Ur ett evolutionistiskt perspektiv – hur mycket borde vi jobba?

11
24

Det kommer alltid mer tid! Har du tänkt på det? Så länge vi håller oss vid liv så får vi mer tid till vårt förfogande. Vi får det gratis. Vi får det utan ansträngning. Så uttrycket ”jag har inte tid” är tveksamt. Synen på att tiden flödar mot oss som en fri flod är mer rotad i Mellanöstern än här.

Vår syn på tid i norra Europa var förr präglad av årstiderna då vi i stora delar är ett bondesamhälle. För den som odlar här i Sverige så är året med de fyra årstiderna det som bestämmer  tidsbegreppet. Det är en repetitiv syn på tid, så tiden kommer åter, men där det finns en tid för sådd och skörd. Marken i norra Europa kan inte heller brukas så hårt utan det kan krävas att jorden ligger i träda vissa år för att det ska fungera.

Det har färgat hela vår syn på arbete och tid. Allt går inte att skjuta till morgondagen, men det som brukas måste också vila. Det måste finnas en balans i brukandet. Det gäller både då vi brukar jorden och människan. Att tid är cyklisk innebär också att åldersbegreppet blir vagt. Var vi är på året är viktigare än absolut ålder på en individ.

Risodling i Asien följer inte riktigt samma principer som odlingen i norra Europa. Odling kan pågå året runt, år ut och år in. Marken behöver inte ligga i träda. Bondens insats är viktig för produktiviteten på jorden. Det har färgat synen på arbete, vila och tid. Blir du trött vilar du. När du vilat kan du jobba igen. Behovet av långa semestrar, cyklisk belastning och annat som vi funderar på här idag har inte samma naturliga förankring i ett sådant sammanhang.

I Youtube-klippet nedan är en video från Primitive Technology. En kille som fått enormt genomslag med sitt stenåldersliv. På bara några månader har bara det här klippet över 4 miljoner visningar. Det är något magiskt i enkelheten och resultatet.

 


Videon ovan beskriver hur det skulle kunnat se ut tidigt i vår historia. I ett jägare och samlare samhälle, eller vid övergången från fritt drivande nomader till mer bofasta. Vissa påstår att det är här, långt mycket tidigare än våra bondesamhällen som vi formats. Att vi här jagade och samlade ungefär fyra timmar om dagen för att resterande tid vila, leka, ha sex eller bara umgås.

Hur man vet att människor bara jobbade fyra timmar per dag för tusentals år sedan har jag ingen aning om, men resonemanget är ungefär så här. Efter att ett djur är fångat, fisken fiskad och nötterna samlade så har man inte så mycket att göra. Att fälla ytterligare ett djur är ingen idé eftersom lagringsmöjligheterna är små. Så då får det bli annat. Jag har alltid köpt det här resonemanget, men Primitive Technology har fått mig lite i gungning. Det är så lätt att nå dit han gör att det måste kliat i fingrarna på människor att bygga, dona, befästa och bura in levande djur.

 

 

Idag har vi en linjär syn på tid. Tiden är begränsad. Vi har därför ont om tid. Livet har faser. Barndom, ungdom, livet som vuxen och ålderdom. Vi utbildar oss för att jobba, vi jobbar för att kunna pensionera oss. Vi pensionerar oss fast vi kan jobba, för vi nått uppnått en viss förutbestämd ålder.

Och så blir vi utbrända. Kanske för att vi jobbar för mycket? Vad tror ni?

Jag kan inte se att vi har en viss mängd arbete inom oss varje dag under en del av vårt liv. Finns det någon utvecklingshistoria att falla tillbaka på så är det väl jägarsamhällets vagt formulerade ”fyra timmar om dagen”. Men vår civilisation går några tusen år tillbaka i tiden och som jag inledde med så har människans arbetsförmåga beskrivits utifrån de förutsättningar för överlevnad som rått på platsen, snarare än något biologiskt observandum.

Så frågar du mig så finns det ingen direkt begränsning för hur mycket man kan jobba. Men det finns uppenbarligen en begränsning i hur mycket vi orkar med i vårt liv, men det är en annan, mycket vidare, fråga.

11 KOMMENTARER

    • Åsa,

      Min sambo sa att svaret är sex timmar för det skulle passa familjelivet bra. Men om jag ska ta hennes spydigheter och göra blogginlägg av så blir inläggen så korta. 🙂

  1. Jag kan tycka att frågan om hur mycket vi borde jobba inte skulle behöva ställas eller diskuteras i vårt samhälle. Marknaden borde i rimlig grad kunna få bestämma det, dvs. våra egna val på arbetsmarknaden och marknaden för varor och tjänster. Men det skulle förmodligen förutsätta mindre institutionella regleringar och mer jämnstarka parter på marknaderna. Med det senare tänker jag på ökad grad ekonomiskt grundtrygghet och ökad kunskap om hur man kan ratta sitt liv. Medborgarlön och upplysta medborgare, typ. Nåväl, det kan vi förstås bara drömma om. Innan den drömmen besannas så finns det ju trots allt i vårt samhälle stora möjligheter att designa sitt eget liv så som man själv vill i relation till lönearbetet.

    Men du kanske inte tänker på lönearbete när du skriver ”jobba”? I så fall tror jag att vi alltid och aldrig ska arbeta. För det är väl rätt svårt att urskilja vad som är arbete eller icke-arbete vid sidan av aktiviteter som sova, äta och möjligen något annat… I jägar- och samlarsamhällena satt man väl vid lägerelden och berätta historier när man inte skaffade käk. Även det ett mycket viktigt ”arbete” eftersom det var en viktig del i att hålla samman gruppen.

    Jag tror att vi behöver befria oss från tanken på jobb som lönearbete (eller något snarlikt, om det inte råkar vara förknippat med ersättning). När jag städar hemmet jobbar jag. Men det gör jag även när jag tränar på gymet, läser en bok eller lyssnar på Sjostakovitj stråkkvartetter. Såvida det utmanar mig kroppsligt och/eller intellektuellt och tar mig vidare i min utveckling (vilket städning förstås också gör).

    • God fortsättning Storugglan!

      Du tolkade inlägget precis som det var tänkt att tolkas, jag är den här julledigheten blivit helt otydlig i allt på något vis. Men åter till inlägget: Vi pratar ofta om att vi jobbar för mycket, men vad betyder det? Relativt vad?

      Vad är arbete? Är det någon skillnad på lönearbete och något annat arbete, och i så fall varför? Ju högre grad av specialisering vi har i vårt lönearbete, ju högre tenderar skillnaden mellan arbete och fritid bli i sin form, men vad betyder det? Varför skulle vi vara mer lämpade för fritid än arbete. Jag kan inte se att den kopplingen finns.

      • Tack detsamma!

        Jag kommer att tänka på cancerforskaren Georg Klein som ser flowbegreppet som helt centralt i sitt liv. Han hamnar i flow när han arbetar. Han tycker att det är jobbigt att vara ledig och längtar tillbaka till labbet när han tvingas fira högtider etc. Högt specialiserad och uppenbarligen mer lämpad för det vi kallar arbete än det vi kallar fritid.

        Jag kommer även att tänka på små barn som rör på sig, utvecklas och lär sig nya grejer utan att de jobbar. Sedan kommer förstås dagis och skola, som i värsta fall tar död på det där i sin insocialisering i samhället, eller arbetskraftens reproduktion som Marx kallade det. Alienationsbegreppet, så som bl.a. Marx använde det, tror jag också kan göra det hela mer begripligt. För är det inte så att man väl inne i vuxendagiset ofta längtar tillbaka till sandlådans fria liv.

        Men jag tror att vi i ett samhälle som vårt har valmöjligheter kan häva alienationen på individnivå. Har du läst libertarianen Harry Brownes ”How I Found Freedom in an Unfree World”? Jag tror att han sitter inne med några bra tankemässiga tekniker för att komma framåt.

        Ryan Holiday har förresten skrivit bra om detta (I Work All The Time — And That’s A Good Thing):

        ‘My point is that there are two ways to think about work. One, is that work is what you do for the middle eight hours during the day and that time is pre-sold more or less for most of your life. All the other time is yours where you do things you like more. The other way to do is that you make no distinction and consider all the time in the day to be “yours”–you just actually like spending it on work.

        For this latter scenario to work it’s also crucial that you’re taking care of yourself, improving yourself, honing your abilities become part of the “job.” You are the project. You become, as they say, paid to exist.

        So running and spending time with friends or reading or taking trips to cool places all count as work to me. I get paid for them. I benefit from them. I find meaning in them. Which means I’m ok “working all the time” or being a workaholic or whatever.’

        • Kul, jag ska kolla upp länkarna i morgon. Du kommer nog gilla en bokrecension jag har skrivit som ligger i kön på väg ut i morgon. Den handlar om flow och hur man kan jobba med tanken för att vara i ett flowliknande tillstånd oftare.

          Apropå cancerforskaren: Jag påstod att skillnaden mellan jobb och fritid ökar med ökad specialisering, vilket exemplet visar. Det betyder ju inte att den specialiserade inte har flow under sitt ”arbete”.

          Kanske är det just jobbets förmåga att skapa känslan av att det är 8 annorlunda timmar som gör arbetet speciellt. Det Holiday beskriver.

        • Jag kollade upp länkarna. Första var rätt mastig, men andra var klart läsvärd. Jag gillar:

          Happiness is working and excelling. Fulfilling your potential. That’s our real job. Everything is part of that description and nothing is not work if you do it right.

  2. Jag är fullt och fast övertygad om att vi jobbar för mycket.
    Många jobbar sönder sina liv och drabbas av stressrelaterade hälsoproblem.
    Skilsmässostatistiken och sjukskrivningarna talar sitt tydliga språk. Antalet sjukskrivna pga utmattningsdepression ökar ständigt. Givetvis beror detta på något. I samma takt ökar psykisk ohälsa hos ungdomar. Det finns en röd tråd i allt detta!

    Vi proppar i oss antidepressiva, värktabletter och sömntabletter (ja, inte just du och jag men den moderna människan jag pratar om) för att palla vår vardag och klara av livet. Jag säger inte att det är den enskilda arbetsplatsen eller arbetsgivarens fel utan menar att det är ekorrhjulets fel.
    Det saknas en BALANS mellan arbete och fritid. Hittar vi den så kommer problemen att minska.

    • Hej Snålcoachen,

      Jag delar din åsikt, men det finns en twist. Det är ju vi människor som gör en syssla till jobb eller fritid. Jag tror inte det finns en rätt eller riktig mängd jobb, eller en lagom tid att arbeta per dag. Jag språket lurar oss när vi säger att vi jobbar för mycket och tror att det finns något annat, fritid, som är så fantastiskt.

      • Hej, det var ett intressant inlägg och jag förstår din poäng (tror jag), men trots allt, vi som inte är ekonomiskt fria än måste ändå lönearbeta (om man inte vill bo i en hydda som han i filmen) och en av anledningarna med att försöka bli ekonomiskt fri är väl just att välja vad man vill göra med sin fria tid eller ”fritid'” även om man då väljer att städa eller laga mat. Så länge man är anställd måste man ju anpassa sig till någon annan (läs arbetsgivaren) och har inte valmöjligheten att då arbeta med vad man vill (iallafall inte merparten av oss). Är man ekonomiskt fri blir ju valmöjligheten att arbeta eller inte helt upp till dig själv, särskilt då du inte nödvändigtvis måste få betalt för nedlagt jobb, därav skillnaden mot arbete kontra fri tid.

        • Hej Kommandoran,

          Jag filosoferade mest så min poäng är inte uppenbar, ens för mig själv. Det jag tänkte över var främst begreppet jobb. Om jobb = aktivitet så finns det inget stöd för att vi skulle må dåligt av eller vara begränsade till en viss mängd arbete per dag. Någonting gör ju att vi i vårt samhälle skiljer på olika aktiviteter. Det finns jobb och fritid. Men den uppdelningen finns väldigt lite stöd för ur ett historiskt perspektiv. Storugglan länkade också till några som tänkt i samma banor.

          Så lek med tanken att jag har rätt när jag säger: det finns inget jobb och fritid. Vi kan lätt jobba åtta timmar utan att brytas ned. Vi är gjorda för det. Och anta också att alla aktiviteter = jobb. Då blir arbetstidsbegreppet märkligt, främst om vi pratar ur ett hälsoperspektiv.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna