Om jag bara vore ödmjuk också, så vore jag perfekt!

Vi har gjort stora förändringar i vårt liv under de två senaste åren och jag undrar ofta om, eller kanske snarare hur, det påverkat mig som person?

Blir jag en bättre människa för att jag blir bättre på att spara?

Nej knappast!

Blir jag mer ödmjuk inför  det faktum att många lever enkelt, snålt eller fattigt när jag själv lever på mindre?

Nej, märkligt nog snarare tvärt om, åtminstone i vissa delar!

Blir jag olyckligare på jobbet och mer negativ till lönearbete när jag skriver skit och jobb och arbetsliv här på bloggen?

Oftast inte. Tvärt om, så är jag positivare till jobbet, har större respekt för mina arbetskamrater och har en mer nyanserad hållning till många händelser än jag haft på länge!

 

 

Som vanligt är nästan ingenting som jag tycker att det borde vara. Tankebanor som verkar så vettiga där inne i mitt lilla huvud går inte ihop sig i verkligheten. Livet är så mycket mer komplext där ute jämfört med hur det är i mina tankar.

Ta det här med ekonomi hos mina föräldrar och svärföräldrar som exempel. Båda är pensionärspar med ansträngd ekonomi. Förr kunde jag ha respekt för att dom inte hade det så kul när vi med 65 000 kronor per månad att disponera hade svårt att få det att gå runt.

Nu ser jag något annat. Dom gör av med i storleksordningen lika mycket pengar som vi gör nu, men dom har knappt råd att komma hit och hälsa på.

Av det så drar jag slutsatsen att vi inte är prioriterade. Bilen, kläderna, maten och prylarna är viktigare än barn och barnbarn.

Jaha! Gör det mig ödmjuk?

Nehe!

Jag nekar mina barn fina telefoner medan andra spenderar fritt. Jag gör mina val och prioriteringar medan andra gör andra.

Gör det mig ödmjuk?

Hardly, som dom säger på utrikiska!

Om jag ska försöka skapa någon struktur kring hur jag tänker så blir det två delar.

  1. Förståelsen för vad det innebär att leva på låga kostnadsnivåer.
  2. Synen på eget ansvar och det egna fria valet.

Har jag blivit ödmjukare för vad det innebär att leva på lite? Tja!? Vi har ju levt tajt förut, men det blir en ”reality check” som heter duga när man som vi ska backa från kostsamma konsumtionsmönster till andra mer enkla. Jag kan känna för att de som alltid måste hålla i pengarna upplever det frustrerande.

Men synen att det går att välja, eller att vi måste välja och prioritera, gör mig rätt krass ändå. Jag ser inte behovet av beslut och prioriteringar som ett problem, jag förstår inte varför det är konstigt. En vuxen människa måste ta ansvar och göra val och prioriteringar. Det ingår i det vuxna livet. Ekonomin är inget undantag, eller ens speciellt annorlunda mot andra områden.

 

 

Jag sparar för att jag älskar pengar! Vi sparar för att vi inte ser värdet i att spendera. Vi vill bygga upp en annan bas för vår tillvaro. Det kräver prioriteringar och beslut, vars konsekvens ibland är helt försumbara eller relativt ofta till och med positiva för oss. Tyvärr gör nog inte den insikten mig till en bättre, eller trevligare, människa.

Prenumerera  Gå in och gilla FB-sidan!  Följ på Twitter!

 

You may also like...

7 Responses

  1. Kalle56 skriver:

    Stämmer nog bra som du säger, det är svårt att bli ödmjuk!

    Ändå är det den egenskap jag strävar mest mot att förkovra mig i.

    Aktiemarknaden är nog det som har lärt mig mest om ödmjukhet!

    Att tillslut inse att man är ganska korkad men att det är ok att vara det, bara man anpassar sin strategi efter det.

    Tröstar mig med att det ändå krävs en visst mått av intelligens för att inse det.😀

    Mänskligheten är fylld av högutbildade individer som har alldeles för höga tankar om sin egen kompetens, speciellt den manliga delen!

  2. Grym Ekonomi skriver:

    Jag har inte tänkt så mycket på om jag är ödmjuk eller inte, men nu när du säger det så har jag nog lite svårt att ha empati med människor som står och stampar på samma ställe år ut och år in. SÄRSKILT om de uttrycker missnöjde med sin situation.

    VI har flera exempel omkring oss just inom ekonomi. De är normalbegåvade (?) personer som gör korkade val om och om igen. Val som tar de längre ifrån den situation de säger sig vilja vara i. Till exempel personen som just ska gå i pension, som är LÅNEFRI och köper en dyr bostad och tar lån….!?!?! Hon som älskar att resa med vänner och familj har nu satt sig i en situation där ränteläget bestämmer över hennes sista tid i livet. Jag bara gapar.

    Men man kanske ska komma ihåg att det som är självklart för en själv säkert inte är det för andra. Det gäller att det klickar till i skallen vid nån tidpunkt. Tänker ibland på om det går att hjälpa folk dit men jag är tveksam. Jag tror att man åtminstone måste vara på jakt efter en lösning på sina problem för att vara mottaglig för förändring. Det räcker inte med att klaga på sin situation.

  3. Jenny skriver:

    Jag läser sparbloggar för att bli inspirerad. Det gör mig lite ledsen att dessa inlägg alltid kommer efter ett tag hos alla sparbloggare.

    • Onkel Tom skriver:

      Hej Jenny,

      Jag vet inte om det finns andra bloggar som uttalat det så tydligt som jag, men det lyser igenom liknande åsikter, det kan jag hålla med om.

      Jag är lite kluven till din kommentar. Jag vill gärna inspirera, men bloggen är nog lite svårare än den vanliga ”heja på” typen av blogg. Jag tycker nog det är viktigt att lyfta fram sina brister också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *