Kommentarer 28

En dag som den här, var det det jag drömde om?

Jag vaknade vid 6 idag. Jag slöade några minuter och gick sedan upp. Sedan klädde jag mig själv och barnen. Därefter lämnade jag barnen på dagis och cyklade till jobbet. 07:10 var jag där.

Jag hade möte med leverantörer hela dagen, från 9, så det gällde att jobba undan det som gick fram till dess.

Möte, timme efter timme, fram till 16:45. Då cyklade jag hem för att sköta lite jobb som vicevärd. 18:30 var jag nere på stan för middag med samme leverantör som jag haft möte med under dagen.

Nu är klockan 22:30 och jag är hemma. Lätt salongsberusad.

Det är 16 timmar och 30 minuter av sammanhängande ”jobb”. Sammanhängande tid då jag knappt gått på toa.

Det är helt ok, vi hade till och med en riktigt trevlig kväll, men förr kunde jag ha långa perioder så här. Samtidigt som ingen hade ansvar för att tillföra energi. Aldrig en klapp på axeln. Aldrig någon som var nöjd. Inkluderat mig själv.

Det har blivit bättre. Idag var det här en ok dag, för att inte säga riktig trevlig. Men det fanns en period då det inte fanns något kvar av mig då jag hade det så här. En period där 16 timmarsdagar var norm.

Det värsta är inte tiden som jag stoppar in, tiden borta från familjen eller den långa dagen som så. Det värsta är att det inte finns någon tid kvar för mig. Jag har ingen egen tid kvar alls.

När jag haft sådan här jobb förut så har dom varit ganska fria. Så länge jag skött mitt så har jag fått gjort som jag velat, men min nuvarande arbetsgivare fungerar inte så. Här är det obligatorisk närvaro som gäller vilket innebär att jag ska vara på jobbet kring 07:30 i morgon. Det blir knappt sju timmars sömn om jag ska få ihop det.

Ibland är det här ok, för att inte säga riktigt kul. Men jag börjar allt mer få slut på tid. Mitt liv är ändligt. Jag kan inte sälja hur många dagar, veckor eller år som helst om jag inte får mer ut av det än så här och om inte jag får mer plats än så här.

28 Kommentarer

  1. Mitt liv på min tidigare arbetsplats hade tidvis långa dagar och mycket tid borta från familjen (ofta på tjänsteresa) och det är slitsamt. Personligen tyckte jag alltid att det var värt det så jag visste att jag månad efter månad stoppade undan pengar som gick till min frihet. Det vill säga varje dag som ”ofri” gjorde att jag kom närmare friheten vilket var min motivation.

    Nu när jag är fri så ser dagarna annorlunda ut. Går fortfarande upp ganska tidigt men vid 730 sitter jag och läser, skriver och äter frukost i lugn och ro. Efter ett litet pass med självvalt arbete på förmiddagen försöker jag komma ut på lunch (och då menar jag inte restaurang utan utomhus med matsäck..till exempel i skidbacken eller i skidspåret vid den här tiden på året). Sen kommer jag hem och läser/skriver lite mer varefter jag hämtar barnen i lugn och ro vid 15 tiden och vi går hem och hänger lite tillsammans och barnen ”hjälper” mig med maten. Dessa dagar varvas med sånna som idag när jag kommer träffa en gammal kollega och äta lunch och diskutera möjliga framtida gemensamma projekt. Måste jag säga att detta är ett vansinnigt skönt liv!!

    • Onkel Tom

      Hej FFF,

      Du har rätt, tjänsteresor är typiska tillfällen då det blir så här. När jag reste som mest så tog energin och lusten att hålla på så här slut. Det gick inte att tänka bort med någon belöning.

    • Onkel Tom

      Då ligger du bättre till än jag. När jag reste som mest för cirka 2 år sedan så var det inte ovanligt att jag hade tre sådana här dagar i veckan. Gud vad det sög!

  2. Storugglan

    Onkel, jag tror att du också kan finna denna bloggpost intressant apropå din det du skriver:

    http://livingafi.com/2016/02/24/definitely-not-purpose/

    Har ännu bara kommit typ halvvägs själv i den men har redan skrattat igenkännande några gånger. Inser att det var därför jag slutade när jag insåg att jag kunde. Tid för mig själv att i frihet kunna utveckla flera sidor av mig. Arbetslivet ger i början men riskerar att döda detta så småningom.

    • Onkel Tom

      Hej Storugglan, jag följer livingafi.com, det är en fantastisk blogg, men har inte hunnit läs inlägget ännu.

      Jag har haft väldigt mycket kul genom jobbet/på jobbet. Men livet är ändligt, det finns mer än så.

    • Kalle56

      Skrattar igenkännande också när jag läser!

      Bor som du vet i en liten by och där bestämmer man sig först för om man vill bo där eller inte. Bestämmer man sig för att, här vill jag leva! Då är det bara att anpassa sig för att hitta något som går att försörja sig på inom orten.

      Det blir lite, minst dåliga alternativ! Det blir kanske som i mitt fall. Bra livskvalitet, bra lön, låga omkostnader men kanske inte vad man drömt om.

      Då blir ett liv som fi ett sätt att få utveckla andra sidor av sig själv.

      • Storugglan

        Ja, och kanske kan en sådan plats på ett sätt innebära större frihet eftersom man har mindre distraktioner som stör ens egna strävanden.

        • Kalle56

          Ja, du har rätt! Frånvaron av distraktioner är ett av huvudargumentet för att jag vill leva här.

          Tystnaden och avskildheten är det ultimata lyxlivet i en tillvaro här!

          Har några smultronställen där tystnaden är så total att det nästan värker i öronen!☺

          Man kan sitta ner och låta även en lite mer komplex tankebana, få löpa till den tar slut, utan att distraheras av brus från civilisationen.

    • Onkel Tom

      Jag har läst inlägget in sin helhet nu. Gud jag önskar att jag kunde skriva så. Det ger mig bloggångest bara att läsa delar av inlägget. Men både inläggets innehåll och sättet det är skrivet pekar ju på att det finns andra värden att söka än att bara nöta på med vardagen.

      Långt men mycket läsvärt!

  3. Sliver

    Jag ber om ursäkt på förhand för en inte så trevlig kommentar på din intressanta och trevliga blogg. Jag ber också om ursäkt för alla andra i kommentarsfältet som känner sig träffade. Onkeltom, ta bort kommentaren om du känner för det och känn dig inte personligen träffad. Nåväl:

    Låter inte så roligt alls med den typen av jobb, andra liknande berättelser i kommentarer lika nedslående också.

    Jag är själv ganska sparsam och försöker få ut så mycket som möjligt av mina intjänade pengar. Jag har tillräckligt enligt vissa för att kunna sluta jobba imorgon om jag skulle vilja.

    Det slår mig hur tråkigt det är att höra om hur en del har jobb som de vantrivs så mycket på. Men jag är inte säker på att toksparande och snålande för att kunna säga upp sig kommer lösa problemet annat än på kort sikt.

    Att inte slösa utan istället lägga undan för framtiden är såklart inte fel, jag gör en hel del av det själv, men långtifrån i den klassen man kan läsa om bland vissa bloggar. Men ibland får jag intrycket att det för somliga blir något maniskt som tar över hela deras tillvaro. Målet att bli ekonomiskt oberoende förefaller vara så starkt att hela tillvaron kretsar kring snålande, budgetar, ekonomiska mål och investeringar så att de nästan slutar leva och kan inte tänka på något annat. Det i kombination med klagande på och dömande av alla andra som ännu inte nått frugalitetens nirvana. ( Jag är inte ett dugg bättre själv eftersom jag just nu klagar på de som klagar 🙂 )

    Det finns många som har tillräckligt med pengar för att sluta arbeta närhelst de vill, men fortsätter för att de tycker det är roligt att jobba. De spenderar pengar de tjänar på att amortera eventuella lån (om de har några), sparar till pensioner, reser och upplever världen, renoverar sina bostäder för att de inte ska förfalla, umgås med nära och kära på restauranger, konserter eller hemma över god mat och vin. De kanske tycker det är så oerhört kul att laga mat med bra verktyg och köksutrustning, även om det var ett dyrt kök..

    Jag har läst undersökningar att de som uppskattar sin tillvaro mest av alla är bönder. De tjänar dåligt och jobbar oerhört mycket, har långa dagar och tar nästan aldrig semester och åker bort. Hur kan det komma sig kan man fråga sig?

    Jag tror inte att lösningen på usla arbetsgivare eller tråkiga jobb är att snåla under flera år bara för att säga upp sig, det finns andra alternativ. Det finns massor med bra och spännande, intressanta jobb därute man borde kunna byta till. Eller starta eget, det är också i många fall mycket friare än vissa anställningar och en tillvaro jag trivs med. De som kan leva snålt borde inte ha några problem med att vare sig gå ner i lön eller leva utan lön under tiden de bygger upp företaget.

    Ber om ursäkt igen Onkeltom för min något otrevliga kommentar på din blogg, men om det ger lite mer nyanserade diskussioner kring ämnet så kanske den leder till något vettigt och det vore i så fall bra.

    • Onkel Tom

      Hej Silver,

      Jag tycker du har skrivit en väldigt bra och relevant kommentar så jag ser den inte som negativ.

      Det finns rätt mycket i din kommentar som är värt att diskutera.

      Om vi börjar med jobbet. Jag håller med. Det finns inget värde i att jobba med jobb man inte trivs i. Men jag tycker inte du ska läsa bloggen så. Jag tycker du ska läsa bloggen som en ganska typisk beskrivning av vad arbetslivet/privatlivet kan bli – utan att man kanske ser det eller väljer det. Jag har ju själv valt det jobb jag har. Det är i linje med mina karriärval. Men trots det så har jag ibland hamnat i ett taskigt läge som jag inte trodde skulle ske.

      Mycket här handlar om att skapa sig ett ökande antal möjligheter.

      Sedan skriver du om att vi är lätt maniska. Det håller jag inte med om. Visst sparar jag, visst gnetar vi lite och visst har vi sjuk fokus på ekonomin. Men vi lever fortfarande jäkligt flott. Dessutom har vi mindre oro kring ekonomin nu än någonsin, samtidigt som vi har mer tid och ork än vi haft på länge. Jag tror du tolkar sparande fel. Det är en del i att lära sig andra värden som är så mycket mer värda än en ny bänkskiva i köket.

      Avslutningsvis tror jag att du är omvänt för positiv till jobb och arbetsliv. Det är vad vi lärt oss att vi ska vara. Helst ska man säga ”det är mycket nu”, unna sig något extra. Det är referensen för vårt västerländska liv. Den här bloggen utmanar det synsättet, som jag tycker på väldigt goda grunder.

      Det finns säkert skäl till att återkomma till din kommentar, men fortsätt gärna ifrågasätta. Det är bra.

  4. Sliver

    Nu råkade mina kommentarer hamna på din blogg, men kunde nästan lika gärna ha skrivits på någon av ”snålbloggarna” som jag följer och inspireras väldigt mycket av, så ta det som sagt inte personligt för synpunkterna gäller flera. Jag skriver på din blogg för att jag fått känslan av att här är det mer högt i tak jämfört med andra bloggar där det ibland känns som att det bara finns en sanning och det är den om sparsamhet och ”snålhet”.

    Med maniskt pengafokus menar jag kanske delvis något annat. ”Snålbloggarna” (ber om ursäkt för epitetet) handlar mycket om att hitta andra värden i livet än de rent monetära vilket är något jag skriver under på och håller med om till fullo. Jag anser själv att en bucket list aldrig kommer vara lösningen, för jag tror att medan den betas av i ena änden kommer man fylla på i den andra och aldrig bli klar eller känna sig helt nöjd.

    Det paradoxala är att på ”Snålbloggarna” (där kom det igen) pratas det mycket om att hitta ett liv som inte är beroende av pengar (egentligen konsumism) samtidigt som väldigt, väldigt mycket fokus läggs just på ämnet pengar. Hur mycket bostäder,bilar, resor, mat kostar och hur man skär kostnader är oerhört centralt, blandat med diskussioner, tips och frågor hur man ”njuter” så gratis som möjligt. Är det inte lite paradoxalt? Om man nu ska njuta och leva livet på ”naturliga” sätt som inte nödvändigtvis är pengarelaterade så borde man rimligen även se till att även det vardagliga livet inte har för stort fokus på pengar.

    Om jag nu ska försöka vara konstruktiv och inte bara gnälla på andra så tror jag personligen på att man inte nödvändigtvis ska minimera sina utgifter utan snarare utnyttja sina pengar till att maximera nyttan de kan ge. Det innebär för mig ungefär att fokusera på att reducera slöseri och maximera värdeskapande, dvs njutning antar jag. Om jag skulle försöka mig på ett exempel så är att släcka lampan i rum jag inte vistas i en reducering av slöseri som inte ”kostar” något i form av njutning, vilket jag förespråkar. Däremot att sänka inomhustemperaturen till 16 grader och gå omkring och frysa och tvingas gå omkring med ytterkläder inomhus är för mig bara snålhet. Att ta bilen till jobbet och spara 3 timmar varje dag jämfört med att åka kommunalt är inte nödvändigtvis slöseri. Det kanske ger mer tid till riktig njutning. Men att cykla omkring en hel lördag till butiker i Långbortistan och stå i kö för att köpa något till absolut lägsta pris är för mig bara ren snålhet.

    Naturligtvis finns det de som anser det är tillfredställande att göra en bra affär och offrar gärna en lördag på att cykla till Långtbortistan för att det är njutning för dem. Men då tror jag vi är tillbaka till frågan om att njuta av något annat än det monetära. Är njuta av att ”snåla/spara” kanske bara en annan sida av myntet njuta av att ”slösa/konsumera”?

    Angående ”Helst ska man säga ‘Det är mycket nu'” håller jag med. När jag fått frågan ”Är det körigt?” och ibland spontant ärligt svarat ärligt ”Njae, det är ganska lagom” har jag faktiskt känt mig lite obekväm.

    • Onkel Tom

      Tack Sliver,

      Jag är väldigt stolt över kommentarsfältet i den här bloggen vilket jag tror bidrar till uppfattningen att vi har ”högt i tak”. Du bidrar ju där nu 🙂

      Jag håller med om att det finns en paradox. Jag känner lite samma sak kring några minimalistbloggar jag följt som bara handlar om saker.

      Men pengar är centralt och det vanliga sättet att jobba på är att attackera behovet av pengar på är tvåfrontskrig. Spara och investera. När väl den snurran börjar rulla så blir det en grej i sig. Det bidrar till fokus på pengar.

      Jag kommer tänka på en amerikansk blogg som heter ”AffordAnything” med taggen … but not everything. Bloggaren där har i många år argumenterat för fokus snarare än allmän sparsamhet. Alltså, pengarna kan få vara slut i slutet på månaden men dom ska inte rinna iväg på allmänt skit. Det intressanta är att han sakta ställt in sig i ledet av ”allmänna snålbloggar”. Varför? Jo, det är ringa värde i att vandra den väg där pengar sätter takten. Det finns andra val.

      Jag kan tycka att det är lite ”bad ass” att klara sig utan bil och leva med 16 grader inomhus, men förstår din poäng. Och i princip så tillhör jag den grupp som inte tycker det är så livet ska levas. Men jag ser en annan lösning. Flytta och bo mindre.

      Jag inser att det inte är uppenbart och att många läser den här typen av bloggar för att få spartips. Men det är inte min grej. Vi spar pengar främst genom stora genomgripande förändringar som samtidigt gör livet enklare. Vi bor vid affären. Vi bor hellre litet och varmt.

      Sist men inte minst är ”snåla/spara” kanske bara en annan sida av myntet njuta av att ”slösa/konsumera”? Både ja och nej. Motfrågan blir: är det samma sak att njuta av bra rödvin en kväll som det är att njuta av en god kopp te?

      Utifrån skulle du uppleva rödvinsdrickandet och tedrickandet ganska lika, men svaret är utan tvekan ”Nej”! Det är inte samma sak alls. Skrytvärdet i rödvin är högt. Det personliga direkta belöningssvärdet är högt. Resultatet på sikt är odugligt. Du drar i dig massa tomma kallorier, belastar kroppen med gift, sover sämre, snusar bort massa tid halvberusad och lägger massa pengar. Med klokt val av te är det precis tvärt om.

  5. Sliver

    Ja, myntets två sidor ”spara/snåla” och ”slösa/konsumera” har båda fokus på pengar istället för på det som är det underliggande målet för fokuset, dvs frihet/lycka men med två väldigt olika utkomster. Spara/snåla ger pengar över och mindre prylar medan Slösa/konsumera ger mindre pengar och fler prylar. Men det är nog inte så enkelt att säga att maximera det ena är bättre än att maximera det andra.

    Man kanske åker kommunalt till jobbet för att spara pengar för att nå målet att bli ”fri” någon i framtiden. Men man ska beakta att man kanske spenderar tid på att trängas på en tunnelbana, frysa på busshållplatser och utsätter sig för smittorisker som gör att man har ännu mindre fri tid och stressar ännu mer för att man inte hinner med eller ligger sjuk i influensa. Om man inte kan cykla/gå till jobbet, byta till ett jobb närmare hemmet eller flytta närmare jobbet kanske det är att ta bilen till jobbet om man bor så att man slipper köer det rätta man göra för att bli lite friare, få mer tid och minska stress, även om det kostar mer.

    Låt oss ta rödvin/te-exemplet ett steg till. Borde snålaren sluta äta grönsaker för att spara pengar kan man fråga sig? Nej, svarar nog de allra flesta eftersom grönsaker är nyttigare och bättre för hälsa. Direkt ser vi då att det snarare handlar om att spendera sina pengar mer ”rätt” och att maximera sin egen uppfattning av ”nytta” snarare om att bara spara pengar.

    • Onkel Tom

      Hej Sliver,

      Jag håller inte riktigt med och förstår inte var du vill komma. Man blir inte sjuk av att åka kollektivt, redan där kan vi se att vi är oense. Den som åker kollektivt är som regel friskare än den som åker bil. Åtminstone får den personen mer vardagsmotion. Att det inte duger för dig är en begränsning inte en möjlighet att åka bil.

      Det är dessutom nästan trivialt sant att det är bättre att ha pengar än prylar. Det är den inneboende kraftfulla konceptet med pengar. Så det är inte en fråga om gungor och karuseller.

      Du är på fel spår. Vi som snålar avstår inget! Släpp det konceptet. Alla exempel du lyfter fram bygger på att man får något av konsumtion som inte annars går att få. Att det finns kloka val. Visst är det så. Men det finns så många val. Jag tycker vi ska välja ur en helt annan kategori än du.

      Sedan tycker inte jag du svarar på te/vin-exemplet. Jag beskrev en positiv vs. negativ spiral. Det spelar roll vilka val man gör. Det beror inte på.

  6. Sliver

    Då var det ett dåligt exempel med kollektivresandet, kanske för att man ser det man vill se. Det finns såvitt jag vet forskning (jag har inga referenser, tror det var Kahneman) som visar att människor har bias att lägga mer vikt vid sånt som förstärker ens egna beslut. Så jag antar att åker man bil tror man mer på att kollektivresande sprider smittor medan den som sålt bilen gärna tror att man blir friskare.

    Sen håller jag inte helt med om att det alltid är bättre med pengar än prylar. En bergvärmeanläggning är en pryl som gör att huset drar mindre el. Besparingen kan i vissa fall vara klart större än bankränta eller aktieavkastning, så jag håller inte med om att man kategoriskt kan hävda att alla prylar är dåligt. De flesta vill ha kläder på kroppen, köksutrustning för att laga mat, tillgång till tvättmaskin för att kunna tvätta sina kläder. En diskmaskin, dammsugare och kanske dator är sånt man klarar sig utan men jag är inte helt säker att alla snålbloggare har slängt ut dessa prylar. Varför inte?

    Angående vin/te-exemplet anser jag inte att det är pengarna som styr utan andra faktorer. Att undvika alkohol och att motionera har inte direkt med pengar att göra utom den indirekta effekten att man spar pengar när man slutar dricka alkohol eller cyklar istället för att ta bilen. Men jag tror att jag skulle motionera mindre om jag avslutade mitt gymkort för att spara pengar.

    • Onkel Tom

      Du måste vara tydligare mot mig Sliver. Jag ser inte din poäng eller var vi har olika åsikt. Utom i en fråga. Jag vet att man inte blir friskare av att åka bil. Livskvalitén ökar av vardagsmotion. Det råder ingen tvekan om det. Jag tror inte. Ser du inte det vill du inte ta in ens de mest uppenbara budskap.

      Det är klart att det finns vissa prylar som gör livet enklare. Val som förenklar. Men inget kommer utan kostnad och konsekvens. Att avstå bekvämlighet är det som du verkar ifrågasätta mest. Lägre temperatur i bostaden, åka kollektivt osv. är vanligt att ifrågasätta. Jag väljer att sätta flera val i ett sammanhang. Jag ser den som sänker innertemperaturen som någon som kan prioritera och förstå enkla drivkrafter som för de flesta omöjliggör prioritering. Någon som kan styra sitt liv.

      Jag ser den som inte kan göra samma val som torsk.

      Det betyder ju inte att någon av oss har rätt.

      Det finns livsstrategier, ungefär som man kan driva företag på olika sätt. Vi driver vår privatekonom på ungefär samma sätt som framgångsrika bolag bedriver sin verksamhet. Kloka investeringar görs. Vi bibehåller flexibiliteten – läs behåller pengar – så länge det är rimligt möjligt.

      Vad är rätt och vad är fel? Ja, hur mäter vi resultatet? Är det en tävling? Jag säger livskvalité är viktigt, du säger livskvalité på samma sett. Jag mäter brett, du verkar mäta i andelen obekvämligheter du kan undvika. Eller?

  7. Sliver

    Nej, jag tror inte just du och jag har så olika åsikt (utom i bilfallet kanske då som sagt 😉) men så har jag också poängterat att du inte ska ta mina kommentarer personliga. De gäller snålandet utan reflektion i allmänhet och vissa (andra) snålbloggare (ingen nämnd, ingen glömd) i synnerhet och din blogg kändes som en bra plats att dryfta den typen av diskussioner på eftersom den har i mina ögon högt i tak. Det vore såklart bäst om andra snålbloggare och några ”kritiker” också kunde ge sig in i diskussionen för mångfaldens skull.

    Jag pratar inte främst om *bekvämlighet* vilket kanske är en anledning till att åsikterna krockar. Det är inte bekvämligheten som får mig att åka bil, det är tidsvinsten att kunna spendera 1-3 timmar om *dagen* mer med min familj jämfört med att åka kommunalt. Skulle jag åka kommunalt skulle jag välja pengarna framför min familj vilket är *just* det vissa snålbloggare hävdar att man ska göra (men säger det inte rakt ut, men det blir effekten indirekt) för att få nöjet att sluta jobba tidigare i livet. Men vid den tiden kanske mina barn säger ”kul för dig att du slutat jobba, men var var du när vi åt middag under alla dessa år innan?”

    Vissa snålbloggare (dock inte Onkeltom i mina ögon) sätter sig över alla andra och dömer och raljerar över andras val för att de själva tycker annorlunda utan att ha bakgrunden till andras val. Det är främst *det* jag har åsikter om. Men det kanske är dags att sätta punkt för denna diskussion här för jag har inget intresse av att ”göra mig ovän” med någon, speciellt inte på felaktiga grunder eller på missförstånd (och jag är väl inget under av pedagogiskt geni på att få fram mina poänger verkar det som). Så jag ber återigen om ursäkt för mitt inklampande på din fantastiskt läsvärda och inspirerande blogg.

    • Kalle56

      Jag får väl blanda mig i då!😊

      Jag läser många som du kallar ”snålbloggar” och tycker mig inte se att dom generellt ”sätter sig över alla andra och dömer och raljerar över andras val för att de själva tycker annorlunda utan att ha bakgrunden till andras val.”

      Istället tror jag konsensus är att det är bara några procent av en population som attraheras av den här typen av subkultur!

      Kan inte se att vi skulle ha någon vilja att frälsa den konsumerade majoriteten.

      Det förespråkas individuell frihet att leva efter egna värderingar utan att känna tvång att följa vad som är konventionelt.

      Vad du kallar snålhet, kallar vi effektivitet! Pendla 3 timmar till jobbet tror jag inte du läst någon ”snålblogg” som förespråkat.

      Att bo där du jobbar, eller jobba där du bor, är inte samma sak.

      Att leva sina liv så effektivt som möjligt, för att få så mycket tid som möjligt med det personen tycker är viktigast i livet om det är tid med familjen eller något annat.

      Dom flesta ”snålbloggare” är nog inte så intresserade av vare sig pengar eller prylar, utan det är kontroll av sin tid, dom eftersträvar.

      • Onkel Tom

        Ett bra svar Kalle, men jag skulle vilja skjuta in en liten kommentar.

        Även om jag inte heller vill kännas vid att snålbloggarna är så kritiska eller elitistiska så finns det naturligtvis områden då många uppfattar oss som jävligt dryga. Ta diskussionen kring pensioner till exempel. ”Hur svårt kan det vara att spara …” attityden vi har upplever många väldigt provocerande. Själv raljerar jag gärna över bilister. Men det kan dom ha 🙂

        • Kalle56

          Vad det gäller pensioner är det mycket att många inte vill se verkligheten i vitögat!

          Inte inse när dom jobbar att för dom flesta gäller att dom ska leva på 50-65% av vad dom har i lönekuveret nu.

          Har goda vänner som snart är 70 och fortfarande är tvungna att arbeta.

          Att inse i tid att det här är du tvungen att anpassa dig till, är guld värt, även om man inte vill lägga sig i andra människors livsval.

    • Onkel Tom

      Fair Sliver, jag är medveten om att vi måste göra praktiska avvägningar. Tyvärr är bilen en av de centralaste delarna i en vettig vardag för många.

Lämna gärna en kommentar!

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *