tjata om skidresor nu, så Onkel Toms längtan inte blir övermäktig ?.
      Bloggarna som den här är bra inspiration till att tagga ner ännu mer ? och hitta sin egen väg.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna