Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

En dag som den här, var det det jag drömde om?

Jag vaknade vid 6 idag. Jag slöade några minuter och gick sedan upp. Sedan klädde jag mig själv och barnen. Därefter lämnade jag barnen på dagis och cyklade till jobbet. 07:10 var jag där.

Jag hade möte med leverantörer hela dagen, från 9, så det gällde att jobba undan det som gick fram till dess.

Möte, timme efter timme, fram till 16:45. Då cyklade jag hem för att sköta lite jobb som vicevärd. 18:30 var jag nere på stan för middag med samme leverantör som jag haft möte med under dagen.

Nu är klockan 22:30 och jag är hemma. Lätt salongsberusad.

Det är 16 timmar och 30 minuter av sammanhängande ”jobb”. Sammanhängande tid då jag knappt gått på toa.

Det är helt ok, vi hade till och med en riktigt trevlig kväll, men förr kunde jag ha långa perioder så här. Samtidigt som ingen hade ansvar för att tillföra energi. Aldrig en klapp på axeln. Aldrig någon som var nöjd. Inkluderat mig själv.

Det har blivit bättre. Idag var det här en ok dag, för att inte säga riktig trevlig. Men det fanns en period då det inte fanns något kvar av mig då jag hade det så här. En period där 16 timmarsdagar var norm.

 

 

Det värsta är inte tiden som jag stoppar in, tiden borta från familjen eller den långa dagen som så. Det värsta är att det inte finns någon tid kvar för mig. Jag har ingen egen tid kvar alls.

När jag haft sådan här jobb förut så har dom varit ganska fria. Så länge jag skött mitt så har jag fått gjort som jag velat, men min nuvarande arbetsgivare fungerar inte riktigt så.

Ibland är det här ok, för att inte säga riktigt kul. Men jag börjar allt mer få slut på tid. Mitt liv är ändligt. Jag kan inte sälja hur många dagar, veckor eller år som helst om jag inte får mer ut av det än så här och om inte jag får mer plats än så här.