Vilket är viktigast? Att bli rik eller bli den man vill vara?

12
9

Jag har jobbat på ett inlägg i min serie om jobbet och min vardag och inser att även om jobbet är centralt och lite av en skiljelinje mellan gott och ont så drivs jag egentligen inte av viljan att sluta jobba.

Jag vill vara den jag önskar vara. Jag vet inte hur jag ska uttrycka det bättre, men jag vill inte öka skillnaden mellan mitt faktiska jag och den jag önskar vara. Tyvärr så bidrar jobbet och mitt liv till raka motsatsen.

Det här är en insikt som kommit och gått under många år. För tio år sedan jobbade jag inom ett större internationellt bolag och samverkade där med många högre chefer. Varje gång jag träffade dom slogs jag av att jag inte ville vara eller bli som dom. Jag ville inte höra dit. Griniga, resande, sittandes med olösliga problem, alkoholiserade, ensamma, feta och plufsiga. Ointressanta. Sjukt ointressanta!

Jag slutade. Jag jobbade mig uppåt i ett nytt bolag. Konsumerade och stressade. Var inlåst i vardagen med jobb, prylar, barn och måsten. För att orka köpte vi oss fria från problem, det var rut och rot. Det var nyare bilar. Det var bekvämlighet, som ett plåster på en utmattad hjärna.

Men jag har aldrig tyckt att bekvämlighet är speciellt kul eller sexigt. Jag har ju gillat äventyr och utmaningar. Känslan av att fixa det svåra. Glädjen i att göra.

 

 

Här är paradoxen: Om jag jobbar som jag gör idag så kommer skillnaden mellan den jag är och den jag vill vara att fortsätta öka. I stället får jag pengar. Pengar som kan användas till att köpa bekvämligheter.

Jag skulle inte säga nej till möjligheten att vara rik. Men jag är inte säker på att jag kan/vill avvika så mycket mer från min önskade målbild av vad jag vill vara, än jag gör idag. Då blir det en fråga om prioriteringar. Och när jag tänker efter så är inte bekvämlighet så viktigt.

Det är faktiskt så att kravet på bekvämlighet är något som jag helst kämpar mot. Jag ser det helt enkelt som jävligt osexigt, både hos män och kvinnor, att begränsas av fjolligheter.

12 KOMMENTARER

  1. Jag kan inte annat än hålla med.

    Hade en diskussion på jobbet om just detta med olika val vi gör. Alla mina kollegor hade som motivering till sina val att det var av just bekvämlighet. De kunde inte se nån mening att göra ett annat val om det medförde mindre bekvämlighet.

    Jag föreslog att allt skulle kännas som lyx under resten av dagen om man började morgonen med tex en promenad med en något för kall jacka. ( inget som skadar en utan vara gör att man går lite raskare för att hålla värmen)
    Ingen kunde se nån vinning med detta. Dessutom tyckte de jag var helt fel ute som ens gick då jag kunde ta min bil. Det är ju trots allt vinter.
    Men jag vidhåller att det känns ” lyxigt” att komma fram till jobbet och gå gå in i värmen.

    • Hej Karin,

      Precis. Och det är något med den inställningen – att ju bekvämare desto bättre – som är grymt ”osexig”. Lite som att vara dryg. Inget jag strävar efter.

  2. Huvudet på spiken! Känner verkligen igen det här med hur lika alla är på toppen av större företag, i alla fall så det så på företaget jag jobbar för. Samtidigt så slås jag över hur många det är som faller för den klassiska karriärshetsen och kämpar sig uppåt trots att det inte är vad de egentligen vill men samtidigt är vad folket på jobbet pratar om och tror sig vilja.

    • Ja, det är svårt. Även jag faller för karriärshetsen eftersom det sammanfaller – tror jag – med önskan om att göra något ”extra” och utmanande.

  3. Jag är nog tyvärr både osexig och dryg!

    (Det enda i livet som har lyckats göra mig ödmjuk, är barn, aktiemarknaden och datorer!)

    Jag är lat och bekväm, därför hatar jag ineffektivitet! Arbete ska utföras effektivt, inga ställtider för att ta mig till och från arbete, eller obetalda raster! Helst ska den betalda tiden börja när jag trär näsan utanför dörren. Matlåda gör att jag kan äta på språng och gårdagens matrester förbrukas effektivt utan spill! Arbetar jag så arbetar jag. Inga halvmesyrer där man förväntas delta utan lön! Ska man läsa jobbmail eller ta arbetsrelaterade telefonsamtal, då tar jag betalt.

    Efterjobb möte på krogen! Vad är det för larv? Ursäkt för att diskutera arbetsfrågor utan ersättning?

    Latheten är uppfinningens moder, den har drivit hela civilisationen framåt!
    ?

  4. Jag har inte riktigt tid att bli den jag skulle vilja vara eftersom jag har fullt upp med att använda mig själv som verktyg på jobbet hela dagarna. Och mitt liv är på många sätt inte bekvämt eftersom jag valt bort bil och dessutom har hund (ni vet, i alla väder…). Jag skulle vilja vara lite rik och bekväm även om jag anser att ordet rik fått en läskig klang och för tankarna till någon slags vräkig och överdriven Paris Hilton- Kim Kardashianlivsstil. Så absolut bekväm, men lat tror jag aldrig att jag kommer att bli. Jag tror att lathet är ett grunddrag i personligheten och antingen har man det eller så har man det inte.

    • Bil är för fjantar, det vet vi ju redan 🙂

      Jag har som du. Vår dag är väldigt ”inspänd” i måsten, både på jobbet och privat.

      Jag vet inte om vi använde begreppet ”bekväm” rätt och menar samma sak. Vad jag menar är att det är osexigt när bekvämlighet är det viktigast och mest centrala delen i ett val.

  5. Ohja, grymt osexigt att inte kunna klara sig själv, eller att ha en massa måsten som bara konsumtion kan lösa. Du bestämmer själv när duär rik på pengar, glöm inte det. Du bestämmer också när du är rik på liv.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna