Varför vill vi göra så mycket när vi har så mycket att göra?

12
100

– Jag har skitmycket att göra. Massor! Jag hinner inte med!

Jag har säkert sagt den meningen själv och hört varianter av den från andra, massor av gånger.

Ändå vill jag ofta göra mer?!

Jag reagerade på det när jag var hemma och vabbade i början på månaden. Jag hade så mycket att göra hemma, så många saker som jag faktiskt tyckte om att göra men som jag inte hunnit med. Dom kostade inget, eller väldigt lite, att utföra. När jag gjorde dom blev jag av med måsten och livet kändes lättare.

Ändå gick jag och funderade på om jag skulle boka en skidsemester. Men jag såg det uppenbara som jag aldrig gjort förut. Mina önskningar var i konflikt med andra saker som både behöves göras och som jag ville göra.

Ett enklare liv låter tråkigt, men för mig är det också otroligt frustrerande att inte göra det som jag vill och som jag borde göra, för att jag inte hinner. För att jag, eller vi – för det är många arbetsledare i vårt hem, tycker att jag måste göra något annat.

Jag tror inte jag är ensam om det här. Varför vill vi göra och köpa mer när vi inte hinner med det vi behöver och också vill göra? Är det därför många gillar ett enklare liv? För att vi då faktiskt gör något i stället för att springa runt och fundera på vad vi inte gör och borde göra? På något sätt kom jag att tänka på det här gamla uttrycket:

Enklare-liv

12 KOMMENTARER

  1. Livet är gôtt
    Världen är stor
    Här sitter vi
    Jag och min bror
    Fisken i sjön
    Sover nog nu
    Den är nog trött
    Eller vad tror du?

    Det ska va’ gôtt å leva
    Annars kan det kvitta
    Fint å leva
    Annars kan det kvitta
    Lätt å leva
    Annars kan det kvitta
    Spring inte runt och vela
    Då sabbar du det hela
    Spring inte runt och veva
    Det ska va’ gôtt, gôtt, gôtt
    Gôtt å leva!

    Nä, vi sitter inte i Paris på ett kafé
    Inte på en nattklubb eller bar i S.t Tropez
    Och vi springer inte runt i Thailand och letar
    Vi sitter bara här och metar

    Det ska va’ gôtt å leva
    Annars kan det kvitta
    Fint å leva
    Annars kan det kvitta
    Lätt å leva
    Annars kan det kvitta
    Spring inte runt och vela
    Då sabbar du det hela
    Spring inte runt och veva
    Det ska va’ gôtt, gôtt, gôtt
    Gôtt å leva!

    Livet är gôtt
    Världen är stor
    Här sitter vi
    Jag och min bror
    Fisken i sjön
    Sover nog nu
    Den är nog trött
    Eller vad tror du?

    Det ska va’ gôtt å leva
    Annars kan det kvitta
    Fint å leva
    Annars kan det kvitta
    Lätt å leva
    Annars kan det kvitta
    Spring inte runt och vela
    Då sabbar du det hela
    Spring inte runt och veva
    Det ska va’ gôtt, gôtt, gôtt
    Gôtt å leva!

    Nä, vi sitter inte i Paris på ett kafé
    Inte på en nattklubb eller bar i S.t Tropez
    Och vi springer inte runt i Thailand och letar
    Vi sitter bara här och metar

    Det ska va’ gôtt å leva
    Annars kan det kvitta
    Fint å leva
    Annars kan det kvitta
    Lätt å leva
    Annars kan det kvitta
    Spring inte runt och vela
    Då sabbar du det hela
    Spring inte runt och veva
    Det ska va’ gôtt, gôtt, gôtt
    Gôtt å leva!

    Det ska va’ gôtt å leva
    Annars kan det kvitta
    Fint å leva
    Annars kan det kvitta
    Lätt å leva
    Annars kan det kvitta
    Spring inte runt och vela
    Då sabbar du det hela
    Spring inte runt och veva
    Det ska va’ gôtt, gôtt, gôtt
    Gôtt å leva!

  2. Är detta inte ett symptom på det man i USA kallar ”work hard, play hard” vilket innebär att man tror att man på något vis kan uppväga ett tufft arbetsliv och långa dagar med hemarbete och små barn genom att på något vis pressa in så mycket ”kul” som möjligt i fritiden och på så sätt på något vis göra den mer värd. I de flesta fall tror jag istället att vi börjar stressa även på fritiden och aldrig får bara sätta oss i soffhörna med en kopp kaffe eller gå ut och kratta löv med barnen..eller läsa en bok..för det är ”så mycket att göra”…även när vi har fritid.

    • Jo, jag är inne på samma tankebanor. Men det finns en del annat att spinna på. Jag har funderat på varför jag har så olika inställning till olika sysslor och också jobbat med det en hel del.

      På något vis är en resa till fjällen med familjen värd så mycket mer än en tv-spels helg med samma familj. Middag på en fin krog i London värd mer än pannkaksfest med grannen. Fast alla exemplen bara handlar om att fördriva tiden på bästa sätt. Jag älskar fjällen och god mat, men samtidigt går jag faktiskt väldigt gärna och funderar på ett blogginlägg eller installerar Linux på datorn. Eller äter pannkaka och spelar tv-spel.

      Kanske är det så att behovet av att belöna sig ökar om man upplever att livet ger för lite, som du är inne på. Men det kan också vara del i en allmän livsstilsinflation. Hur som så har själv börjat reflektera allt mer själv över hur sjukt det är att vi i en tid där tid är största bristvaran verkar lägga enormt med energi på att just förbruka tid.

      • Menar du att du själv tycker att en middag på en finkrog är bättre än en pannkaksfest hos grannen eller menar du att det kan ses så av andra? Min personliga åsikt är att den som kan uppskatta båda lika mycket är en vinnare…..jag tror mig ingå i den kategorin…:-)

        • Jag menar att jag själv lätt tänker finkrog men att jag ändå inte tycker att det är bättre än pannkaksfest. Varför vet jag inte – det är inte andra människors åsikter som jag oroar mig för, tror jag – jag reflekterar mest över att jag gör det. Det är ett motsatsförhållande. Enkelt, billigt och uppskattat borde alltid prioriteras före svårt, dyrt och uppskattat. Men det blir lätt tvärt om.

  3. Att efterstäva ett enklare liv handlar för mig om att inse att livet levs i vardagen. Att därför endast använda vardagen till sådant som har släpat efter och ”måste” göras, även om saken i sig inte är tråkig eller jobbig, tycker jag gör livet ganska tomt. Jag vill ha tid i vardagen till att också slå mig ner i soffan en stund, läsa i en bok, reflektera. Då stannar också tiden upp litegrann och går inte lika snabbt. Annars blir vardagen konstant bara en transportsträcka till helgen: veckorna liksom ”stökas av” och vi firar fredagens ankomst. För att riktigt känna att vi är lediga, och kanske kompensera som frivid42 är inne på, fyller vi den då till bredden med mer eller mindre meningsfulla aktiviteter.
    ”i en tid där tid är största bristvaran verkar lägga enormt med energi på att just förbruka tid”.
    Det här är intressant. Jag tror att många har en diffus föreställning om att tiden inte tas tillvara, om den inte är helt uppbokad med saker. Kanske är det i själva verket tvärt om? Genom att inte hela tiden planera och tänka framåt skulle vi kanske tillåtas mer mindfulness, dvs. att leva här och nu, och ta dagarna som de kommer – när de kommer. Istället för som nu, där tidsperspektivet inte är nuet utan snarare innan/efter helg.

    • ”Att efterstäva ett enklare liv handlar för mig om att inse att livet levs i vardagen.” Precis, fantastiskt bra formulerat. Det som slog mig där på vab-dagen var dessutom att jag i vardagen gjorde saker som jag tyckte om. Jag behövde inte känna press över att göra något annat, jag kunde göra det som borde göras och uppskatta det.

      Det här med att vi bokar in grejor är en grej, men jag är ju en fri människa så jag kunde ju välja att boka in vardagliga trivialiteter som jag tycker om att göra, men tydligen är det för mig helt jäkla omöjligt. Olika saker är tydligen olika mycket värt. Varför?

  4. Kan erkänna att det där inte per automatik blir enklare bara för att man undsluppit arbetstvånget. Det tog ett tag för mig att verkligen börja ifrågasätta det jag gjorde och föresatte mig att göra. Vissa göromål är uppenbarligen oundvikliga eller oemotståndliga, men vilka det är vet man nog inte förrän man ställt frågan ”Varför?” och bara gör de som man har ett bra svar på. De som är kvar kommer ofta av sig själv och kräver inte någon särskild startmotor.

    Sedan har vi förstås den där produktivitetsjakten och tävlingen i arbetslivet som söker sig in även i fritiden. Den tar det ett tag att avprogrammera sig från. Lund Fisker tycker jag skriver bra om det i denna bloggpost:

    http://earlyretirementextreme.com/becoming-less-productive-and-less-competitive.html

    • Intressant. Jacob är som vanligt läsvärd. Han nämner ”välstånd” i bemärkelsen att ett överflöd av fritidssysselsättningar i sig markerar något sorts tillstånd vi vill ha/känna/uppnå. Om man ifrågasätter det behovet så bli i stället frågan vad som är tillräckligt. Det var det jag kände den där vab-dagen. ”Det här är tillräckligt, eller till och med riktigt bra”. Frågan blev därför: varför behöver jag fylla på med mer att göra då?

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna