Ekonomiskt fri – ekonomiska grunder

58
714
Som ekonomiskt fri kan du vara fördomsfri

Om du läser den här bloggen och dess blogg-grannar som pratar om att leva som ”ekonomiskt fri” så kommer du stöta på begrepp som 4%-regeln, Safe Withdrawal Rate (SWR), sparkvot, kalkylatorer och beräkningar. Gräver du vidare kommer du med säkerhet hitta amerikanska sidor som utvecklar begreppen och ger exempel. Men jag tänkte försöka göra en sammanställning på svenska som ger en startpunkt för vidare läsning, men som också svarar något bättre mot hur vårt samhälle faktiskt fungerar. Vi bor ju inte i amerikat. Till saken, hur räknar vi ut om vi är ekonomiskt fria!

Ekonomiskt fri – Amerikansk standard

Låt oss börja med det som det som blivit standard. Så här går snacket:

– Jag vill spara ihop så mycket pengar att jag är säker på att dom inte tar slut under min livstid när jag slutar jobba. Jag vill bli ekonomiskt fri!

– Ok, men för att räkna ut detta måste vi ju veta hur mycket pengar du gör av med. Hur mycket är det?

– Jag räknar med att göra av med lika mycket pengar i framtiden (men uppjusterat för inflation) som jag gör idag. Idag gör jag av med X kronor per år. Resten sparar jag.

Vi söker svaret genom att kalla det belopp som krävs för P. Svaret på frågan är alltså P kronor krävs. Det finns faktiskt bara en svår fråga kvar för att vi ska kunna svara. Hur mycket avkastning (ränta, utdelning, värdetillväxt) kan vi få på våra pengar P? Över lång tid. Helst vill vi dessutom att inflationen ska vara inräknad på något vis. Det är det som kallas säker uttagskvot (Safe withdrawal rate) och förkortas vanligtvis SWR. Alltså:

Pengarna (P) vi behöver spara ihop multiplicerar vi med vår SWR. Produkten ska vara större än det vi gör av med idag, nämligen X.

PxSWR>X.

Svaret blir alltså att P > X/SWR.

Det här är kanske inte så upphetsande men det är svaret på frågan. X vet du själv. Det är dina årliga utgifter. SWR brukar man sätta till 4% (på goda grunder som vi återkommer till). Från våra tidiga matematikstudier vet vi ju att dividera med 4% (0,04) är samma sak som att multiplicera med 25. Vi får då:

P>25 ggr X, eller med ord:

Du behöver spara samman minst 25 ggr dina årliga utgifter för att kunna leva på ditt kapital livet ut!

Nästa fråga är hur lång tid det tar att spara samman 25 ggr årsutgiften och då blir det lite mer matematik. Allra bästa sättet att få en bild av hur ekonomin fungerar fram till och efter man slutat jobba är att göra simuleringar. För det finns det bra kalkylatorer (tips: du kan skriva in allt i kronor) och översiktliga inlägg. Men vi stannar uträkningarna här och sätter i stället igång med att analysera resultatet.

– Hur vet jag att 4% är en bra SWR? Det låter lite, man kan ju få 6% i avkastning på en preferensaktie?

– Du vet inte att 4% är ett bra värde förrän i efterhand. Simuleringar gjorda i olika sammanhang i USA visar att 4% i princip alltid gett dig 50 år innan kapitalet tar slut. Oavsett starttidpunkt, räntor, inflation och avkastning på börsen. Även i det mest ogynnsamma scenariot. Men det är bara historia, inte framtid.

6% avkastning på en preferensaktie är på gränsen över tid om vi vill ha 4% avkastning. Skälet är att riksbankens inflationsmål är 2%. Vi måste alltså ta 2% varje år av avkastningen och återinvestera för att vi ska kunna få lika mycket pengar nästa år från vår förmögenhet.  Aktier som ger en direktavkastning kring 3-5 procent kan ofta vara en bättre startpunkt då dom historiskt varit lite bättre om inflationen ökar.

Hur applicerbart är det här på svenska förhållanden?

Dels förutsätter räknesättet att utgifterna ska vara ganska konstanta över tid, vilket inte alls är självklart för en svensk som har stort stöd i sjukvård och omsorg sent i livet. Här sjunker normalt sett utgifterna i takt med att man åldras. I USA kan kostnaderna snarare öka i takt med att man blir äldre.

Vi har också ett system med statlig pension som är annorlunda än jänkarnas.

I övrigt så bygger simuleringarna på data som är jämförbart med svenska förhållande vad gäller inflation och ränteläge. Var och en måste fundera själv på valet av SWR, men en rimlig ansats är 3-5%. 5% innebär att man ska ha en förmögenhet på 20 ggr årskostnaden för att anse sig ekonomiskt fri.

Vi tar några exempel på vår familj för att se hur vi kan använda vår nya kunskap:

Årliga utgift: 25 000 kr x 12 = 300 000 kr per år. Vi har dock 6000 x 12 = 72 000 kronor i barnbidrag. Med SWR på 4% behöver vi alltså spara ihop 228 000 x 25 = 5 700 000 kronor. Med 5% SWR får vi i stället 4 500 000 kr.

Samma uträkning med 20 000 kronor i månadsutgifter ger riktigt intressanta siffror: 4 200 000 respektive 3 360 000 kronor. Vår senaste överblick över våra tillgångar hittar du här.

Som ekonomiskt fri kan du vara fördomsfri
Som ekonomiskt fri kan du vara fördomsfri!

Lite kan vi jobba med

Som ni ser så gäller det att hålla ner utgifterna om man vill kunna sluta jobba tidigt som ekonomiskt fri. Det värsta som kan hända är att man tidigt i sin frihet gör av med mycket pengar samtidigt som förmögenheten sjunker ihop beroende på exempelvis en börsnedgång. Det kan vi möta på två sätt. På utgiftssidan gäller det att sträva efter små fasta kostnader för att få max flexibilitet. På samma sätt kan du välja förvaltningsalternativen med nämnda risk i åtanke genom att välja konservativa förvaltningsalternativ på delar av förmögenheten i den tidiga fasen. I vissa fall kan likvider på ett vanligt konto vara bästa alternativet. Sedan höjer man risken, vanligen att man ökar andelen aktier, vartefter.

Det är jäkligt lätt att tänka på hur det borde vara möjligt att generera högre avkastning på sitt kapital och därför kunna höja SWR till säg 8%. Då blir man ekonomiskt fri fort. Vi kommer hela tiden försöka få bra avkastning på vårt kapital, men det säkra sättet att jobba är att jobba med utgifterna. Att minimera kostnaderna de första åren i  frihet minskar risken för att pengarna tar slut samtidigt som det bygger på förmögenheten så att mer pengar genereras framöver.

Pensionssystemet

Det går inte att bortse från svenska pensionssystemet om man vill hitta rätt tillfälle att ge upp arbetslivet. Frågan är bara hur man ska se på det. Vi har valt minpension.se för våra kalkyler. Där går numera att välja avbrott i inbetalningarna genom att säga att man är studerande med 0 kronor i inkomst efter examen och på så sätt se hur det slår i framtida pension att sluta jobba vid ett givet datum. Ju äldre man är ju viktigare och relevant är det att ta med pensionen i kalkylen.

Ett annat sätt – ta sig till pension

Jag vill sluta jobba vid 48 års ålder. Då har jag 15 år kvar till jag kan gå i pension på riktigt. Det är i och för sig ogynnsamt att ta ut pension tidigt men jag vill inte skjuta upp livet utan vill ha mina pengar så tidigt det går. Om vi i vår familj ska hålla oss flytande 15 år så behövs (siffror från exemplet ovan) 228 000 x 15 = 3 400 000  (25 000 kr/mån) alternativt 2 500 000 (20 000 kr/mån) kronor. Har vi så mycket så kommer avkastningen bidra till att kapitalet räcker längre. Poängen är att vi i Sverige kan tillåta oss att ta från förmögenheten eftersom det finns en inkomst längre fram i form av pension. Vi är ekonomiskt fria lite tidigare än vi tror i Sverige.

Även amerikaner har ett allmänt pensionssystem i någon form och det har därför diskuterats rätt mycket om man ska ta ut sin pension tidigt eller sent. Ett sent pensionsuttag ger högre månatliga utbetalningar medan utbetalningstiden blir kortare i USA på samma sätt som i Sverige (att ta ut pension tidigt, innan 65 år, innebär att utbetalningen sjunker med 0,5 % per månad). Jag har räknat lite på egen hand och kommit fram till samma resultat som amerikanerna. Det är lika bra att ta ut pensionen så tidigt som möjligt om man har en förmögenhet man lever på. I vårt fall skulle det innebära vid 61 års ålder. Så räknar du på att leva på din förmögenhet så ska du räkna på pension från 61-års ålder.

Din frihets fiender – Bundet kapital och höga fasta kostnader

Om du inte jobbar och har eget kapital så finns det massor av möjligheter. Tid och pengar finns vilket gör att den som är ekonomiskt fri ofta kan leva bra på mindre än vi tror. Men få kommer i ett så bra läge att dom faktiskt är ekonomiskt fria. Ett inköp av en BMW 535, hus samt sommarstuga gör för de flesta att friheten brinner inne. Det binder kapital som behövs för att generera inkomst eller leva på.  Det gör att de flesta nog skrattar åt tanken att försörja en fyrbarnsfamilj på tre miljoner kronor i förmögenhet. Det därför vanligt att uppskatta behoven av förmögenhet till minst sju miljoner kronor eller mer.

Frivid42 skrev i fredags lite om hur man kan resonera kring risk när man tar steget och säger att man är ekonomiskt fri. Det är en svår fråga. Den största risken man tar om man slutar jobba för tidigt är att man får göra avbön och börja jobba igen. Då är det tveksamt om man kan komma tillbaka i samma löneläge igen utan risken är väl stor att det blir ett ”skitjobb”.  Risken är också stor att man inte lämnar något efter sig. Att man dör fattig. Men det kanske inte är så farligt trots allt!

Det finns massor mer att prata om. Ekonomisk frihet är en mäktig sak. Det vi undrar över är bland annat om vi ska anta att våra inkomster är noll i vår ekonomiska frihet. Det kan vara för konservativt. Jag undrar också lite över den självvalda fattigdom som det här riskerar att bli. Det finns berättelser om personer som gått i pension på små förmögenheter i någon asiatisk håla och inte har råd att åka hem. Men livet blir ju det vi gör det till!

 

 

Om du vill kontakta mig utanför det publika flödet av kommentarer eller inlägg på Facebook så når du mig onkel.tom.blogg@gmail.com . Om du vill följa bloggen på Facebook, via din RSS-läsare eller på Twitter så använder du knapparna nedanför. Att gilla och dela inlägg är ett sätt att stödja bloggen.

Prenumerera  Gå in och gilla!   Följ på Twitter!

58 KOMMENTARER

  1. En sak jag alltid undrar är hur ni som siktar på det här ser på ert ansvar mot det gemensamma? Om ni ska få gratis sjukvård, förmånliga pensioner, gå på biblioteket och muséer m.m. samtidigt som ni inte arbetar och betalar skatt och dessutom konsumerar mindre, då bygger ju det på att alla andra arbetar ännu mer och längre? Dessutom vill ni investera pengar i aktier, och för att det ska ge avkastning så måste bolagen gå bra, d.v.s. de måste sälja och någon (annan) måste köpa och konsumera. Vad har ni för ansvar mot kollektivet i det här?

      • Vi betalar trots allt väldigt många skatter! För att ta några. Avkastningsskatt, fastighetsskatt, bränsleskatt, bilskatt, tobaksskatt, alkoholskatt, matmoms, vanlig moms, mm.

      • Ha, jag kom att tänka på den också. Men jag valde faktiskt att svara som jag gjorde då jag tycker frågan är märklig i sig. Det handlar ju om människovärde och den fria rätten att välja. Kvinnor ska få välja att göra abort. Vi har rätten att röka, supa och äta ihjäl oss. Vi har rätten att inte skaffa barn, alt. skaffa barn. Vi kan välja utbildning fritt.

        Men om vi säger att vi inte vill handla prylar, privatleasar bilar och jobba med skitjobb!? Ja då jävlar pajar samhället som vi känner det!

    • Med all respekt Tant Sviskon så är det en märklig fråga. Jag är ju jag. Jag har rätten till mig själv och jag är inte kollektivets eller kungens ägodel. Det är på något vis grunden i vårt samhälle. Jag är också en del i samhället. Både jag och min sambo har dessutom börjat vårt liv på 0 kronor. Jag har inte ärvt eller vunnit en spänn!

      Så att jag skulle ha något produktions och konsumtionsansvar köper jag inte alls. Fundera en stud på hur löjligt det låter och återkom gärna!

      • Jag har läst inlägget i länken och jag tycker kanske inte riktigt att det svarar på mina funderingar. Något produktions- och konsumtionsansvar tycker jag inte alls att man har, jag är väldigt intresserad av frivillig enkelhet och tror att det nuvarande samhället är ohållbart. Jag ser väldigt gärna ett samhälle där vi är överens om att dra ner våra krav, vår konsumtion och vår arbetstid. Mina funderingar, som inte alls är så väldigt utmejslade, handlar till stor del om att det för mig framstår som oetiskt att planera att sko sig på ett system som man tycker är ohållbart och dumt. Sedan handlar det också om att jag tycker att man har en väldigt snäv och individualistisk blick (vilket jag naturligtvis inte påstår att man inte har rätt till, men jag har samma rätt att tycka att det är en livssyn som jag inte delar). Det är väldigt stort fokus på att kunna betala sina personliga utgifter, och samtidigt utnyttja det faktum att vi har väldigt stora gemensamma investeringar i Sverige. Jag har aldrig sett någon fundera på hur mycket av den gemensamma kakan som man är skyldig att bidra till om man nu vill vara med och äta upp den (och det verkar alla sparsamma bloggare oerhört pigga på).

        • Det finns en hel del intressant i ditt inlägg som jag gärna pratar om, men det riskerar att ta bort fokus på det som jag tycker är intressantast och som jag triggar på.

          Du pratar om att vi ska bidra till den gemensamma kakan. Vad är det och hur gör vi det? På vilket sätt gynnar jag det allmänna mer om jag jobbar med att skriva ekonomiska rapporter än jag är hemma med mina barn? Vad har jag för åttagande mot ”Sverige” som jag inte tar?

          • Jag tänker nog krasst ekonomiskt. Staten behöver inkomster för att betala för de gemensamma utgifterna. Om du drastiskt drar ner din konsumtion och slutar arbeta och betala skatt sisådär en 20 år i förväg mot vad du faktiskt skulle kunna så betalar du ju inte för din andel av de gemensamma utgifterna? Du vill äta av vår gemensamma kaka, men du betalar ingenting för inköp av ingredienserna. Jag tror säkert att Sverige kan bära dig (och kanske alla andra som har intresse/förmåga att göra de ekonomiska dispositioner som krävs), men jag blir ändå nyfiken på hur man funderar i det moraliska i det.

          • Tant Sviskon,

            Rent moraliskt ser jag inte att jag, eller någon annan, har en specifik intjäningsplikt till staten eller vårat gemensamma. Jag tycker till och med att det är skrämmande att se människor på det viset. Det finns regimer där man förbjuder medborgare att flytta och välja fritt eftersom man ser individer som del i ett kollektiv. Vi är inte där! Vi vill inte vara där!

            Inlägget handlar om hur vi kan tänka om vi vill leva på våra egna pengar och den pension vi har rätt till. I mitt fall tänker jag tillbringa tid med mina barn. Andra har gjort andra val och exempelvis inte skaffat barn utan jobbar och håvar in pengar i stället. Ska dom tvångsskattas för dom inte har någon avkomma som genererar pensionspengar? Så kan vi ju inte ha det! Jag tycker du startat diskussionen i fel ände.

            Det finns ytterligare en aspekt i detta. Det krasst ekonomiska. Vem har valt det synsättet? Vem säger att ekonomin ska styra våra liv? Vad säger att mitt bidrag till samhället blir mindre om jag tar hand om fyra barn, bloggar och skriver barnböcker, jämfört med om jag står och säljer mobiltelefoner i en galleria?

        • Jag tror att du gör dig själv en björntjänst genom att begränsa ditt eget handlingsutrymme utifrån en föreställning om moraliskt korrekta handlingar på dessa områden. Vårt samhälle bygger på frihet inom de ramar och regler vi gemensamt sätter upp för oss. Samhällen med arbetsplikt eller konsumtionsplikt är en het annan typ av (skrämmande) samhällen.

          Jag har svårt att se att någon i denna sfär är ute efter att snylta på samhället utan att bidra på det sätt vi gemensamt har kommit fram till. Skattesystemet bygger på ett visst beteende när det gäller människors arbetskraftsdeltagande, men det implicerar inte i sig en viss arbetsmoral. Ändras människors beteenden på ett avgörande sätt behöver också skattesystemet justeras. Men det är ju något vi tar ett gemensamt ansvar för via de politiska församlingarna. Det är ju inget var och en av oss i vårt dagliga liv behöver vare sig upprätthålla eller undergräva genom att arbeta eller inte arbeta.

          Själv ser jag fram emot bl.a. återinförd fastighetsskatt och en högre generell moms kombinerat med sänkt skatt på arbete. Det skulle innebära att jag betalade mer skatt än i dag, men jag tror att det vore bra för samhället och ekonomin eftersom det skulle öka effektiviteten i skattesystemet och skapa rätt incitament. Finns det något moraliskt i detta? Tror inte det.

    • Tänkte också på den posten av mmm, Kalle56! Håller även med dig Onkel Tom att den fria rätten att välja måste värderas högre.

      Tant Sviskon något du kan trösta dig med angående skatten, är ju att många som siktar på ekonomiskt oberoende har en högre inkomst än medelsvensson. Till följd av vår progressiva beskattning har även dessa personer betalt in en hel del skatt under sina yrkesverksamma år 🙂

  2. Det kanske skulle vara motiverat att tillägga att den så vanliga SWR på 4% är baserad på 50/50 mellan aktier, räntor.

    Ekonomiskribenter tror ju aldrig deras läsare klarar av några komplicerade svar, så därför gör man grova förenklingar av forskningsrön!

    • Nja, jag är inte säker på att jag helt förstår kommentaren. Det kan mycket väl vara så att vissa av de analyser som gjorts byggt på en mix som du säger men jag vet inte om man kan dra för långtgående slutsatser utifrån det. En 50-50 mix aktier-räntor är nog något mindre volatil men något sämre när inflationen är hög. Sett över längre tid, typ sista 50 åren har båda sakerna ”drabbat” portföljen. Det går liksom inte att komma ifrån. Det enda som jag sett som faktiskt gör skillnad är att man skyddar förmögenheten i ett tidigt skede då ett kraftigt börsfall nästan kan radera den pengahög man byggt upp.Då ska man inte plocka pengar därifrån.

    • Tack, det var en kanonlänk. Jag har läst en väldigt utförlig länk på SeekingAlpha som jag tyvärr inte hittar nu där man undersökte vilka scenarion som var värst för portföljen. Hög inflation dödar! Krascher, så som 2007-2008 gör också mycket, men är rätt ok om man har en andel, typ ett års omkostnader i kontanter som man kan ta av när portföljvärdet sjunker.

      Collins nämner ju att man kan gå så högt som 7% om man är flexibel och har en god andel aktier. I vårt fall skulle det innebära så låga nivåer som 2,4 MSEK (20 000 kr/mån i utgifter som jag räknade på i inlägget). Över långa tidsperioder har vi haft 10-12% avkastning per år på aktier och då kan man lätt ta ut 7% och komma ut på plus. Men vi vet ju inget om framtiden.

      • ?
        7% var ju också vad Warren Buffett hävdade när han lämnade Graham och åkte hem för att aldrig jobba mer som han hade tänkt sig som 26 åring! ☺

        Nu vart det inte riktigt så för Warren, utan det vart då han började sitt arbete och jobbar än idag som 85 åring! ☺

  3. ”Jag har räknat lite på egen hand och kommit fram till samma resultat som amerikanerna. Det är lika bra att ta ut pensionen så tidigt som möjligt om man har en förmögenhet man lever på.”

    Kan du utveckla det där?

    • Sure can! Om du har behov av 20 000 kronor i månaden och pensionen vid 65 år är 17 500 så ska du inte sluta jobba. Då kan du jobba ett par år till och få ut 20 000 kr/mån för att sedan växla över i ett belopp som ligger nära 20 000 kr/månad i pension. Om du har behov av pengarna och jobbar så kommer du ut på bästa sätt så här.

      Men om du inte behöver pengarna och inte jobbar så ska du ta ut din pension vid 61 års ålder (så fort du kan). Då får du förmodligen kring 11 500 kr/mån i stället. Skälet är att om du dör vid 75 så har du fått ut mer pension om du tog lite vid 61 än mycket vid 68. I det här exemplet så måste du nog leva upp mot 80 för att komma ifatt.

      Slutsatsen är att den som räknar med att leva på egna pengar ska ta ut pension från samhället så snart möjlighet ges om du inte vet att du blir väldigt gammal.

      • Tror att det ligger vid ca 83 år men då har man inte räknat med den eventuella avkastning man kan få på uttagna pengar mellan 61-65.

        Nu verkar det nog högst troligt att vi inte kommer att kunna ta ut någon allmän pension fram till en tidpunkt när vi säkert är borta!?

      • ”…om du inte vet att du blir väldigt gammal.”

        Problemet är ju att det kan ingen av oss veta.

        Jag undrar därför om det inte finns en poäng i att se den allmänna pensionen som den mest säkra inkomsten. Detta eftersom staten står som garant, och staten har en större förmåga än någon annan aktör (till och med vi själva) att garantera en inkomst med en lång tidshorisont. Jämför diskussionen i USA om livränta (annuity) och social security.

        Det väsentliga är egentligen inte om du behöver pengarna från den allmänna pensionen när du är 60-årsåldern (när du fortfarande har möjlighet att skaffa dig inkomst via arbete om besparingarna tryter), utan om du behöver dem i en mycket högre ålder då du inte är arbetsför och då det verkligen kan bli problem om dina egna pengar inte kan täcka upp för mellanskillnaden om den lägre pension som ett tidigt pensionsuttag leder till visar sig vara för låg. I det senare fallet är du mer betjänt av en högre säker pension garanterad av staten.

        Jag har ingen tvärsäker syn på detta men vill föra in denna aspekt som jag tror kan vara viktiga för oss och höra vad ni andra säger.

        Jag vet att det finns de som viftar bort frågan med att staten inte går att lita på. Själv kan jag inte riktigt se det som ett seriöst argument.

        Jag undrar också om man verkligen bör sträva efter att maximera uttaget av den den allmänna pensionen till priset av en mer osäker ålderdom ifall man skulle leva längre än man hade räknat med.

        • Det är nog väldigt individuellt hur man ser på det här.

          Min morfar levde under 3 århundraden!

          Född 1899. När jag åkte ner till honom, för att gratulera på 100 år dagen, frågade jag. Det måste endå vara roligt att fylla 100?

          Ja du, sa han, dom sista 15 åren kunde nog kvitta!

          Då bodde han ändå hemma med sin son till han var 101 och var kristallklar i huvudet!

          Jag satsar på det och inriktar mig på att ge järnet till 85!?

        • Jag är inte säker på att jag förstår. Om du har ett belopp X och börjar ta ut pension från staten så har du vid säg 75 fått Y kronor. Det du levt för har du tagit av X och du har då X’ kvar. Din förmögenhet uppgår då vid 75 till X’ + Y.

          Om du skiter i att ta ut några pengar från staten innan 75 så har du X`vid 75 vilket är mindre än i exemplet ovan. Att du sedan får ut ditt Y efter 75 förändrar ju inget i sak, vi måste ju titta på totalen över uttagstiden. Så då handlar det hela om när man börjar tjäna på att ha fördröjt sitt uttag, eller hur tänker du? Om jag tolkar dig rätt så verkar du tänka att pengarna tagit slut och det då är bra att staten kickar in med pengar. Men du har ju fått Y, det är ju så att du till och med kan ligga bättre till vid 75 än med ett annat upplägg.

          Så, om jag förstår dig rätt så maximerar jag uttaget från pensionssystemet och spar pengarna. Då ser jag inte att det skulle addera någon speciell risk.

          • Allt är ju ett spel om hur gamla vi blir. Om vi inte räknar med att vi kan få någon avkastning på det kapital vi tagit ut ur systemet börjar totalsumman vi fått ut att minska efter cirka 83.

            Blir vi 100 är det ett klart minus men om vi skulle hamna på ett trygghetsboende efter 85 så är det ju dom som kommer att ta ut en högre avgift av oss och våran misär kommer att vara oförändrad!

          • Min tanke bygger på det faktum att statens pengar är säkrare än dina egna. Staten är den enskilt tryggaste garanten som finns (även om jag inte skulle drömma om att sätta all min lit till staten…). Det kan alltid skita sig med dina egna pengar. Den risken är betydligt mindre för staten. Därför kan det finnas en poäng i att ha en tillräckligt stor fordran på staten i form av allmän pension för att undvika ”longevity risk”. För att minska den risken så betalar man med risken att dö innan man har gått brake even och lämna pengar kvar på bordet.

            Ett exempel. Tänk dig att du vid 65 får en livsvarig allmän pension som täcker 80-100% av dina beräknade omkostnader (jag kan även se stora fördelar att ta ut tjänstepensionen livsvarigt om det bidrar till en stabilare grund). Mellanskillnaden och/eller marginaler täcker du med dina besparingar så att du når 100-120%. Antag att du genom att skjuta upp pensionsuttaget (och i ställer leva på dina besparingar) till 70 får en allmän pension som täcker 100-120%. Du har då köpt en livsvarigt högre pension av staten genom att leva på dina besparingar några extra år (i USA hade du förmodligen köpt en life annuity, men sådana finns ju inte här i landet). Detta i ett läge när det kan ha betydelse för dig eftersom du har ganska tajta marginaler. Har man inte sådana tajta marginaler (säg att pensionen täcker 140% från 65) så ser jag ingen anledning att fördröja uttaget.

            Ser du någon logik i resonemanget? (Jag är i det här påverkad av det Wade Pfau och Dirk Cotton skrivit på sina bloggar och i artiklar.)

          • Hittade en artikel av just Dirk Cotton där jag tycker han förklarar rätt bra:

            ”It really all boils down to whether you view Social Security retirement benefits as insurance against a very poor financial outcome or you view it as a game you are trying to win against the Federal government. But, be forewarned that the government doesn’t care who wins and that you generally ”win” when you claim early by not living long.

            /…/

            Retiring early often means that you will need to live completely off retirement savings until Social Security benefits kick in, unless you are lucky enough to have a pension. That may put pressure on your retirement plan, unless you are quite wealthy, to claim benefits sooner than you otherwise would and to forgo the most effective longevity insurance available.”

            http://www.theretirementcafe.com/2015/07/early-retirement-and-social-security.html

          • Jag förstår vad du menar nu. Tack för ett intressant bidrag och vinkling.

            Det är risk för att mitt svar blir långt 🙂

            Så här har jag förstått det hela. Det finns två vyer.

            1) Du anser dig ekonomiskt fri och slutar jobba. Du ska leva på dina besparingar. Lyckas du med det här så är din förmögenhet intakt, den växer minst med inflationen, och riskerna minskar faktiskt med tid. Dels för att du hinner få både uppgångar och nedgångar i portföljvärde, dels för att du har allt kortare tid att leva. I det fallet är ju pension ett tillskott som gör saker och ting ännu bättre. Risken att du lever länge är i praktiken inget problem.

            2) Efter du deklarerat dig finansiellt fri så börjar motvinden. Portföljen tappar mycket värde tidigt. Då konsumerar man stor del av värdet, det är hög inflation under lång tid. Eller kanske överspenderar bara. I det här läget är det en resa i fattigdom. Att ta ut pension tidigt kan kanske vara bra en stund men bidrar naturligtvis över tid till att livsinkomsterna minskar ytterligare.

            Tror man på 1) så är risken liten att ta ut pension. Pengar här och nu slår pengar i morgon och den eventuella uppsida du kan få om du lever länge ger ingen skillnd. Du dör rik ändå. 2) är nog ett vanligare scenario än man tror. Då är det ju ett taskigt läge och man gör kanske bäst i att försöka skava sig fram några år innan man tar ut pension. I USA finns ju heller inga andra socialnät.

            Vi tangerar själva grundproblemet i att sluta jobba tidigt. Pengar! Om jag slutar jobba vid 48, vilket jag nog inte tänkt göra helt, så kommer skillnaden vara enorm i livsinkomst jämfört med mina arbetskamrater som jobbar kvar. Vissa kanske till 67. Mina arbetskamrater kommer ha fyra till fem gånger så hög pension som jag.

            Men jag tror jag kan skapa mig ett bättre liv än mina kamrater trots det och sköta min ekonomi. Vid 61 ska jag veta hur jag lyckas med det. Lyckas jag är pension bonus, annars får det nog bli extraknäck i Seniorjouren. 🙂

          • Jag har läst igenom länken och min tidigare kommentar är i högsta grad relevant. Det verkar som Theretirementcafe.com kör med traditionell pensionsrådgivning. Då är nog råden samma i Sverige som i USA. Jobba så länge det går. Men det är ett annat läge när man redan har ekonomin säkrad tycker jag, som jag också skrev tidigare.

          • Jag tror också att man får laga efter läge när möjligheten att börja ta ut pension infinner sig. Svårt om inte omöjligt att förutspå exakt hur det kommer att falla ut.

            Jag tror att den bästa lösningen kan vara en mix av lagom mycket i pension och lagom mycket kvar i egna besparingar. Det får man kalibrera då. Men bra att tänka igenom olika scenarion i god tid innan.

            Jag är mån om att med hög sannolikhet kunna klara mig själv ekonomiskt livet ut. Därför mån om att ha en tillräcklig livränta i form av allmän pension.

            Apropå ha ekonomin säkrad. Det kan ju ingen av oss ha, även om vi har en SWR på under 3%, om tryggheten i första hand vilar på eget kapital och arbetsförmåga. Jag tror att man när man blir äldre behöver säkra andra stödben som allmän pension.

            Dirk Cotton är nog inte nödvändigtvis inne på att man ska arbeta så länge det går. Han hade en bra genomgång av olika strategier för distribution av kapital som är lika applicerabar på tidig som sen pensionering. Men jag tror att han landar i fördelarna med ett golv i form av SS och life annuity. Detsamma gör tro jag även Darrow Kirkpatrick som gjort bra genomgångar av olika strategier (http://www.caniretireyet.com/).

            Men som alltid: flexibilitet vinner. Vi kanske ses hos Seniorjouren!

  4. Ett väldigt intressant inlägg och intressanta kommentarer. Själv skulle jag gå på alt 1 och därmed bara se inkomstpensionen som en bonus och ta ut denna så fort som möjligt.

    Är man inne på alt 2 har man tagit en större risk men kan om möjligt sluta jobba tidigare. Men att förlita sig allt för mycket på inkomstpensionen låter inte jätte roligt!

    När du har räknat på 4%. räknar du då frittkapital typ aktier/bankkonto/ pensionen eller räknar du in bostad i dessa? För gör man detta måste man ju troligen sälja bostaden för att lösa upp kapital!

    Men den som inte vågar att ta klivet ut kommer alltid att ångra sig så testa, funkar detta inte så börja jobba igen!

    • Tack, jag håller dessutom med om att kommentarerna i det här inlägget bidrar rejält till min del.

      Jag gjorde inget kokboksrecept utan svamlade ju runt kring kapitalbindning mm. Det fanns flera skäl till det. Dels var det inte syftet med inlägget, dels finns det lite för många ”det beror på”. Så hur bostaden passar in är svårt. Jag ser två extrema varianter:

      1) Avbetalt hus som man vill bo i för evigt, på liten ort. => Då skulle jag helt bortse från husets värde i beräkningarna av tillgångar.
      2) Attraktiv bostad i storstad som man har för avsikt att sälja i närtid för att bosätta sig enklare => Då skulle jag räkna med det beloppet jag har som eget kapital i bostaden.

      Så bostaden ska vara med i kalkylen om det är en del av tillgängligt kapital, annars inte.

  5. Synen på konsumtion som medborgerlig plikt är så sjuk. Ett självbedrägeri av globala mått, ett narrativ som helt verkar ha tagits upp av alla samhällsgrupper, men främst kanske de lägre. Ju mer jag konsumerar desto mer måste andra arbeta för att producera och desto mer fysiska och ändliga resurser går åt. För mig som konsumerar kostar det fiat-pengar, dvs valuta som skapas ur tomma intet. Har jag dessutom lånat upp pengarna så har jag skuldsatt framtiden. Och javisstja, lån är redan inbakat i vartenda skapad krona, dollar och euro från början. Förklara för mig hur konsumtionen gagnar samhället för jag kan inte för mitt liv begripa det?

    • Att byta varor och tjänster är grundläggande behov som när det fungerar väl gynnar samhället och oss alla. Att sträva efter en viss nivå av konsumtion är helt obegripligt. Håller med.

  6. Ett jätteintressant ämne och lite svårt att få grepp om. Ska man räkna med inkomstpensionen och ppm när man räknar ut hur mycket man behöver för att gå i pension? När jag går in på minpension.se och kollar siffrorna där så har jag och min man tillsammans över 4 Mkr i allmän pension + tjänstepension. Eller ska man bara räkna eget sparande? Hur tänker ni och vad räknar ni in?

    • Jag för min del väljer att ta med tjänstepensioner efter att jag multiplicerat dom med 0.7. Tar inte med statens pensionsskuld till mig inklusive ppm.

      Många har ju idag en frivillig löneväxling till tjänstepensioner utöver vad kollektivavtalen ger, vore konstigt att inte ta med dessa!

      IPS åker med, även den multiplicerat med 0.7.

      0.7 för att det blir enklare om allt kapital är skattat och klart!

    • Då är ni bara några år äldre än vi är och har kanske viss pension inom räckhåll, samtidigt som det är en rejäl bit kvar på livet.

      Jag tänker ungefär så här då. Jag bortser från början från pensionen. Säg att ni har utgifter på 15 000 kronor per månad och vill ligga kvar på det beloppet. Det är 240 000 kr som ger 3 600 000 alt. 4 500 000 kronor med SWR på 5% alt. 4%.

      Säg sedan att ni har 2 000 000 kronor som ni kan ha som grund, det vi ser som disponibelt belopp som vi använder för våra beräkningarna. Då ser det ut att saknas 2 000 000 kronor ungefär (mellan 3,6 och 4,5 MSEK) för att ni ska kunna säga att ni är ekonomiskt fria. Där skulle jag väga in tjänstepensionens belopp om den går att få ut relativt tidigt från 55 alt. 58 års ålder. I ert fall skulle jag tror att det är i storleksordningen 2 MSEK.

      Dom två sista 2 MSEK är oskattade så det haltar lite men det ger er en fingervisning om att det nog inte är omöjligt för er att runda av arbetslivet, men det inte blir i sus och dus. Om ni har 3 MSEK i disponibel förmögenhet nu så kan ni kanske räkna med pensionen lite mer som bonus.

      Det ni måste göra själva är att skapa er superkoll på er privatekonomi så ni vet hur ni kan jobba med månadsekonomin om ni är sugna. Klassiska trick är ju att man lever ett par år i lågkostnadsländer för att göra ekvationen bättre om det är på gränsen. I dagsläget är det exempelvis möjligt att ta ut tjänstepensionen skattefritt i Portugal vilket gör all skillnad i världen.

      Tyvärr kan jag inte ge så mycket bättre svar än så här. Om mina antaganden är någorlunda riktiga och ni vill göra något annat så verkar det med vanliga sätt att räkna vara möjligt. Kanske ett års hårdsparande kan vara det som gör att det tippar över så ni känner er bekväma.

      • Tack för ditt svar. Det var verkligen tänkvärt. Vi har inte tänkt gå i pension ännu och troligen inte förrän vid 61 år men vårat problem är nog just det disponibla beloppet. Vi har inte så mycket sparat förutom privat pensionssparande som vi inte får ut förrän tidigast vid 55 år. Räknar med att ha 1 Mkr i aktier/fonder om 5 år eftersom vi kan spara mera nu när barnen flyttat hemifrån. Om vi säljer vårat hus kan vi nog också där få ut en vinst efter att vi ordnat annat boende (downshiftat). Jag var mest nyfiken på hur man kan tänka och räkna. Om målet är 6 Mkr och vi nu har ca 5 Mkr inklusive allmän pension/ppm/tjänstepension/privat sparande så är vi ju snart i hamn 🙂 Men det är visst inte så enkelt, tyvärr! Bara att spara vidare med andra ord.

        • Skulle rekommendera dig den på nätet gratis pdf boken ”Dags att lämna ekorrhjulet! Ett enklare och bättre liv ”
          av Eric Hartvig

          Hur du halverar tiden till ekonomiskt oberoende!

  7. Det sägs att mer än 90% av de svenska löntagarna har tjänstepension – har inte du det?
    Ingår den isåfall i de 1,5Mkr i ‘pensionsparande’ på din sida ”Då har vi sparat ordnat i 1,5 år – Hur rika har vi blivit?”

    Om du har tjänstepension som du inte redovisat ovan, så får man (än så länge) ta ut dessa from 55 års ålder – på minst 5 år.
    I ditt fall skulle det innebära då du sagt att 48 skulle vara bra ålder att dra sig tillbaka endast behöver ha eget sparande för att täcka upp för tidsperioden 48-55, dvs 7 år! Under förutsättning att tjänstepensionen är tillräckligt stor: 20*12*7 = 1,7 Mkr efter skatt, dvs ca 2,4Mkr före skatt?
    Nåväl, det kanske var ett något för stort belopp?

    Men tjänstepensionen borde möjliggöra en tidigare hemgång från jobbet än det du redovisat ovan, alternativt minska risken ytterligare.

    • Hej Anonym,

      Jag är nog på samma våglängd som du. I min redovisning av hur ”rika vi blivit” så har jag med tjänstepensionen. Jag kommer åt delar av den vid 55 års ålder.

      Riktigt så enkelt som att jag behöver ta mig fram till 55 är det tyvärr inte. För jag får inte så jäkla bra pension från staten när tjänstepensionen är uttagen. Men vi pratar hela tiden om framtiden, som vi inte vet ett skit om, så säg att vi har 3 MSEK i kassan 2017 och 2 MSEK oskattat på pensionskontot så verkar det väl inte omöjligt va?

  8. Intressanta kommentarer på ett viktigt område.

    Detta teoretiska problem tycker jag enklast löses genom att alltid ha en liten marginal (i sin budget och genom att t ex tjäna pengar på hobbies eller annat som är kul). Räcker inte det kan man förstås anpassa konsumtionen.

    Om man för sig själv sätter en absolut gräns om att inte tjäna några mer pengar över huvud taget och inte heller kan tänka sig att justera munnen efter matsäcken (dra ned kostnaderna vid börschkrasch osv) blir ju den teoretiska modellen extremt viktig.

    • Modellen är nog främst framtagen för de som faktiskt pensionerar sig, alltså äldre personer, i USA.

      Problemet är att definiera vad marginal är när vi pratat om SWR mellan 3-7%. Det är en 2 ggrs skillnad i kapital i de två scenariona.

      Det är inte heller säkert att det är så lätt att få extrainkomster. Samtidigt vill vi få någon egen tid i livet.

  9. Intersting reading. Regarding SWR, how are you thinking about taxes while you withdraw money? In Sweden I assume a 4% gross withdrawal would next year be a maximum of 3.625% net withdrawal if you have an ISK account, and most likely less if you have some of your capital tied up in a VP-account.

    I like always the concept of ”margin of safety” and have therefore not liked the whole SWR idea, which would not suit me the day we have two to three years (or more) of declining stock prices. Therefore I am much more inclined to work with dividends – AFTER tax. They need to be larger than my yearly cost of living; and naturally they need to be of sufficient quality (I.e. Not be lowered in any near future (5-10 years)). Then I have a SW (safe withdrawal) – in actual net cash amount. In addition I would still like to have one year cash buffer to whether any storm that might come in the stock market. Personally I do not dare to take a higher risk than this. Good luck to you all that dare to go with tighter margins!

    • Hej HNWIAAA and welcome!

      Taxes are relevant of course and must be considered. I didn’t do any specific math on the ISK account but if I trust your calculation a SWR less than 4% should be used.

      I am working on a post discussing living on dividends and an approach as yours for next weekend.There I will claim that dividends are return on capital which is required in all set-ups where you intend to live of your fortune. It is a way to get return on capital which doesn’t have to be the best way, nor the only way. And of course, if you strive to retire early you should consider other benifits in a dividend set-up as well.

      There is always a risk that you will die poor if you don’t work till you die. There is also a risk that you die rich and have worked far too long. Doing that in northern Europe with the worlds most advanced social security system seems like a high risk to take. But I don’t have the answer.

      I don’t have much of a life at the moment with four small kids and a hectic full time work. My work is not that rewarding. But we have a very nice income and are not in pain in any way where we are. How do you value a summer more then behind glas in an open office space assuring money enough in the future against going out now and live?

  10. Väldigt intressant ämne! Jag gillar hur du jämför den amerikanska sidan av myntet med den svenska.
    Du har räknat in barnbidrag i en del av din kalkyl. Hur tänker du kring dem? Har du räknat med ökade kostnader när barnen blir större?

    • Kul att du gillade inlägget. Vad kommentarer det blivit!

      Barnbidrag om 6000 kronor är ju direkt kassaflöde in. Totalt 72 000 kronor om året. Att inte räkna det är ju väldigt märkligt, eller hur?

      Kostnaderna framöver är en sak som är väldigt svåra att bedöma. Det är ett av skälen till att vi säger att vi ska ta några sabbatsår och räknar med att komma tillbaka till arbetslivet. Men vi vill inte handlar mer. Vi vill vara med barnen. Göra något för oss själva. Så vi ser väl inte några astronomiska kostnadsökningar framför oss.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna